Märkt: planera

Kärnan av ämnet

En uppdaterad bild (tidigare här) av hur jag försöker variera undervisningen i både det lilla formatet (lektionen) och det större (längre projekt). De fyra symbolerna klockan 12, 3, 6 och 9 visar ämnets centrala aktiviteter: läsa, tänka, samtala och skriva. I mitten återfinns en femte, att processa både form och innehåll. Aktiviteterna ska inte ses som följda av varandra utan sker samtidigt eller parallellt.
Planera för svenska - Ämnets kärna - Av Fredrik Sandström

Läsa om angelägna ämnen i en sammanhållen kontext

För att förstå en text och varför den förtjänar att läsas underlättar det om kontexten är känd och tydlig, exempelvis historiskt, socialt, geografiskt eller tematiskt. Det underlättar också om eleverna kan relatera till texten, tematiken och kontexten tanke- och/eller känslomässigt. Därför försöker jag välja texter med ämnen som kan vara angelägna för eleverna, till exempel om:

  • Personlig utveckling och identitet
  • Existensiella frågor
  • Mellanmänskliga relationer
  • Skolliv
  • Normer och värden/diskriminering
  • Demokrati/mänskliga rättigheter
  • Etik
  • Aktuella ämnen, t ex digitalisering, miljöfrågor, internationellt

Genom att använda en huvudtext (ofta en roman eller novell) som möter flera andra texter (tidningstext, kortfilm, serie, podcast, radio, tv, bilder) skapas variation och indirekt en sammanhållen kontext. Dessutom ger de många olika texterna, som gärna får fungera som fördjupning eller kontraster, eleverna en möjlighet att göra kopplingar och jämföra. Läs mer här: En ö i havet – Att läsa och förstå

Tid till tanke och att känna

Det tar tid att tänka och känna. Det fordras tid för att formulera sig med ord och ytterligare längre tid att formulera tankarna i skriven text. När vi läser ges tid att tänka i olika former, Markera vissa delar av texten, Tankemeningar eller Ett ord ur texten.

Samtala, tala och lyssna

Samtalet är centralt. Eleven får sätta ord på sina tankar för någon annan. Genom att lyssna på andra får eleven möta andra upplevelser och perspektiv. Samtalen kan se ut på många olika sätt, Välj en scen som berör digSokratiska samtal, Olika frågor eller Sammanfatta och rubricera ett kapitel.

Tanke- och prestationsskriva

För att kunna prestera i någon form, antingen muntligt i samtal och berättande eller skriftligt, underlättar det mycket om eleven har gjort ett förberedande tankearbete. Därför skriver mina elever ofta tanketexter. Osorterade texter för att formulera tolkningar, frågor, tankar, känslor och åsikter utan någon större tanke på prestation. Dessa tanketexter används sedan som underlag i samtal, berättande eller för att skriva texter som är tänkta för en mottagare. Läs mer: Tanke- och prestationsskrivande. Eleverna bearbetar, tolkar och skriver på många olika sätt i samband med det lästa, Ta med bokens karaktär hemBokens sista kapitel, Bokens karaktär twittrar, Dramaturgi i fyra steg och Spela in podcast.

En avslutande tanke som styr de texter jag väljer, de frågor eleverna får möta i samtal, de former som används när vi bearbetar det lästa och de texter eleverna skriver:

Skriver eleverna för att lära sig skriva en argumenterade, berättande, beskrivande, förklarande, instruerande och utredande text eller skriver eleverna för att de vill påvisa, berätta, beskriva, förklara, instruera eller utreda något för någon?

Analysera F451

Världen är på väg dit idag. Vi blir så upptagna av den moderna tekniken att vi nästan glömmer hur man pratar på riktigt. I boken F451 ber Mildred Montag att köpa ytterligare en TV-apparat att sätta upp på väggen i det redan fyrkantiga rummet. Böcker bränns istället för att läsas och konversationerna är korta och enstaka. Världen de lever i består av teknik och om man jämför boken med nutid så börjar bilderna likna varandra. Vi bränner inga böcker men när man var mindre så var man ute i skogen och använde sin fantasi och lekte lekar. Nu sitter småbarn med Ipads och smartphones framför sig hela dagarna. (Delar av en elevtext, åk 9.)

Så skriver en elev om Ray Bradburys Fahrenheit 451. Vi har läst ungefär halva boken (de som ville fick såklart läsa klart) och sett filmen från 1966. Jag skojade med eleverna och sa: Det här är den långsammaste film ni någonsin kommer att se! Actionscenerna är… minst sagt daterade! Filmen fick modest betyg (i snitt 2,5 på en femgradig skala). Det intressanta är hur bra samtal och tankar eleverna haft, trots det ljumma mottagandet, om bokens två stora teman yttrandefrihet och teknikens påverkan. Även om texten/filmen utmanar eleverna kan den ge upphov till kvalitativa och angelägna aktiviteter.

