Märkt: reflektera

Skönlitteratur och läxförhör

Förra veckan testade jag något som tog emot väldigt mycket. Det går emot det mesta vad jag tänker att läsning är och ska vara. Det är långt ifrån en upplevelse där vi får leva oss in i ”hur andra människor tänker, känner och lever” och där skönlitteraturen ”erbjuder perspektivskiften och tillträde till det främmande och oväntade”. (Anna Nordenstam och Christina Olin-Scheller, Läsning utan motstånd, Svenskläraren, nr 1, 2019). Jag försöker undvika aktiviteter där läsningen blir instrumentell. Jag tror stenhårt på att betona den estetiska upplevelsen… att utmana eleverna med de texter som vi läser… att eleverna reflekterar över värdet och vikten av läsning… … att inre motivation slår yttre. Ändå gjorde jag något som går emot dessa principer när mina elever fick ett läxförhör på bokens sex första kapitel. Varför gjorde jag det?

Jag upplever att en del elever, oavsett vilken titel vi läser, inte riktar tillräckligt mycket fokus mot texten. När vi läser, tänker och samtalar om texten vill de gärna lämna den och börjar relatera till sig själva och andra. De har skummat ytan och drar förhastade slutsatser vad texten handlar om, tematik och budskap, och resonerar om dessa ämnen genom sig själva istället för genom boken och dess karaktärer. Det blir sällan en förflyttning av perspektiv utan snarare en cementering av redan befintliga. Självklart kan jag som lärare styra elevens läsning genom frågor och aktiviteter, men vissa elever får då svårt. Kommenterar som ”jag minns inte” och ”jag vet ju inte hur dom (karaktärerna) tänker” är inte helt ovanliga. Dessa kommenterar visar att läsknappen inte har varit påslagen. Hur får man då dessa elever, trots flertalet försök med olika titlar, att rikta uppmärksamhet mot texten så att läsningen blir djupare och rikare? Så att vi senare kan resonera om tematik och budskap, få nya perspektiv och nå insikt, att förstå mig själv och andra på ett nytt sätt.

Tio frågor om bokens sex inledande kapitel. Frågor om karaktärerna, var handlingen utspelar sig och vad som faktiskt händer. Fullt fokus på texten. Elever som bläddrar i boken för att hitta exempel. Letar inferenser! 55 intensiva minuter där de sätter ord på sin förståelse av texten. Vad eleverna skriver! Alla! Ingen som är passiv, som fallet kan vara vid boksamtal eller skrivande i läslogg. Men ändå är det något som skaver i mig… har jag inte bara lurat eleverna och mig själv, är en tanke som jag inte kan kasta ifrån mig.

Vad är det som gör att ordet ”läxförhör” skapar denna ambition? Det kan bara vara det skarpa läget. Visa vad man kan. Jakten på antal poäng.

Eleverna kommer såklart att få tillbaka sina förhör, på något sätt ”rättade”, men det var ju inte det som var poängen. Min tanke med läxförhöret var att ALLA skulle få en bas, genom att tränga in i texten, på djupet fundera och sedan formulera sin förståelse av:

  • Händelseförlopp
  • Bokens karaktärer och inbördes relationer (t ex om maktskillnader mellan syskonen)
  • Motiv till karaktärernas handlingar
  • Miljön
  • Analysera delar, leta inferenser, för att skapa och förstå en helhet

Lektionen avslutas med att jag berättar att det var lektionens syfte. Förmodligen är det många som inte lyssnar nämnvärt, utan väntar på att få tillbaka sitt läxförhör för att se hur många poäng som nåddes, men EN elev säger iallafall:

Jag fattar Fredrik. Egentligen kan man ju inte få poäng för att man läser en bok! Man kan inte ha rätt eller fel när man analyserar och tolkar.

Vi enas om att det finns tolkningar som kan skena iväg och på något sätt vara ”fel”, men eleven har fattat poängen att lektionen handlade om allt annat än poäng! Om jag kommer att göra om det? Jag vet inte… ännu… jag vet innerst inne att det var ett desperat försök, men det fungerade ju faktiskt ganska bra. Frågan är om eleverna genomskådar mig nästa gång ett ”läxförhör” kommer?

