Kategori: Aktuellt

Fjädrar och en sliten man

Mina nior tyckte om Fjädrar. Den fick 3,75 i genomsnittligt betyg (på en femgradig skala). Många elever sa ord som ”fin” och ”familjär” i sitt omdöme. Det finns mycket att fundera på och samtala om. En scen som jag fastnar för är när Frannie iakttar sin trötta mamma. Den scenen griper tag i mig och flera elever nämner den i boksamtalet. Vi gör en liten skrivövning i två steg om 7-8 minuter vardera (som egentligen inleddes med denna: En ordlek ur Fjädrar) med den scenen som förebild.

ELEVTEXT DEL 1: En sliten man

Mannen slog med hackan på stenen. Det kom små vattendroppar från hans panna. Om det inte vore för den lilla lyktan som han hade då skulle de vara helt kolsvart. Ljudet av hackande ekade i gruvan. Mannen stannade för att få tillbaka sin styrka. “Börja jobba igen slöfock” sa chefen bakom honom och gick iväg. Mannen började hacka igen. Hans kropp slet. En klocka ringde. Det betydde att det var dags att gå hem. Om han hade hackat mera skulle han ha svimmat.

DEL 2: Instruktion

Använd samma man (och yrke) som du skrev om tidigare, men beskriv honom ur ett barns perspektiv, precis som Frannie ser på sin mamma. Använd jag-form och beskriv vad som händer när pappa kommer hem. Jaget ska se hur sliten (av yrket och livet) pappan verkligen är.

ELEVTEXT DEL 2: Den slitna mannen kommer hem

Jag satt vid vardagsrumsbordet och målade medan jag väntade på min pappa. Teckningen skulle jag ge till honom. Jag hörde ett rasslande vid dörren, han var här. Dörren öppnades och pappa stod där. Han hängde med kroppen och hans ögon stängde och öppnade sig. Pappa gick förbi mig och raka vägen in i hans rum. Jag gick in i pappas rum och såg honom ligga där. Han kommer ligga sådär hela dagen. “Pappa” sa jag lite tyst. Inget svar. “Pappa” sa jag lite högre. Fortfarande inget svar. Jag ville att pappa skulle komma upp, men jag ville ändå inte väcka honom. Jag visste hur mycket han slet på jobbet. Jag stängde dörren och gick tillbaka in i vardagsrummet. Jag började måla igen. Jag önskar att jag kunde göra någonting.

Skrivande elever

Att bli en duktig skribent tar lång tid och fordrar mycket övning under ledning. Tidigt i skrivprocessen fokuserar jag på innehållet i texten och ställer nyfikna frågor för att eleven ska utveckla den. Ofta handlar det om att skriva mer och/eller fylligare. Först sent i skrivandet lägger jag fokus på språklig formalia. En alltför hårdhänt initial hantering av elevernas texter, liksom ett uttalat bedömningsfokus, riskerar att lägga sig som en våt filt över lusten att skriva och berätta. Det är väldigt svårt att tänka på och sätta både innehåll och form samtidigt. Men eleverna är olika, en del har den språkliga kritikern påkopplad hela tiden medan andra stänger av den, vilket man får ta hänsyn till. Vilka andra förutsättningar gäller för eleverna att utveckla sitt skrivande i skolan? Dessa faktorer är, enligt min erfarenhet, viktiga:

  • Ett innehåll/ämne som är angeläget
  • En tilltro till elevens inneboende kraft att vilja uttrycka sig – att skriva på allvar
  • Språkliga förebilder – litterära eller andra exempel att härma
  • Begriplighet och hanterbarhet – tydliga och avgränsade instruktioner
  • Utmanande uppgifter

Denna vecka har mina sjuor skrivit korta noveller med inspiration från Mördarens apa (skrivuppgiften finns här). I del 3 ska eleverna skriva om en person som blir lämnad ensam och går igenom en deppig dag. Eleverna får först parvis fundera på vad man gör när man är deppig. Exemplen samlas i ett gemensamt dokument. Tillsammans med tre berättarknep utgör detta en del av underlaget och instruktionen:

Jag fastnar för två elevers texter där jag ser viljan och försöken. Det är delar av utkast och det finns en del språkligt, till exempel tempus och ordval, att anmärka på, men i både innehåll och uttryck (bildspråket) finns det intentioner. Båda eleverna har annat modersmål än svenska.

