Märkt: reflektera

Anne Frank – Rysligt relevant

Jag vet faktiskt inte vilken gång i ordningen jag läser Anne Frank. Jag läser den just nu med mina nior. Före läsningen av dagboken kikade vi in på Anne Frank Museum där det finns mycket att hämta. Där finns bakgrundshistoria, persongalleri, och en interaktiv bild av gårdshuset. De första 100 sidorna gick ganska lätt för eleverna att läsa, men fram till mitten av boken får de kämpa. Det är lågintensivt och stundtals svårt att relatera till Annes vardagsbetraktelser om samlivet i gårdshuset. Jag hoppas att läsningen tar fart igen när hon börjar skriva om sina innersta tankar och Peter. Jag vet inte om det beror på samtiden, men jag grips av hennes text och tankar på ett sätt jag aldrig tidigare gjort. Hon är en självupptagen, självkritisk och trotsig tonåring och samtidigt en insiktsfull, generös och empatisk världsmedborgare. I det lilla gårdshuset där åtta instängda personer huserade skrev 13,5-åriga (!) Anne den 13 januari 1943…

Efter en tredjedels läsning av boken är här några av de citat som vi har samtalat om.

Inte med någon av mina bekanta kan jag göra annat än att skoja, jag får aldrig tillfälle att tala om annat än alldagligheter eller att bli en smula mer intim, vilket är själva knuten. (20 juni 1942)

  • Hur ser Annes vänskapsband ut? Vad gör de? Vad pratar de om?
  • Hur beskriver Anne vänskap? Vad är “knuten”?
  • Hur beskriver hon relationen till pojkar?

Efter maj 1940 gick det utför med de goda tiderna: först kriget, sedan kapitulationen, tyskarnas inmarsch och eländet för oss judar tog sin början. Judelagarna följde slag i slag och vår frihet blev rejält beskuren. Judar måste bära judestjärna. Judar måste lämna in sina cyklar. Judar får inte åka spårvagn. Judar får inte åka bil, inte ens privat. Judar får bara handla mellan kl. 15.00 och 17.00. Judar får bara gå till en judisk frisör. Judar får inte vistas på gatorna mellan 20.00 på kvällen och 6.00 på morgonen. Judar får inte besöka teatrar, biografer och andra nöjeslokaler. Judar äger inte tillträde badhus, och inte heller till tennis-, landhockey-, eller andra idrottsplatser. Judar får inte ro båt. Judar får inte offentligt utöva någon sport. Judar får inte längre sitta ute i trädgården efter klockan åtta på kvällen, inte ens hos bekanta. Judar får inte komma hem till kristna. Judar måste gå i judiska skolor, plus en massa annat i samma stil. Så flöt vårt liv vidare och vi fick varken det ena eller det andra. (20 juni 1942)

  • Hur förhåller sig Anne (och familjen) till alla förbud? Vad känner hon och de andra inför det?
  • Hur tror du att dessa förbud påverkar de som inte berörs av förbuden?
  • Föreställ dig att det är du som blir förbjuden att göra en massa saker. Vilket/vilka skulle begränsa dig mest och hur skulle det påverka dig?

Ingen människa skulle kunna ana att det gömmer sig så många rum bakom den enkla gråmålade dörren. (9 juli 1942) Det tynger mig mer än jag kan säga att vi aldrig får komma utomhus, och jag är hemskt rädd för att vi ska bli upptäckta och få en kula i oss. (28 september 1942) Inte nog med att vi inte fick spola med vatten under dagen, vi fick heller inte gå på toa. (29 september 1942)

  • Hur beskriver Anne livet gårdshuset?
  • Hur upplever hon sin vardag? Vad känner och tänker hon?

Men att jag däremot skrev så ogenerat om andra ring kan jag inte leva mig in i längre. Jag skäms verkligen när jag läser igenom sidorna som behandlar ämnen som jag föredrar att tänka mig vackrare. Nåja, nog om den saken. (22 januari 1944, tillägg)

  • Anne skriver i sitt tillägg, över ett år senare, att hon förvånas över sitt sätt att skriva. Vad är det hon förvånas över?
  • Hur känner hon inför detta? Varför då, tror du?
  • Kan du känna igen dig? Kan du titta tillbaka på hur du var för ett år sedan och vad har du för tankar om det?

