Märkt: boksamtal

Det kan hända på riktigt

I dagarna har jag avslutat en bok med en klass, Gilla hata horan av Johanna Nilsson. Den handlar om en luciafest som spårar ur, en våldtäkt, ryktesspridning, sociala medier, makt och hämnd! Eleverna tyckte om boken och gav den 3,5 i snitt på en femgradig skala. Syftet med läsningen var att synliggöra och problematisera manliga och kvinnliga normer, t ex hur objektifiering, skönhetsideal och machokultur begränsar och skapar bilder om vad en man och en kvinna är och ska vara. Ett annat huvudsyfte har varit att belysa hur ryktesspridning både snabbt och skoningslöst drabbar de inblandade. Ett axplock nedan i komprimerat format.
Läsa, tänka, tala och skriva om en bok - Av Fredrik Sandström

Vad står det i texten? Att kvinnan är ett objekt

Eleverna letar bevis i texten (på sidorna 73-74) för påståendet att kvinnan är ett objekt. Eleverna hittar:

Hon var säkert hora i ett tidigare liv.
Jag höll hårt i hennes hår.
Horan var riktigt fin.
Jag klämde på hennes bröst.

Vad står det i texten? Att ett nej betyder ja

Eleverna fortsätter att leta bevis i texten (på sidorna 73-74), men nu för påståendet att ”ett nej egentligen betyder ja”. Eleverna hittar:

Så lovade jag att inte sprida fotona. Jag skulle behålla dem för mig själv – jag loovar!
Snackar om övergrepp och annat, fast det var de som ville mest.
Som Gloria. Hon nästan tjatade ju. Snälla, lägg inte ut bilderna. Fast i själva verket sa hon: Snälla, lägg ut bilderna.
Flickan som vill fast hon säger att hon inte vill.

“Har de klämt på dina också? Va? Dina tuttar!”

Resonemanget om frågorna ovan, går vidare genom ett citat, hämtat från sid 51 där några tjejer pratar med varandra om hur några tafsar under en fest. Eleverna tänker, pratar och skriver om citatet. En elev skriver i sin tankelogg bland annat:

Tafsandet ska ta slut genom att de som tafsar inte ska tafsa.

“För det är det jag är. Tuff. Hård. Som fan.”

Vidare tänker, pratar och skriver eleverna om hur Robin försöker vara. Samma elev skriver:

Robin är egentligen inte så hård just nu. Han sitter och gråter och nästan försöker ta sitt liv. Han är ganska känslig och mår inte så bra, men vill absolut inte berätta vad som har hänt. Han vill inte vara den “töntiga” så han stänger inne alla känslor och visar det inte för någon. Han är osäker och “trycker” ner andra (Gloria) för att ingen ska lägga märke till hur han mår.

Robin “måste” verka hård eftersom att han är kille och de ska inte vara känslosamma och visa känslor eller att de mår dåligt. I boken blir Robin kallad bög för att han visar känslor och berättar att han mår dåligt.

Jag tror att han måste vara tuff för att de som han träffar under en dag inte ska tro att han är bög. I denna bok har jag känt att det är något negativt att vara bög och att de visar känslor och är “fjolligare” än vad en kille som gillar en tjej är. Han är tuff även för att han ska passa in i gänget han är i, där har de enligt det jag läst aldrig visat sig svaga och måste alltid verka coola, även om allt kan vara ett rent helvete.

Jag tyckte boken var väldigt bra. Ungdomar kan uppföra sig väldigt illa mot varandra. I den här boken får vi läsa om personer som inte har det så lätt och vi får även se det ifrån olika perspektiv. Det kan göra bilden mer klar om vad som har hänt och varför det blir som det blir.

Kritiska röster till boken

Genom boken har eleverna tänkt, talat och skrivit om angelägna livsfrågor som: #metoo, normer, homosexualitet, roller, grupper, status, makt, att bli sedd, respekt och integritet. Några kritiska frågor som eleverna spontant har lyft och som boken inte ger svar på:

  • Robin begår ett brott. Ska han inte straffas?
  • Hur kan det komma sig att alla andra, åskådarna, inte berättar för någon om vad som har hänt?
  • Hur kan Jonna ta Robins parti?
  • Spelar det verkligen någon roll att Robin tidigare själv blivit utsatt?
  • Vad hände på slutet?

