Märkt: relationer

En bild av skolan

Ibland händer något som inte går att förklara. När en text möter eleverna vid exakt rätt tidpunkt och en sorts bubbla infinner sig. Jag var med om en sådan i morse. Det är skola när den är som allra bäst!

En klass läser ”En ö i havet” på morgonen och det är alldeles tyst. En stillsam stund i ett stormande hav. En isolerad ö. Vi läser om Steffi och Nelli som flyr till Sverige. Oroliga tider. Omtumlande. Svårt.

Idag läser vi sidorna när flickorna firar jul i ett snötäckt Sverige. Om barn som skrattar, leker och åker kälke i pulkabacken. Det blir något hoppfullt över läsningen. Som ett parallellt universum till det som sker utanför texten i omvärlden. En fin stund. En bild av skolan.

Jag gillar struktur, men…

En av mina närmaste vänner kallade mig för strukturfascist en gång och ja… kanske råkar jag gilla ordning och reda! Jag förbereder mig noga inför varje lektion, både med innehållet och utformningen, och funderar på hur jag kan presentera lektionen för eleverna på bästa sätt. Ett redskap som räcker långt för att skapa just ordning och reda är en tavla. Jag delar in tavlan i sektioner, skriver alltid från vänster till höger och lämnar utrymme för att kunna göra kompletteringar, pilar och markeringar. Så här såg det ut efter en lektion när jag lät frågor och uppgifter till undervisningens innehåll, steg för steg, växa fram på tavlan:

Eleverna var fullt fokuserade under 60 minuter, trots att det inte fanns någon information om lektionens ramar. Eleverna läste, tänkte och skrev om tre kapitel ur En ö i havet av Annika Thor. Ett självständigt arbete som en förberedelse inför kommande boksamtal och gemensam analys av texten (och ja, vi har läst, samtalat och skrivit tillsammans om bokens inledande kapitel – eleverna läser och analyserar inte hela romanen på egen hand). Just nu är det många lärare från hela landet som vittnar om hur de mer eller mindre tvingas in i förutbestämda mallar och lektionsstrukturer. Intentionen är förstås god. Den gemensamma strukturen ska göra så att fler elever (alla) kan delta och följa med i undervisningen. Men samtidigt … är det inte naivt att tro att ledarskapet i klassrummet och graden av elevdelaktighet står och faller med vilken mall läraren följer (eller inte)? Att säga ”vi måste börja någonstans” håller heller inte riktigt. Varför börja med formen och låta den avgöra hur innehållet ska inordnas? Är det inte bättre att låta innehållet avgöra hur lektionen ska utformas? Om läraren kontrollerar det som sker i rummet eller inte kan avgöras med vilket fokus eleverna lägger på innehållet och vad de ska lära sig. Om läraren lyckas få elevernas uppmärksamhet riktad mot ekvationen, höjdhoppet, fotografiet, ingredienserna, texten, ordet eller kartan spelar formen då någon som helst roll?

I många lektionsmallar ska lärarna börja med att kontrollera och bokföra elevernas närvaro. Det är ju förstås bra att se vilka som är på plats, men det går att göra på många sätt. Ett sätt är att säga HEJ till alla elever när de kliver in genom dörren och göra noteringar om närvaron några minuter in på lektionen när eleverna är igång. Om det första eleverna möter i en uppstart är kontroll signalerar det något och tar tid från något annat som i sin tur skulle kunna ge ringar på vattnet under resten av lektionen. De första minuterna (mötet med läraren och lektionens innehåll) av en lektion är extremt viktiga. Jämför med att i fängsla en publik på teater. Anne-Marie Körling har skrivit någonstans att inledningen är till för samspel och ögonkontakt – inte för kontroll. “Lektionens fokus ska upp genast” är hennes devis.

Om skolans alla lärare gör på exakt samma sätt riskerar det att eleverna slutar lyssna, tänka själva och anstränga sig. Variation tvingar elever till eftertanke. Dessutom signalerar vi till eleverna att vi inte tror att de kan tänka själva. Att vi ger eleverna alla svar visar faktiskt motsatsen.