Upplägget finns i hyfsat sorterad ordning här (med textkopplingar till bland annat The Danger of a single story och The Fantastic Flying books of Mr Morris Lessmore).

Den avslutande uppgiften blev en ”kortskriva”. Eleverna fick på sig 2*25 minuter och de skrev ca en A4- sida. Uppgiften finns här

Kvinnan påstår att “Böckerna var levande. De talade till mig.” och säger till brandmännen att de aldrig kan ta hennes böcker ifrån henne. Därefter sätter hon till och med eld på sig själv, tillsammans med sina böcker.  Jag tror att anledningen till det var att böcker var det som fick henne att “fly från verkligheten”. Samhället de lever i kändes väldigt enformigt och tråkigt, och hon gillade uppenbarligen inte hur samhället såg ut. Böcker, för mig, är ett sätt att bland annat kunna leva sig in i en annan värld för en stund. Böcker var det hon tyckte var kul i livet, och hon kanske kände att det inte fanns något annat utan böckerna. Hitler valde att bränna upp litteratur och konst även han, som i boken F 451. Brandbefälet i F 451 säger “Till exempel den här om lungcancer. Den oroar rökare. Därför bränner vi den. Han säger också: Böcker gör så att människor får ouppnåeliga drömmar”. Hitler och brandmännen (de som bestämde?) i F 451 ville att samhället skulle se ut på ett visst vis. I t ex Nordkorea där det är diktatur är mycket likt detta, fast ännu värre. Hade människorna i Nordkorea kunnat läsa böcker, använda internet och så vidare så hade de kunnat se hur samhället såg ut i andra delar av världen eller i påhittade världar för den delen. Får invånarna dessa idéer kan det vara svårt för ledarna att styra samhället och ha det som de vill. För så som brandbefälet i F 451 säger så kan böcker skapa drömmar och nya idéer.
(Delar av en annan elevtext, åk 9.)

Inte i ett veckobrev till…

Häromdagen samtalade många av skolans lärare om hur vi kommunicerar digitalt med våra elever och vårdnadshavare, bland annat ur tillgänglighetsaspekten. Vi kunde enas om många saker, till exempel:

  • typsnitt,
  • teckenstorlek,
  • färger,
  • hierarkier,
  • och sidstrukturer (navigation).

Läs mer om detta här: Presentera vad, varför och hur. Om det trampades på ömma tår, Comic Sans-användare? Ja. Men ibland måste vi våga göra det.

Comic Sans är lekfullt, barnsligt och ledigt. Alltså passar det möjligtvis till inbjudningar, kalaskort, personliga hälsningar och i serietidningar. Det passar inte i offentliga rapporter, längre akademiska texter, skolans pedagogiska deklaration och inte heller i veckobrev. Skolan är en organisation, med yrkesverksamma akademiker, vars syfte och innehåll ofta formuleras i skriven text. I strävan efter att framstå som professionell, till exempel genom att sända ett enhetligt budskap i allt skolan kommunicerar, används med fördel enhetligt typsnitt. Eller?

Ja, men är det inte du som är löjlig nu Fredrik?! Jo, en aning, kan jag tillstå. Att få hög puls av ett malplacerat typsnitt är aningen överdrivet. Men det är inte bara jag som har förväntningar på text och egentligen allt som omger oss i vardagen. Vi har vanligtvis inte vantar på sommaren, kortbyxor på vintern och pyjamas på ett bröllop. ”Formgivning av bokstäver fungerar ungefär som kläddesign. Olika kläder signalerar olika saker i olika sammanhang. På samma sätt blir typografin en kostym åt det budskap den ska presentera. Det har att göra med utseende och trovärdighet, säger Arina Stoenescu” i Sanslös kamp (SvD).

Dan Gilbert, huvudägare till basketklubben Cleveland Cavaliers blev så rasande när lagets stjärna LeBron James värvades av konkurrerande Miami Heat,  att han skickade ut ett öppet brev. I en melodramatisk ton kallade LeBron James bland annat för en feg svikare. Nätet exploderade. Inte på grund av innehållet, utan formen på bokstäverna. Gilbert skrev nämligen sitt utbrott med Comic Sans. Twitter gick bananas. En kommentar var: ”någon som skriver officiella uttalanden i Comic Sans borde inte få driva ett NBA-lag”.

