Inte i ett veckobrev till…

Häromdagen samtalade många av skolans lärare om hur vi kommunicerar digitalt med våra elever och vårdnadshavare, bland annat ur tillgänglighetsaspekten. Vi kunde enas om många saker, till exempel:

  • typsnitt,
  • teckenstorlek,
  • färger,
  • hierarkier,
  • och sidstrukturer (navigation).

Läs mer om detta här: Presentera vad, varför och hur. Om det trampades på ömma tår, Comic Sans-användare? Ja. Men ibland måste vi våga göra det.

Comic Sans är lekfullt, barnsligt och ledigt. Alltså passar det möjligtvis till inbjudningar, kalaskort, personliga hälsningar och i serietidningar. Det passar inte i offentliga rapporter, längre akademiska texter, skolans pedagogiska deklaration och inte heller i veckobrev. Skolan är en organisation, med yrkesverksamma akademiker, vars syfte och innehåll ofta formuleras i skriven text. I strävan efter att framstå som professionell, till exempel genom att sända ett enhetligt budskap i allt skolan kommunicerar, används med fördel enhetligt typsnitt. Eller?

Ja, men är det inte du som är löjlig nu Fredrik?! Jo, en aning, kan jag tillstå. Att få hög puls av ett malplacerat typsnitt är aningen överdrivet. Men det är inte bara jag som har förväntningar på text och egentligen allt som omger oss i vardagen. Vi har vanligtvis inte vantar på sommaren, kortbyxor på vintern och pyjamas på ett bröllop. ”Formgivning av bokstäver fungerar ungefär som kläddesign. Olika kläder signalerar olika saker i olika sammanhang. På samma sätt blir typografin en kostym åt det budskap den ska presentera. Det har att göra med utseende och trovärdighet, säger Arina Stoenescu” i Sanslös kamp (SvD).

Dan Gilbert, huvudägare till basketklubben Cleveland Cavaliers blev så rasande när lagets stjärna LeBron James värvades av konkurrerande Miami Heat,  att han skickade ut ett öppet brev. I en melodramatisk ton kallade LeBron James bland annat för en feg svikare. Nätet exploderade. Inte på grund av innehållet, utan formen på bokstäverna. Gilbert skrev nämligen sitt utbrott med Comic Sans. Twitter gick bananas. En kommentar var: ”någon som skriver officiella uttalanden i Comic Sans borde inte få driva ett NBA-lag”.

Det finns klara indikationer (bland annat otaliga nätverksgrupper som vill förbjuda typsnittet i offentliga miljöer) på att typsnittet är illa omtyckt och framstår som oseriöst. Varför överhuvudet taget utsätta sig för risken att bli illa omtyckt och framstå som mindre seriös? Jessica Gedin skriver i Språktidningen: ”Och kanske är det det som skrämmer mig mest ändå. Mer än maskinskrivna hatbrev och ilskna tvättstugelappar: att vårt skolsystem är infiltrerat av människor som uttrycker sig i Comic Sans. Att elevernas kunskapshunger ska hindras av ett bulligt, gulligt serietidningstypsnitt där kunskapsföraktet står tydligt utskrivet mellan raderna”. Läs hela hennes text här

Läs en djuplodande analys av typsnittet här. Bland de roligaste om Comic Sans jag stött på finns här: You´re a Comic Sans criminal – but we´re here to help you

Om ett skolgemensamt typsnitt är en liten fråga för skolan? Japp! Oviktig? Nä. Det är de välslipade detaljerna som skapar en vass helhet!

 

 

Annonser

5 comments

  1. Emma Sundin

    Comic Sans har uttryckts vara lättare att läsa för dyslektiker då det mer liknar handskrift och saknar förvirrande tillägg. Det har också rekommenderats för den gruppen. Det skulle kunna vara en av anledningarna att användning av den är utbredd och kanske inte nödvändigt behöver hånas.
    Men visst håller jag med om att man ska välja typsnitt med omsorg om både sammanhang och mottagare.

    • fredrikarboga

      Comic Sans är ju över 20 år gammalt. Det har hänt massor på ”typsnittsfronten”. Det kan dock vara som du är inne på vara en av anledningarna till att det används så frekvent. Om jag får gissa tror jag dock att aspekter som att vara ”ledig” och ”nära” har varit mer avgörande för populariteten. Håna är det ingen som gör, varken jag eller de som jag refererar till. Mer ett konstaterande att typsnittet kan uppfattas väldigt negativt (oseriöst) och ofta används i mindre passande sammanhang. Det borde väl ligga i alla lärares intresse att fundera på?

  2. mrsrimpler

    Det är väl som med ord, uttalar man att det är ett negativt ord så blir det negativt. Ta exempelvis ordet ”mamma” som ett tag användes som skällsord, ska jag som lärare, undvika att använda ordet då någon annan kan tolka det som ett skällsord!!
    Löjligt att jag måste välja typsnitt utifrån vad andra tycker. Ska jag skriva gammal skrivstil för att det uppfattas som välskrivet? Att eleverna inte kan läsa det spelar väl ingen roll då det är välskrivet, nej vilket trams!

  3. fredrikarboga

    Val av typsnitt är ju en mikroskopisk fråga såklart, men de är ganska roliga att fördjupa sig i… ibland. Jag förstår syftet med att använda ett typsnitt som Comic Sans och andra liknande. Man vill vara ”nära, välkomnande och ledig”. Det är något som alla lärare borde eftersträva. Det gäller ju i allt man gör (såklart även i större och viktigare pedagogiska frågor). Att bli alltför ”fyrkantig” som en del typsnitt kan vara signalerar en mer formell hållning, vilket såklart kan skrämma en del. Syftet med inlägget var inte att nedvärdera någons användande. Snarare att uppmärksamma att det finns två sidor av myntet, som med allt. Tror att, oavsett typsnittsval 😉 att det är viktigt att varje skola och lärare funderar på hur man vill uppfattas. Ett enhetligt formspråk ser proffsigt ut och ökar trovärdigheten för den enskilde läraren och hela verksamheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s