Jag instämmer med eleverna. Boken har luckor, den skaver och provocerar. Men är inte det (också) medvetet för att sätta fingret på komplexa, jobbiga och svåra frågor?

Det tar lång tid att synliggöra och förändra värderingar, men eleverna har under läsningens gång tagit tankekliv och kan nu se på makt och normer på ett lite mer nyanserat sätt än tidigare. Gott så!

Tanke- och prestationsskrivande

De senaste åren har jag allt oftare använt mig av tanketexter. Torlaug Lokensgard Hoel pratar om tankeskrivande och prestationsskrivande. Liberg använder begreppen “ut-texter” och “in-texter”. Det markerar att det rör sig om olika funktioner och egenskaper i skrivandet. Prestationsskrivandet (ut) används för att kommunicera och berätta. Det kräver ett genomtänkt och mottagarinriktat språk, ofta mer formellt. Tankeskrivandet (in) handlar, som namnet avslöjar, att pröva tankar, uttrycka erfarenheter och upplevelser, ställa frågor, fundera och formulera med egna ord. I undervisning bör läraren vara noga med att ange vilket sorts skrivande eleven ska ägna sig åt. Annars är risken stor att eleverna blir bundna vid prestationsspråket och alla krav som omgärdar det och det riskerar att hindra tankeutvecklingen.

Från intext till utttext

  • Skrivandet föregås av tänkande och parvisa samtal om frågor som rör exempelvis motiv, tema och budskap.
  • Till de texter vi läser, bilder och (kort)filmer vi ser skriver eleverna ofta tankeloggar (helig mark – dessa texter bedöms aldrig).
  • Med jämna mellanrum skriver eleverna uttexter. När eleverna skriver en uttext kan de såklart gå tillbaka till sin tankelogg och hämta hela eller utvalda stycken ur befintliga (tanke)texter. Dessa ses nu med nya ögon och eleverna upptäcker vilka delar som passar in i den nya texten, men också hur texterna behöver bearbetas och kompletteras.
  • Det finns många sätt att dela uttexter. Ett enkelt sätt är följande: Eleverna väljer ut hel eller del av text som känns okej att dela anonymt med andra i klassen. Jag sammanställer dessa texter i ett litet häfte som eleverna får. Vi läser texterna (ibland högt) i klassrummet.

Dela elevernas skrivande i klassrummet - En idé av Fredrik Sandström

Det händer något när eleven får höra sin text eller se den i tryck.

Läs mer om tanke- och prestationsskrivande:
Torlaug Lokensgard Hoel: Utforskande skrivande i lärprocessen
Caroline Liberg: Skrivande i olika ämnen – lärares textkompetens

En ö i havet – Att läsa och förstå

För att läsningen ska upplevas som meningsfull och angelägen kan läraren skapa ett sammanhang. Genom att texten får möta antingen handling eller tematik i andra texter, bilder, ljud och filmer blir upplevelsen av texten rikare och förståelsen djupare. Förhoppningsvis blir tankarna, perspektiven och insikterna flera. Just nu läser mina sjuor Annika Thors En ö i havet. Parallellt med läsningen får eleverna ta del av andra berättelser som eleverna får tänka, samtala och tankeskriva om. På detta sätt får eleverna referensramar och en möjlighet att relatera det vi läser till något. Jag börjar alltid med att ställa mig frågan: Varför ska mina elever läsa den här boken? Svaret till En ö i havet är:

  • Eleverna ska uttrycka etiska ställningstaganden grundade på kunskaper om mänskliga rättigheter,
  • Eleverna ska respektera andra människor,
  • Eleverna ska ta avstånd från att människor utsätts för diskriminering och förtryck,
  • Eleverna ska leva sin in i och förstå andra människors situation.