Det finns klara indikationer (bland annat otaliga nätverksgrupper som vill förbjuda typsnittet i offentliga miljöer) på att typsnittet är illa omtyckt och framstår som oseriöst. Varför överhuvudet taget utsätta sig för risken att bli illa omtyckt och framstå som mindre seriös? Jessica Gedin skriver i Språktidningen: ”Och kanske är det det som skrämmer mig mest ändå. Mer än maskinskrivna hatbrev och ilskna tvättstugelappar: att vårt skolsystem är infiltrerat av människor som uttrycker sig i Comic Sans. Att elevernas kunskapshunger ska hindras av ett bulligt, gulligt serietidningstypsnitt där kunskapsföraktet står tydligt utskrivet mellan raderna”. Läs hela hennes text här

Läs en djuplodande analys av typsnittet här. Bland de roligaste om Comic Sans jag stött på finns här: You´re a Comic Sans criminal – but we´re here to help you

Om ett skolgemensamt typsnitt är en liten fråga för skolan? Japp! Oviktig? Nä. Det är de välslipade detaljerna som skapar en vass helhet!

 

 

Presentera vad, varför och hur

Att kommunicera undervisning är ruskigt svårt, både i klassrummet framme vid tavlan och digitalt. Hur ska jag förklara vad vi ska göra, i vilket syfte, genom vad och hur det ska gå till? Detta läsår har vi i ämneslaget ambitionen att presentera undervisningen digitalt på ungefär samma sätt för våra elever för att öka tillgängligheten. Vi har bollat typsnitt, färger, disposition, navigation, relevans, ordval och bilder. Bland många andra saker. En workshop med alla ämnen står på agendan innan eleverna börjar vårterminen.

Alla lärare planerar i Googledokument som eleverna når via en enkel bloggportal. En startsida (ett Googedokument) för en lärare kan se ut så här:
För att komma till rätt planering klickar eleverna på sin klass och ett nytt dokument med aktuellt arbetsområde finns därmed tillgängligt. Där får eleverna veta vad som ska göras, vad de tränar på, samt information om eventuella läxor och inlämningsuppgifter.

På klassens övergripande sida finns ytterligare en länk till en detaljerad planering (i ett tredje Googledokument). Den planeringen består av arbetsbeskrivningar, frågor, elevexempel, bilder, presentationer, filmer och…. allt som ingår i undervisningen. För att skapa struktur i dessa dokument använder jag bland annat indexering. Läs mer här: Struktur med index, länkar och slides

Fördel med denna struktur är att hierarkin blir tydligare. Nackdelen är att antalet klick för att nå uppgifter blivit tre istället för tidigare två. Svårt det här! Hur kommunicerar ni undervisningens innehåll digitalt? Gör ni likadant på skolan? I ämneslaget? Har ni frågat eleverna hur de upplever olika lärares sätt att presentera undervisningen digitalt? För- och nackdelar med olika sätt?

Vad får man för 30 000 kronor?

Styrkan i det gemensamma är stor, både inåt och utåt. Att jobba tillsammans, både för elever och lärare, i samma riktning gör att man kommer fram både lättare och snabbare än om var och en drar åt olika håll. Därför var ett av årets roligaste uppdrag att förvalta de 30 000 kronorna min skola fick i samband med Svensklärarpriset. På högstadiet har vi under de senaste åren uppdaterat våra klassuppsättningar så därför var det extra spännande att involvera fler lärare och årskurser på skolan. Till slut blev det tre titlar för årskurs 1-3, fyra för åk 4-6 och tre för åk 7-9.

300 böcker! Det är inte bara böckerna i sig som är det trevliga. Det kanske allra roligaste med klassuppsättningar är att de indirekt uppmanar och uppmuntrar till samplanering. Lärare som tillsammans läser, samtalar och funderar på vad böckerna ska ge eleverna. En lokal kanon skapar förutsättningar för textsamtal lärare emellan. Lärare kan dessutom hjälpas åt att hitta angelägna aktiviteter som engagerar eleverna, textmöten som underlättar vid jämförelser och utmanande frågeställningar som tar eleverna till hittills okända tankar.
Det blev en slant över. Jag har länge velat testa dokumentkamera… så nu är den beställd. Har dock inte hunnit testa den ännu! Återkommer nästa år med erfarenheter.

Sett i ljuset av att Stockholm Stad satsar 3 000 000 kronor på ett fullständigt meningslöst digitalt diagnosverktyg för att upptäcka dyslexi (men som inte kan ta reda på orsakerna bakom läs- och skrivsvårigheterna) anser jag att svensklärarna på Gäddgårdsskolan i Arboga har förvaltat de 30 000 kronorna på ett föredömligt sätt. Jag är övertygad om att våra 30 000 kronor kommer att göra större skillnad än de tre miljonerna. Tjohej!

#vadfanfårmanförpengarna

Att sätta ord på sina tankar, för vem?

