Att utvärdera Läslyftet

Nu är vi igenom halva första modulen ”Samtal om text” i Arboga, där jag är handledare i två lärargrupper. Lärarna har läst, tänkt och resonerat om många kloka tankar, insikter och ideér. De har dessutom testat fyra aktiviteter med nya erfarenheter som följd. Hittills är tongångarna positiva, men såklart finns det en och annan konstruktiv tanke som gör att man som handledare får justera upplägget något. Vanligaste invändningarna hittills har varit konflikterna mellan:

  • Teori och praktik. Diskussionerna blir för teoretiska och vi kommer för långt ifrån ”huret”. Någon annan tycker att vi är för mycket i ”huret” och för långt ifrån teorin.
  • Egen praktik och cyklernas innehåll. Viktigt att diskutera sidospår för att det känns angeläget här och nu, men också viktigt att fundera på hur verksamheten kan utvecklas med stöd av aktuellt innehåll. Tiden räcker inte riktigt till både och… ibland…

Det är en svår balansgång att som handledare stundtals utmana och ibland provocera och samtidigt vara lyhörd och uppmuntrande. Det är också en grannlaga uppgift att veta hur mycket ”ny kunskap” jag som handledare kan föra in i gruppen, utan att bli mästrande och Bror Duktig. Öppna frågor är bra, men samtidigt som de får en att tänka till kan de också exponera tankar som läraren inte är redo att dela med sig av. Frågan är hur många frågor kollegiet orkar med av sorten:

  • Hur tänker du?
  • Vad menar du?
  • Vilka möjligheter ser du?
  • Vilka hinder ser du?
  • Vilka konsekvenser kan de få för…?
  • Kan du konkretisera?
  • Vilket är nästa steg?

Ytterligare en aspekt att ta hänsyn till är TTT (tid till tanke). Jag som handledare har avsatt tid att förbereda träffarna. Det har deltagande lärare inte i samma utsträckning. Därför bör handledaren ta hänsyn till detta genom att vara lyhörd på var samtalen landar och låta det vara utgångspunkten i vilka frågor som därefter ställs. Det kan finnas en inneboende konflikt i Läslyftets upplägg med det stundtals höga tempot och möjligheten att stanna upp där det kanske skulle vara bra att få göra det. Att hitta balansen mellan gas och broms helt enkelt. Men enkelt är det inte.

Deltagande lärare har svarat på en enkät. Den ger alla möjlighet att tycka till (om man inte vill göra det muntligt) och samtidigt får jag en indikation på hur lärarna upplever träffarna. Svaren går också utmärkt att använda som samtalsunderlag för hur vi tillsammans lägger upp resten av träffarna (t ex utifrån ovan nämnda ”konflikter”). Här är enkäten. Feel free to copy!

2 comments

  1. Helene Carlsson

    Hösten 2015 genomgick jag modulen Samtal om text. Jag var mycket aktiv som deltagare. Anteckningarna som jag gjorde under Läslyftet ska jag ta mig en titt på någon gång det här läsåret. Jag minns inte om det var i den modulen eller i modulen Stimulera läsintresse som aktiviteten att genomföra en lektion med ett VÖL-diagram. Hursomhelst håller jag nu på med en FN-utställning där eleverna i ett lodrätt VÖL i stället för ett horisontellt VÖL får arbeta kring FN. Jag värdesätter teori och att vara teoretisk insatt. Jag håller med den eller dem som i din handledningsgrupp tycker att praktiken får för stort intresse. Jag som lärare vill inte bara förstå teorin. Jag vill kunna minnas och kunna uttrycka mig teoretiskt med lärare och andra inom skolvärlden och utanför skolvärlden som är intresserade av skolfrågor.

    Vi har den tid vi har och har haft och kommer alltid att ha. Söndagen är en vilodag.

    Jag reflekterar kring ordet provocera som du använder i ditt inlägg. Vad är det du vill framkalla? Du nämner också ordet exponera och att en del lärare ännu eller aldrig vill exponera sig. Det finns andra som lever som parasiter – som tar utan att ge något tillbaka.

    Att vara duktig är bra. Tänk hur många elever och människor det finns som aldrig får något muntligt beröm. Att säga du är eller var duktig kan lyfta någon.

    Fredrik, du är duktig.

    I enkäten anser jag att frågorna 1, 2, 5 och 7 är intressanta för mig.

  2. fredrikarboga

    Delar dina tankar om teori och praktik, men det ena behöver ju inte utesluta det andra. Viktigt att det uppstår kopplingar. Intressant tanke om vad orden väcker för tankar… utmana och provocera är ju nära varandra, men provokation är vassare. Att medvetet använda t ex överdrifter kan väcka reaktioner och synliggöra tankar, åsikter, värderingar och arbetssätt som tidigare aldrig riktigt ventilerats. Att bli rejält utmanad kan ju vara riktigt jobbigt, väcka alla möjliga känslor och ta sig väldigt många uttryck. Men när känslorna lagt sig växer insikten. Förhoppningsvis. Jag tänker att bara för att det är svårt att diskutera kan vi ju inte undvika det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s