Fokus på lärande

Jag börjar läsåret 2018/19 med en liten tanke om vilket perspektiv vi väljer att fokusera på i samtal om och i skolan. Under sommaren har jag träffat många föräldrar med barn i olika skolåldrar. Nästan alla vittnar, sorglig nog, om en oroande tendens. Barnen berättar att lärarna ofta pratar om krav, prov, betyg och hur viktigt det är att prestera! Lika många föräldrar pratar om barn som går till skolan med stukat självförtroende och en klump i magen. Press leder till stress! De ord vi väljer i alla våra samtal om skolan kommer att prägla skolans praktik. Praktiken påverkar barnen.

Hur vore det om politiker, tjänstemän (Skolverket och Skolinspektionen), huvudmän, rektorer, lärare, vårdnadshavare och allmänheten försökte dra ned på antalet ord som signalerar just detta, exempelvis: krav, prov, test, diagnos, prestation, rest, betyg, matris, bedöma, prestera, godkänd, F-varning, underkänd och icke godkänd.

Borde vi inte fokusera fler samtal om och i skolan hur barnen ska lära sig massor och mängder av nya saker?! Då kanske vi skulle prata mer om förväntningar, lärande, kreativitet, skapande, nyfikenhet, mod, respekt, tolerans, solidaritet, gemenskap… och kunskap!

Seriestrippen är min egen. Den får du använda om du anger källan. Länk till bildfil här eller högerklicka på bilden:
Bedömningshets, press, stress, nationella prov, krav, prestation, betyg, godkänd och underkänd. En seriestripp om skolan av Fredrik Sandström

  1. Helene Carlsson

    Jag förstår verkligen vikten av att inte känna stress. Är det för svårt i skolan för flertalet elever? Ligger ribban för högt? Under tre terminer på kursen italienska 2, tre delkurser av fyra, kände jag en enorm stress. Jag förstod inte. Jag hann inte med att läsa om jag ville hinna med att göra annat. Egentligen kanske jag skulle ha velat läsa böckerna 2-3 gånger för att förstå bättre. Tid fanns inte, inte för mig. På en delkurs blev jag underkänd på salstentan i december, men när jag gjorde om den i januari med vetskapen från läraren att några av frågorna skulle vara desamma som i december gick det bra. Att samtala om lärande i stället för stress och press skriver du om. Jag pressade mig igenom dessa delkurser och fick slutbetyg C på kursen till skillnad från slutbetyg A på kursen Italienska 1 som jag klarade utan stress och press. Jag har nu inte fortsatt på italienska 3 på grund av att jag förstår att mina kunskaper i italienska och läsning är bristfälliga för nästa kliv uppåt i nivån. Jag behöver helt enkelt lära mig mer på min fritid i min egen takt om jag ska i framtiden fortsätta på Italienska 3.

    Själv pratar jag med elever i bland om vikten av att VISA läraren sina kunskaper. Det kanske motsvarar ditt ord prestera, men utan att eleven har visat läraren vad den kan så går det inte att bedöma eleven vare sig formativt eller summativt.

    I skolan, för mig, pratar vi mycket nu om inkludering och anpassning både på mitt arbete och på universitetet. På arbetet går jag det här läsåret Skolverkets lyft Specialpedagogik för lärande. Där har jag läst en text, en bilaga, om att antalet elever till särskolan har fördubblats de senaste 20 åren. Kan man tänka sig att kraven i skolan och samhället har ökat för att klara av ett självständigt liv i studier, arbete och fritid som gör att vi i världen måste höja ribban, men att svenskar över lag vill roa sig på din fritid mer än att göra saker för lärande som skulle kunna interagera med lärandet i skolan?

    Fantastisk seriestrip!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s