Jag står helt enkelt inte ut med mor. För att inte ständigt snäsa av henne och hålla mig lugn får jag tvinga mig med våld, jag skulle utan vidare kunna slå henne rakt i ansiktet. Jag vet inte hur det kommer sig att jag känner en så fasansfull antipati gentemot henne. (3 oktober 1942)

  • Hur känner Anne inför sin mor? Vad beror det på (denna gång)?
  • Hur känner systern för sin mor (som det verkar)?
  • Hur är Annes relation till sin far?
  • Hur verkar relationen mellan far, mor och Margot vara?

I kvällsmörkret kan jag ofta se hyggliga, oskyldiga människor gå förbi på led, med gråtande barn, de bara travar vidare kommenderade av några sådana där karlar och blir slagna och plågade tills de nästan faller omkull. Ingen skonas, åldringar, ungar, spädbarn, havande kvinnor, sjuka, alla, alla tvingas de tåga döden till mötes. (19 november 1942)
Frun gjorde allt möjligt på en gång, pluggade nederländska i en bok, rörde om soppan, tittade till köket och suckade och klagade över ett brutet övre revben. Så går det till när äldre damer (!) ägnar sig åt alltför idiotiska gymnastikövningar för att bli av med sin feta ända! (10 december 1942)

  • Om Annes skrivande: Vilka ordval och uttryck använder hon? Vad är typiskt för en 13-åring och vad sticker ut? På vilket sätt?
  • Anne skärskådar sig sig själv och andra. Likt en vardagsdetektiv noterar hon mänskligt beteende med ett skarpt sinnelag. Vad säger det om henne?

Alla tycker jag är tillgjord om jag pratar, löjlig om jag tiger, fräck om jag ger svar på tal, slug om jag kommer på en bra idé, lat om jag är trött, egoistiskt om jag tar en tugga för mycket, dum, feg, beräknande osv. osv. Dagarna i ända hör jag inte annat än att jag är en outhärdlig jäntunge, och även om jag skrattar åt alltihop och inte låtsas ta vid mig, så svider det likafullt, jag skulle gärna vilja be Gud skänka mig en annorlunda natur, en som inte får alla människor att vända sig emot mig. (30 januari 1943)

  • Vad tycker de andra om Anne tror hon? Varför är/blir det så?
  • Vad tycker och tänker Anne om alla de andra i huset?

Jag låg tyst kvar och tyckte genast att det var elakt gjort av mig att så bryskt stöta henne ifrån mig, men visste också att jag inte kunde ha svarat annorlunda. Jag kan inte hyckla och be med henne mot min vilja. Då gick det bara inte. Jag hyste medlidande med mor, riktigt verkligt stort medlidande, men nu hade jag för första gången i mitt liv noterat att min kyliga hållning inte alls lämnade henne likgiltig. (2 april 1943)

  • Hur tänker Anne om sin mamma?
  • Varför har det blivit så kyligt dem emellan?

Men jag inser faktiskt att jag kommer längre om jag hycklar en smula i stället för att hålla fast vid den gamla vanan att ständigt inför alla säga min mening rakt ut (även om ingen frågar efter min mening eller fäster något avseenden vid den). Hemskt ofta faller jag förstås ur min roll och kan inte bara tid inför orättvisor, så att det åter igen kan gå fyra veckor det sladdras om världens fräckaste flickunge. (11 juli 1943)

  • Vilken ställning har Anne i huset?
  • Hur kan den förklaras?
  • Går det att applicera fenomenet ”Att skjuta budbäraren” på Anne?

Frågorna är universella, allmänmänskliga och tidlösa. Fördomar. Förbud. Förintelsen. Krig. Ensamhet. Påfrestningar. Samlevnad. Frigörelse. Identitet. Solidaritet. Anne Franks dagbok är rysligt relevant. Ständigt. För alla människor. Läs den igen!

