Märkt: media

Unga kan

Det offentliga samtalet om skolan styr praktiken vare sig vi vill det eller inte. Ofta målas skolkartan i rätt så mörka färger. Kommuner, skolor, rektorer, lärare och till sist elever som inte kan och vill någonting. I allt mörker som skildras är det viktigt att även lyfta fram det som faktiskt fungerar. Annars är risken påtaglig att vi slutar tro på skolan och elevernas förmåga. Slutar vi tro börjar vi förenkla. Förenklar vi lär sig eleverna mindre. Vi behöver balans i beskrivningen av skolan, lite hopp och framtidstro. Politiker, tjänstemän, journalister, lärare, vårdnadshavare, elever – alla är med och skapar bilden av vad skolan är och ska vara. Elever vill… och kan! Vi behöver inte vara rädda att utmana elever med ”svåra” texter, samtal eller uppgifter.

Eleverna i 9D har läst en litterär klassiker, Flugornas herre av William Golding. Eleverna har tänkt, samtalat och skrivit om bokens tematik, enormt svåra och stora frågor, som grupptryck, vi-och-dom, utanförskap, behovet av social samvaro, ondska, mobbning, förakt och rädslor. När jag tackade ja till att delta i Go’kvälls bokcirkel på Facebook och i programmets boksamtal var det just för att visa att unga kan läsa, tänka, samtala och skriva om litteratur. Visst har det varit en utmaning och mödosamt för eleverna, men i samtalen har alla elever deltagit och visat engagemang. Ni är grymma 9D!

Lokaltidningen i Arboga har valt att berätta om vårt lilla läsprojekt ur samma vinkel, nämligen att det händer något positivt i skolan. Att unga kan och vill! Tack Eija Salminen på BblAt för din fina och respektfulla skildring av eleverna!
Här är ett av reportagen. Finns även med en film (2:40 min) som visar hur det kan gå till under en lektion (kostar 1 kr att öppna).

Go’kvälls redaktion nappade på idén att synliggöra att unga kan läsa, tänka och skriva om litteratur. Därför har eleverna deltagit i Go’kvälls Facebookgrupp och resonerat om de tankar och frågor boken har väckt. Bokcirkeln avslutades i och med att Astrid Sjöström, elev i 9D, och jag deltog i ett samtal tillsammans med Agneta Norrgård och Pekka Heino. Tack för det goda samtalet och tack Go’kväll för att vi fick vara med!

Här är boksamtalet om Flugornas herre från tisdagens Go’kväll (ca tio minuter)

Jag har tidigare skrivit om hur viktig bilden av skolan är, hur den påverkar lärare, elever och vårdnadshavare: En mötesplats för barn där det händer något spännande och Är du ambassadör för yrket?
Hur blir dina elever utmanade?  Hur pratar du om elevernas kapacitet och inställning? Hur framställer du ditt yrke? Vilken bild skapar du av skolan?

Publicera mera – reklamfilmer

Under våren har skolans åttor skapat reklamfilmer. Filmandet ingår i ett längre projekt om medier. För någon vecka sedan samlade vi alla åttor (fyra klasser) i bildsalen och visade skarpa, roliga, uppseendeväckande och säljande reklamfilmer. Det händer något med elevarbeten när de når en publik. Det är dessutom väldigt roligt och skapar en känsla av samhörighet!

Skapa en reklamfilm

Eleverna delades in i grupper och under ca fyra-fem lektioner jobbade de i denna ordning:

  • Skapa en produkt (vara eller tjänst) till en tänkt målgrupp
  • En säljande idé (med vilka argument ska produkten säljas)
  • Skriva manus
  • Filma (ca två timmar)
  • Redigera

Eleverna har kombinerat texter, bilder och ljud. Filmerna blev 1-2 minuter långa. Den kortaste blev 35 sekunder och den får du se här:

Detta var läsårets sista inlägg! Tack för att du har läst 🙂

Ha en underbar sommar!!!

