Recitera Shakespeare

Jag scrollade Facebookflödet i gruppen Svensklärarna en dag och fastnade vid Rolf Ekelunds idé om att låta eleverna välja en dikt, memorera den för att kunna nyttja den vid senare tillfällen i livet. Utan att tänka så mycket mer på det lunkade veckans lektioner vidare… ändå tills vi läste balkongscenen i Romeo och Julia* härom dagen.

Eleverna läste parvis med lust och inlevelse. Det hördes varma skratt från många av läsparen. Örongodis för en lärare! Efteråt fick eleverna välja tre kärleksyttringar av Romeo och tre av Julia. Favoriterna samlade vi i en gemensam lista:

ROMEO

  • Julia är solen! Upp vackra sol och dräp den bleka månen som redan tynar bort av avundsjuka för att du lyser klarare än hon.
  • På kärlekens vingar svävar jag över muren.
  • Två av de vackraste av himlens stjärnor har fått förhinder och bett hennes ögon tindra i deras sfärer till de kommer.
  • Titta, nu lutar hon sin kind i handen. Å, och om jag vore en handske på den handen, då rörde jag den kinden!
  • Åh, dina ögon ger mig mer beväpning än tjugo svärd. Bara du ser på mig är jag osårbar.
  • Långt hellre vill jag dö för deras hat än leva här och inte ha din kärlek.
  • Kärleken tog min syn och ledde mig.
  • Någon sjöman är jag inte, men jag vet att om du fanns på andra sidan havet så skulle vinsten vara resan värd.
  • Älskling, jag svär vid denna ljuva måne som silversmyckar varje fruktträds topp…
  • Och när du gick blev natten dubbelt svart.

JULIA

  • O Romeo Romeo, varför är du Romeo? Vad är ett namn? /…/ Det vi kallar ros skulle ju dofta lika underbart vad det än hette. Romeo, lägg av ditt namn, det är ju inte ens en del av dig. Byt ut det mot hela mig!
  • Inte vid månen, den är obeständig, den byter bara skepnad där den går. I så fall blir din kärlek lika flyktig.
  • Min vackre Montague, jag är kär dig!
  • Min lust att ge är lika stor som havet, min kärlek lika djup. Ju mer jag ger dig, desto mera har jag kvar, för båda är oändliga.
  • Om du har tänkt gifta dig med mig så ordnar jag ett bud till dig i morgon.
  • Då glömmer jag, så att du inte går, och allt jag minns är att vi är tillsammans.
  • Att skiljas är så ljuv tortyr så jag kan hålla på tills dagen gryr.

RECITERA SHAKESPEARE

Då kom jag ihåg idén om att recitera. Sagt och gjort. På vinst och förlust: ”Nu ska ni välja en eller några favoritrader som ni ska lära er utantill. Läs raderna tyst och högt. Träna på att säga orden med inlevelse”.

Eleverna satte igång. Intensivt surr i klassrummet! Skratt! Spontana utflykter till någon i klassrummet för att testa sitt framträdande. Efteråt fick de som ville recitera raderna i klassrummet. Genom att dyka ned i texterna en extra gång gjorde så att eleverna förstod handlingen bättre och reflekterade över hur ett rikt bildspråk kan förändra, förstärka och förbättra ett yttrande. Eleverna fick också fundera på varför de valt sina rader och när de kan komma till användning!

SKRIVA EGNA LIKNELSER

Lektionen fortsatte med metaforer och liknelser. Eleverna jämförde Romeos och Julias kärleksförklaringar och hittade likheter och skillnader. Till sist skrev eleverna egna liknelser om bland annat ögon, läppar, hår, längtan och kärlek. Några utvalda:

* Texten ingår i ett mer omfattande läs- och skrivprojekt på temat ”Förbjuden kärlek”.

  1. Helene Carlsson

    Romeo och Julia tycker jag om. På gymnasiet fick vi se en film i bioformat av Romeo och Julia i ämnet engelska. Speciellt minns jag Julias ord om namnet och vad vore en ros utan dess namn och deny thy father and refuse thy name.

    Jag har inte varit i Verona i Italien, men däremot har jag haft en amerikanska som kollega på en tvåspråkig internationell skola vid namn Veronna.

    • fredrikarboga

      Mina favoriter är ”Någon sjöman är jag inte, men jag vet att om du fanns på andra sidan havet så skulle vinsten vara resan värd.” och ”Titta, nu lutar hon sin kind i handen. Å, och om jag vore en handske på den handen, då rörde jag den kinden!” Jag har sett filmen med Leonardo DiCaprio och Claire Danes… rätt så bra. Coolt med det moderna bildspråket och den gamla texten!

      • Helene Carlsson

        Citatet om handen kommer jag ihåg också. Det är slående.

        Min mormors pappa var sjöman. Han gav sig iväg och lämnade henne med fyra barn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s