Det jag lägger allt fokus på är att eleverna ska utveckla sitt språk genom att läsa, tänka och kommunicera (både muntligt och skriftligt). För att eleverna ska få något att tänka, samtala och skriva om försöker jag fylla undervisningens innehåll med viktiga och relevanta aktiviteter kring läsningen. Parallellt med läsningen lyfter jag följande till bokens inledande fem kapitel:

TIDEN 1933-1945

Handlingen placeras in i ett historiskt och geografiskt sammanhang med mikrolektioner om bland annat Förintelsen och Kristallnatten.

FÖRÄNDRING KOMMER GRADVIS

För att få en väg in i boken lyssnar vi på en radioteater som utspelar sig precis före bokens handling. Boken tar vid där teatern slutar. Dessa 15 minuter ger eleverna dessutom en inblick i tidsperioden och hur livet gradvis förändrades till det sämre:
En vanlig familj

VARFÖR FLY?

För att få en liten inblick i hur dramatiskt livet kan förändras ser vi filmen:

ATT KOMMA NY TILL SVERIGE (IDAG)

Hur är det att lämna sin kultur, sitt språk och alla vänner och släktingar bakom sig och komma till ett helt nytt ställe?

Föreställ dig att du kommer till ett helt nytt ställe där du inte kan kulturen, språket och vanor. Du känner inte en människa. Hur hade det varit tror du? Vilka människor skulle du ”leta” efter och börja vara med först? Varför är det så, tror du? (ledande: svenskar, norrmän, danskar eller personer från landet du kommit till)

OM IDENTITET

Bruno Catalano har skapat fantastiska skulpturer som vi tittar på. Här finns några. Eleverna funderar på vad skulpturerna symboliserar och vad de själva skulle stoppa ned i resväskan.

JOURNALISTENS UPPDRAG – ETT DILEMMA

Jag berättar om journalistens uppdrag och regelverk (spänningsfältet mellan att informera och samtidigt respektera människors integritet). Vi tittar på några historiska bilder, bland annat FörintelsenAlan Kurdi och Kim Phuc. Vi läser Hon som flydde napalmen och förändrade historien. Eleverna funderar på, samtala och skriver om:

  • Varför publiceras bilder av lidande och döda människor?
  • På vilka sätt kan det vara både rätt och fel?

ATT KOPPLA TEXT TILL KONTEXT

I bokens första kapitel anländer Steffi och Nelli till Sverige. Journalisterna är förstås på plats. Citat: ”Mannen fortsätter att fotografera. – Det är mitt jobb, damen, säger han. Ni tar hand om de små flyktingbarnen. Jag tar de rörande bilderna, som ger er mer pengar till ert arbete. Han knäpper några bilder till. Steffi vänder bort ansiktet. Hon vill inte vara ett flyktingbarn på en rörande bild i någon tidning”. Eleverna funderar och skriver om:

  • Steffi “vänder bort ansiktet”. Vad tror du att hon tänker?

TEXTRELATERADE FRÅGOR SOM VI SAMTALAR OM (KAP 1-5)

  • Flickorna kan bara tyska. De är i Sverige. Att inte bli förstådd och att inte förstå… hur tror du att flickorna känner sig?
  • Steffi ska bo vid “världens ände”. Vad menar hon med det? Hur känner hon inför det?
  • Att komma till ett helt främmande ställe är både spännande och jobbigt. Hur upplever Steffi första dagen hos Märta?
  • Steffis skriver brev hem till mamma och pappa. I första brevet skriver Steffi: “… ganska sträng. Hon talar ingen tyska. Snälla mamma, kom och hämta oss. Här kan jag inte leva”. I andra brevet som hon sedan skickar står det: “Vi åkte båt hit. Det var spännande. Alla är så snälla mot oss. Här finns till och med en hund”. På vilket sätt skiljer sig breven åt? Varför skickar hon inte det första? Hur tror du att föräldrarna “läser” brevet? Tror de på vad som står?