Skolverket och Skolinspektionen har under snart ett helt decennium tjatat om mål utan att egentligen förstå vad lärare försöker göra i sina klassrum. Om läraren försöker förklara ett “lärandemål” uppstår en hel del problem. Det går nämligen inte förklara vad man ska kunna så att eleven förstår innan eleven förstår. En del av kunskapen är enkel att greppa som tvåans gångertabell, Europas huvudstäder och skenbart enkel som ett visst antal rätt på de nationella provens läsförståelsetest. Andra delar av kunskapen är stundtals flyktig och ett virrvarr av fakta, förståelse, färdigheter, men också erfarenheter, tankar, perspektiv, nyfikenhet, mod och förmåga att omsätta kunskaperna i nya och hittills okända sammanhang. Dessutom jobbar man ibland med “mål” som ryms inom ramen för en lektion, men ganska ofta ligger slutdestinationen långt bortom horisonten.

En lektionsplanering är som en väderrapport (att det är nog så det blir), men man måste alltid vara lyhörd och beredd att improvisera och kanske ändra kurs när så är nödvändigt. Det är omöjligt att helt säkert förutsäga hur eleverna förhåller sig, vad enskilda elever kan komma att göra eller säga. En alltför strikt struktur leder till att eleverna utestängs från allt inflytande över undervisningen och en princip när kartan och terrängen inte stämmer överens så är det kartan som gäller (tack för metaforerna Jan Nilsson).

Sara Persson skrev på Twitter något i stil med: Min erfarenhet säger att alla elever, speciellt de med särskilda behov, behöver struktur och ordning i skolan, men också att de kan krevera av leda. De behöver lärare som älskar sina ämnen och som med entusiasm kan presentera och levandegöra innehållet. Daniel Sandin twittrade: Motsatsen till MÅNGFALD är ENFALD.

Avslutningsvis: Undervisning är ett konstant flöde, en dynamisk process mellan lärare, elever och elever emellan, inte något som kan checkas och bockas av i ett förutbestämt rutsystem. Allt kan inte vara lika. Det är en del av charmen med yrket – att den ena dagen (eller terminen) inte riktigt är den andra lik. Jag har i över 20 år varierat mitt sätt att undervisa och jag tycker väldigt mycket om det. Jag vet att jag inte är ensam… tusentals är de lärare som kontrollerar sina klassrum och ser till att eleverna riktar fokus mot undervisningens innehåll. Utan mall. Snälla, låt oss fortsätta med det.

Vi vill väl att alla elever ska bli unika varelser på den här planeten? Borde det då inte finnas utrymme för många olika sorters lärare också, eller?

En röst för varje lärares rätt att vara autonom

 

Upptäcka staden genom kameralinsen

Om mentorsdagar, teambuilding och umgänge i samband med skolstarten går att säga mycket (men det får bli ett annat inlägg). På min skola ska tre nior underhållas under 1,5 dag. Vi hjälps åt genom att planera en halv dag var med lämpliga aktiviteter som sedan alla mentorer genomför med sina klasser. Här är mitt bidrag. Jag har snott idén från alla Fotomaraton som finns i landet (tack för att du påminde mig @MariaLejon1). Instruktion till lärare:

  • Samling vid lejonfontänen mitt i Arboga.
  • Klassen delas in i grupper om tre elever.*
  • Varje halvtimme delges ett tema vid fontänen. Totalt fem teman!
  • Efter sista uppdraget väljer gruppen ut de tre bästa bilderna som skickas till *admin*. Bilderna publiceras på vår skolsida!

Tre gemensamma och två unika teman för varje klass (Örebro Fotomaraton 2019):

TEMAN ONS EM (9C): Färgstark, Konstigt, Naturlig, Kladdigt, Cirkel
TEMAN TORS FM (9B): Triangel, Naturlig, Färgstark, Glad, Kladdigt
TEMAN TORS EM (9A): Leksak, Kladdigt, Färgstark, Fyrkant, Naturlig

*Ett alternativ för att alla ska få mötas är att skapa nya grupper inför varje nytt tema, men det kan lätt bli rörigt … tror jag …

Instruktioner till eleverna:

Att upptäcka sin stad genom kameralinsen

Resurser:
Örebro Fotomaraton
Stockholm Fotomaraton
Mölndal Fotomaraton
Sundsvall Fotomaraton

Det finns många fler!

Att skriva för sig själv, andra och omvärlden

En bok kan få mina tankar att snurra i helt nya banor. Jag kan få nya insikter som förändrar hur jag ser på mig själv, andra och omvärlden. Det är kraftfullt. Att se världen ur ett nytt perspektiv är så svindlande att man ibland nästan tappar andan.

Att dela med sig av de nya insikterna går att göra på många sätt. Bara för att vi gör skrivandet publikt med ”riktiga” mottagare (utanför skolan) innebär det inte per automatik att det blir motivationshöjande för alla. Jag har skrivit om det tidigare: Att sätta ord på sina tankar, för vem?

