Kategori: Lektionstips

Vi delar och lär av varandra

Det finns oändligt många sätt att lära av varandra. Tryckta texter i olika format är bara ett sätt att dela med sig. Tre elevröster från morgonen:

Alltså Fredrik, du vet att jag slänger de där häftena på en gång efter lektionen är slut?!
Va?! Det gör inte jag. Jag lägger dem i en sparlåda.
Jag har kvar alla i mitt skåp.

Trots att eleverna uttrycker olika förhållningssätt till de regelbundna små produktionerna av elevtexter är det knäpptyst i klassrummet när jag jag delar ut den senaste. Eleverna läser intensivt i tio minuter och tar del av klasskamraternas tankar, åsikter och känslor om olika digitala fenomen. Tankar som har väckts genom läsning av Savannen (Bradbury).
En enkel produktion till klassrummet - Av Fredrik Sandström

Lite senare hänger jag upp några andra elevtexter skrivna till bilder ur Are You Lost In The World Like Me (Moby). Jag ser hur några elever sneglar, upptäcker och läser sin egen text. Såklart även de andra texterna. Under resten av dagen, när jag har andra klasser i samma sal, läser även dessa elever texterna på väggen. Två killar så intresserat att de missar min genomgång.
Moby Are You Lost In The World Like Me - Av Fredrik Sandström

Det tar förvisso en del tid att fixa till, men det är väl investerad tid när man ser att det händer något med eleverna när texterna finns där. Elever som läser något som en annan elev har skrivit. Gott så!

En bild och några ord

Se det som en enkel, kreativ och språkutvecklande lektion mellan två längre projekt eller ett mer omfattande projekt där flera idéer nedan blir till delar av något större. Idén fick jag av Malin Larsson, men jag har ändrat på den lite. Eleverna går ut för att undersöka och beskriva verkligheten med bild och ord, med kopplingar till sig själv eller andra… målande språk, underfundigheter och ordvitsar tillåtna… läraren kan bestämma några motiv för att exemplifiera olika sätt att uttrycka sig, till exempel att beskriva ekan som ligger vid ån ur olika perspektiv:

  • fiskaren – som längtar ut till sjön
  • båtfixaren – som med fackspråk beskriver renoveringsbehoven
  • poeten – som målar bilden av en tom och övergiven eka
  • kommuntjänstemannen – som rapporterar om stadens övergivna fordon och båtar

Eleverna får såklart välja egna motiv!

FORMEN PÅ RADERNA

Det går att skriva på olika sätt:

  • Beskriva, tänka, känna: Vad ser du? Vad tänker du? Vad känner du? Välj ut ur varje korttext de bästa orden/raderna till ett exakt antal rader (exempelvis tre, fem eller sju) som skapar en ny text.
  • Tidsformer: Vad kan ha hänt? Vad händer? Vad kommer att hända? Samla de bästa fraserna efter varje menings inledning: Igår, idag, imorgon (första raden i nutid, andra i dåtid och tredje i framtid).
  • Stilfigurer (anafor, trikolon, besjälning, liknelse, alliteration)
  • Ordklasser. Samla substantiv, adjektiv och verb förknippade med bilden. Vad händer med uttrycket om treradingen har många substantiv? Många adjektiv? Många verb?

Formen kan ju även vara helt fri (t ex en dikt eller mikronovell).

BILDER AV HEMSTADEN

Eleverna fotograferar hemstaden. Dessa bilder ska vi sedan skriva till på många olika sätt i projektet ”ARBOGA”. Instruktioner:

UPPDRAGET

Dokumentera det du tycker är typiskt Arboga.
Det kan vara det du gillar och/eller inte tycker om.
Något varmt, kallt, fint, fult, roligt, annorlunda eller konstigt.

FOTOTIPS!

Tänk på vad du vill fokusera på i bilden (och bakgrunden)
Lek med avstånd (bildutsnitt): Kom nära eller långt ifrån
Olika perspektiv: Fota från ovan, sidan eller underifrån
Ta minst 10 foton! Gärna på många olika sorters motiv!

EXEMPEL PÅ KOPPLING MELLAN BILD OCH TEXT

Stöd för skrivande - bild som inspirerarStötte på en rolig skylt och ett annorlunda gatunamn under en promenad i Göteborg för en tid sedan!

Varning på stan!
Här bor Ove Sundberg
och en annan man som heter Ove.