Att skriva för sig själv, andra och omvärlden

En bok kan få mina tankar att snurra i helt nya banor. Jag kan få nya insikter som förändrar hur jag ser på mig själv, andra och omvärlden. Det är kraftfullt. Att se världen ur ett nytt perspektiv är så svindlande att man ibland nästan tappar andan.

Att dela med sig av de nya insikterna går att göra på många sätt. Bara för att vi gör skrivandet publikt med ”riktiga” mottagare (utanför skolan) innebär det inte per automatik att det blir motivationshöjande för alla. Jag har skrivit om det tidigare: Att sätta ord på sina tankar, för vem?

Sedan är det kanske inte så enkelt att ”bara” publicera elevernas texter offentligt med tanke på elevernas integritet och de risker det kan medföra. Jag har skrivit om det tidigare här: Att skriva för en mottagare

Det räcker att mottagaren är eleven själv, en klasskamrat eller klassen. ”Viktigt på riktigt” innebär att kunskapen eller frågan som är föremål för undervisningen är det som är det viktiga. Inte vad man gör med kunskapen. Kunskapen, frågan eller insikten kan stanna hos eleven eller delas med en klasskompis, hela klassen eller nå en mottagare utanför klassrummet.

Fredrik Sandström Att dela med sig av sitt skrivande

Bilden ovan är En enkel produktion med elevtankar om bilderboken ”Dom som bestämmer”. Eleverna väljer en scen ur boken. De tänker, skriver och delar valfria tankar med klassen i ett litet texthäfte.

Vi är ett kraftfullt ord. Vi-känslan finns i trygga grupper där man respekterar varandra. Att dela med sig i sin egen klass är kraftfullt. Man skapar något tillsammans. Som en elev nyligen sa: ”Jag har så många tankar i mitt huvud som snurrar. Det är så roligt att få höra hur andra tänker. Då tänker jag ännu mer. Det är häftigt”.

Det är häftigt, tänker jag.

En ö i havet – Att läsa och förstå

För att läsningen ska upplevas som meningsfull och angelägen kan läraren skapa ett sammanhang. Genom att texten får möta antingen handling eller tematik i andra texter, bilder, ljud och filmer blir upplevelsen av texten rikare och förståelsen djupare. Förhoppningsvis blir tankarna, perspektiven och insikterna flera. Just nu läser mina sjuor Annika Thors En ö i havet. Parallellt med läsningen får eleverna ta del av andra berättelser som eleverna får tänka, samtala och tankeskriva om. På detta sätt får eleverna referensramar och en möjlighet att relatera det vi läser till något. Jag börjar alltid med att ställa mig frågan: Varför ska mina elever läsa den här boken? Svaret till En ö i havet är:

  • Eleverna ska uttrycka etiska ställningstaganden grundade på kunskaper om mänskliga rättigheter,
  • Eleverna ska respektera andra människor,
  • Eleverna ska ta avstånd från att människor utsätts för diskriminering och förtryck,
  • Eleverna ska leva sin in i och förstå andra människors situation.

Det jag lägger allt fokus på är att eleverna ska utveckla sitt språk genom att läsa, tänka och kommunicera (både muntligt och skriftligt). För att eleverna ska få något att tänka, samtala och skriva om försöker jag fylla undervisningens innehåll med viktiga och relevanta aktiviteter kring läsningen. Parallellt med läsningen lyfter jag följande till bokens inledande fem kapitel:

TIDEN 1933-1945

Handlingen placeras in i ett historiskt och geografiskt sammanhang med mikrolektioner om bland annat Förintelsen och Kristallnatten.

FÖRÄNDRING KOMMER GRADVIS

För att få en väg in i boken lyssnar vi på en radioteater som utspelar sig precis före bokens handling. Boken tar vid där teatern slutar. Dessa 15 minuter ger eleverna dessutom en inblick i tidsperioden och hur livet gradvis förändrades till det sämre:
En vanlig familj

VARFÖR FLY?

För att få en liten inblick i hur dramatiskt livet kan förändras ser vi filmen:

ATT KOMMA NY TILL SVERIGE (IDAG)

Hur är det att lämna sin kultur, sitt språk och alla vänner och släktingar bakom sig och komma till ett helt nytt ställe?

