Vi skulle få leva här…

Under en kommande temadag ska eleverna få i uppgift att uttrycka sina känslor i bild, text och/eller musik om världens tillstånd. Tankar, drömmar, farhågor och rädslor är tillåtet… Fria ordet är viktigt! Dikt, sångtext, novell, kortnovell, spoken word eller argumenterande text spelar heller ingen roll. För att ge eleverna inspiration kommer jag att visa några konstnärer som gjort stort intryck på mig.

Som vilsen tonåring var musik en extrem viktig del av identitetskapandet. Via Bob Marley, Beatles och Thåström fann jag Dylan. Obeveklig i sina texter. Orättvisor, fördomar och förtryck skulle bekämpas. Vissa låtar gjorde större intryck än andra förstås. Två som hängt med i över 25 år är The lonesome death of Hattie Carroll och fantastiska Masters of war som är mer aktuell än någonsin.

Flera textförfattare har gått i Dylans fotspår. En av de som kommit nära (innehållsmässigt) är Bono i U2. Hans texter är väl inte i samma klass som Dylans, men i sina bästa stunder når han ganska långt. En av hans mest lyckade är Mothers of the disappeared som handlar om de, av Chile och Argentinas militärjuntor, bortförda barnen. Barnens mödrar samlades i årtioenden på Plaza de Mayo varje vecka för att få svar på vart deras barn tagit vägen. 1998 möttes U2 och The mothers of the disappeared på scenen för ett gemensamt framträdande.

Mothers of the disappeared

Midnight, our sons and daughters
Were cut down and taken from us
Hear their heartbeat
We hear their heartbeat

In the wind we hear their laughter
In the rain we see their tears
Hear their heartbeat
we hear their heartbeat

Night hangs like a prisoner
Stretched over black and blue
Hear their heartbeats
We hear their heartbeats

In the trees our sons stand naked
Through the walls our daughter cry
See their tears in the rainfall

Die Mauer

Apropå vad som händer i Ungern, Israel och på flera andra ställen runt om i världen… och ett stycke svensk musikhistoria:

Banksy och Frances Bruno Catalano

En bild säger mer än 1000 ord!

sculptures-bruno-catalano-1

Det låter ju hur naivt och pretantiöst som helst att drömma om en bättre värld, men om ingen gör det blir nog världen aldrig ett bättre ställe. Jag tycker det är viktigt att ingjuta mod och hopp hos eleverna om en bättre tillvaro för alla, även om läget ser mörkt ut just nu. En som visste det redan på 40-talet och sa det mycket bättre var Woody Guthrie:

I am out to sing songs that will prove to you that this is your world and that if it has hit you pretty hard and knocked you for a dozen loops, no matter what color, what size you are, how you are built, I am out to sing the songs that make you take pride in yourself and in your work. And the songs that I sing are made up for the most part by all sorts of folks just about like you.

Just ja, uppgiften (fortfarande i planeringsstadiet) finns här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s