Ta med karaktären hem

Eleverna får välja en liten pappfigur, ca 20 centimeter hög, antingen Steffi eller Nelli ur En ö i havet (läs mer om syfte, kontext och upplägg till läsningen här). Eleverna tar med figuren hem och dokumenterar vad de gör tillsammans en dag efter skolan. (Bilden nedan är ett collage och kan skapas med Alfafunktionen i Pages eller en lassofunktion, samt en gratisikon). Bildfilen finns här

Ta med karaktären hem - en aktivitet med digitala verktyg och skrivande som tränar elevernas inlevelseförmåga - Av Fredrik Sandström

Steffi och Nelli har haft det tufft på olika sätt och delar av sin “resa”. Välj vem du vill göra något med för att göra hennes liv lite bättre. Det kan vara din favoritpromenad, ett besök på ett evenemang eller att gå till en trevlig plats. Du väljer något som du tycker om och dessutom tror att Steffi eller Nelli skulle uppskatta!

DEL 1 – TA ETT FOTO

Sammanhanget: Steffi eller Nelli är hemma hos dig en dag efter skolan fram till kvällen. Vad hittar ni på? Var är ni? Går eller åker ni någonstans? Vilka träffar ni? Vad pratar ni om?

Ta ett foto av figuren, sammanhanget och gärna dig själv (ej nödvändigt) med antingen Photo Booth eller mobilkamera.

DEL 2 – SKRIVUPPGIFTEN

Börja med att infoga bilden i ditt Googledokument. Du skriver ca en sida i “dagboksform”. Skriv under rubriken Steffi/Nelli var hemma hos mig (22/10 2018). Du kan skriva om:

A) Berätta om er dag tillsammans. Du kan börja med: Idag efter skolan följde X med mig hem. Vi började med att…

B) Föreställ dig dagen ur Steffis/Nellis perspektiv. Vad tror du att hon tyckte, tänkte och kände? Vad var roligt, tråkigt, konstigt, igenkännande, nytt, gammalt? Du kan börja så här: Jag tror att … tyckte … var roligast. Hon berättade att hon hade gjort det förut och … Jag såg att hon blev ledsen när… Jag tror att hon kom att tänka på …

C) Blicka både framåt och inåt. Kommer ni att träffas fler gånger? Vad gör ni nästa gång ni ses i så fall? Varför då? Om ni inte ska ses igen, vad kan det bero på? På vilka sätt är ni lika och olika?

Idén om Steffi och Nelli har jag fått av Malin Larssons En man som heter Ove och Anna Sterlinger Ahlrings Diktatorn. Tack!

Vi läser, tänker, talar och skriver om En ö i havet för att:

  • Eleverna ska uttrycka etiska ställningstaganden grundade på kunskaper om mänskliga rättigheter,
  • Eleverna ska respektera andra människor,
  • Eleverna ska ta avstånd från att människor utsätts för diskriminering och förtryck,
  • Eleverna ska leva sin in i och förstå andra människors situation.

En ö i havet – Att läsa och förstå

För att läsningen ska upplevas som meningsfull och angelägen kan läraren skapa ett sammanhang. Genom att texten får möta antingen handling eller tematik i andra texter, bilder, ljud och filmer blir upplevelsen av texten rikare och förståelsen djupare. Förhoppningsvis blir tankarna, perspektiven och insikterna flera. Just nu läser mina sjuor Annika Thors En ö i havet. Parallellt med läsningen får eleverna ta del av andra berättelser som eleverna får tänka, samtala och tankeskriva om. På detta sätt får eleverna referensramar och en möjlighet att relatera det vi läser till något. Jag börjar alltid med att ställa mig frågan: Varför ska mina elever läsa den här boken? Svaret till En ö i havet är:

  • Eleverna ska uttrycka etiska ställningstaganden grundade på kunskaper om mänskliga rättigheter,
  • Eleverna ska respektera andra människor,
  • Eleverna ska ta avstånd från att människor utsätts för diskriminering och förtryck,
  • Eleverna ska leva sin in i och förstå andra människors situation.

Det jag lägger allt fokus på är att eleverna ska utveckla sitt språk genom att läsa, tänka och kommunicera (både muntligt och skriftligt). För att eleverna ska få något att tänka, samtala och skriva om försöker jag fylla undervisningens innehåll med viktiga och relevanta aktiviteter kring läsningen. Parallellt med läsningen lyfter jag följande till bokens inledande fem kapitel:

TIDEN 1933-1945

Handlingen placeras in i ett historiskt och geografiskt sammanhang med mikrolektioner om bland annat Förintelsen och Kristallnatten.