Föreställ dig att du kommer till ett helt nytt ställe där du inte kan kulturen, språket och vanor. Du känner inte en människa. Hur hade det varit tror du? Vilka människor skulle du ”leta” efter och börja vara med först? Varför är det så, tror du? (ledande: svenskar, norrmän, danskar eller personer från landet du kommit till)

OM IDENTITET

Bruno Catalano har skapat fantastiska skulpturer som vi tittar på. Här finns några. Eleverna funderar på vad skulpturerna symboliserar och vad de själva skulle stoppa ned i resväskan.

JOURNALISTENS UPPDRAG – ETT DILEMMA

Jag berättar om journalistens uppdrag och regelverk (spänningsfältet mellan att informera och samtidigt respektera människors integritet). Vi tittar på några historiska bilder, bland annat FörintelsenAlan Kurdi och Kim Phuc. Vi läser Hon som flydde napalmen och förändrade historien. Eleverna funderar på, samtala och skriver om:

  • Varför publiceras bilder av lidande och döda människor?
  • På vilka sätt kan det vara både rätt och fel?

ATT KOPPLA TEXT TILL KONTEXT

I bokens första kapitel anländer Steffi och Nelli till Sverige. Journalisterna är förstås på plats. Citat: ”Mannen fortsätter att fotografera. – Det är mitt jobb, damen, säger han. Ni tar hand om de små flyktingbarnen. Jag tar de rörande bilderna, som ger er mer pengar till ert arbete. Han knäpper några bilder till. Steffi vänder bort ansiktet. Hon vill inte vara ett flyktingbarn på en rörande bild i någon tidning”. Eleverna funderar och skriver om:

  • Steffi “vänder bort ansiktet”. Vad tror du att hon tänker?

TEXTRELATERADE FRÅGOR SOM VI SAMTALAR OM (KAP 1-5)

  • Flickorna kan bara tyska. De är i Sverige. Att inte bli förstådd och att inte förstå… hur tror du att flickorna känner sig?
  • Steffi ska bo vid “världens ände”. Vad menar hon med det? Hur känner hon inför det?
  • Att komma till ett helt främmande ställe är både spännande och jobbigt. Hur upplever Steffi första dagen hos Märta?
  • Steffis skriver brev hem till mamma och pappa. I första brevet skriver Steffi: “… ganska sträng. Hon talar ingen tyska. Snälla mamma, kom och hämta oss. Här kan jag inte leva”. I andra brevet som hon sedan skickar står det: “Vi åkte båt hit. Det var spännande. Alla är så snälla mot oss. Här finns till och med en hund”. På vilket sätt skiljer sig breven åt? Varför skickar hon inte det första? Hur tror du att föräldrarna “läser” brevet? Tror de på vad som står?

Det tar längre (lektions)tid att förhålla sig till text och läsning på detta sätt. Att ”bara” läsa boken, samtala om den och avsluta med någon form av skrivuppgift (textanalys eller recension) skulle kanske ta 3-4 veckor. Ett upplägg som skissas på ovan tar förstås mer tid i anspråk. Det beror lite grand på vad eleverna nappar på och förkastar, men uppskattningsvis kommer vi att läsa boken under ca 6-8 veckor. Enligt mig – väl investerad tid! En brasklapp är att aktiviteterna inte får ”skymma läsningen” och upplevelsen av läsningen. Det är alltid en fin balansgång mellan efferent och estetisk läsning! Jag brukar ofta inleda läsningen med många olika aktiviteter för att ju längre in i boken vi kommer övergå till att fokusera just på texten.

FRÅGOR ATT FUNDERA PÅ

  • Vilka texter läser mina elever?
  • I vilket syfte läser vi dessa texter?
  • Vad innebär det att läsa och förstå en text?
  • Hur skapar jag förutsättningar (i min undervisning) för eleverna att tänka?
  • Får mina elever nya insikter?

Analys med bildstöd från filmen

När eleverna ska samtala om en film är frågorna såklart viktigast. Relevanta frågor om ämnen som är angelägna. Men ibland upplever jag att eleverna ”springer igenom” frågorna även om de är uppdelade i avgränsade samtal, både i ämne och tid (till exempel med EPA). Därför brukar jag knyta frågorna till en speciell scen ur filmen som jag skärmdumpar, gärna med en textremsa som extra stöd. På något sätt skapar bilden ett skarpare minne och frågorna blir mer angelägna att diskutera.