Det tar längre (lektions)tid att förhålla sig till text och läsning på detta sätt. Att ”bara” läsa boken, samtala om den och avsluta med någon form av skrivuppgift (textanalys eller recension) skulle kanske ta 3-4 veckor. Ett upplägg som skissas på ovan tar förstås mer tid i anspråk. Det beror lite grand på vad eleverna nappar på och förkastar, men uppskattningsvis kommer vi att läsa boken under ca 6-8 veckor. Enligt mig – väl investerad tid! En brasklapp är att aktiviteterna inte får ”skymma läsningen” och upplevelsen av läsningen. Det är alltid en fin balansgång mellan efferent och estetisk läsning! Jag brukar ofta inleda läsningen med många olika aktiviteter för att ju längre in i boken vi kommer övergå till att fokusera just på texten.

FRÅGOR ATT FUNDERA PÅ

  • Vilka texter läser mina elever?
  • I vilket syfte läser vi dessa texter?
  • Vad innebär det att läsa och förstå en text?
  • Hur skapar jag förutsättningar (i min undervisning) för eleverna att tänka?
  • Får mina elever nya insikter?

Analysera F451

Världen är på väg dit idag. Vi blir så upptagna av den moderna tekniken att vi nästan glömmer hur man pratar på riktigt. I boken F451 ber Mildred Montag att köpa ytterligare en TV-apparat att sätta upp på väggen i det redan fyrkantiga rummet. Böcker bränns istället för att läsas och konversationerna är korta och enstaka. Världen de lever i består av teknik och om man jämför boken med nutid så börjar bilderna likna varandra. Vi bränner inga böcker men när man var mindre så var man ute i skogen och använde sin fantasi och lekte lekar. Nu sitter småbarn med Ipads och smartphones framför sig hela dagarna. (Delar av en elevtext, åk 9.)

Så skriver en elev om Ray Bradburys Fahrenheit 451. Vi har läst ungefär halva boken (de som ville fick såklart läsa klart) och sett filmen från 1966. Jag skojade med eleverna och sa: Det här är den långsammaste film ni någonsin kommer att se! Actionscenerna är… minst sagt daterade! Filmen fick modest betyg (i snitt 2,5 på en femgradig skala). Det intressanta är hur bra samtal och tankar eleverna haft, trots det ljumma mottagandet, om bokens två stora teman yttrandefrihet och teknikens påverkan. Även om texten/filmen utmanar eleverna kan den ge upphov till kvalitativa och angelägna aktiviteter.

Upplägget finns i hyfsat sorterad ordning här (med textkopplingar till bland annat The Danger of a single story och The Fantastic Flying books of Mr Morris Lessmore).

Den avslutande uppgiften blev en ”kortskriva”. Eleverna fick på sig 2*25 minuter och de skrev ca en A4- sida. Uppgiften finns här

Kvinnan påstår att “Böckerna var levande. De talade till mig.” och säger till brandmännen att de aldrig kan ta hennes böcker ifrån henne. Därefter sätter hon till och med eld på sig själv, tillsammans med sina böcker.  Jag tror att anledningen till det var att böcker var det som fick henne att “fly från verkligheten”. Samhället de lever i kändes väldigt enformigt och tråkigt, och hon gillade uppenbarligen inte hur samhället såg ut. Böcker, för mig, är ett sätt att bland annat kunna leva sig in i en annan värld för en stund. Böcker var det hon tyckte var kul i livet, och hon kanske kände att det inte fanns något annat utan böckerna. Hitler valde att bränna upp litteratur och konst även han, som i boken F 451. Brandbefälet i F 451 säger “Till exempel den här om lungcancer. Den oroar rökare. Därför bränner vi den. Han säger också: Böcker gör så att människor får ouppnåeliga drömmar”. Hitler och brandmännen (de som bestämde?) i F 451 ville att samhället skulle se ut på ett visst vis. I t ex Nordkorea där det är diktatur är mycket likt detta, fast ännu värre. Hade människorna i Nordkorea kunnat läsa böcker, använda internet och så vidare så hade de kunnat se hur samhället såg ut i andra delar av världen eller i påhittade världar för den delen. Får invånarna dessa idéer kan det vara svårt för ledarna att styra samhället och ha det som de vill. För så som brandbefälet i F 451 säger så kan böcker skapa drömmar och nya idéer.
(Delar av en annan elevtext, åk 9.)