En ö i havet – Kapitel 41

Mina sjuor tyckte mycket om Annika Thors En ö i havet, men de störde sig lite på att Steffi aldrig fick någon upprättelse mot Sylvia. Om detta tomrum skriver vi ett eget kapitel… bokens sista… kapitel 41! Skrivandet genomfördes i några inledande och avgränsade delar (för att utveckla skrivandet med bildspråk och åstadkomma en längre text med dramaturgi). Uppgiften handlar också indirekt om att leva sig in i boken och visar hur eleverna har uppfattat karaktärerna. Det blir också ett tillfälle att samtala om ord som upprättelse, hämnd, förlåtelse och försoning. De tre första delarna gjordes gemensamt under bestämd tid. Därefter fick eleverna själva förfoga över resterande delar, och göra eventuella kompletteringar till sitt tidigare skrivande, under en längre sammanhängande del av den 80 minuter långa lektionen. En del elever hade egna idéer och ville frångå den tänkta ramen och det fick de såklart göra.

INTRODUKTION

Vi lämnar Steffi och Nelli när bråket med pojken och Putte har löst sig, liksom många andra saker. Steffi har en fin kompis i Vera och trivs allt bättre med tant Märta, som ju faktiskt brytt sig om Steffi och visat sin kärlek till henne. Steffi är mycket starkare och gladare än vad hon var för bara några månader sen. Men hon har ännu inte fått upprättelse mot Sylvia och än mindre någon ursäkt för allt som hon har gjort mot Steffi. Skriv ett avslutande kapitel om ett möte mellan Steffi och Sylvia!

DEL 1: Steffi befinner sig på en plats där harmoni råder. Använd naturen, tidpunkten och vädret som spegel för hur hon mår. Vi samlar ord gemensamt:
POSITIVA ORD OM MILJÖN och VÄDRET: sol, värme, mjuk säng, vindstilla, blå himmel, vita fluffiga moln, fåglar som kvittar
VAD GÖR MAN NÄR MAN ÄR TILLFREDS: äter god mat, skuttar, går med lätta steg, skrattar, ler, sjunger, gnolar

DEL 2: Hon beger sig iväg för att hämta något (du bestämmer vad). Beskriv färden hemifrån fram till platsen. På vägen ska vädret och naturen spegla en annalkande oro – tänk om jag stöter på Sylvia! Vi samlar ord igen:
VÄDRET VÄXLAR: stort grått moln, mörkna, kall vind mot huden, solen går i moln, kråka som kraxar, vågorna blir större och slår mot klipporna, det börjar regna
VAD I NATUREN KAN “VARNA” OM EN KOMMANDE FARA: stenar, kvistar, knotiga grenar, vassa taggar, höga ljud

DEL 3: Väl framme möter hon Sylvia. Beskriv henne som en motståndare av rang. Använd attribut, färger och kläder för att stärka bilden av henne som en “farlig” motståndare. Ordsamlingar:
ATTRIBUT/KLÄDER: mörka kläder, hål i byxorna, grå t-shirt, blå jeansshorts, svarta skor, ny pälsjacka (för att visa upp den), röd sidenklänning, skinnjacka, uppsatt hår
VAD GÖR SYLVIA FÖR ATT SE TUFF UT: Titta bort, himla med ögonen, tugga tuggummi, spotta, fnysa, sucka, skratta åt, hånle

DEL 4: Sylvia förödmjukar Steffi på sedvanligt sätt. Vad har Sylvia sagt tidigare? Vad hittar hon på nu? Vad säger och gör hon? Någon som bevittnar och hejar på?

Textens tomrum

DEL 5: Det blir en maktkamp. Dra ut på händelseförloppet – det ökar spänningen! Steffi ska gå ur kampen som vinnare! Fundera på hur Steffi är som ”vinnare” jämfört med Sylvia. Hur förhåller sig Steffi till Sylvia nu?

DEL 6: Vad händer sen? Steffi återvänder hem – fri! Äntligen! Hur kan hennes känsla återspegla sig i vad hon ser, luktar, känner och hör? Vad gör Steffi på vägen hem?

Eleverna lyckades riktigt bra och trots den till synes ganska snäva ramen blev det unika berättelser! Testa själv!

En dikt om folk

I Främlingar och vänner – nån du kanske känner! av Emma och Lisen Adbåge finns en dikt om människor som jag tycker mycket om. Nedan skissas på ett upplägg med olika aktiviteter. Vilka kan passa i din klass?

Folk Emma och Lisen Adbåge

Läs texten högt samtidigt som eleverna läser med. Låt eleverna läsa dikten i enskildhet och under tystnad. Ge tid för eftertanke och att flödesskriva egna och fria reflektioner under några minuter.