Tusen gånger starkare

I sjuan brukar jag visa Tusen gånger starkare som ingår i ett större och mer omfattande tema om könsroller, normer och stereotyper. Första filmsamtalen genomförs med frågorna ordnade i den ordning de dyker upp i filmen (kronologiskt). Eleverna funderar enskilt (ibland skriver de läslogg), samtalar parvis och vi lyfter några av frågorna i helklass. Exempel:

Att få möjlighet att uttrycka sina tankar

  • Vad menar Signe?
  • Vilka märks mest i klassen? Vad beror det på?
  • På vilka sätt kommer eleverna till tals i filmen? Hur delar eleverna med sig av sina tankar?
  • Hur är det på din skola – vilka får synas?
  • Hur är det på din skola – på vilka sätt får eleverna uttrycka sig?
  • På vilka olika sätt skulle man kunna dela med sig av sina tankar?

Om roller, grupper, vänskap och lojalitet

  • Vad menar Mimmi med frågan?
  • Varför förstår inte Saga vad hon menar?
  • Mimi framställer valet som antingen eller… antingen är du MED oss och MOT oss. Varför tänker hon så, tror du?
  • Hur är det på din skola? Känner du igen Mimmis eller Sagas tankar?
  • Alla vill ju känna tillhörighet, men måste man bara tillhöra bara EN grupp?
  • Hur skulle du vilja att det var på din skola?

Om status och hierarkier

  • Varför verkar det vara så viktigt för Mimmi var man sitter i matsalen?
  • Vilka grupper räknar Signe upp i början av filmen?
  • Vilken status har de olika grupperna?
  • Vem bestämmer vilken status de har?
  • Vad bestämmer vilken status grupperna har?
  • Hur ser det ut på din skola i frågorna ovan?

Vems är ansvaret för talutrymmet i klassrummet?

  • Hur reagerar flickorna på lärarens fråga? Vad beror det på?
  • Hur ser fördelningen av talutrymmet ut mellan pojkar och flickor?
  • Varför är det så?
  • Vem pratar mycket i filmen? Vem pratar lite? Vem fördelar ordet?
  • Vem ansvarar för att det är så orättvist fördelat? Pojkarna, flickorna eller någon annan?
  • Vad händer när skolan gör detta till elevernas ansvar?
  • Hur ser det ut på din skola? Är det någon skillnad mellan pojkar och flickors talutrymme?
  • Hur hanterar lärarna talutrymmet?

Fyra exempel på hur scener kan kopplas till ett antal frågor. När vi har bearbetat (tänkt, talat, lyssnat, skrivit) filmen klart lämnas den ett tag. Fler frågor om Tusen gånger starkare finns här. Andra uppgifter på samma teman som vi berört i samtalen tar vid, till exempel Leksakskatalogen och H&M-katalogen. I en avslutande uppgift får eleverna summera sina tankar under några utvalda teman.

Ställ en fråga till kompisens text

Att ta del av andras tankar och få möjlighet att ställa frågor till personen som uttryckt dem gör att de egna tankarna kan utvecklas. Tanke möter tanke. Jag låter eleverna läsa varandras texter och bemöta dem på många olika sätt. Ett enkelt och effektivt upplägg som ofta fungerar mycket bra till kortare texter, till exempel noveller, reportage eller artiklar, och kortfilmer är detta:

  • Eleverna skriver sina tankar (utifrån några få givna frågeställningar) om texten. Tidsbegränsat, ca 5-10 minuter!
  • Eleverna delas in i mindre grupper, ca 4-5 elever/grupp.
  • Texterna skickas ”laget runt” och till varje text skriver eleverna 2-3 frågor.
  • Eleverna försöker skriva uppriktiga och nyfikna frågor som gör att kompisen kommer vidare i sina tankar.
  • Därefter lägger vi bort datorerna/texterna och fokuserar på samtalet.
  • I samtalet betar eleverna av en elevtext i taget genom att ställa sina frågor (och följdfrågor).


