Märkt: angeläget

Anne Frank – Rysligt relevant

Jag vet faktiskt inte vilken gång i ordningen jag läser Anne Frank. Jag läser den just nu med mina nior. Före läsningen av dagboken kikade vi in på Anne Frank Museum där det finns mycket att hämta. Där finns bakgrundshistoria, persongalleri, och en interaktiv bild av gårdshuset. De första 100 sidorna gick ganska lätt för eleverna att läsa, men fram till mitten av boken får de kämpa. Det är lågintensivt och stundtals svårt att relatera till Annes vardagsbetraktelser om samlivet i gårdshuset. Jag hoppas att läsningen tar fart igen när hon börjar skriva om sina innersta tankar och Peter. Jag vet inte om det beror på samtiden, men jag grips av hennes text och tankar på ett sätt jag aldrig tidigare gjort. Hon är en självupptagen, självkritisk och trotsig tonåring och samtidigt en insiktsfull, generös och empatisk världsmedborgare. I det lilla gårdshuset där åtta instängda personer huserade skrev 13,5-åriga (!) Anne den 13 januari 1943…

Efter en tredjedels läsning av boken är här några av de citat som vi har samtalat om.

Inte med någon av mina bekanta kan jag göra annat än att skoja, jag får aldrig tillfälle att tala om annat än alldagligheter eller att bli en smula mer intim, vilket är själva knuten. (20 juni 1942)

  • Hur ser Annes vänskapsband ut? Vad gör de? Vad pratar de om?
  • Hur beskriver Anne vänskap? Vad är “knuten”?
  • Hur beskriver hon relationen till pojkar?

Efter maj 1940 gick det utför med de goda tiderna: först kriget, sedan kapitulationen, tyskarnas inmarsch och eländet för oss judar tog sin början. Judelagarna följde slag i slag och vår frihet blev rejält beskuren. Judar måste bära judestjärna. Judar måste lämna in sina cyklar. Judar får inte åka spårvagn. Judar får inte åka bil, inte ens privat. Judar får bara handla mellan kl. 15.00 och 17.00. Judar får bara gå till en judisk frisör. Judar får inte vistas på gatorna mellan 20.00 på kvällen och 6.00 på morgonen. Judar får inte besöka teatrar, biografer och andra nöjeslokaler. Judar äger inte tillträde badhus, och inte heller till tennis-, landhockey-, eller andra idrottsplatser. Judar får inte ro båt. Judar får inte offentligt utöva någon sport. Judar får inte längre sitta ute i trädgården efter klockan åtta på kvällen, inte ens hos bekanta. Judar får inte komma hem till kristna. Judar måste gå i judiska skolor, plus en massa annat i samma stil. Så flöt vårt liv vidare och vi fick varken det ena eller det andra. (20 juni 1942)

  • Hur förhåller sig Anne (och familjen) till alla förbud? Vad känner hon och de andra inför det?
  • Hur tror du att dessa förbud påverkar de som inte berörs av förbuden?
  • Föreställ dig att det är du som blir förbjuden att göra en massa saker. Vilket/vilka skulle begränsa dig mest och hur skulle det påverka dig?

Ingen människa skulle kunna ana att det gömmer sig så många rum bakom den enkla gråmålade dörren. (9 juli 1942) Det tynger mig mer än jag kan säga att vi aldrig får komma utomhus, och jag är hemskt rädd för att vi ska bli upptäckta och få en kula i oss. (28 september 1942) Inte nog med att vi inte fick spola med vatten under dagen, vi fick heller inte gå på toa. (29 september 1942)

  • Hur beskriver Anne livet gårdshuset?
  • Hur upplever hon sin vardag? Vad känner och tänker hon?