Läs dikten högt i par. Eleverna kan samtala om vilka ord som betonas, läses med eftertryck och vilka som bara flödar förbi. Läste vi dikten olika? Vad beror det på? Går den att läsa på olika sätt? Sjunga eller rappa? Testa!

Samtala om…

Diktens bästa versrad: Vilken rad fastnar efter läsning? Vilken är diktens bästa/viktigaste rad? Förklara hur du tänker.

Tolka:  Vad tänker du på efter läsningen av dikten? Hur tolkar du budskapet i den?

Känna och associera: Vilken känsla får du av den? Vilka associationer gör du?

Om ordet ”känner”. Vilka sorts ”folk” finns med i dikten? Gör en lista från den som är närmast till den som är mest avlägsen. Samla andra ord om ”vänner”. Hur många sorter kan du komma på?

Platserna: Vilka platser förekommer i dikten? Varför är just dessa platser med tror du? Några platser antyds, vilka då?

Alla andra ord: Vilka ord hör ihop? På vilket sätt hör de ihop? Finns det ord som är varandras motsatser?

Diktens form: Hur är dikten uppbyggd? Vilka ord återkommer? På vilket sätt? Vilka ord rimmar/rimmar inte? Hur långa är orden i dikten? Hur många stavelser i varje versrad? Vilka betonas?

Lyssna på Britta Persson:

Flödesskriv enskilt: Förändras din uppfattning av texten mot din tidigare? På vilket sätt i så fall? Upptäcker du någon ny nyans eller annat perspektiv av din tolkning? Skriv om detta några minuter.

Samtala parvis om Brittas låt: Vilken känsla får du av den? Vilka ord eller fraser framträder i denna version?

Välj en person: Välj ut några människor som du blir nyfiken på. Vilka är de? Fantisera i positiv anda. Namn? Ålder? Var och hur bor de? Familjesituation? Yrke? Intressen? Anteckna eller gör en tankekarta om en person.

Folk Lisen och Emma Adbåge - Lärarhandledning för att samtala om och skriva poesi på lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet

Samtala om bilderna med din bordsgranne: Berätta om din person. Låt kompisen gissa vem du skrivit om.

Skriv en hemlighet: Fundera vidare på din person. Vilken hemlighet går personen och bär på? Skriv om den.

Skriv en dikt om din person

Folk du möter: Brainstorma vilka människor du möter. Var du möter dem. Anteckna eller gör en tankekarta (t ex utifrån olika platser). Välj vilka människor som du vill skriva en dikt om och hur du vill framställa dem. Eller om du hellre vill berätta om människor generellt. Flödesskriv!

Bearbeta din dikt. Väg dina ord på guldvåg. Leta efter ord som rimmar eller kanske passar en allitteration eller assonans bättre? Hur många stavelser har du i dina versrader? Blir det en skön rytm när du läser texten högt eller behöver du byta ut några ord?

Två resurser som kan vara användbara: Rimlexikon och synonymer.

PS! Emma och Lisen Adbåge har gett mig ett okej att publicera bilder ur boken.

Från tanke till text

Jag upplever att elevernas texter blir av mycket högre kvalitet (både innehåll och språk) om tankar, frågor och uttryck får ligga och bero ett tag. När eleverna får testa utan att det finns krav utifrån (till exempel bedömning) kan de dessutom ta ut svängarna mer. Eleverna blir heller inte bundna av språkliga krav på samma sätt som när en text ska publiceras på något sätt eller bedömas. Därför skiljer jag på in- och utttexter i undervisningen. Skrivit mer om detta här: Tanke- och prestationsskrivande

Jag försöker göra det tydligt för eleverna vad som är vad, att vi lägger ganska mycket tid på tankeskrivande för att dokumentera och testa tankar, som slutligen skapar bra förutsättningar för att skriva riktigt bra texter. Jag brukar, i all enkelhet, synliggöra det på tavlan ungefär så här:
Tanke- och prestationsskrivande - Skriva och göra skillnad på in- och uttexter

Jag är en läsare

Idén att synliggöra läsning finns i olika former, till exempel Jenny Edvardssons Synliggöra läsningen på kartor och Karin Herlitz Bokväggen. När jag jobbade på låg- och mellanstadiet för 100 år sedan var lamineringsmaskinen min bästa kompis. Jag minns att mina elever fick körkort för gångertabellerna (lika klassiskt som symaskinskörkortet?). Jag kombinerar synliggörandet och körkortsidén och delar ut till mina elever som nu slutar nian en samling av några av de texter som vi har läst, samt tänkt, pratat och skrivit om.