Sedan är det kanske inte så enkelt att ”bara” publicera elevernas texter offentligt med tanke på elevernas integritet och de risker det kan medföra. Jag har skrivit om det tidigare här: Att skriva för en mottagare

Det räcker att mottagaren är eleven själv, en klasskamrat eller klassen. ”Viktigt på riktigt” innebär att kunskapen eller frågan som är föremål för undervisningen är det som är det viktiga. Inte vad man gör med kunskapen. Kunskapen, frågan eller insikten kan stanna hos eleven eller delas med en klasskompis, hela klassen eller nå en mottagare utanför klassrummet.

Fredrik Sandström Att dela med sig av sitt skrivande

Bilden ovan är En enkel produktion med elevtankar om bilderboken ”Dom som bestämmer”. Eleverna väljer en scen ur boken. De tänker, skriver och delar valfria tankar med klassen i ett litet texthäfte.

Vi är ett kraftfullt ord. Vi-känslan finns i trygga grupper där man respekterar varandra. Att dela med sig i sin egen klass är kraftfullt. Man skapar något tillsammans. Som en elev nyligen sa: ”Jag har så många tankar i mitt huvud som snurrar. Det är så roligt att få höra hur andra tänker. Då tänker jag ännu mer. Det är häftigt”.

Det är häftigt, tänker jag.

Det kan hända på riktigt

I dagarna har jag avslutat en bok med en klass, Gilla hata horan av Johanna Nilsson. Den handlar om en luciafest som spårar ur, en våldtäkt, ryktesspridning, sociala medier, makt och hämnd! Eleverna tyckte om boken och gav den 3,5 i snitt på en femgradig skala. Syftet med läsningen var att synliggöra och problematisera manliga och kvinnliga normer, t ex hur objektifiering, skönhetsideal och machokultur begränsar och skapar bilder om vad en man och en kvinna är och ska vara. Ett annat huvudsyfte har varit att belysa hur ryktesspridning både snabbt och skoningslöst drabbar de inblandade. Ett axplock nedan i komprimerat format.
Läsa, tänka, tala och skriva om en bok - Av Fredrik Sandström

Vad står det i texten? Att kvinnan är ett objekt

Eleverna letar bevis i texten (på sidorna 73-74) för påståendet att kvinnan är ett objekt. Eleverna hittar:

Hon var säkert hora i ett tidigare liv.
Jag höll hårt i hennes hår.
Horan var riktigt fin.
Jag klämde på hennes bröst.

Vad står det i texten? Att ett nej betyder ja

Eleverna fortsätter att leta bevis i texten (på sidorna 73-74), men nu för påståendet att ”ett nej egentligen betyder ja”. Eleverna hittar:

Så lovade jag att inte sprida fotona. Jag skulle behålla dem för mig själv – jag loovar!
Snackar om övergrepp och annat, fast det var de som ville mest.
Som Gloria. Hon nästan tjatade ju. Snälla, lägg inte ut bilderna. Fast i själva verket sa hon: Snälla, lägg ut bilderna.
Flickan som vill fast hon säger att hon inte vill.

“Har de klämt på dina också? Va? Dina tuttar!”

Resonemanget om frågorna ovan, går vidare genom ett citat, hämtat från sid 51 där några tjejer pratar med varandra om hur några tafsar under en fest. Eleverna tänker, pratar och skriver om citatet. En elev skriver i sin tankelogg bland annat:

Tafsandet ska ta slut genom att de som tafsar inte ska tafsa.

“För det är det jag är. Tuff. Hård. Som fan.”

Vidare tänker, pratar och skriver eleverna om hur Robin försöker vara. Samma elev skriver:

Robin är egentligen inte så hård just nu. Han sitter och gråter och nästan försöker ta sitt liv. Han är ganska känslig och mår inte så bra, men vill absolut inte berätta vad som har hänt. Han vill inte vara den “töntiga” så han stänger inne alla känslor och visar det inte för någon. Han är osäker och “trycker” ner andra (Gloria) för att ingen ska lägga märke till hur han mår.

Robin “måste” verka hård eftersom att han är kille och de ska inte vara känslosamma och visa känslor eller att de mår dåligt. I boken blir Robin kallad bög för att han visar känslor och berättar att han mår dåligt.