Planera för ett helt läsår

Jag såg ett inlägg på Twitter om en blivande lärare som under sin utbildning aldrig har gjort en läsårsplanering och inte heller fått möjlighet att fundera på vad veckorna och ämnet kan fyllas med. Det gjorde mig lite bekymrad. Hmmm… och jag som aldrig ens har gjort en terminsplanering! Men så här tänker jag… planering kan göras alltifrån det stora (hela läsåret) till det lilla (till exempel en instruktion) och allt däremellan. Min normala horisont är en översikt som sträcker sig ungefär lika långt som nästa bok eller område räcker, vanligtvis cirka 3-4 veckor. Jag lägger däremot mycket tid på detaljer. I varje lektion.

Till att börja med finns det ett teoretiskt sätt att förhålla sig till lärarens uppdrag och läroplanen. Antingen är eleverna till för läroplanen eller tvärtom. Det vill säga antingen så följer jag läroplanen slaviskt/okritiskt och låter den styra undervisningens innehåll utan att ta hänsyn till elevgruppen eller så utgår jag ifrån den grupp av elever som sitter framför mig. Vilka kunskaper har de? Vilka behov finns? Vilka frågor är relevanta att beröra i den här gruppen? Vilka texter är lämpliga och olämpliga att läsa? Detta är bara några frågor jag kan ställa mig innan litteratur, aktiviteter, frågor och olika uppgifter väljs och formuleras. Därefter försöker jag hitta stöd för undervisningen i läroplanen.

En annan viktig faktor i planeringen är variation. Läsa, skriva, samtala, tänka, tala… både över längre tid och inom lektionens ramar. Varierat ämnesinnehåll. Olika genrer. Olika texttyper. Aktiviteter. Längre omfattande projekt blandat med kortare (ibland inom ramen för en lektion). Det går att variera på väldigt många sätt.

Den tredje faktorn som påverkar min planering är sammanhanget i vilket vi läser, skriver och samtalar gemensamt. Jag försöker skapa många aktiviteter baserat på en huvudtext (ofta en bok eller längre novell) och tillåta oss att komma in på sidospår som löper parallellt med läsningen. Det blir spännande textmöten som fördjupar förståelsen och upplevelsen av läsningen. Det blir också en möjlighet att lyfta in olika delar av det centrala innehållet tillsammans med läsningen. I de flesta läs- och skrivprojekt finns möjlighet att bedöma stora delar av kunskapskraven. Ett exempel på detta är läsningen av Tio över ett där flera delar av centrala innehållet och kunskapskraven berördes. Läs mer här:
Tio över ett – Ett läsprojekt och Undervisning växer fram – Om Sápmi

Under ett läsår plockar jag från de läs- och skrivprojekt jag har till mitt förfogande. Några är flera år gamla och väl beprövade av mina kollegor och mig. Några är dagsfärska och växer fram tillsammans med eleverna. Som lärare är man ju beroende av de böcker och läromedel som finns på skolan. Vi har ett 20-tal klassuppsättningar av romaner och 100-tals noveller att välja på. Vid sidan av detta använder vi radioteatrar, inlästa noveller, novellfilmer, filmer, artiklar och reportage sammanslagna i olika teman. 

EN TERMINSPLANERING

Planera ett läsår i svenska

Ett läsår kan se ut se här för en klass (med reservation för ändringar)

Från Thåström till mininoveller

Vi avslutade ett kärlekstema med att skriva en mininovell baserad på någon av Thåströms texter Die Mauer (Ebba Grön), Karenina eller Fanfanfan (mer om detta här: Låtar om kärlek). Eleverna nappade på idén och 20 minuter senare hade ALLA skrivit en kort kärlekshistoria. Här är tre:

KULAN
Han står inne i mörkret vid hörnet av huset han vuxit upp i och ser upp mot stjärnorna. I månljuset tittar han på muren som byggdes upp när han var mindre. Muren är flera meter. Hon kan inte se honom, men hon vet att han är där. Hon försöker titta över väggen som blockerar deras kärlek. Han lägger sin hand på muren och låter känslorna strömma genom muren. Hon känner hans kärlek när hon lutar sig mot muren. De står på varsin sida av muren och känner varandra. Inget hörs. Någon säger: ”Halt! Här får ingen passera. Här kommer ingen förbi”. Han vet att hon finns på andra sidan muren. Han vill kunna ta sig till henne. Han vill se hennes kropp och smeka hennes hy. Det hörs ett rop på hjälp, men det är för sent. Kulan i honom är redan där och hon hukar sig ner på knä och gråter för honom. Alla vackra rosor är våta. Det som hände vid muren ska aldrig förlåtas.