Tanken är att de enkelt ska få en överblick/dokumentation i fickformat av de texter vi har läst för att kunna:

  • minnas tillbaka,
  • få en bekräftelse på att de faktiskt har erövrat utmanande texter,
  • bli stärkta i bilden av sig själva som läsare.

Några kort kommer säkert att hamna i papperskorgen, några i bakfickan för att sedan bli förstörda i tvätten och några slängs ned i en byrålåda. Men några lappar kommer efter några år att plockas fram, kanske vid en städning, och eleven kan då blicka tillbaka och minnas, få bekräftelse och bli stärkt i sin identitet som läsare. Om det så bara är en elev som sparar och tittar på kortet då och då är det värt tiden att göra dessa kort (som för övrigt går ganska snabbt att tillverka).

Trevlig sommar och tack för att du har läst! Ses nästa läsår 🙂

Jag är en läsare - Identifiera sig själv som läsare - Av Fredrik Sandström

Skönlitteratur och läxförhör

Förra veckan testade jag något som tog emot väldigt mycket. Det går emot det mesta vad jag tänker att läsning är och ska vara. Det är långt ifrån en upplevelse där vi får leva oss in i ”hur andra människor tänker, känner och lever” och där skönlitteraturen ”erbjuder perspektivskiften och tillträde till det främmande och oväntade”. (Anna Nordenstam och Christina Olin-Scheller, Läsning utan motstånd, Svenskläraren, nr 1, 2019). Jag försöker undvika aktiviteter där läsningen blir instrumentell. Jag tror stenhårt på att betona den estetiska upplevelsen… att utmana eleverna med de texter som vi läser… att eleverna reflekterar över värdet och vikten av läsning… … att inre motivation slår yttre. Ändå gjorde jag något som går emot dessa principer när mina elever fick ett läxförhör på bokens sex första kapitel. Varför gjorde jag det?

Jag upplever att en del elever, oavsett vilken titel vi läser, inte riktar tillräckligt mycket fokus mot texten. När vi läser, tänker och samtalar om texten vill de gärna lämna den och börjar relatera till sig själva och andra. De har skummat ytan och drar förhastade slutsatser vad texten handlar om, tematik och budskap, och resonerar om dessa ämnen genom sig själva istället för genom boken och dess karaktärer. Det blir sällan en förflyttning av perspektiv utan snarare en cementering av redan befintliga. Självklart kan jag som lärare styra elevens läsning genom frågor och aktiviteter, men vissa elever får då svårt. Kommenterar som ”jag minns inte” och ”jag vet ju inte hur dom (karaktärerna) tänker” är inte helt ovanliga. Dessa kommenterar visar att läsknappen inte har varit påslagen. Hur får man då dessa elever, trots flertalet försök med olika titlar, att rikta uppmärksamhet mot texten så att läsningen blir djupare och rikare? Så att vi senare kan resonera om tematik och budskap, få nya perspektiv och nå insikt, att förstå mig själv och andra på ett nytt sätt.

Tio frågor om bokens sex inledande kapitel. Frågor om karaktärerna, var handlingen utspelar sig och vad som faktiskt händer. Fullt fokus på texten. Elever som bläddrar i boken för att hitta exempel. Letar inferenser! 55 intensiva minuter där de sätter ord på sin förståelse av texten. Vad eleverna skriver! Alla! Ingen som är passiv, som fallet kan vara vid boksamtal eller skrivande i läslogg. Men ändå är det något som skaver i mig… har jag inte bara lurat eleverna och mig själv, är en tanke som jag inte kan kasta ifrån mig.

Vad är det som gör att ordet ”läxförhör” skapar denna ambition? Det kan bara vara det skarpa läget. Visa vad man kan. Jakten på antal poäng.