FÖRÄNDRING KOMMER GRADVIS

För att få en väg in i boken lyssnar vi på en radioteater som utspelar sig precis före bokens handling. Boken tar vid där teatern slutar. Dessa 15 minuter ger eleverna dessutom en inblick i tidsperioden och hur livet gradvis förändrades till det sämre:
En vanlig familj

VARFÖR FLY?

För att få en liten inblick i hur dramatiskt livet kan förändras ser vi filmen:

ATT KOMMA NY TILL SVERIGE (IDAG)

Hur är det att lämna sin kultur, sitt språk och alla vänner och släktingar bakom sig och komma till ett helt nytt ställe?

Föreställ dig att du kommer till ett helt nytt ställe där du inte kan kulturen, språket och vanor. Du känner inte en människa. Hur hade det varit tror du? Vilka människor skulle du ”leta” efter och börja vara med först? Varför är det så, tror du? (ledande: svenskar, norrmän, danskar eller personer från landet du kommit till)

OM IDENTITET

Bruno Catalano har skapat fantastiska skulpturer som vi tittar på. Här finns några. Eleverna funderar på vad skulpturerna symboliserar och vad de själva skulle stoppa ned i resväskan.

JOURNALISTENS UPPDRAG – ETT DILEMMA

Jag berättar om journalistens uppdrag och regelverk (spänningsfältet mellan att informera och samtidigt respektera människors integritet). Vi tittar på några historiska bilder, bland annat FörintelsenAlan Kurdi och Kim Phuc. Vi läser Hon som flydde napalmen och förändrade historien. Eleverna funderar på, samtala och skriver om:

  • Varför publiceras bilder av lidande och döda människor?
  • På vilka sätt kan det vara både rätt och fel?

ATT KOPPLA TEXT TILL KONTEXT

I bokens första kapitel anländer Steffi och Nelli till Sverige. Journalisterna är förstås på plats. Citat: ”Mannen fortsätter att fotografera. – Det är mitt jobb, damen, säger han. Ni tar hand om de små flyktingbarnen. Jag tar de rörande bilderna, som ger er mer pengar till ert arbete. Han knäpper några bilder till. Steffi vänder bort ansiktet. Hon vill inte vara ett flyktingbarn på en rörande bild i någon tidning”. Eleverna funderar och skriver om:

  • Steffi “vänder bort ansiktet”. Vad tror du att hon tänker?

TEXTRELATERADE FRÅGOR SOM VI SAMTALAR OM (KAP 1-5)

  • Flickorna kan bara tyska. De är i Sverige. Att inte bli förstådd och att inte förstå… hur tror du att flickorna känner sig?
  • Steffi ska bo vid “världens ände”. Vad menar hon med det? Hur känner hon inför det?
  • Att komma till ett helt främmande ställe är både spännande och jobbigt. Hur upplever Steffi första dagen hos Märta?
  • Steffis skriver brev hem till mamma och pappa. I första brevet skriver Steffi: “… ganska sträng. Hon talar ingen tyska. Snälla mamma, kom och hämta oss. Här kan jag inte leva”. I andra brevet som hon sedan skickar står det: “Vi åkte båt hit. Det var spännande. Alla är så snälla mot oss. Här finns till och med en hund”. På vilket sätt skiljer sig breven åt? Varför skickar hon inte det första? Hur tror du att föräldrarna “läser” brevet? Tror de på vad som står?

Det tar längre (lektions)tid att förhålla sig till text och läsning på detta sätt. Att ”bara” läsa boken, samtala om den och avsluta med någon form av skrivuppgift (textanalys eller recension) skulle kanske ta 3-4 veckor. Ett upplägg som skissas på ovan tar förstås mer tid i anspråk. Det beror lite grand på vad eleverna nappar på och förkastar, men uppskattningsvis kommer vi att läsa boken under ca 6-8 veckor. Enligt mig – väl investerad tid! En brasklapp är att aktiviteterna inte får ”skymma läsningen” och upplevelsen av läsningen. Det är alltid en fin balansgång mellan efferent och estetisk läsning! Jag brukar ofta inleda läsningen med många olika aktiviteter för att ju längre in i boken vi kommer övergå till att fokusera just på texten.