Men att jag däremot skrev så ogenerat om andra ring kan jag inte leva mig in i längre. Jag skäms verkligen när jag läser igenom sidorna som behandlar ämnen som jag föredrar att tänka mig vackrare. Nåja, nog om den saken. (22 januari 1944, tillägg)

  • Anne skriver i sitt tillägg, över ett år senare, att hon förvånas över sitt sätt att skriva. Vad är det hon förvånas över?
  • Hur känner hon inför detta? Varför då, tror du?
  • Kan du känna igen dig? Kan du titta tillbaka på hur du var för ett år sedan och vad har du för tankar om det?

Jag står helt enkelt inte ut med mor. För att inte ständigt snäsa av henne och hålla mig lugn får jag tvinga mig med våld, jag skulle utan vidare kunna slå henne rakt i ansiktet. Jag vet inte hur det kommer sig att jag känner en så fasansfull antipati gentemot henne. (3 oktober 1942)

  • Hur känner Anne inför sin mor? Vad beror det på (denna gång)?
  • Hur känner systern för sin mor (som det verkar)?
  • Hur är Annes relation till sin far?
  • Hur verkar relationen mellan far, mor och Margot vara?

I kvällsmörkret kan jag ofta se hyggliga, oskyldiga människor gå förbi på led, med gråtande barn, de bara travar vidare kommenderade av några sådana där karlar och blir slagna och plågade tills de nästan faller omkull. Ingen skonas, åldringar, ungar, spädbarn, havande kvinnor, sjuka, alla, alla tvingas de tåga döden till mötes. (19 november 1942)
Frun gjorde allt möjligt på en gång, pluggade nederländska i en bok, rörde om soppan, tittade till köket och suckade och klagade över ett brutet övre revben. Så går det till när äldre damer (!) ägnar sig åt alltför idiotiska gymnastikövningar för att bli av med sin feta ända! (10 december 1942)

  • Om Annes skrivande: Vilka ordval och uttryck använder hon? Vad är typiskt för en 13-åring och vad sticker ut? På vilket sätt?
  • Anne skärskådar sig sig själv och andra. Likt en vardagsdetektiv noterar hon mänskligt beteende med ett skarpt sinnelag. Vad säger det om henne?

Alla tycker jag är tillgjord om jag pratar, löjlig om jag tiger, fräck om jag ger svar på tal, slug om jag kommer på en bra idé, lat om jag är trött, egoistiskt om jag tar en tugga för mycket, dum, feg, beräknande osv. osv. Dagarna i ända hör jag inte annat än att jag är en outhärdlig jäntunge, och även om jag skrattar åt alltihop och inte låtsas ta vid mig, så svider det likafullt, jag skulle gärna vilja be Gud skänka mig en annorlunda natur, en som inte får alla människor att vända sig emot mig. (30 januari 1943)

  • Vad tycker de andra om Anne tror hon? Varför är/blir det så?
  • Vad tycker och tänker Anne om alla de andra i huset?

Jag låg tyst kvar och tyckte genast att det var elakt gjort av mig att så bryskt stöta henne ifrån mig, men visste också att jag inte kunde ha svarat annorlunda. Jag kan inte hyckla och be med henne mot min vilja. Då gick det bara inte. Jag hyste medlidande med mor, riktigt verkligt stort medlidande, men nu hade jag för första gången i mitt liv noterat att min kyliga hållning inte alls lämnade henne likgiltig. (2 april 1943)

  • Hur tänker Anne om sin mamma?
  • Varför har det blivit så kyligt dem emellan?

Men jag inser faktiskt att jag kommer längre om jag hycklar en smula i stället för att hålla fast vid den gamla vanan att ständigt inför alla säga min mening rakt ut (även om ingen frågar efter min mening eller fäster något avseenden vid den). Hemskt ofta faller jag förstås ur min roll och kan inte bara tid inför orättvisor, så att det åter igen kan gå fyra veckor det sladdras om världens fräckaste flickunge. (11 juli 1943)

  • Vilken ställning har Anne i huset?
  • Hur kan den förklaras?
  • Går det att applicera fenomenet ”Att skjuta budbäraren” på Anne?