JAG FICK SYN PÅ HENNE
Jag stod vid muren och tittade igenom det skottskadade gallret. Det första jag såg var en tjej på andra sidan. Våra blickar drog sig mot varandra, som någon slags dragningskraft. Vi stod länge och bara tittade på varandra. Hon hade en vit mössa på sig, samt en svart kappa och ett par mörkblåa jeans. Medan jag stod vid muren närmade jag mig ännu mera utan att tänka på det. Ända tills jag stod och höll i gallret. Det kom en vakt och kastade iväg mig ut på den kalla och blöta trottoaren. Jag gick långsamt hemåt, hemåt den kvällen. Nästa dag gick jag tillbaka, tillbaka till muren med ett litet hopp om att hon skulle stå kvar där.

Jag kom dit och tittade mig runt. Så fick jag syn på henne, där stod hon på andra sidan muren. Jag önskade att jag bara kunde springa över till henne och tala om hur mycket jag älskade henne. Men det gick inte. En dag så stod, så stod den bara där, en mur mellan mig och den jag hade kär. Jag hade blivit skjuten och aldrig mer skulle jag få se henne, inte ens genom gallret.

ETT SMS TILL MIN POLARE
Jag ligger i min säng i mitt stökiga rum. Jag håller i min gitarr och bara spelar någonting. Jag kan inte sluta tänka på dig. Det har gått nästan ett år och jag tänker fortfarande på dig. Fan, varför lät jag dig försvinna. Det måste ha varit det värsta misstaget som jag någonsin har gjort. Om jag bara kunde vrida tillbaka i tiden, om jag bara fick en chans till. Tänk om det hade fungerat. Klockornas kör och änglarnas orglar skulle ha varit bara för oss. Jag står där framme vid prästen och du kommer fram till mig i den underbara vita klänningen medan du pillar på buketten. Trumpeter och trummor spelar.

Men fantasin försvinner och jag är tillbaka i mitt stökiga rum. Fan, fan, fan, det skulle ha varit du. Fast det var så kort romans borde jag ha förstått. Såna chanser kommer bara en gång och aldrig två gånger. Jag rör fingrarna mot gitarrens strängar och ljudet av gitarren fyller rummet. Plötsligt kommer en tanke in i mitt huvud och jag tar snabbt upp min mobil. Jag skickar ett meddelande till min polare: “Vi kanske ska skapa ett band iallafall. Jag har en låt att skriva”.

Elever skriver mininoveller till Thåström Die Mauer

Tanke- och prestationsskrivande

De senaste åren har jag allt oftare använt mig av tanketexter. Torlaug Lokensgard Hoel pratar om tankeskrivande och prestationsskrivande. Liberg använder begreppen “ut-texter” och “in-texter”. Det markerar att det rör sig om olika funktioner och egenskaper i skrivandet. Prestationsskrivandet (ut) används för att kommunicera och berätta. Det kräver ett genomtänkt och mottagarinriktat språk, ofta mer formellt. Tankeskrivandet (in) handlar, som namnet avslöjar, att pröva tankar, uttrycka erfarenheter och upplevelser, ställa frågor, fundera och formulera med egna ord. I undervisning bör läraren vara noga med att ange vilket sorts skrivande eleven ska ägna sig åt. Annars är risken stor att eleverna blir bundna vid prestationsspråket och alla krav som omgärdar det och det riskerar att hindra tankeutvecklingen.