FRÅGOR ATT FUNDERA PÅ

  • Vilka texter läser mina elever?
  • I vilket syfte läser vi dessa texter?
  • Vad innebär det att läsa och förstå en text?
  • Hur skapar jag förutsättningar (i min undervisning) för eleverna att tänka?
  • Får mina elever nya insikter?

Matriser missar målet

Många är matriserna som har passerat genom skolan: Skolverkets betygsmatriser, bedömningsstöd för lärare, konkretiserade ämnesmatriser, kunskapsprofiler till nationella prov, checklistor i administrativa lärplattformar, förenklade kunskapsmatriser (HEJA) och senast i raden så kallade lärande matriser. Oavsett vad vi kallar matriserna, vilken färg och utformning de än har, är det inte så att…
Kejsarens nya kläder - Matriser missar målet av Fredrik Sandström

Om lärande matriser

I strävan att konkretisera undervisningens innehåll försöker lärare beskriva så att eleven ska förstå vad denne ännu inte kan och/eller förstår (exempel matematik åk 1-3). Att beskriva en kvalitativ progression är inte helt enkelt. Ganska ofta använder lärare en variant av värdeorden och uttryck som till viss del, med stöd av, med lite stöd av eller utan hjälp ska ge eleverna en bild av var i progressionen de befinner sig. En annan variant är att kvalitet ersätts med kvantitet: Du har med ett exempel, två-tre exempel eller flera exempel. Men frågan kvarstår, på vilket sätt gör dessa rutor eleven klokare HUR eller med VAD eleven ska komma vidare i sitt lärande? Eleven kan ju de facto inte vad nästa ruta visar. Det finns en rad fallgropar som följer med ett flitigt användande av matriser i undervisningen:

  1. Kunskap hackas sönder och blir till små fragment. De små fragmenten blir till slut så många och svåra att hålla ordning på att helheten riskerar att gå förlorad. Vad är det egentligen jag håller på att lära mig?
  2. Undervisning tenderar att fokusera mer på form än innehåll. Att skriva en knivskarp analys blir till en teknisk färdighet mer än ett sätt att använda sitt språk för att exempelvis formulera händelseförlopp, tankar, åsikter och känslor. Jämför med den praktik som vuxit fram kring genrepedagogikens fokuserande på olika texttyper. Skriver jag för att ”lära mig” hur en beskrivande, förklarande eller instruerande text ska disponeras eller för att jag vill beskriva eller förklara något eller kanske instruera någon?
  3. I strävan att göra undervisningen mer precis och exakt blir den i samma stund fattigare. Washback-effekten, då undervisningen fokuserar i stor utsträckning på de delarna läraren har valt ut, gör att alla sidospår och omvägar kommer därmed att bli stigar som aldrig blir upptäckta och utforskade. Försök, misstag, erfarenheter och insikter som faktiskt gör undervisningen, lärandet och därmed vår kunskap rikare. Andra kvalitéer löper risk att negligeras.
  4. Eleven lär sig ganska snart att ta genvägar. Istället för att irra runt på lärandets omvägar hamnar eleven i frågan: kommer det här på provet? Läraren hamnar också där i samma sekund som det hänvisas till en matris. Elevernas uppmärksamhet riktas mot bedömning – inte mot förståelse och innehållet.
  5. Att klä undervisningens innehåll med andra ord riskerar att leda fokus bort från lärandets objekt. Att dissekera en novell, länders socioekonomiska förhållanden eller näringskedjor i Västmanland riskerar faktiskt att göra läsandet, förståelsen, upplevelsen och inlevelsen av dikten, länderna och djuren till något sekundärt.
  6. Det finns en risk att lärandet överlämnas till eleven i stor utsträckning. Läraren har ju förklarat och beskrivit (nåja) var eleven ska härnäst, nämligen till nästa ruta.
  7. I samma kölvatten ryms tanken på den individualiserade undervisningen. Var och en går sin egen väg i lärandet istället för att använda den samlade gemenskapens kraft.
  8. Checklistor och to-do-listor kan vara bra till mycket, som kom ihåg till handlingen i mataffären eller hur trädgårdsarbetet ska prioriteras. Men vad lär vi eleverna på sikt om vi använder dem i förhållande till kunskap och bildning? Vad innebär det att kunna något?
  9. I lärandets natur ingår den lärande gropen, ibland är det jobbigt, svårt och jäkligt motigt att lära sig. Att ta sig upp ur gropen fordrar ansträngning, knuffar och ofta en hjälpande hand. Det allra mest effektiva är att använda ett innehåll som engagerar. Först när man kommit upp kan man blicka tillbaka och förstå vad man förut inte förstod (metakognition). Det är otroligt svårt att förstå något och kunna något innan man kan det. Att ens försöka är frustrerande och riskerar faktiskt att man ger upp.
  10. Skolan handlar om så oerhört mycket mer än att bara lära sig ämneskunskaper. Vi fostrar demokratiska medborgare och utvecklar HELA människan. Det handlar exempelvis om utveckla förståelse om sig själv, andra människor och miljön. Jag skulle vilja se hur en matris om samhörighet, solidaritet och medmänsklighet kan utformas… eller inte! Och ännu värre, tänk om det ensidiga fokuset på matriserna eller bedömningen gör så att vi inte har tid med demokratiuppdraget!