Frågorna är universella, allmänmänskliga och tidlösa. Fördomar. Förbud. Förintelsen. Krig. Ensamhet. Påfrestningar. Samlevnad. Frigörelse. Identitet. Solidaritet. Anne Franks dagbok är rysligt relevant. Ständigt. För alla människor. Läs den igen!

När undervisningen tar omvägar

Just nu läser jag deckare med årskurs åtta. Jag inleder med att berätta om deckare av olika slag, exempelvis pussel, hårdkokt, inverterad, psykologisk, true crime och socialrealistisk. Vi samtalar om deckarens typiska inslag och ”regler”. Vi börjar läsa den nyskrivna novellen Knackningar av Johan Theorin. Den handlar om en sexköpare som kidnappar en ung rumänsk kvinna. Hon har i sin tur blivit utsatt för trafficking. Efter några tankestopp och när vi kommit halvvägs in i novellen märker jag att eleverna berörs av kvinnans öde. De ställer frågor om trafficking och sexualbrott. Mycket längre än ett fåtal svar kommer vi inte första lektionen. Jag bestämmer mig dock att läsningen av novellens upplösningen får vänta. Ett sidospår tar form. Nästa lektion läser, samtalar och skriver eleverna referat om dessa fem delar relaterade till novellen …

 

1. MÄNNISKOHANDEL

https://polisen.se/lagar-och-regler

FN definierar människohandel så här: Människohandel innebär rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagande av personer genom hot eller bruk av våld eller andra former av tvång bortförande bedrägeri vilseledande, maktmissbruk eller missbruk av en persons utsatta belägenhet eller givande eller mottagande av betalning eller förmåner för att erhålla samtycke från en person som har kontroll över en annan person i syfte att utnyttja denna person.
https://www.brottsoffermyndigheten.se

En ordlista – vad betyder orden i detta sammanhang?

  • rekrytera
  • transportera
  • överföra
  • husering
  • kidnappning
  • bedrägeri
  • lurendrejeri
  • missbruka en maktposition/sårbarhet


2. OMFATTNINGEN (ANMÄLNINGAR OCH DOMAR)

https://sverigesradio.se

 

3. VILKA SÄLJER OCH VILKA BLIR UTNYTTJADE?

https://www.expressen.se


4. SEXUALBROTT

https://polisen.se

 

5. SAMTYCKE

https://www.1177.se

I slutet av lektionen frågar en elev: Varför är det nästan bara män som håller på med sådant här?! Det är en mycket bra fråga som jag ber att få återkomma till (då den inte är alldeles enkel att besvara och kräver en hel del förberedelser för att det ska bli bra). Innan ytterligare ett sidospår, från sidospåret, får vi inte glömma bort novellen:

Inlåst i en bur, placerad i en lägenhet, lyckas kvinnan få ut sin hand och börjar metodiskt knacka i golvet. Tre korta, tre långa, tre korta … är det någon som hör hennes knackningar?

Frågor till novellen finns här

Hjälp! Jag är rädd!

Syfte: Att inom ramen för temat rädsla skriva en historia om något som skrämmer.

Just nu spånar jag på ett litet skräcktema där läsning, samtal och skrivande kombineras. Jag samlar texter och läser, letar bilder och tittar på filmer som kan vara lämpliga till temat rädsla. Efter eller parallellt med läsningen ska eleverna skriva en historia om när de själva blev rädda (… eller snarare… när de blir rädda). De kan använda sina egna erfarenheter eller hitta på … kanske använda något som de är rädda för? Häromdagen tittade jag ut genom fönstret sent en kväll och blev nästan lite rädd av höstrusket. Vi börjar med att samla ord utifrån bilden jag tog … några kan vara …

Konsten att skriva skräck

Naturen, väder och olika tidpunkter kan förstärka olika känslor på ett effektfullt sätt. Vi tittar på kortfilmen Lost i forestEleverna får fundera på vad i naturen, tiden och vädret som gör att filmen blir otäck? Här finns det ganska många saker, till exempel: fukt, dimma, regn, mörker, mulet, höst, tät skog, fallande löv, djur, lövfria träd, jord, spindelnät, kväll, skuggor, vinden som blåser, plötsliga ljud, mumlande rösterFler uppslag till filmen finns här

Eleverna kan såklart även använda de litterära texterna som inspiration och förebilder.

