Märkt: kreativitet

Bland glasbitar och tomma flaskor

I ett kärlekstema i årskurs 9 som avslutades med läsning (och lyssning) av Thåström skrev de flesta mininoveller baserade på Die Mauer och några på Fanfanfan (skrivit tidigare om detta: Från Thåström till mininoveller och Låtar om kärlek). Bara en elev skrev en mininovell baserad på  Karenina. Ett elevexempel på vad man kan åstadkomma med inspiration av en gammal rockstjärna:

BLAND GLASBITAR OCH TOMMA FLASKOR

Jag vaknar upp vid doften av alkohol. Jag ligger på golvet med huvudvärk, bland glasbitar och tomma flaskor. När jag väl reser mig upp kommer alla minnen från igår. Från festen, från drickandet och från dig. Mitt hjärta börjar bulta som en stånghammare i ett gammalt järnbruk. Allting är här förutom du. Det är bara du som saknas och mitt hjärta kan inte komma över det. Jag reser mig upp och fler minnen faller in. Jag minns kyssen du gav mig innan du lämnade mig på golvet och gick ut ur rummet. Det var nog den sista gången jag såg dig.

Det är svårt att ställa sig upp, men jag försöker ändå. Dörren är bara några meter ifrån mig. Jag lyckas öppna den. Folk ligger överallt i vardagsrummet och du finns ingenstans. Alla minnen från igår fortsätter att komma medan jag försöker ta mig förbi alla som sover.

Jag kommer ut på vägen. Vinden blåser i mitt ansikte medan jag kollar runt på den tomma gatan. Solen sticker upp lite från horisonten. Allting är så lugnt och fridfullt. Minnena från igår blir allt svagare och svagare. Minnena av dig blir svagare och svagare. Jag får till ett leende nästan. Jag börjar gå hem. Mitt pussel blir kanske klart ändå…

Musikvideon finns här

En berättelsekarta

Jag tänker ofta i bilder. Målar upp scener (platser). Kanske därför jag är så himla förtjust i kartor? När mina elever ska skriva olika texter använder jag ofta bilder som förklarar och förtydligar vad det är vi håller på med. När eleverna skriver berättelser blir mina bilder ofta stiliserade med kartor, streckgubbar, symboler och viktiga detaljer. Jag spånar och skissar fram scenen så jag vet ungefär hur den ska se ut på tavlan. Jag försöker också illustrera det händelseförlopp som ska utspela sig på platsen i några få steg. Nedan ett exempel på inledningen av en skräckhistoria där:

  1. En person (vilken får eleverna såklart fundera ut först) blir rädd för något (vad bestämmer eleven) i staden.
  2. Livrädd springer personen hemåt, genom skogen och förbi kyrkogården… buhu!
  3. Nästan hemma!

En skiss av scenen eleven ska skriva - steg för steg kan läraren instruera hur berättelsen byggs upp

Det tar några minuter att skapa en skiss. Några minuter att rita den på tavlan. Några minuter att visa eleverna hur man kan skapa dramaturgi i en scen. Väl investerad tid. Formen, som inte på något sätt är huggen i sten, går såklart att förflytta till vilken plats eller tid som helst och utöka med ännu fler steg. Vill eleverna att scenen ska utspela sig någon annanstans går det alldeles utmärkt. Det finns många läskiga saker som man kan gå eller springa förbi…

Jag gillar struktur, men…

En av mina närmaste vänner kallade mig för strukturfascist en gång och ja… kanske råkar jag gilla ordning och reda! Jag förbereder mig noga inför varje lektion, både med innehållet och utformningen, och funderar på hur jag kan presentera lektionen för eleverna på bästa sätt. Ett redskap som räcker långt för att skapa just ordning och reda är en tavla. Jag delar in tavlan i sektioner, skriver alltid från vänster till höger och lämnar utrymme för att kunna göra kompletteringar, pilar och markeringar. Så här såg det ut efter en lektion när jag lät frågor och uppgifter till undervisningens innehåll, steg för steg, växa fram på tavlan:

Eleverna var fullt fokuserade under 60 minuter, trots att det inte fanns någon information om lektionens ramar. Eleverna läste, tänkte och skrev om tre kapitel ur En ö i havet av Annika Thor. Ett självständigt arbete som en förberedelse inför kommande boksamtal och gemensam analys av texten (och ja, vi har läst, samtalat och skrivit tillsammans om bokens inledande kapitel – eleverna läser och analyserar inte hela romanen på egen hand). Just nu är det många lärare från hela landet som vittnar om hur de mer eller mindre tvingas in i förutbestämda mallar och lektionsstrukturer. Intentionen är förstås god. Den gemensamma strukturen ska göra så att fler elever (alla) kan delta och följa med i undervisningen. Men samtidigt … är det inte naivt att tro att ledarskapet i klassrummet och graden av elevdelaktighet står och faller med vilken mall läraren följer (eller inte)? Att säga ”vi måste börja någonstans” håller heller inte riktigt. Varför börja med formen och låta den avgöra hur innehållet ska inordnas? Är det inte bättre att låta innehållet avgöra hur lektionen ska utformas? Om läraren kontrollerar det som sker i rummet eller inte kan avgöras med vilket fokus eleverna lägger på innehållet och vad de ska lära sig. Om läraren lyckas få elevernas uppmärksamhet riktad mot ekvationen, höjdhoppet, fotografiet, ingredienserna, texten, ordet eller kartan spelar formen då någon som helst roll?

I många lektionsmallar ska lärarna börja med att kontrollera och bokföra elevernas närvaro. Det är ju förstås bra att se vilka som är på plats, men det går att göra på många sätt. Ett sätt är att säga HEJ till alla elever när de kliver in genom dörren och göra noteringar om närvaron några minuter in på lektionen när eleverna är igång. Om det första eleverna möter i en uppstart är kontroll signalerar det något och tar tid från något annat som i sin tur skulle kunna ge ringar på vattnet under resten av lektionen. De första minuterna (mötet med läraren och lektionens innehåll) av en lektion är extremt viktiga. Jämför med att i fängsla en publik på teater. Anne-Marie Körling har skrivit någonstans att inledningen är till för samspel och ögonkontakt – inte för kontroll. “Lektionens fokus ska upp genast” är hennes devis.

Om skolans alla lärare gör på exakt samma sätt riskerar det att eleverna slutar lyssna, tänka själva och anstränga sig. Variation tvingar elever till eftertanke. Dessutom signalerar vi till eleverna att vi inte tror att de kan tänka själva. Att vi ger eleverna alla svar visar faktiskt motsatsen.

Skolverket och Skolinspektionen har under snart ett helt decennium tjatat om mål utan att egentligen förstå vad lärare försöker göra i sina klassrum. Om läraren försöker förklara ett “lärandemål” uppstår en hel del problem. Det går nämligen inte förklara vad man ska kunna så att eleven förstår innan eleven förstår. En del av kunskapen är enkel att greppa som tvåans gångertabell, Europas huvudstäder och skenbart enkel som ett visst antal rätt på de nationella provens läsförståelsetest. Andra delar av kunskapen är stundtals flyktig och ett virrvarr av fakta, förståelse, färdigheter, men också erfarenheter, tankar, perspektiv, nyfikenhet, mod och förmåga att omsätta kunskaperna i nya och hittills okända sammanhang. Dessutom jobbar man ibland med “mål” som ryms inom ramen för en lektion, men ganska ofta ligger slutdestinationen långt bortom horisonten.

En lektionsplanering är som en väderrapport (att det är nog så det blir), men man måste alltid vara lyhörd och beredd att improvisera och kanske ändra kurs när så är nödvändigt. Det är omöjligt att helt säkert förutsäga hur eleverna förhåller sig, vad enskilda elever kan komma att göra eller säga. En alltför strikt struktur leder till att eleverna utestängs från allt inflytande över undervisningen och en princip när kartan och terrängen inte stämmer överens så är det kartan som gäller (tack för metaforerna Jan Nilsson).

Sara Persson skrev på Twitter något i stil med: Min erfarenhet säger att alla elever, speciellt de med särskilda behov, behöver struktur och ordning i skolan, men också att de kan krevera av leda. De behöver lärare som älskar sina ämnen och som med entusiasm kan presentera och levandegöra innehållet. Daniel Sandin twittrade: Motsatsen till MÅNGFALD är ENFALD.