Vi vill att eleverna ska få ett rikt språk. Ur ett demokratiskt perspektiv livsviktigt. Ur ett individuellt perspektiv viktigt för självkänsla och självförtroende. Identitet och språk är stark förknippade med varandra. Motivationen att skriva är… högst varierande. Utan träning når eleverna ingen färdighet så regelbundet skrivande är förstås viktigt att få med i undervisningen för att utveckla språk och tanke. Så… hur motiverar vi eleverna? Det finns många faktorer som bidrar till detta, till exempel kvalitativa texter med ämnen som engagerar, utmanade frågor och aktiviteter som skapar aktivitet och delaktighet, men två viktiga aspekter att fundera på är i vilket syfte texten skrivs och vem som är mottagare av den.

Det finns en uppsjö av syften med att skriva en text: formulera tankar, jämföra, argumentera, beröra, underhålla, provocera, uppröra, ifrågasätta, och därför behöver eleverna träna på att skriva många olika sorters texter, i olika syften och sammanhang. I Putting the Heart Back into Writing: Nurturing Voice in Middle Scholl Students undersöktes en grupp om 16 elever som deltog i ”a one-hour writing team time for students who loved to write”. Skrivperioden skulle avslutas med en offentlig skrivtävling. Ruben & Moll (2013) visar att faktorer som motiverade och utvecklade de skrivande elevernas skrivande var valfrihet, tid att skriva, mötesplatser där de fick undersöka vem de är som människor och skribenter, lättillgängliga lärare som kunde guida i skrivandet och varandra som mottagare/läsare. I tävlingen deltog elva elever med positiva erfarenheter. Men utvärderingar indikerar att det inte var tävlingen i sig som motiverade eleverna att delta i skrivgruppen, utan snarare processen. ”Apperently, an outside audience was not a necessary motivator for these students”. En annan intressant observation var att gruppgemenskapen spelade mindre roll. Primärt använde de varandra som resurser för att utveckla sitt skrivande.

Liknande erfarenheter har jag också haft i det senaste läsprojektet om ”Flugornas herre” där eleverna skrev i en halvstor Facebookgrupp (ca 1 000 medlemmar). För några få elever blev skrivandet i just det sammanhanget en motivationshöjare, men för andra spelade det mindre roll. Samtalet i klassen och att formulera egna åsikter för sig själv stod lika högt i kurs för ca hälften av eleverna. Några elever ville heller inte delta i det offentliga skrivandet. ”När jag skriver något som andra ska läsa, då vill jag att det ska vara riktigt bra”, sa en elev. Två viktiga aspekter att tänka på om läraren och/eller klassen vill publicera texter utanför klassrummet.

Bara för att vi gör skrivandet publikt med ”riktiga” mottagare (utanför skolan) innebär det inte per automatik att det blir motivationshöjande för alla. Ibland räcker det att mottagaren är eleven själv, en klasskamrat eller klassen. Sedan är det kanske inte så enkelt att ”bara” publicera elevernas texter offentligt med tanke på elevernas integritet och de risker det kan medföra. Jag har skrivit om det tidigare här: Att skriva för en mottagare

Struktur med index, länkar och slides

Ett längre gemensamt läsprojekt består ofta av många både stora och små uppgifter. Det blir snabbt svårt att hålla ordning på dokument, frågor och svar, både för läraren och eleverna. Tidigare har jag från en huvudsida med hjälp av andra dokument länkat till just stora och små uppgifter. Problemet är bara att det blir så många dokument och en svår gränsdragning vilka uppgifter som verkligen ”förtjänar” ett eget dokument.

Därför samlar jag numera ALLT i samma dokument. Styckeinledning hjälper föga då antalet stycken snabbt blir många. Då kan en enkel tabell underlätta läsbarheten. Men huvudproblemet är att det blir väldigt mycket information, ofta flera sidor. För att det ska bli enklare att navigera i dokumentet infogar jag bokmärken som jag länkar till i ett index på dokumentets förstasida. En förstasida som jag försöker hålla så ren som möjligt. Där ska övergripande saker om boken finnas med. På förstasidan finns också länkar till de boksamtal jag planerat. Boksamtalen genomförs med stöd av en presentation (Google såklart – jag använder aldrig Powerpoint eller KeyNote). Det lämpar sig utmärkt då en slide avgränsar mycket bättre än en del av ett vanligt textdokument. Jag kan också infoga bilder och filmklipp på ett enkelt sätt.

Vill du ta del av min planering för Flugornas herre finns den här. Jag gjorde ungefär hälften av de aktiviteter jag hade tänkt. Det var första gången jag läste boken med mina elever så det finns säkert en hel del fel och tokigheter i upplägget. Det brukar ju rätta till sig nästa gång man använder det. Ni kan ju också titta in i länken för att se hur just förstasidans index ser ut och hur boksamtalens upplägg kan konstrueras i en presentation.

Det bästa sättet att bli bättre på att skapa struktur i sin planering och hur den presenteras? Fråga eleverna hur de upplever dina upplägg 🙂