Eleverna kommer såklart att få tillbaka sina förhör, på något sätt ”rättade”, men det var ju inte det som var poängen. Min tanke med läxförhöret var att ALLA skulle få en bas, genom att tränga in i texten, på djupet fundera och sedan formulera sin förståelse av:

  • Händelseförlopp
  • Bokens karaktärer och inbördes relationer (t ex om maktskillnader mellan syskonen)
  • Motiv till karaktärernas handlingar
  • Miljön
  • Analysera delar, leta inferenser, för att skapa och förstå en helhet

Lektionen avslutas med att jag berättar att det var lektionens syfte. Förmodligen är det många som inte lyssnar nämnvärt, utan väntar på att få tillbaka sitt läxförhör för att se hur många poäng som nåddes, men EN elev säger iallafall:

Jag fattar Fredrik. Egentligen kan man ju inte få poäng för att man läser en bok! Man kan inte ha rätt eller fel när man analyserar och tolkar.

Vi enas om att det finns tolkningar som kan skena iväg och på något sätt vara ”fel”, men eleven har fattat poängen att lektionen handlade om allt annat än poäng! Om jag kommer att göra om det? Jag vet inte… ännu… jag vet innerst inne att det var ett desperat försök, men det fungerade ju faktiskt ganska bra. Frågan är om eleverna genomskådar mig nästa gång ett ”läxförhör” kommer?

Att skriva för sig själv, andra och omvärlden

En bok kan få mina tankar att snurra i helt nya banor. Jag kan få nya insikter som förändrar hur jag ser på mig själv, andra och omvärlden. Det är kraftfullt. Att se världen ur ett nytt perspektiv är så svindlande att man ibland nästan tappar andan.

Att dela med sig av de nya insikterna går att göra på många sätt. Bara för att vi gör skrivandet publikt med ”riktiga” mottagare (utanför skolan) innebär det inte per automatik att det blir motivationshöjande för alla. Jag har skrivit om det tidigare: Att sätta ord på sina tankar, för vem?

Sedan är det kanske inte så enkelt att ”bara” publicera elevernas texter offentligt med tanke på elevernas integritet och de risker det kan medföra. Jag har skrivit om det tidigare här: Att skriva för en mottagare

Det räcker att mottagaren är eleven själv, en klasskamrat eller klassen. ”Viktigt på riktigt” innebär att kunskapen eller frågan som är föremål för undervisningen är det som är det viktiga. Inte vad man gör med kunskapen. Kunskapen, frågan eller insikten kan stanna hos eleven eller delas med en klasskompis, hela klassen eller nå en mottagare utanför klassrummet.

Fredrik Sandström Att dela med sig av sitt skrivande

Bilden ovan är En enkel produktion med elevtankar om bilderboken ”Dom som bestämmer”. Eleverna väljer en scen ur boken. De tänker, skriver och delar valfria tankar med klassen i ett litet texthäfte.

Vi är ett kraftfullt ord. Vi-känslan finns i trygga grupper där man respekterar varandra. Att dela med sig i sin egen klass är kraftfullt. Man skapar något tillsammans. Som en elev nyligen sa: ”Jag har så många tankar i mitt huvud som snurrar. Det är så roligt att få höra hur andra tänker. Då tänker jag ännu mer. Det är häftigt”.

Det är häftigt, tänker jag.

En ö i havet – Att läsa och förstå

För att läsningen ska upplevas som meningsfull och angelägen kan läraren skapa ett sammanhang. Genom att texten får möta antingen handling eller tematik i andra texter, bilder, ljud och filmer blir upplevelsen av texten rikare och förståelsen djupare. Förhoppningsvis blir tankarna, perspektiven och insikterna flera. Just nu läser mina sjuor Annika Thors En ö i havet. Parallellt med läsningen får eleverna ta del av andra berättelser som eleverna får tänka, samtala och tankeskriva om. På detta sätt får eleverna referensramar och en möjlighet att relatera det vi läser till något. Jag börjar alltid med att ställa mig frågan: Varför ska mina elever läsa den här boken? Svaret till En ö i havet är:

  • Eleverna ska uttrycka etiska ställningstaganden grundade på kunskaper om mänskliga rättigheter,
  • Eleverna ska respektera andra människor,
  • Eleverna ska ta avstånd från att människor utsätts för diskriminering och förtryck,
  • Eleverna ska leva sin in i och förstå andra människors situation.