Avslutningsvis: Undervisning är ett konstant flöde, en dynamisk process mellan lärare, elever och elever emellan, inte något som kan checkas och bockas av i ett förutbestämt rutsystem. Allt kan inte vara lika. Det är en del av charmen med yrket – att den ena dagen (eller terminen) inte riktigt är den andra lik. Jag har i över 20 år varierat mitt sätt att undervisa och jag tycker väldigt mycket om det. Jag vet att jag inte är ensam… tusentals är de lärare som kontrollerar sina klassrum och ser till att eleverna riktar fokus mot undervisningens innehåll. Utan mall. Snälla, låt oss fortsätta med det.

Vi vill väl att alla elever ska bli unika varelser på den här planeten? Borde det då inte finnas utrymme för många olika sorters lärare också, eller?

En röst för varje lärares rätt att vara autonom

 

Brevromanen i nytt format – Chattnovellen

Jag visade min närmaste kollega appen Stories by Storytel och hur man kan skapa egna chattnoveller mellan två personer i appar som Text Message Chat Video Maker, TextingStory och ChatStoryMaker. Han svarade med tre korta fraser som inom loppet av tre sekunder tog oss båda med på känsloresan ”från nyfiket glada till uppgivet trötta”:

Det är ju som brevromanen… fast kortare… jaha, där också…

Så kan vi förstås välja att se det, som i Bradburys Fahrenheit 451, där människorna inte längre orkar ta del av fullängder utan nöjer sig med att läsa tablåer, rubriker och sammanfattningar. Men vi vill ändå tro att det kan finnas något roligt, kreativt, språkutvecklande och spännande att utforska här. Om inget annat för att locka till vidare läsning och skrivande. I appen Text Message Chat Video Maker går det hyfsat snabbt att lägga till text, bilder och textrutor. Det är enkelt att spara och går att ladda ned filmfilen lokalt och till Google Drive. Jag slängde ihop en konversation för att kunna visa eleverna hur det funkar… jag kallar den…

KOLLEGOR 🙂

Texten handlar om två lärare som jobbar på Gäddgårdsskolan i Arboga.

PS! Det är ju förstås ingen novell, bara ett exempel på de funktioner som finns i appen (och ett försök att skriva något roligt om två personer som eleverna känner till).

Bokens förlorade kapitel

Möss och människor - Slutet - En skrivuppgift till boken

Så här slutar Möss och människor av John Steinbeck. George har precis avrättat bästa vännen Lennie med ett skott i nacken. Det lämnas ett rejält tomrum i texten eftersom texten helt sonika är slut. Det finns inget mer. Med detta öppna slut går det att använda en lika enkel som genial skrivaktivitet – låta eleverna fylla i luckorna genom att skriva bokens förlorade kapitel. Flera trådar går att nysta i och fortsätta skriva om. Det går också att plocka upp centrala delar av texten, exempelvis drömmen som återkommer i nästan varje kapitel. Vi läser de två sista sidorna gemensamt. Eleverna får några frågor och en enkel instruktion:

FRÅGOR ATT FUNDERA PÅ

  • Vad händer när manskapet kommer tillbaka till gården?
  • Hur är det med Curley? George? Hur mår de egentligen?
  • Vad händer med Curleys fru? Skuldfrågan?
  • En del (som Slim) har inga uppenbara problem med det George gjorde, medan andra har svårare att förstå hur han kunde skjuta sin bästa kompis i nacken. Hur yttrar det sig?
  • Kommer George att komma undan rättvisan eller skipas den på gården eller på något annat sätt?
  • Vad händer sen med George och drömmen? Ger han upp den eller lyckas han skaffa sig en liten jordplätt att odla? Hur blir det med kaninerna som Lennie ville ha?
  • Hur tänker George om det som hände? Har han skuldkänslor eller känner han lättnad?

Skriv från ögonblicket männen kommer tillbaka till gården.

Du kan börja med: George öppnar dörren till baracken och kliver in med tunga steg. Han sätter sig ned på sin brits och tittar på den mitt emot. Lennies sovplats är tom. Han kommer aldrig att ligga där igen.

