Vänd dig aldrig om igen – Nobelpriset 2015

För några veckor sedan introducerade vi novelltävlingen ”Fotspår” för skolans elever. Idag har vinnaren korats under pompa och ståt i en fullsatt matsal med stämningsfull musik, fin dukning och festlig mat. Om du är intresserad att läsa finns texten under bilden och motiveringen. Texten är skriven av en elev i årskurs nio under tre lektioner.

nobelpris

Du är aldrig säker igen

Smärta, smärta! Ett par vita ögon slogs upp och började sondera omgivningen. Med en hastig rörelse reste sig den grå varelsen ur gräset, för att genast lyfta huvudet mot himlen. De sneda ögonen såg helt tomma ut när de reflekterande solens sista ljus. Dess tid var snart inne…

Jake Witchcraft blev dödad igen. Hans son fick sin varulv att slita upp halsen på Jakes  jägare och utbrast “Du är för långsam pappa”. Jake flinade mot sin son och vände sig om för att ta en handfull godis. Hans blick mötte Susans och han grinade desperat mot henne “Ska inte du spela”? “Det var du som köpte det åt honom så du får minsann ta konsekvenserna”, svarade hans fru med ett leende. Han satte upp en förvånad min “Jag som trodde du älskade tv-spel”. Hans fru räckte snabbt ut tungan åt honom. Han skrattade och vände sig mot skärmen.

Jake lutade sig mot sin son “Du Will, varför skulle du ha det här spelet nu igen”? Hans son log brett och svarade “För att varulvar är fascinerade”. “Okej, och hur dödar man en varulv då, mr Exorcist”? “Med ett silversvärd genom hjärtat så klart pappa”! “Tackar”. Jake tryckte på start och försökte stöta sitt svärd genom varulven innan hans son skulle reagera, och belönades med att få halsen avsliten.

Plötsligt surrade mobilen och Jake kollade displayen. Det var jobbet igen. Vad ville de honom nu klockan sju på kvällen? Han sneglade på Will som stirrade oroligt på mobilen. Jake suckade och spelar upp meddelandet “En varg har dödat en människa vid E4:an. Du behövs i skallgången efter kroppen”, sa en kollega i luren.

“Du lovade att inte jobba på nätterna. Du vet hur orolig det gör mig” flämtade Susan. Jake tittade ner på Will som stirrade med blanka ögon på sin fars ansikte.

“Jag måste gå. Jag är trots allt polis”, suckade Jake med nedslagen blick. Jake snappade åt sig bilnycklarna, men när han skulle gå ut till bilen klamrade sig Susan desperat fast vid honom. “Snälla gå inte”, snyftade hon, men han klappade henne ömt på kinden och viskade “Jag kommer snart tillbaka”.        

Kaninen fattade aldrig vad som hände. Den var redan död innan tänderna slöt sig runt dess kropp, och slet den i två delar. Kaniner var inte mer än aptitretare. Och ändå var minnet av människojakten så färskt. Huggtänder i levande kött, tillfredsställelsen och skriken. Hur den släpat sitt offret in i skogen, bort från skriken och bort från ljusen. Den höjde huvudet och stirrade tillbaka in i skogen, mot ljuset och mot ljudet av steg! De hade följt efter honom. De hade följt honom i hans fotspår! Den undslapp sig ett dovt morrande och kröp in under den ensamma granen i mitten av gläntan…

Jake Witchcraft parkerade sin bil och sprang fram till polisavspärrningarna. Han sjönk ned bredvid spåren, och spåren var entydiga. En kropp hade släpats från platsen in i skogen av en varg eller en stor hund. Jake tände sin ficklampa och sprang in i skogen. Vargspåren lyste silvriga av blod i ficklampans sken och var lätta att följa. Strålkastare klyvde den kalla luften och målade ett lapptäcke av ljus över skogen. Plötsligt befann sig Jake i en öppen glänta med en ensam gran i mitten. Spåren av vargen ledde kors och tvärs över hela gläntan, men höll sig alltid i närheten av den skyddande granen. Jake riktade ficklampan mot det enorma trädet och närmade sig långsamt. I en pöl av färskt blod låg hälften av kvarlevorna från en kanin. Jake hukade sig ner och kollade närmare på kadavret. Det var inte mycket kvar. När han lyfte huvudet såg han ett par silvriga tomma ögon som långsamt drog sig bort från honom. Den hade hittat sitt nästa offer.              

Jake kom hem följande kväll. De hade hittat resterna av kroppen under granen samma morgon, men undersökningarna hade tagit en evighet och Jake hade inte fått åka hem förrän nu. Både Will och Susan stod i dörren helt utom sig av oro. De sprang båda fram och kastade sig över honom så fort han steg ut ur bilen. Susan grät mot hans axel medan Will kramade hans ena hand hårt. Han försökte lugna dem samtidigt som han lotsade dem mot huset. När han skulle stänga dörren tyckte han sig se en glimt av silver som kom skyndande över gräsmattan. Han smällde snabbt igen dörren.

Någonting rammade dörren med ett högt tjut. Jake föste in sin familj i köket, och välte ett skåp snett över dörrhålet. Den måste ha följt efter honom! Den måste ha följt honom i hans fotspår! Vad var det för någonting, och vad ville det honom? Dörren exploderade och någonting stort trängde sig in i hallen och kastade sig mot den improviserade barrikaden. Jake flämtade och stirrade på det groteska ansiktet som visade sig i den övre glipan. Varelsen öppnade den långa munnen och klippte häftigt med käftarna. Plötsligt hördes en desperat viskning i Jakes huvud. Jag måste komma in. Till dem.

William blev vitt i ansiktet “Pappa”, gallskrek han. “Det är en varulv”. Pådriven av sonen slet Jake upp en stor köttkniv av märket Silver-silver. Skåpet splittrades och varelsen rusade in i rummet. Jake kastade sig framför sin familj och slungade kniven mot varulvens hjärta. Kniven missade och naglade istället fast monstrets ena hand vid väggen. Med ett triumferande tjut kastade sig varulven mot den nu försvarslöse Jake, men slungade sig häftigt bakåt när Will pricksäkert kastade en ny kniv som bet sig djupt in i dess vänstra öga. Varulven slet sig loss och retirerade ut i natten.

Will föll skakande ihop på golvet. ”Du är för långsam pappa”, viskade Will. “Alldeles förlångsam”. Silversåren skulle aldrig läka. Varulven skulle förfölja och döda den man som satt sin kniv i dess kranium. Och denne man var Jake…

 

Gäddgårdsskolans Nobelpristagare 2015

* Du är aldrig säker igen är den rätta titeln. Inget annat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s