Det jag lägger allt fokus på är att eleverna ska utveckla sitt språk genom att läsa, tänka och kommunicera (både muntligt och skriftligt). För att eleverna ska få något att tänka, samtala och skriva om försöker jag fylla undervisningens innehåll med viktiga och relevanta aktiviteter kring läsningen. Parallellt med läsningen lyfter jag följande till bokens inledande fem kapitel:

TIDEN 1933-1945

Handlingen placeras in i ett historiskt och geografiskt sammanhang med mikrolektioner om bland annat Förintelsen och Kristallnatten.

FÖRÄNDRING KOMMER GRADVIS

För att få en väg in i boken lyssnar vi på en radioteater som utspelar sig precis före bokens handling. Boken tar vid där teatern slutar. Dessa 15 minuter ger eleverna dessutom en inblick i tidsperioden och hur livet gradvis förändrades till det sämre:
En vanlig familj

VARFÖR FLY?

För att få en liten inblick i hur dramatiskt livet kan förändras ser vi filmen:

ATT KOMMA NY TILL SVERIGE (IDAG)

Hur är det att lämna sin kultur, sitt språk och alla vänner och släktingar bakom sig och komma till ett helt nytt ställe?

Föreställ dig att du kommer till ett helt nytt ställe där du inte kan kulturen, språket och vanor. Du känner inte en människa. Hur hade det varit tror du? Vilka människor skulle du ”leta” efter och börja vara med först? Varför är det så, tror du? (ledande: svenskar, norrmän, danskar eller personer från landet du kommit till)

OM IDENTITET

Bruno Catalano har skapat fantastiska skulpturer som vi tittar på. Här finns några. Eleverna funderar på vad skulpturerna symboliserar och vad de själva skulle stoppa ned i resväskan.

JOURNALISTENS UPPDRAG – ETT DILEMMA

Jag berättar om journalistens uppdrag och regelverk (spänningsfältet mellan att informera och samtidigt respektera människors integritet). Vi tittar på några historiska bilder, bland annat Förintelsen, Alan Kurdi och Kim Phuc. Vi läser Hon som flydde napalmen och förändrade historien. Eleverna funderar på, samtala och skriver om:

  • Varför publiceras bilder av lidande och döda människor?
  • På vilka sätt kan det vara både rätt och fel?

ATT KOPPLA TEXT TILL KONTEXT

I bokens första kapitel anländer Steffi och Nelli till Sverige. Journalisterna är förstås på plats. Citat: ”Mannen fortsätter att fotografera. – Det är mitt jobb, damen, säger han. Ni tar hand om de små flyktingbarnen. Jag tar de rörande bilderna, som ger er mer pengar till ert arbete. Han knäpper några bilder till. Steffi vänder bort ansiktet. Hon vill inte vara ett flyktingbarn på en rörande bild i någon tidning”. Eleverna funderar och skriver om:

  • Steffi “vänder bort ansiktet”. Vad tror du att hon tänker?

TEXTRELATERADE FRÅGOR SOM VI SAMTALAR OM (KAP 1-5)

  • Flickorna kan bara tyska. De är i Sverige. Att inte bli förstådd och att inte förstå… hur tror du att flickorna känner sig?
  • Steffi ska bo vid “världens ände”. Vad menar hon med det? Hur känner hon inför det?
  • Att komma till ett helt främmande ställe är både spännande och jobbigt. Hur upplever Steffi första dagen hos Märta?
  • Steffis skriver brev hem till mamma och pappa. I första brevet skriver Steffi: “… ganska sträng. Hon talar ingen tyska. Snälla mamma, kom och hämta oss. Här kan jag inte leva”. I andra brevet som hon sedan skickar står det: “Vi åkte båt hit. Det var spännande. Alla är så snälla mot oss. Här finns till och med en hund”. På vilket sätt skiljer sig breven åt? Varför skickar hon inte det första? Hur tror du att föräldrarna “läser” brevet? Tror de på vad som står?