Konsten att sätta rätt rubrik

… eller historien om den onda datorn som gör alla ungdomar korkade…

rubrikenJag sätter kaffet i halsen när jag läser förstasidan i lokala blaskan: ”Malmaskolans it-pedagogik stöds av Pisa”. Jag bladar snabbt fram till sidorna 8-9 och möts av en rubrik som täcker hela uppslaget: ”De väljer lärare framför dator – Pisastudien visar koppling mellan hög IT-användning och låga prestationer”. *Bilden är ett montage

Undersökningen visar att ett planlöst användande (som det är nu i många skolor) missgynnar elevernas lärande. Det är väl inte så konstigt då en stor del av datorns kapacitet vilar. Att en lika stor andel skolor saknar en övergripande strategi hur och när den ska användas betyder ju inte att vi kan välja bort tekniken. Tvärtom.

På min skola har vi under fem års tid introducerat en-till-en för våra sjuor. Erfarenheten är densamma varje år. Eleverna har väldigt låg digital kompetens. Självklarheter för oss som att göra bokmärken i webbläsaren, bifoga filer i mail, registrera användare på olika sajter, ordna en mappstruktur, flytta filer och använda kortkommandon, är för eleverna en helt ny värld. När vi sedan börjar prata om att redigera bild, text och ljud och kombinera dessa eller att använda källhänvisningar och källkritiskt granska material finns det så mycket att jobba med att det ibland är svårt att veta var man ska börja. Så, vi kan inte välja bort tekniken. Tvärtom. Men vi måste ha gemensamma strategier och ställa oss frågan i vilket syfte datorn ska användas varje gång den plockas fram.

Tillbaka till artikeln som faktiskt handlar om att Malmaskolan har en strategi för hur deras digitala lärande ska se ut. Men varför skriver inte tidningen det i rubriken? Artikeln ger ju på det stora hela en positiv bild av skolans strategi och elevernas resultat. Jag har därför tagit mig friheten att skissa på några alternativa rubriker:

  • Kolsvaskolan har en framgångsrik digital strategi
  • När och hur ska datorn användas i skolan – Kolsvaskolan har svaret

Medias förmåga att i allmänhet måla saker i svart och i synnerhet den svenska skolan ger mig fortfarande förhållandevis hög puls. Den förenklade och felaktiga schablonen pressen presenterar skapar och cementerar folks uppfattning om vad skolan är och/eller borde vara. Det är inte första gången det händer att den lokala tidningen använder sig av spekulativa rubriceringar. Att rubricera en artikel som underblåser inställningen ”det var bättre förr” utan att egentligen ha förstått vad rapporten står för är dålig journalistik och direkt skadligt för skolan. Alla som verkar i kommunen har ansvar för att ge en nyanserad bild av skolans verklighet. Det gäller elever, lärare, vårdnadshavare och den lokala pressen. Det är ett ansvar som vi alla måste ta, inte minst för våra elevers skull!

Men spelar verkligen en olycklig rubricering egentligen någon roll? Ja, faktiskt. Många använder läsförståelsestrategier utan att de är medvetna om det när de läser tidningen. Läsaren tittar på bilder, läser rubriker, ingress och bildtexter för att skapa förförståelse. Därefter bildar sig läsaren en uppfattning om artikelns innehåll (förutspår). Många stannar där utan att läsa vidare. Men även för de som väljer att läsa vidare är inställningen redan etablerad och därför kommer läsaren att leta efter det som styrker uppfattningen – i den här fallet att datorn i skolan ger sämre kunskaper.

Så, en liten vädjan till den lokala tidningen. När ni skriver om positiva saker som rör skolan, gör det även i rubrikerna.

Det finns massor av saker skolan kan och måste bli bättre på, bland annat den utsatthet många elever vittnar om, att undervisningen i större utsträckning måste vila på vetenskaplig grund och hur datorn ska användas i skolan. Men för varje svart bild i tidningen finns minst lika många goda exempel. Det är lätt att glömma bort, för elever, lärare och vårdnadshavare. Varje vecka möter jag elever som kan mycket, har ännu mer potential och som vill lära – gärna med stöd och hjälp av digitala verktyg. Precis som det är på Malmaskolan – enligt den lokala blaskan.