Från intext till utttext

  • Skrivandet föregås av tänkande och parvisa samtal om frågor som rör exempelvis motiv, tema och budskap.
  • Till de texter vi läser, bilder och (kort)filmer vi ser skriver eleverna ofta tankeloggar (helig mark – dessa texter bedöms aldrig).
  • Med jämna mellanrum skriver eleverna uttexter. När eleverna skriver en uttext kan de såklart gå tillbaka till sin tankelogg och hämta hela eller utvalda stycken ur befintliga (tanke)texter. Dessa ses nu med nya ögon och eleverna upptäcker vilka delar som passar in i den nya texten, men också hur texterna behöver bearbetas och kompletteras.
  • Det finns många sätt att dela uttexter. Ett enkelt sätt är följande: Eleverna väljer ut hel eller del av text som känns okej att dela anonymt med andra i klassen. Jag sammanställer dessa texter i ett litet häfte som eleverna får. Vi läser texterna (ibland högt) i klassrummet.

Dela elevernas skrivande i klassrummet - En idé av Fredrik Sandström

Det händer något när eleven får höra sin text eller se den i tryck.

Läs mer om tanke- och prestationsskrivande:
Torlaug Lokensgard Hoel: Utforskande skrivande i lärprocessen
Caroline Liberg: Skrivande i olika ämnen – lärares textkompetens

Dramaturgi och tillgängligt skrivande

Skriv vad du vill! En vanlig uppmaning som i många fall fungerar, men som för ganska många elever framkallar prestationsångest: Jag kommer inte på något! Jag har ingen fantasi! Om proceduren upprepas några gånger är det stor risk att den cementeras: Jag kan inte skriva! Med ganska små medel kan läraren ge eleverna förutsättningar att lyckas med sitt skrivande. De går ju faktiskt i skolan för att lära sig skriva, inte för att visa att de kan!

FÖREBILDER

Använd en bok som ni läser som förebild. Synliggör dramaturgin och koka ned den till några centrala händelser. Sätt titlar på de utvalda scenerna, gärna med ett par eller enstaka ord. I en klass har vi precis lyssnat på radioteatern Mördarens apa. Eleverna har samtalat och skrivit om alla häftiga äventyr, men även om vänskap, avsked, sorg, förlåtelse och återförening. Jag har skapat frågor till bilder ur boken som gestaltar de utvalda orden.

STRUKTURERA, AVGRÄNSA OCH GE FÖRSLAG

Jag ger eleverna ramar och förslag på hur en berättelse kan byggas upp. Strukturen i den dramaturgiska kurvan har samma ord som vi tidigare har samtalat och skrivit om. Eleverna kan själva fylla sina berättelser med ett eget innehåll. Det kan handla om två bästa kompisar, en mamma och dotter, två förälskade killar eller en farfar och äldsta barnbarnet.

Dramaturgiska kurvan - En skrividé om kärlek, vänskap, ensamhet, saknad, sorg och återförening - Av Fredrik Sandström

EXEMPEL ATT HÄRMA

Låt eleverna ta del av varandras texter, meningar och ord. Byt texter som de sitter. Högläs en mening ur varje text (de som vill). Låt de som vill publicera sina texter i klassrummet (läs mer här: Elevexempel i en enkel produktion). Nedan ett exempel där en kille i årskurs 8 använt delar av strukturen ovan, en del inspiration från äventyrliga Mördarens apa och mycket eget! Från ax till limpa – tre lektioner.

POLISERNA PÅ PUBEN

Marcus kom emot Erik från baren med två öl. Han log mot Erik, som log tillbaka. De hade inte setts på flera veckor, och skulle äntligen få prata ut. Marcus satte sig på den djupblåa fåtöljen och suckade. Erik sträckte sig efter några jordnötter. Det stod en stor skål mitt på det lilla glasbordet. Det var sent på eftermiddagen och de hade stämt möte på den lilla puben i hörnet av Drottninggatan. De pratade om vad de hade varit med om under de senaste veckorna ifrån varandra, de hade varit bästa vänner i 23 år nu, och de hade aldrig gått så länge utan att de hade setts eller hörts. De hade mycket att prata om. Det pågick i flera timmar. De fick slut på öl flera gånger och köpte mer. De fyllde på jordnötter tre gånger. Nötterna var dränkta i chilipulver, men var av stort intresse för Marcus och Erik. Erik hade aldrig varit så exalterad över att få berätta något för någon någonsin. Och inte Marcus heller.