SKRIVIDÉER OCH BILDER TILL ANSLAG

Anslagen nedan presenteras. Eleverna får fundera enskilt och prata med varandra i par eller mindre grupper för att spåna på upplägg. Därefter följer planering av dramaturgin. Sedan är det hög tid att sätta igång!

Vad är du rädd för?!  

Civilisationens undergång

Varje år skriver skolans nior noveller på ett givet tema. Ibland sammanställs novellerna i olika publikationer, ibland utgör de underlag till manus för kommande filmer och ibland får elever som vill delta i skolans årliga Nobel(pris)tävling.

Årets tema ska presenteras ungefär så här…

Det samhälle du känner är på väg att gå under – hela mänskligheten är hotad

Per Lagerkvist, 1919

Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer
Ligger samlad i ett dunkelt ljus
Över jorden,
Över markens hus
Allt är ömhet
Allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet
människan som lån
Allt är mitt och allt ska tagas ifrån mig
Inom kort ska allt tagas ifrån mig
Träden, molnen, marken där jag går
Jag skall vandra –
ensam utan spår

Harry Martinson, Ur Aniara, 1956

Vi kom från Jorden, Doris land
klenoden i vårt solsystem,
Det enda klot där Livet fått
ett land av mjölk och honung.
Beskriv de landskap som där fanns,
de dagar som där grydde.
Beskriv den människa som i glans
sitt släktes likdräkt sydde
tills Gud och Satan hand i hand
i ett förstört, förgiftat land
kring berg och backar flydde
för människan: askans konung.

Ur Passagen, Simon Stålenhag, 2017

Länk till bilder ur boken

En sekund i taget – del 1

Om novellen

En novell är en kortare berättelse. Den utspelar sig under relativt kort tid. Bestäm därför om din novell ska utspela sig i början, mitten, slutet av eller efter civilisationens undergång.

Handlingen kretsar kring ett begränsat antal personer

Ofta inträffar en händelse, ett problem som senare stegras. Etablera detta så fort som möjligt. Läsaren kan kastas direkt in i handlingen!  

Slutet kan med fördel lämnas öppet så att läsaren får fundera på vad som händer sedan. Slutet kan också vara överraskande, olyckligt eller lyckligt.

Tänk på att lägga krutet på problemet och stegringen av problemet. Det är där du ska beskriva inlevelsefullt hur personerna gör, känner och tänker. Novellen kan bygga på den klassiska dramaturgin:

  • Anslag
  • Presentation
  • Fördjupning
  • Konfliktupptrappning
  • Konfliktupplösning/höjdpunkt
  • Avtoning

Möjliga orsaker till apokalypsen och förslag på anslag

Från deckare till thriller

I samband med att vi läste och lyssnade på deckare och kortare noveller i gränslandet mellan deckare och thriller skrev eleverna egna chattnoveller (skrivit mer om det här). Texter och uppgift komprimerat i en bild:

Det blev 2-3 minuter långa sms-noveller. Det tog eleverna 15-20 minuter att knåpa ihop dem i appar som Text Message Chat Video Maker, TextingStory och ChatStoryMaker. De fick till det riktigt bra! Här ett exempel:

 

Nykomlingens dilemma – Passa in eller sticka ut?

