Tävlingar hör inte hemma i skolan

När jag gick i skolan älskade jag tävlingar. Jag hade järnkoll på vilka jag skulle liera mig med och vilka jag skulle välja som motståndare. Det spelade ingen roll om det var utmaningar som veckans ordmultiplikationstävlingar på tid eller ishockeymatchen på idrotten. I tävlingar finns det vinnare och förlorare. Jag var en vinnare. Utan tvekan. Jag hade lätt för att lära. Annat var det för min bästa kompis. Ofta först vald i utmaningstävlingar och därmed utslagen, fick aldrig stoltsera med sitt namn på tavlan som nummer 1 och som mycket vinglig på skridskorna alltid sist vald på idrotten.

Några Twitterinlägg, bland annat här och här, den gångna helgen gör mig både ledsen och mycket bekymmersam, framförallt för elevernas skull. Lärare som skriver upp den elev som lyckas bäst på läxförhör på tavlan. Inför alla andra. Andra lärare, bland annat en som innehar en hög förtroendepost inom skolans värld, som kommenterar med:

Varför skulle det vara kränkande att uppmärksamma den elev som lyckas bäst i ett läxförhör. Det är ju något som alla kan klara av.

Hur många lärare, både de som är på väg att bli och mer erfarna, har en sådan syn på eleven, vad kunskap är och hur lärande går till? Att ”alla kan klara av” vad som helst? Att alla har samma förutsättningar att lära sig? Att alla elever har samma förutsättningar att få stöd och hjälp? Att alla har samma språkliga, kognitiva, sociala, fysiska, psykiska och ekonomiska förutsättningar att ”klara av” skolans och lärandets alla utmaningar? Att alla har samma möjligheter att få sitt namn på tavlan?

Om vi hade frågat min klass om tävlingarnas vara i skolan hade det unisona svaret blivit ett rungande JA. Det sociala trycket från lärare och de duktiga och därmed inflytelserika eleverna var alltför stort. Hade vi däremot frågat var och en är min uppskattning att svaret hade blivit ungefär så här bland klassens 25 elever:

  • Tre elever vill absolut ha kvar tävlingar. Det är de tre eleverna som i (nästan) alla sammanhang presterar bäst och alltid når pallen.
  • Ytterligare sju elever kan tänka sig att fortsätta. De elever som då och då kniper en pallplacering tack vare en spetskompetens.
  • Tio elever som vill ta bort bort tävlingsmomentet. ”Det är ändå ingen idé. Jag vinner aldrig. Tävlingarna känns meningslösa”.
  • Fem elever som hatar tävlingarna. ”De får mig att känna mig usel och värdelös. Får ofta ont i magen av dem”.

Läsa om motivation och lärande

Karin Taube om Negativ självbild blir ett hinder: Känslan av att inte vara ”god nog” leder till en sänkt tillit till den egna förmågan att läsa och skriva.

Motivation en viktig nyckel till elevers skolframgång: Motivation kan även beskrivas som en process där individen ställer värdet av att anstränga sig för att klara en uppgift eller uppnå ett mål mot sannolikheten att framgångsrikt slutföra uppgiften eller nå målet. Istället för att få eleverna att jämföra sig själv med andra elever bör lärare sträva efter att få eleverna att göra egna självvärderingar. Forskningen visar att konkurrensen emellan elever minskar de flestas motivationsgrad medan självvärderingen stärker deras ansvarstagande för det egna lärandet.

Bong och Skaalvik, 2016, Motivation och lärande: I ett konkurrerande klimat kan klasskamrater med lägre prestationskapacitet stärka en elevs självbild och kamrater med högre prestationskapacitet sänka en elevs självbild.

Summa summarum: Konkurrens mellan elever stärker några få och sänker desto fler. De som tvivlar på sig själva lär sig mindre eftersom de i större utsträckning förväntar sig ett negativt resultat.

Vanliga tävlingar i skolan

Förutom att offentliggöra elevers resultat är några av de ”tävlingsliknande” aktiviteter som alla bygger på yttre stimuli och riskerar att få negativ effekt för en stor del av klassens elever:

  • Lästävlingar: Flest lästa böcker eller antal sidor. Resultatet synliggörs på listor i klassrummet. Kan se ut och illustreras på många olika sätt, till exempel en vagn i ett boktåg, en färglagd bokrygg i en bokhylla eller ett streck i en regelrätt lista.
  • Läsbingo: Eleverna uppmanas att läsa (hemma) på olika sätt och ställen. Kontroll i protokoll. Om läsbingo kan sägas mycket, men det är ett annat inlägg. Kortfattat skapar det helt felaktiga incitament för vad läsning är, ska vara och kan ge läsaren.
  • Läxförhör: Guldstjärnor eller streck på klassrumsprotokoll till den som har alla rätt. Eller skriva elevens namn på tavlan.
  • I Challenge: En lek där eleverna utmanar varandra där det gäller att utropa lärarens sagda ord på ett annat språk, till exempel engelska. Den som svarar rätt och först är kvar, den andra slås ut. Last man standing!
  • Gångertabellen: Som ovan eller utslagstävlingar på tid.
  • Nutidskrysset: Har många hade alla rätt? Hand upp! Hur många av ett fel? Hand upp! Hur många hade…
  • Kahoots: Individuella quiz i tävlingsläge. The winner takes it all! Nästan alltid samma elev.

Om jag har använt mig av tävlingar i klassrummet? Ja, flera gånger använde jag I Challenge ovan. Jag önskar att någon med mer erfarenhet och kunskap hade sagt till mig så att mina elever sluppit uppleva utsattheten och känna skammen att misslyckas inför andra. Tyvärr omgavs jag av lärare som gjorde precis som jag. Som man alltid gjort.

Tävlingar man mot man hör inte hemma i skolans värld. De bekräftar bara något både lärare och elever redan vet. Genom att premiera de duktiga och slå ned de som inte kan skapar vi inte goda förutsättningar för alla elever. Vi vill väl att alla elever ska ”klara av” de uppgifter och utmaningar de ställs inför?

Det är hög tid att vi pratar om de aktiviteter man alltid gjort eller pedagogiska flugor som sprids i sociala medier och funderar på vilken effekt de får den enskilde och gruppen som helhet. Bara för att jag älskar tävlingar betyder inte det att alla mina elever gör detsamma!

  1. jonastheteacher

    Tack Fredrik för din text! Följde flödet under helgen och blev också ledsen. Vi behöver förstå att alla elever inte har samma förutsättningar. Tyvärr förstår inte alla lärare det utan de tror att alla elever är stöpta i samma form. Jag tror, precis som du skriver, att vi behöver fundera över vilka effekter det ger för våra elever.

    • fredrikarboga

      Tack själv! Viktigt ämne. Viktigt att tänka på precis det du skriver, att ”alla är inte stöpta i samma form”. Det är något som vi lärare måste tänka på varje dag. I mötet med varje elev. Inte lätt. Men viktigt.

  2. Helena Roth

    Ja, gisses ja. Och då är jag en av de där som alltid låg i topp (utom i idrotten)…

    Vill tipsa om Eva-Lotta Hulténs bok om konkurrism som kom 2016 – mycket tankeväckande och läsvärd! Önskar att alla föräldrar och all skolpersonal (oavsett skol/omsorgsform) och all fritidsverksamhetsfolk (fotbollstränare osv) skulle läsa den. Väcka tankar, om inget annat, och kanske skulle det leda till ett annat samtal än det vi har idag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s