Plötsligt kom två poliser in och började visa ett papper och fråga saker för dem som satt i baren. Erik började bli väldigt nervös och såg sig om. Jag frågade om han mådde bra, men han svarade bara med ”d-d-det är okej”. Erik sa att han var tvungen att gå. Han reste sig upp och tog på sig sin jacka och lyfte upp luvan. Han gick förbi poliserna och ut. Där satt Marcus, helt stum av förvåning. Då såg han något, där Erik hade suttit. Där låg ett vitt brev. Han reste sig upp och tog brevet. Han öppnade det och inuti stod detta:

Hej Marcus, jag har velat berätta detta för dig ett tag nu. Men har inte vågat. Om du läser detta har polisen antagligen hittat mig. Jag har något att berätta. Jag har begått ett brott. Eller, jag råkade begå ett brott. Jag var på en fest i en takvåning, och jag blev full, och när man är full kan man inte tänka. Det som hände var att jag och en annan hamnade i bråk. Och vi började slåss. Det slutade med att jag råkade knuffa honom över kanten. Han överlevde inte. Och polisen är nu ute efter mig. Jag är rädd att vi inte kommer att träffas mer. Farväl min vän.

Han kollade upp och såg att poliserna nästan var vid mitt bord. Marcus stoppade snabbt ned brevet från Marcus. Poliserna såg som tur var inte det. När de väl var framme vid deras bord såg han på polisens foto. Det var Marcus på fotot. De frågade om han hade sett, träffat, eller pratat med denna man. Han sa nej, det hade han inte. Poliserna kollade på varandra, och sedan ryckte de på axlarna och sa hej. Sedan gick de.

När poliserna hade gått bestämde han sig för att gå han med. Marcus tog på sig sin jacka och gick ut ur puben. När han väl hade kommit hem brast han ut i gråt. När han väl hade slutat gråta, ryckte han upp sig. Han tänkte för sig själv en stund varför Erik inte berättade om detta tidigare. Han hade kunnat hjälpa honom. Men han var väl rädd att någon skulle få reda på hans hemlighet. Plötsligt kände Marcus sig väldigt ensam. Han hade ingen att vända sig till. Och värre, hans bästa vän var jagad av polisen. Han visste inte vad han skulle göra. Skulle han berätta för polisen vart Erik fanns, skulle han berätta för någon alls?Han satt och tänkte hela natten tills han somnade tidigt på morgonen. Han vaknade av att det knackade på dörren. Han gick yrvaket fram till dörren och öppnade. Där stod en polis. Han höll fram ett papper och frågade om Marcus hade sett mannen på pappret. Det var Erik. Marcus svarade nej. För han ville inte sätta dit sin bäste vän. Han stängde dörren och gick in i badrummet, där han satte sig och tänkte på sin bäste vän och vad de hade gått igenom tillsammans Han började gråta lite. Han torkade bort sina tårar och gick ut i köket. Han öppnade sin laptop och började kolla upp vad straffet för mord var. Sedan tänkte han efter. Erik menade inte att knuffa mannen över kanten. Han funderade om han skulle kunna leta rätt på vart Erik fanns, och sedan hjälpa honom att bli rentvådd. Men om det inte fungerade skulle båda två hamna i fängelse. Marcus hade inte fått tillräckligt med sömn den natten. Så han gick in i sovrummet och slängde sig på sängen och somnade direkt.

Ett år senare…

En buss körde förbi utanför det lilla caféet vid Storgatan. Marcus drack en klunk av sitt kaffe och slog upp sin nyinköpta tidning. Det doftade av nybryggt kaffe och bröd. Det hade gått ett helt år sedan den där kvällen, när Erik och han hade träffats. Marcus hade inte riktigt tänkt särskilt mycket på den dagen efter att Erik bara hade gått. Men han förstod varför. Han ville inte bli tagen av polisen framför sin bästa vän. Plötsligt hörde han någon ropa: Marcus! Han såg sig om efter personen som hade ropat hans namn. Då såg han honom, det var han, det var Erik!
Erik! ropade han och reste sig upp. H-hur? stammade Marcus. Ja, svarade Erik, jag förklarade för poliserna hur det allt hände, och de sa att mitt straff skulle bli förkortat eftersom att jag erkände. Och eftersom att mannen som dog inte blev dödad med mening, blev jag inte åtalad för mord. Utan dråp. Det är ett mildare straff. Sen skötte jag mig väldigt i fängelse, så jag blev släppt tidigare. Marcus bara stod där, och visste inte vad han skulle göra. Men till slut sa han: Kom och sätt dig! Jag bjuder!