Vad får man för 30 000 kronor?

Styrkan i det gemensamma är stor, både inåt och utåt. Att jobba tillsammans, både för elever och lärare, i samma riktning gör att man kommer fram både lättare och snabbare än om var och en drar åt olika håll. Därför var ett av årets roligaste uppdrag att förvalta de 30 000 kronorna min skola fick i samband med Svensklärarpriset. På högstadiet har vi under de senaste åren uppdaterat våra klassuppsättningar så därför var det extra spännande att involvera fler lärare och årskurser på skolan. Till slut blev det tre titlar för årskurs 1-3, fyra för åk 4-6 och tre för åk 7-9.

300 böcker! Det är inte bara böckerna i sig som är det trevliga. Det kanske allra roligaste med klassuppsättningar är att de indirekt uppmanar och uppmuntrar till samplanering. Lärare som tillsammans läser, samtalar och funderar på vad böckerna ska ge eleverna. En lokal kanon skapar förutsättningar för textsamtal lärare emellan. Lärare kan dessutom hjälpas åt att hitta angelägna aktiviteter som engagerar eleverna, textmöten som underlättar vid jämförelser och utmanande frågeställningar som tar eleverna till hittills okända tankar.
Det blev en slant över. Jag har länge velat testa dokumentkamera… så nu är den beställd. Har dock inte hunnit testa den ännu! Återkommer nästa år med erfarenheter.

Sett i ljuset av att Stockholm Stad satsar 3 000 000 kronor på ett fullständigt meningslöst digitalt diagnosverktyg för att upptäcka dyslexi (men som inte kan ta reda på orsakerna bakom läs- och skrivsvårigheterna) anser jag att svensklärarna på Gäddgårdsskolan i Arboga har förvaltat de 30 000 kronorna på ett föredömligt sätt. Jag är övertygad om att våra 30 000 kronor kommer att göra större skillnad än de tre miljonerna. Tjohej!

#vadfanfårmanförpengarna

Att sätta ord på sina tankar, för vem?

Vi vill att eleverna ska få ett rikt språk. Ur ett demokratiskt perspektiv livsviktigt. Ur ett individuellt perspektiv viktigt för självkänsla och självförtroende. Identitet och språk är stark förknippade med varandra. Motivationen att skriva är… högst varierande. Utan träning når eleverna ingen färdighet så regelbundet skrivande är förstås viktigt att få med i undervisningen för att utveckla språk och tanke. Så… hur motiverar vi eleverna? Det finns många faktorer som bidrar till detta, till exempel kvalitativa texter med ämnen som engagerar, utmanade frågor och aktiviteter som skapar aktivitet och delaktighet, men två viktiga aspekter att fundera på är i vilket syfte texten skrivs och vem som är mottagare av den.

Det finns en uppsjö av syften med att skriva en text: formulera tankar, jämföra, argumentera, beröra, underhålla, provocera, uppröra, ifrågasätta, och därför behöver eleverna träna på att skriva många olika sorters texter, i olika syften och sammanhang. I Putting the Heart Back into Writing: Nurturing Voice in Middle Scholl Students undersöktes en grupp om 16 elever som deltog i ”a one-hour writing team time for students who loved to write”. Skrivperioden skulle avslutas med en offentlig skrivtävling. Ruben & Moll (2013) visar att faktorer som motiverade och utvecklade de skrivande elevernas skrivande var valfrihet, tid att skriva, mötesplatser där de fick undersöka vem de är som människor och skribenter, lättillgängliga lärare som kunde guida i skrivandet och varandra som mottagare/läsare. I tävlingen deltog elva elever med positiva erfarenheter. Men utvärderingar indikerar att det inte var tävlingen i sig som motiverade eleverna att delta i skrivgruppen, utan snarare processen. ”Apperently, an outside audience was not a necessary motivator for these students”. En annan intressant observation var att gruppgemenskapen spelade mindre roll. Primärt använde de varandra som resurser för att utveckla sitt skrivande.

