Att sätta ord på sina tankar, för vem?

Vi vill att eleverna ska få ett rikt språk. Ur ett demokratiskt perspektiv livsviktigt. Ur ett individuellt perspektiv viktigt för självkänsla och självförtroende. Identitet och språk är stark förknippade med varandra. Motivationen att skriva är… högst varierande. Utan träning når eleverna ingen färdighet så regelbundet skrivande är förstås viktigt att få med i undervisningen för att utveckla språk och tanke. Så… hur motiverar vi eleverna? Det finns många faktorer som bidrar till detta, till exempel kvalitativa texter med ämnen som engagerar, utmanade frågor och aktiviteter som skapar aktivitet och delaktighet, men två viktiga aspekter att fundera på är i vilket syfte texten skrivs och vem som är mottagare av den.

Det finns en uppsjö av syften med att skriva en text: formulera tankar, jämföra, argumentera, beröra, underhålla, provocera, uppröra, ifrågasätta, och därför behöver eleverna träna på att skriva många olika sorters texter, i olika syften och sammanhang. I Putting the Heart Back into Writing: Nurturing Voice in Middle Scholl Students undersöktes en grupp om 16 elever som deltog i ”a one-hour writing team time for students who loved to write”. Skrivperioden skulle avslutas med en offentlig skrivtävling. Ruben & Moll (2013) visar att faktorer som motiverade och utvecklade de skrivande elevernas skrivande var valfrihet, tid att skriva, mötesplatser där de fick undersöka vem de är som människor och skribenter, lättillgängliga lärare som kunde guida i skrivandet och varandra som mottagare/läsare. I tävlingen deltog elva elever med positiva erfarenheter. Men utvärderingar indikerar att det inte var tävlingen i sig som motiverade eleverna att delta i skrivgruppen, utan snarare processen. ”Apperently, an outside audience was not a necessary motivator for these students”. En annan intressant observation var att gruppgemenskapen spelade mindre roll. Primärt använde de varandra som resurser för att utveckla sitt skrivande.

Liknande erfarenheter har jag också haft i det senaste läsprojektet om ”Flugornas herre” där eleverna skrev i en halvstor Facebookgrupp (ca 1 000 medlemmar). För några få elever blev skrivandet i just det sammanhanget en motivationshöjare, men för andra spelade det mindre roll. Samtalet i klassen och att formulera egna åsikter för sig själv stod lika högt i kurs för ca hälften av eleverna. Några elever ville heller inte delta i det offentliga skrivandet. ”När jag skriver något som andra ska läsa, då vill jag att det ska vara riktigt bra”, sa en elev. Två viktiga aspekter att tänka på om läraren och/eller klassen vill publicera texter utanför klassrummet.

Bara för att vi gör skrivandet publikt med ”riktiga” mottagare (utanför skolan) innebär det inte per automatik att det blir motivationshöjande för alla. Ibland räcker det att mottagaren är eleven själv, en klasskamrat eller klassen. Sedan är det kanske inte så enkelt att ”bara” publicera elevernas texter offentligt med tanke på elevernas integritet och de risker det kan medföra. Jag har skrivit om det tidigare här: Att skriva för en mottagare

  1. Helene Carlsson

    ”… riktigt bra …” Vad är det och vem avgör det? Jag håller inte med eleven att det kommunikatören alltid måste prestera på sin högsta nivå.

    I dagens DN finns två intressanta artiklar kring ett hett och dagsaktuellt ämne, det svenska språket och migranter. Den ena artikeln är ledaren och den andra finns på ekonomisidan. Båda finns i tidningens första del.

    • fredrikarboga

      Bra fråga! Det här beror på i vilket sammanhang det ska publiceras. Det är ju en viss skillnad att publicera ett svar i klassen, ett svar i en sluten FB-grupp, en offentlig FB-tråd och skriva en insändare i en tidning. I exemplet handlar det om en elev som menar… att hen vill lägga tid på sin text före publicering. Jag kan förstå eleven… och också de elever som inte lägger lika stor vikt vid detta. Det är eleven som får avgöra.

  2. Helene Carlsson

    Just nu tittar jag på ett inspelat tv-program av Flugornas herre hemma hos mina föräldrar. Mamma har läst boken som jag gav henne i födelsedagspresent i slutet av september och pappa har tidigare sett filmen. Gott slut 2017!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s