Recitera Shakespeare

Jag scrollade Facebookflödet i gruppen Svensklärarna en dag och fastnade vid Rolf Ekelunds idé om att låta eleverna välja en dikt, memorera den för att kunna nyttja den vid senare tillfällen i livet. Utan att tänka så mycket mer på det lunkade veckans lektioner vidare… ändå tills vi läste balkongscenen i Romeo och Julia* härom dagen.

Eleverna läste parvis med lust och inlevelse. Det hördes varma skratt från många av läsparen. Örongodis för en lärare! Efteråt fick eleverna välja tre kärleksyttringar av Romeo och tre av Julia. Favoriterna samlade vi i en gemensam lista:

ROMEO

  • Julia är solen! Upp vackra sol och dräp den bleka månen som redan tynar bort av avundsjuka för att du lyser klarare än hon.
  • På kärlekens vingar svävar jag över muren.
  • Två av de vackraste av himlens stjärnor har fått förhinder och bett hennes ögon tindra i deras sfärer till de kommer.
  • Titta, nu lutar hon sin kind i handen. Å, och om jag vore en handske på den handen, då rörde jag den kinden!
  • Åh, dina ögon ger mig mer beväpning än tjugo svärd. Bara du ser på mig är jag osårbar.
  • Långt hellre vill jag dö för deras hat än leva här och inte ha din kärlek.
  • Kärleken tog min syn och ledde mig.
  • Någon sjöman är jag inte, men jag vet att om du fanns på andra sidan havet så skulle vinsten vara resan värd.
  • Älskling, jag svär vid denna ljuva måne som silversmyckar varje fruktträds topp…
  • Och när du gick blev natten dubbelt svart.

JULIA

  • O Romeo Romeo, varför är du Romeo? Vad är ett namn? /…/ Det vi kallar ros skulle ju dofta lika underbart vad det än hette. Romeo, lägg av ditt namn, det är ju inte ens en del av dig. Byt ut det mot hela mig!
  • Inte vid månen, den är obeständig, den byter bara skepnad där den går. I så fall blir din kärlek lika flyktig.
  • Min vackre Montague, jag är kär dig!
  • Min lust att ge är lika stor som havet, min kärlek lika djup. Ju mer jag ger dig, desto mera har jag kvar, för båda är oändliga.
  • Om du har tänkt gifta dig med mig så ordnar jag ett bud till dig i morgon.
  • Då glömmer jag, så att du inte går, och allt jag minns är att vi är tillsammans.
  • Att skiljas är så ljuv tortyr så jag kan hålla på tills dagen gryr.

RECITERA SHAKESPEARE

Då kom jag ihåg idén om att recitera. Sagt och gjort. På vinst och förlust: ”Nu ska ni välja en eller några favoritrader som ni ska lära er utantill. Läs raderna tyst och högt. Träna på att säga orden med inlevelse”.

Eleverna satte igång. Intensivt surr i klassrummet! Skratt! Spontana utflykter till någon i klassrummet för att testa sitt framträdande. Efteråt fick de som ville recitera raderna i klassrummet. Genom att dyka ned i texterna en extra gång gjorde så att eleverna förstod handlingen bättre och reflekterade över hur ett rikt bildspråk kan förändra, förstärka och förbättra ett yttrande. Eleverna fick också fundera på varför de valt sina rader och när de kan komma till användning!

SKRIVA EGNA LIKNELSER

Lektionen fortsatte med metaforer och liknelser. Eleverna jämförde Romeos och Julias kärleksförklaringar och hittade likheter och skillnader. Till sist skrev eleverna egna liknelser om bland annat ögon, läppar, hår, längtan och kärlek. Några utvalda:

* Texten ingår i ett mer omfattande läs- och skrivprojekt på temat ”Förbjuden kärlek”.