Jag tror att han måste vara tuff för att de som han träffar under en dag inte ska tro att han är bög. I denna bok har jag känt att det är något negativt att vara bög och att de visar känslor och är “fjolligare” än vad en kille som gillar en tjej är. Han är tuff även för att han ska passa in i gänget han är i, där har de enligt det jag läst aldrig visat sig svaga och måste alltid verka coola, även om allt kan vara ett rent helvete.

Jag tyckte boken var väldigt bra. Ungdomar kan uppföra sig väldigt illa mot varandra. I den här boken får vi läsa om personer som inte har det så lätt och vi får även se det ifrån olika perspektiv. Det kan göra bilden mer klar om vad som har hänt och varför det blir som det blir.

Kritiska röster till boken

Genom boken har eleverna tänkt, talat och skrivit om angelägna livsfrågor som: #metoo, normer, homosexualitet, roller, grupper, status, makt, att bli sedd, respekt och integritet. Några kritiska frågor som eleverna spontant har lyft och som boken inte ger svar på:

  • Robin begår ett brott. Ska han inte straffas?
  • Hur kan det komma sig att alla andra, åskådarna, inte berättar för någon om vad som har hänt?
  • Hur kan Jonna ta Robins parti?
  • Spelar det verkligen någon roll att Robin tidigare själv blivit utsatt?
  • Vad hände på slutet?

Jag instämmer med eleverna. Boken har luckor, den skaver och provocerar. Men är inte det (också) medvetet för att sätta fingret på komplexa, jobbiga och svåra frågor?

Det tar lång tid att synliggöra och förändra värderingar, men eleverna har under läsningens gång tagit tankekliv och kan nu se på makt och normer på ett lite mer nyanserat sätt än tidigare. Gott så!

Ta med karaktären hem

Eleverna får välja en liten pappfigur, ca 20 centimeter hög, antingen Steffi eller Nelli ur En ö i havet (läs mer om syfte, kontext och upplägg till läsningen här). Eleverna tar med figuren hem och dokumenterar vad de gör tillsammans en dag efter skolan. (Bilden nedan är ett collage och kan skapas med Alfafunktionen i Pages eller en lassofunktion, samt en gratisikon). Bildfilen finns här

Ta med karaktären hem - en aktivitet med digitala verktyg och skrivande som tränar elevernas inlevelseförmåga - Av Fredrik Sandström

Steffi och Nelli har haft det tufft på olika sätt och delar av sin “resa”. Välj vem du vill göra något med för att göra hennes liv lite bättre. Det kan vara din favoritpromenad, ett besök på ett evenemang eller att gå till en trevlig plats. Du väljer något som du tycker om och dessutom tror att Steffi eller Nelli skulle uppskatta!

DEL 1 – TA ETT FOTO

Sammanhanget: Steffi eller Nelli är hemma hos dig en dag efter skolan fram till kvällen. Vad hittar ni på? Var är ni? Går eller åker ni någonstans? Vilka träffar ni? Vad pratar ni om?

Ta ett foto av figuren, sammanhanget och gärna dig själv (ej nödvändigt) med antingen Photo Booth eller mobilkamera.

DEL 2 – SKRIVUPPGIFTEN

Börja med att infoga bilden i ditt Googledokument. Du skriver ca en sida i “dagboksform”. Skriv under rubriken Steffi/Nelli var hemma hos mig (22/10 2018). Du kan skriva om:

A) Berätta om er dag tillsammans. Du kan börja med: Idag efter skolan följde X med mig hem. Vi började med att…

B) Föreställ dig dagen ur Steffis/Nellis perspektiv. Vad tror du att hon tyckte, tänkte och kände? Vad var roligt, tråkigt, konstigt, igenkännande, nytt, gammalt? Du kan börja så här: Jag tror att … tyckte … var roligast. Hon berättade att hon hade gjort det förut och … Jag såg att hon blev ledsen när… Jag tror att hon kom att tänka på …

C) Blicka både framåt och inåt. Kommer ni att träffas fler gånger? Vad gör ni nästa gång ni ses i så fall? Varför då? Om ni inte ska ses igen, vad kan det bero på? På vilka sätt är ni lika och olika?

Idén om Steffi och Nelli har jag fått av Malin Larssons En man som heter Ove och Anna Sterlinger Ahlrings Diktatorn. Tack!

Vi läser, tänker, talar och skriver om En ö i havet för att:

  • Eleverna ska uttrycka etiska ställningstaganden grundade på kunskaper om mänskliga rättigheter,
  • Eleverna ska respektera andra människor,
  • Eleverna ska ta avstånd från att människor utsätts för diskriminering och förtryck,
  • Eleverna ska leva sin in i och förstå andra människors situation.