Just nu läser vi Flyga högt av Katarina von Bredow i årskurs 8. I bokens inledning kommer Silja ny till en klass. Det tisslas och tasslas om hennes kläder. För att få slut på snacket gör hon något som avviker från det konventionella. Klassen hamnar i chock och samtalsämnet för resten av dagen, veckan och läsåret är givet! En av bokens huvudpersoner viskar till bästa kompisen: Var det coolt eller bara helt jävla rubbat?

Öppningsscenen sätter fingret på ett svårt dilemma, nämligen det att både passa in och sticka ut. Samtidigt! Hur tusan gör man det egentligen?!

Eleverna får fundera på om de eller någon de känner har varit med om något liknande eller föreställer sig situationer då något liknande skulle kunna inträffa. Det formuleras i mikronoveller om 75-100 ord. Därefter delar de sina erfarenheter, iakttagelser och berättelser med varandra. Fniss och skratt utlovas!

Uppgiften och aktiviteten passar att använda fristående eller till andra texter som tar upp samma sak. Här i komprimerat format:

Mikronovell för högstadiet - Att passa in och sticka ut

Min text i ord och bild

Välj en text som har skrivits. Skapa en omslagsbild med titel, bild och författarinformation. Skriv en text om texten som infogas. Häfta ihop. Arkivera och återlämna när eleven slutar nian. Det blir ett häftigt tidsdokument.

Här ett exempel på när mina sjuor gjorde omslagsbilder till noveller om vänskap, avsked och sorg:

Bland glasbitar och tomma flaskor

I ett kärlekstema i årskurs 9 som avslutades med läsning (och lyssning) av Thåström skrev de flesta mininoveller baserade på Die Mauer och några på Fanfanfan (skrivit tidigare om detta: Från Thåström till mininoveller och Låtar om kärlek). Bara en elev skrev en mininovell baserad på  Karenina. Ett elevexempel på vad man kan åstadkomma med inspiration av en gammal rockstjärna:

BLAND GLASBITAR OCH TOMMA FLASKOR

Jag vaknar upp vid doften av alkohol. Jag ligger på golvet med huvudvärk, bland glasbitar och tomma flaskor. När jag väl reser mig upp kommer alla minnen från igår. Från festen, från drickandet och från dig. Mitt hjärta börjar bulta som en stånghammare i ett gammalt järnbruk. Allting är här förutom du. Det är bara du som saknas och mitt hjärta kan inte komma över det. Jag reser mig upp och fler minnen faller in. Jag minns kyssen du gav mig innan du lämnade mig på golvet och gick ut ur rummet. Det var nog den sista gången jag såg dig.

Det är svårt att ställa sig upp, men jag försöker ändå. Dörren är bara några meter ifrån mig. Jag lyckas öppna den. Folk ligger överallt i vardagsrummet och du finns ingenstans. Alla minnen från igår fortsätter att komma medan jag försöker ta mig förbi alla som sover.

Jag kommer ut på vägen. Vinden blåser i mitt ansikte medan jag kollar runt på den tomma gatan. Solen sticker upp lite från horisonten. Allting är så lugnt och fridfullt. Minnena från igår blir allt svagare och svagare. Minnena av dig blir svagare och svagare. Jag får till ett leende nästan. Jag börjar gå hem. Mitt pussel blir kanske klart ändå…

Musikvideon finns här

Från Thåström till mininoveller

Vi avslutade ett kärlekstema med att skriva en mininovell baserad på någon av Thåströms texter Die Mauer (Ebba Grön), Karenina eller Fanfanfan (mer om detta här: Låtar om kärlek). Eleverna nappade på idén och 20 minuter senare hade ALLA skrivit en kort kärlekshistoria. Här är tre:

KULAN
Han står inne i mörkret vid hörnet av huset han vuxit upp i och ser upp mot stjärnorna. I månljuset tittar han på muren som byggdes upp när han var mindre. Muren är flera meter. Hon kan inte se honom, men hon vet att han är där. Hon försöker titta över väggen som blockerar deras kärlek. Han lägger sin hand på muren och låter känslorna strömma genom muren. Hon känner hans kärlek när hon lutar sig mot muren. De står på varsin sida av muren och känner varandra. Inget hörs. Någon säger: ”Halt! Här får ingen passera. Här kommer ingen förbi”. Han vet att hon finns på andra sidan muren. Han vill kunna ta sig till henne. Han vill se hennes kropp och smeka hennes hy. Det hörs ett rop på hjälp, men det är för sent. Kulan i honom är redan där och hon hukar sig ner på knä och gråter för honom. Alla vackra rosor är våta. Det som hände vid muren ska aldrig förlåtas.

JAG FICK SYN PÅ HENNE
Jag stod vid muren och tittade igenom det skottskadade gallret. Det första jag såg var en tjej på andra sidan. Våra blickar drog sig mot varandra, som någon slags dragningskraft. Vi stod länge och bara tittade på varandra. Hon hade en vit mössa på sig, samt en svart kappa och ett par mörkblåa jeans. Medan jag stod vid muren närmade jag mig ännu mera utan att tänka på det. Ända tills jag stod och höll i gallret. Det kom en vakt och kastade iväg mig ut på den kalla och blöta trottoaren. Jag gick långsamt hemåt, hemåt den kvällen. Nästa dag gick jag tillbaka, tillbaka till muren med ett litet hopp om att hon skulle stå kvar där.

Jag kom dit och tittade mig runt. Så fick jag syn på henne, där stod hon på andra sidan muren. Jag önskade att jag bara kunde springa över till henne och tala om hur mycket jag älskade henne. Men det gick inte. En dag så stod, så stod den bara där, en mur mellan mig och den jag hade kär. Jag hade blivit skjuten och aldrig mer skulle jag få se henne, inte ens genom gallret.

ETT SMS TILL MIN POLARE
Jag ligger i min säng i mitt stökiga rum. Jag håller i min gitarr och bara spelar någonting. Jag kan inte sluta tänka på dig. Det har gått nästan ett år och jag tänker fortfarande på dig. Fan, varför lät jag dig försvinna. Det måste ha varit det värsta misstaget som jag någonsin har gjort. Om jag bara kunde vrida tillbaka i tiden, om jag bara fick en chans till. Tänk om det hade fungerat. Klockornas kör och änglarnas orglar skulle ha varit bara för oss. Jag står där framme vid prästen och du kommer fram till mig i den underbara vita klänningen medan du pillar på buketten. Trumpeter och trummor spelar.

Men fantasin försvinner och jag är tillbaka i mitt stökiga rum. Fan, fan, fan, det skulle ha varit du. Fast det var så kort romans borde jag ha förstått. Såna chanser kommer bara en gång och aldrig två gånger. Jag rör fingrarna mot gitarrens strängar och ljudet av gitarren fyller rummet. Plötsligt kommer en tanke in i mitt huvud och jag tar snabbt upp min mobil. Jag skickar ett meddelande till min polare: “Vi kanske ska skapa ett band iallafall. Jag har en låt att skriva”.

Elever skriver mininoveller till Thåström Die Mauer

En bild av skolan

Ibland händer något som inte går att förklara. När en text möter eleverna vid exakt rätt tidpunkt och en sorts bubbla infinner sig. Jag var med om en sådan i morse. Det är skola när den är som allra bäst!

En klass läser ”En ö i havet” på morgonen och det är alldeles tyst. En stillsam stund i ett stormande hav. En isolerad ö. Vi läser om Steffi och Nelli som flyr till Sverige. Oroliga tider. Omtumlande. Svårt.

Idag läser vi sidorna när flickorna firar jul i ett snötäckt Sverige. Om barn som skrattar, leker och åker kälke i pulkabacken. Det blir något hoppfullt över läsningen. Som ett parallellt universum till det som sker utanför texten i omvärlden. En fin stund. En bild av skolan.