Bedömnings- och kunskapsmatriser

Många skolor och lärare ägnar sin tid åt att färglägga en elevs kunskaper i ett digitalt system eller genom att ringa in rutor på ett papper i cirka 15 ämnen där varje ämne består av uppskattningsvis 15 utvalda delar av kunskap. Det blir 225 (någon som har räknat?) olika ”kunskaper” som eleven blir bedömd i. Är det någon som på allvar tror att det hjälper eleven vidare i sitt lärande? Att eleven har förmåga att sätta sig in i 225 rutor? Eller att eleven ens är intresserad av dessa 225 rutor? Jag menar med bestämdhet att det är fullt tillräckligt att hålla ordning på 15 betyg.

Om jag inte använder matriser, vad gör jag då?

Lägg allt fokus på undervisningens innehåll. Visa, exemplifiera, instruera, utforska och testa tillsammans, samtala, tolka och använda elevernas tankar, exempel och texter i undervisningen. Visa var i innehållet eleven har goda kvaliteter och var det kan utvecklas ytterligare (om eleven efterfrågar det). Undervisning handlar ju om vad eleven ska lära sig, hur det kan gå till, genom vad och i vilket syfte (varför).

Jag väljer att avsluta med att hänvisa till Anne-Marie Körling. Två tweets med samma andemening som jag ofta återvänder till:

Kunskap färgar av sig och är ingen ruta i ett rutnät. (Twitter 24/3 2015)

Läsa vidare

Nicklas Mörk: Vad är problemet med matriser?
Fredrik: Kursplaner och undervisningen
Fredrik: Elever stressas sönder med ständiga kopplingar till resultat
Ingrid Carlgren: Undervisningen och läroplanernas janusansikte
Ingrid Carlgren: Tänk om (den ‘nya kunskapsskolan’ inte är en kunskapsskola)

Stolen på stranden

Syfte – Att skriva en berättelse

Eleverna ska berätta en trovärdig historia med parallellhandling, med nuet och minnen, tillbakablickar och framtidsspaningar. Att använda autentiska bilder, som man själv varit med om, gör ofta något med närvaron i klassrummet. Jag kan berätta något personligt om bilden, till exempel vilka tankar jag fick när jag såg stolen. Vi knyter ett band till undervisningens innehåll – att skriva en berättelse.

Skriva en berättelse - med parallellhandling och gestaltningar - av Fredrik Sandström

Inför skrivuppgiften

Eleverna får fundera på:

  • Vem som är stolens ägare?
  • Hur länge den har stått där?
  • Varför den är kvar på stranden?
  • Vad personen tänkte på när hen satt där? Minnen, tillbakablickar och framtidsspaningar? Både positiva och negativa tankar!
  • Vilka personer finns i ägarens närhet?

Skrivuppgiften

Eleverna ska skriva med parallellhandling, korta klipp som fogas samman till en berättelse. En handling utspelar sig nu där personen sitter och blickar ut över havet. Det kan vara saker personen gör, ser, säger eller tänker. Det personen erfar ska på något spegla känslotillståndet. Eleverna ska således träna på att gestalta i dessa delar. Med fördel kan miljön användas.