Liknande erfarenheter har jag också haft i det senaste läsprojektet om ”Flugornas herre” där eleverna skrev i en halvstor Facebookgrupp (ca 1 000 medlemmar). För några få elever blev skrivandet i just det sammanhanget en motivationshöjare, men för andra spelade det mindre roll. Samtalet i klassen och att formulera egna åsikter för sig själv stod lika högt i kurs för ca hälften av eleverna. Några elever ville heller inte delta i det offentliga skrivandet. ”När jag skriver något som andra ska läsa, då vill jag att det ska vara riktigt bra”, sa en elev. Två viktiga aspekter att tänka på om läraren och/eller klassen vill publicera texter utanför klassrummet.

Bara för att vi gör skrivandet publikt med ”riktiga” mottagare (utanför skolan) innebär det inte per automatik att det blir motivationshöjande för alla. Ibland räcker det att mottagaren är eleven själv, en klasskamrat eller klassen. Sedan är det kanske inte så enkelt att ”bara” publicera elevernas texter offentligt med tanke på elevernas integritet och de risker det kan medföra. Jag har skrivit om det tidigare här: Att skriva för en mottagare

Unga kan

Det offentliga samtalet om skolan styr praktiken vare sig vi vill det eller inte. Ofta målas skolkartan i rätt så mörka färger. Kommuner, skolor, rektorer, lärare och till sist elever som inte kan och vill någonting. I allt mörker som skildras är det viktigt att även lyfta fram det som faktiskt fungerar. Annars är risken påtaglig att vi slutar tro på skolan och elevernas förmåga. Slutar vi tro börjar vi förenkla. Förenklar vi lär sig eleverna mindre. Vi behöver balans i beskrivningen av skolan, lite hopp och framtidstro. Politiker, tjänstemän, journalister, lärare, vårdnadshavare, elever – alla är med och skapar bilden av vad skolan är och ska vara. Elever vill… och kan! Vi behöver inte vara rädda att utmana elever med ”svåra” texter, samtal eller uppgifter.

Eleverna i 9D har läst en litterär klassiker, Flugornas herre av William Golding. Eleverna har tänkt, samtalat och skrivit om bokens tematik, enormt svåra och stora frågor, som grupptryck, vi-och-dom, utanförskap, behovet av social samvaro, ondska, mobbning, förakt och rädslor. När jag tackade ja till att delta i Go’kvälls bokcirkel på Facebook och i programmets boksamtal var det just för att visa att unga kan läsa, tänka, samtala och skriva om litteratur. Visst har det varit en utmaning och mödosamt för eleverna, men i samtalen har alla elever deltagit och visat engagemang. Ni är grymma 9D!

Lokaltidningen i Arboga har valt att berätta om vårt lilla läsprojekt ur samma vinkel, nämligen att det händer något positivt i skolan. Att unga kan och vill! Tack Eija Salminen på BblAt för din fina och respektfulla skildring av eleverna!
Här är ett av reportagen. Finns även med en film (2:40 min) som visar hur det kan gå till under en lektion (kostar 1 kr att öppna).

Go’kvälls redaktion nappade på idén att synliggöra att unga kan läsa, tänka och skriva om litteratur. Därför har eleverna deltagit i Go’kvälls Facebookgrupp och resonerat om de tankar och frågor boken har väckt. Bokcirkeln avslutades i och med att Astrid Sjöström, elev i 9D, och jag deltog i ett samtal tillsammans med Agneta Norrgård och Pekka Heino. Tack för det goda samtalet och tack Go’kväll för att vi fick vara med!

Här är boksamtalet om Flugornas herre från tisdagens Go’kväll (ca tio minuter)

Jag har tidigare skrivit om hur viktig bilden av skolan är, hur den påverkar lärare, elever och vårdnadshavare: En mötesplats för barn där det händer något spännande och Är du ambassadör för yrket?
Hur blir dina elever utmanade?  Hur pratar du om elevernas kapacitet och inställning? Hur framställer du ditt yrke? Vilken bild skapar du av skolan?