100% Bild och text i kombination

Det finns många roliga konton på sociala medier. Jag har tidigare skrivit om hur några av dessa, Jan Stenmark och Gunde Svan som indian, kan användas i undervisningen. Idén med 100% kommer från AgnesLB. Idén är lika enkel som genial… försök att sätta ord på vad du tänker på när du ser bilden. Fördela de 100 procenten proportionerligt, till exempel 10+20+30+40, 50+50 eller som i exemplet 100. Den stora utmaningen är att komprimera tankarna i ett fåtal ord. Man kan med fördel föra resonemang med eleverna var gränsen går mellan att vara rolig (med glimten i ögat) och vara elak och/eller plump.

Kombinera bild och text i 100 procent
Bilden är hämtad härifrån

En dikt om folk

I Främlingar och vänner – nån du kanske känner! av Emma och Lisen Adbåge finns en dikt om människor som jag tycker mycket om. Nedan skissas på ett upplägg med olika aktiviteter. Vilka kan passa i din klass?

Folk Emma och Lisen Adbåge

Läs texten högt samtidigt som eleverna läser med. Låt eleverna läsa dikten i enskildhet och under tystnad. Ge tid för eftertanke och att flödesskriva egna och fria reflektioner under några minuter.

Läs dikten högt i par. Eleverna kan samtala om vilka ord som betonas, läses med eftertryck och vilka som bara flödar förbi. Läste vi dikten olika? Vad beror det på? Går den att läsa på olika sätt? Sjunga eller rappa? Testa!

Samtala om…

Diktens bästa versrad: Vilken rad fastnar efter läsning? Vilken är diktens bästa/viktigaste rad? Förklara hur du tänker.

Tolka:  Vad tänker du på efter läsningen av dikten? Hur tolkar du budskapet i den?

Känna och associera: Vilken känsla får du av den? Vilka associationer gör du?

Om ordet ”känner”. Vilka sorts ”folk” finns med i dikten? Gör en lista från den som är närmast till den som är mest avlägsen. Samla andra ord om ”vänner”. Hur många sorter kan du komma på?

Platserna: Vilka platser förekommer i dikten? Varför är just dessa platser med tror du? Några platser antyds, vilka då?

Alla andra ord: Vilka ord hör ihop? På vilket sätt hör de ihop? Finns det ord som är varandras motsatser?

Diktens form: Hur är dikten uppbyggd? Vilka ord återkommer? På vilket sätt? Vilka ord rimmar/rimmar inte? Hur långa är orden i dikten? Hur många stavelser i varje versrad? Vilka betonas?

Lyssna på Britta Persson:

Flödesskriv enskilt: Förändras din uppfattning av texten mot din tidigare? På vilket sätt i så fall? Upptäcker du någon ny nyans eller annat perspektiv av din tolkning? Skriv om detta några minuter.

Samtala parvis om Brittas låt: Vilken känsla får du av den? Vilka ord eller fraser framträder i denna version?

Välj en person: Välj ut några människor som du blir nyfiken på. Vilka är de? Fantisera i positiv anda. Namn? Ålder? Var och hur bor de? Familjesituation? Yrke? Intressen? Anteckna eller gör en tankekarta om en person.

Folk Lisen och Emma Adbåge - Lärarhandledning för att samtala om och skriva poesi på lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet

Samtala om bilderna med din bordsgranne: Berätta om din person. Låt kompisen gissa vem du skrivit om.

Skriv en hemlighet: Fundera vidare på din person. Vilken hemlighet går personen och bär på? Skriv om den.

Skriv en dikt om din person

Folk du möter: Brainstorma vilka människor du möter. Var du möter dem. Anteckna eller gör en tankekarta (t ex utifrån olika platser). Välj vilka människor som du vill skriva en dikt om och hur du vill framställa dem. Eller om du hellre vill berätta om människor generellt. Flödesskriv!

Bearbeta din dikt. Väg dina ord på guldvåg. Leta efter ord som rimmar eller kanske passar en allitteration eller assonans bättre? Hur många stavelser har du i dina versrader? Blir det en skön rytm när du läser texten högt eller behöver du byta ut några ord?

Två resurser som kan vara användbara: Rimlexikon och synonymer.

PS! Emma och Lisen Adbåge har gett mig ett okej att publicera bilder ur boken.