I dagarna har jag avslutat en bok med en klass, Gilla hata horan av Johanna Nilsson. Den handlar om en luciafest som spårar ur, en våldtäkt, ryktesspridning, sociala medier, makt och hämnd! Eleverna tyckte om boken och gav den 3,5 i snitt på en femgradig skala. Syftet med läsningen var att synliggöra och problematisera manliga och kvinnliga normer, t ex hur objektifiering, skönhetsideal och machokultur begränsar och skapar bilder om vad en man och en kvinna är och ska vara. Ett annat huvudsyfte har varit att belysa hur ryktesspridning både snabbt och skoningslöst drabbar de inblandade. Ett axplock nedan i komprimerat format.

Vad står det i texten? Att kvinnan är ett objekt

Eleverna letar bevis i texten (på sidorna 73-74) för påståendet att kvinnan är ett objekt. Eleverna hittar:

Hon var säkert hora i ett tidigare liv.
Jag höll hårt i hennes hår.
Horan var riktigt fin.
Jag klämde på hennes bröst.

Vad står det i texten? Att ett nej betyder ja

Eleverna fortsätter att leta bevis i texten (på sidorna 73-74), men nu för påståendet att ”ett nej egentligen betyder ja”. Eleverna hittar:

Så lovade jag att inte sprida fotona. Jag skulle behålla dem för mig själv – jag loovar!
Snackar om övergrepp och annat, fast det var de som ville mest.
Som Gloria. Hon nästan tjatade ju. Snälla, lägg inte ut bilderna. Fast i själva verket sa hon: Snälla, lägg ut bilderna.
Flickan som vill fast hon säger att hon inte vill.

“Har de klämt på dina också? Va? Dina tuttar!”

Resonemanget om frågorna ovan, går vidare genom ett citat, hämtat från sid 51 där några tjejer pratar med varandra om hur några tafsar under en fest. Eleverna tänker, pratar och skriver om citatet. En elev skriver i sin tankelogg bland annat:

Tafsandet ska ta slut genom att de som tafsar inte ska tafsa.

“För det är det jag är. Tuff. Hård. Som fan.”

Vidare tänker, pratar och skriver eleverna om hur Robin försöker vara. Samma elev skriver:

Robin är egentligen inte så hård just nu. Han sitter och gråter och nästan försöker ta sitt liv. Han är ganska känslig och mår inte så bra, men vill absolut inte berätta vad som har hänt. Han vill inte vara den “töntiga” så han stänger inne alla känslor och visar det inte för någon. Han är osäker och “trycker” ner andra (Gloria) för att ingen ska lägga märke till hur han mår.

Robin “måste” verka hård eftersom att han är kille och de ska inte vara känslosamma och visa känslor eller att de mår dåligt. I boken blir Robin kallad bög för att han visar känslor och berättar att han mår dåligt.

Jag tror att han måste vara tuff för att de som han träffar under en dag inte ska tro att han är bög. I denna bok har jag känt att det är något negativt att vara bög och att de visar känslor och är “fjolligare” än vad en kille som gillar en tjej är. Han är tuff även för att han ska passa in i gänget han är i, där har de enligt det jag läst aldrig visat sig svaga och måste alltid verka coola, även om allt kan vara ett rent helvete.

Jag tyckte boken var väldigt bra. Ungdomar kan uppföra sig väldigt illa mot varandra. I den här boken får vi läsa om personer som inte har det så lätt och vi får även se det ifrån olika perspektiv. Det kan göra bilden mer klar om vad som har hänt och varför det blir som det blir.

Kritiska röster till boken

Genom boken har eleverna tänkt, talat och skrivit om angelägna livsfrågor som: #metoo, normer, homosexualitet, roller, grupper, status, makt, att bli sedd, respekt och integritet. Några kritiska frågor som eleverna spontant har lyft och som boken inte ger svar på:

• Robin begår ett brott. Ska han inte straffas?
• Hur kan det komma sig att alla andra, åskådarna, inte berättar för någon om vad som har hänt?
• Hur kan Jonna ta Robins parti?
• Spelar det verkligen någon roll att Robin tidigare själv blivit utsatt?
• Vad hände på slutet?

Jag instämmer med eleverna. Boken har luckor, den skaver och provocerar. Men är inte det (också) medvetet för att sätta fingret på komplexa, jobbiga och svåra frågor?

Det tar lång tid att synliggöra och förändra värderingar, men eleverna har under läsningens gång tagit tankekliv och kan nu se på makt och normer på ett lite mer nyanserat sätt än tidigare. Gott så!