Parallellt med nu:et får personen blicka tillbaka och framåt i tiden, kanske tänka på en person som betyder mycket. Misslyckanden, misstag, konflikter och glädjestunder kan vara föremål för tankarna, liksom saknad, sorg och längtan. Självklart får eleverna använda riktiga händelser och personer som inspiration. Då kanske jag-form passar bättre…

Att gestalta känslor med miljön

Ett enkelt knep för att få fram personens känslor är att använda naturens element.
För att få fram positiva känslor: solens varma strålar, fåglars sång, ljumma vinden.
Negativa känslor: regndroppar, brusande havet, snålblåst.

Att gestalta känslor med fokus på personen

Vi kan låta huvudpersonen göra och uppleva olika saker för att gestalta. Exempel:
Positiva känslor: blunda, pilla med sanden mellan tårna, bada.
Negativa känslor: svettas, frysa, ramla i vattnet.

Plantera kopplingar

Att plantera ”ledtrådar” i nu:et blir en snygg övergång till textens andra delar (de med tillbakablickar och framtidsspaningar).
Om döden: På stranden hittade han en liten fisk som låg på rygg. Den var död.
Om flytt och avsked: En fågel flög snabbt förbi och blev en liten prick vid horisonten. Han såg den aldrig mer.

Eleverna får såklart skriva precis som de vill om de har egna idéer!

Sjumilakliv i språk och tanke

Tillsammans är de didaktiska frågorna VAD, VARFÖR och HUR sammanlänkade och undervisningen förutsätter att de tre ”lirar med varandra”. Motorn i undervisningen är frågorna. Frågornas avsikt kommer att leda eleverna i en viss riktning, vad gäller läsningen, skrivandet och tänkandet. Därför är frågornas kvalitet, hur de komponeras, i vilken ordning de kommer och hur de används CENTRALT i skapande av undervisning (läs Ann Pihlgren och om Sokratiska samtal här). När det klaffar – när eleverna förstår syftet med frågan och att frågan är relevant i förhållande till texten och eleven själv – då kan eleven ta kliv som hen inte trodde var möjliga.

I det större sammanhanget om Tolerans och intolerans ser vi den något sockersöta, men otroligt tydliga (vilket är bra i undervisningssammanhang) All that we share:

Eleverna får tänka, skriva enskilt och samtala med varandra om frågorna:

WHY DO WE PUT PEOPLE IN BOXES?

I reklamfilmen “All that we share” delas människor in i olika grupper baserat på exempelvis ålder, kön, religion, etnicitet och intressen. Men något händer när programledaren börjar ställa personliga frågor. Vad händer då? Vad händer med “boxarna”? Vilka är frågorna? Vilka övergripande behov, drömmar, tankar, känslor har alla människor oavsett “box”? Varför delar vi in människor i fack?

UR EN ELEVS LÄSLOGG (ÅK 8)

Alla i dagens samhälle måste få sig en tankeställare, fundera och förstå att vi placerar människor i lådor. För om man inte kommer till den insikten att man själv gör det så kan man inte förändra på sitt tankesätt. Varken jag eller någon annan kan säga till dig att du måste förändra på det, det måste vara du som bestämmer dig för det. Jag har förstått att jag gör det här, att jag placerar folk i lådor utifrån utseende, personlighet och så vidare. Sedan jag kommit på mig själv att göra det här har jag försökt sluta. Jag har även insett att det är en konst i sig att kunna göra det.

Man kan inte ändra en tanke man haft i hela sitt liv över en natt, det tar tid. Men efter ett visst antal år, månader (eller hur lång tid det nu tar) så kanske man har ändrat på sina tankar. Och om man bara försöker att ändra sitt tankesätt, tycker jag att man gör det rätta. En anledning till att man kan förstå att vi gör fel som placerar människor i lådor är att personer från den ena lådan kan ha jättemycket gemensamt med någon från en annan. Vi alla är bara “simpla” människor. Bara för att jag känner mig som en så kallad pluggis betyder inte det att jag också kan tillhöra någon annan låda en stund. Jag kan ha massvis med gemensamma intressen med någon från en annan låda.

Men om man så gärna vill placera in persongrupper i lådor tycker jag att man kan tänka såhär. Alla vi människor tillhör en enda stor låda. I den stora lådan finns det små fack där olika persongrupper har ett varsitt fack. Men facken har små genvägar till varandra där små saker kan smyga igenom. Vilket för mig betyder att små handlingar/intressen och så vidare kan smyga igenom och det skapas band mellan de olika persongrupperna.

Häftigt när elever tar sjumilakliv i både språk och tanke. Unga kan!