Jag betonar att syftet med samtalet inte är att argumentera och ”få rätt”. Att få lyssna på hur kompisarna resonerar om sin egen text ska vara i fokus! Eleverna får därmed träna både på att uttrycka sina tankar OCH lyssna. Om läraren vill kan grupperna summera samtalet och/eller lyfta intressanta trådar som det samtalats om. Tanke som möter tanke… som möter flera tankar! Om det finns möjlighet kan eleverna till sist bearbeta den ursprungliga texten och fylla på med nya tankar!

Det dunkelt sagda

Jag gillar när det blir dynamik och variation i en lektion, vilket oftast avspeglar sig i elevernas engagemang och motivation. Här en enkel lektionsidé som kan fungera som en avslutande uppgift efter bok/textläsning. Ett samtal om texten där eleverna börjar med att anteckna sina tankar om:

  • Det du tyckte om i boken,
  • det du inte tyckte om,
  • dina favoritmeningar (koppla i boken, till omvärlden och dig själv).

Efter ca 15 minuters tänkande och skrivande grupperas eleverna parvis och spelar in ett samtal (ca tio minuter långt). När eleverna sitter tillsammans utan hela klassens och lärarens närvaro är det som om tanken flödar friare. Jag har testat flera gånger och slås alltid av hur långt eleverna kan komma i sina tankar med hjälp av varandras frågor, instick och kommentarer.

Eleverna lyssnar på sitt samtal och kompletterar de ursprungliga tankarna i sin läslogg. Ibland får eleverna lyssna på varandras samtal och då händer något igen. Tankarna om boken… som först fanns hos varje elev och sedan blev processade i ett samtal… som spelades in med digital teknik… når nu alla som har läst texten… Cirkeln är sluten och samtidigt snurrar tankarna vidare i nya banor. Quicktime+Soundcloud, press play för att lyssna på några elever:

Eleverna läser en bok. Tänker. Skriver ned sina tankar. När eleverna sätter ord på sina tankar händer det något. När de får höra andras tankar händer det något igen. Lite till och ännu mer. Tillsammans kan de tänka vidare och i nya banor. Samtalets kraft när det fungerar som allra bäst.

Läsa. Tänka. Skriva. Samtala. Och några digitala verktyg. Svenska!

Att väcka en känsla

Innan vi börjar läsa en text försöker jag väcka liv i något hos eleverna. Glädje, sorg, ilska, förvåning, kärlek, rädsla… en känsla! Som väcker ett intresse. Skapar frågor. En nyfikenhet. En ny tanke. Aktiverar förförståelse. Etablerar ett sammanhang. Det gör jag ofta med bilder, filmklipp, artiklar, nyheter eller en personlig anekdot. Historien om pappan som lämnade sin son i Uppsala (OBS! EJ SANT!) har jag använt många gånger:

Historien finns på flera ställen: Spelade dåligt – dumpad av pappa, Pappa övergav son efter match, Pojke lämnades att gå hem flera mil och Pojke spelade dåligt – lämnades kvar av förälder. Historien engagerar och som lärare behöver man knappt skapa några frågor. Eleverna diskuterar ändå! De kan lätt relatera till händelsen då många har egna erfarenheter av idrott och vuxna som har betett sig på olika sätt i samband med barns idrottande. Två frågor som jag vill att vi diskuterar (med tanke på kommande text) och där jag måste leda eleverna är:

  • Källkritik – primär och sekundärkälla, antal källor, citat, närhetsprincip, tid och sammanhang,
  • Ryktesspridning – framförallt den stämning som den här typen av historier ofta frambringar:

Vi försöker förstå vad som leder fram till reaktionerna i klippet ovan… och vilka konsekvenser det får för alla parter. Sedan läser vi vidare: Nya uppgifter: Innebandypappa övergav aldrig sin sonUtredning om innebandypojken läggs ned eller Innebandypojken blev aldrig övergiven. Hmmm… vad tänker eleverna nu? Vad tänker de om sina tidigare tankar?

Den här inledning har jag använt till Gilla hata horan av Johanna Nilsson. Inledningen ger eleverna dessutom en underlag till att göra senare kopplingar där text möter text. Under läsningens gång kan man som lärare ge eleverna underlag till att göra kopplingar genom att berätta parallella historier. På bokens teman finns hur många som helst…. tyvärr!