Det tar längre (lektions)tid att förhålla sig till text och läsning på detta sätt. Att ”bara” läsa boken, samtala om den och avsluta med någon form av skrivuppgift (textanalys eller recension) skulle kanske ta 3-4 veckor. Ett upplägg som skissas på ovan tar förstås mer tid i anspråk. Det beror lite grand på vad eleverna nappar på och förkastar, men uppskattningsvis kommer vi att läsa boken under ca 6-8 veckor. Enligt mig – väl investerad tid! En brasklapp är att aktiviteterna inte får ”skymma läsningen” och upplevelsen av läsningen. Det är alltid en fin balansgång mellan efferent och estetisk läsning! Jag brukar ofta inleda läsningen med många olika aktiviteter för att ju längre in i boken vi kommer övergå till att fokusera just på texten.

FRÅGOR ATT FUNDERA PÅ

  • Vilka texter läser mina elever?
  • I vilket syfte läser vi dessa texter?
  • Vad innebär det att läsa och förstå en text?
  • Hur skapar jag förutsättningar (i min undervisning) för eleverna att tänka?
  • Får mina elever nya insikter?

Analys med bildstöd från filmen

När eleverna ska samtala om en film är frågorna såklart viktigast. Relevanta frågor om ämnen som är angelägna. Men ibland upplever jag att eleverna ”springer igenom” frågorna även om de är uppdelade i avgränsade samtal, både i ämne och tid (till exempel med EPA). Därför brukar jag knyta frågorna till en speciell scen ur filmen som jag skärmdumpar, gärna med en textremsa som extra stöd. På något sätt skapar bilden ett skarpare minne och frågorna blir mer angelägna att diskutera.

Tusen gånger starkare

I sjuan brukar jag visa Tusen gånger starkare som ingår i ett större och mer omfattande tema om könsroller, normer och stereotyper. Första filmsamtalen genomförs med frågorna ordnade i den ordning de dyker upp i filmen (kronologiskt). Eleverna funderar enskilt (ibland skriver de läslogg), samtalar parvis och vi lyfter några av frågorna i helklass. Exempel:

Att få möjlighet att uttrycka sina tankar

  • Vad menar Signe?
  • Vilka märks mest i klassen? Vad beror det på?
  • På vilka sätt kommer eleverna till tals i filmen? Hur delar eleverna med sig av sina tankar?
  • Hur är det på din skola – vilka får synas?
  • Hur är det på din skola – på vilka sätt får eleverna uttrycka sig?
  • På vilka olika sätt skulle man kunna dela med sig av sina tankar?

Om roller, grupper, vänskap och lojalitet

  • Vad menar Mimmi med frågan?
  • Varför förstår inte Saga vad hon menar?
  • Mimi framställer valet som antingen eller… antingen är du MED oss och MOT oss. Varför tänker hon så, tror du?
  • Hur är det på din skola? Känner du igen Mimmis eller Sagas tankar?
  • Alla vill ju känna tillhörighet, men måste man bara tillhöra bara EN grupp?
  • Hur skulle du vilja att det var på din skola?

Om status och hierarkier

  • Varför verkar det vara så viktigt för Mimmi var man sitter i matsalen?
  • Vilka grupper räknar Signe upp i början av filmen?
  • Vilken status har de olika grupperna?
  • Vem bestämmer vilken status de har?
  • Vad bestämmer vilken status grupperna har?
  • Hur ser det ut på din skola i frågorna ovan?

Vems är ansvaret för talutrymmet i klassrummet?

  • Hur reagerar flickorna på lärarens fråga? Vad beror det på?
  • Hur ser fördelningen av talutrymmet ut mellan pojkar och flickor?
  • Varför är det så?
  • Vem pratar mycket i filmen? Vem pratar lite? Vem fördelar ordet?
  • Vem ansvarar för att det är så orättvist fördelat? Pojkarna, flickorna eller någon annan?
  • Vad händer när skolan gör detta till elevernas ansvar?
  • Hur ser det ut på din skola? Är det någon skillnad mellan pojkar och flickors talutrymme?
  • Hur hanterar lärarna talutrymmet?

Fyra exempel på hur scener kan kopplas till ett antal frågor. När vi har bearbetat (tänkt, talat, lyssnat, skrivit) filmen klart lämnas den ett tag. Fler frågor om Tusen gånger starkare finns här. Andra uppgifter på samma teman som vi berört i samtalen tar vid, till exempel Leksakskatalogen och H&M-katalogen. I en avslutande uppgift får eleverna summera sina tankar under några utvalda teman.

Ställ en fråga till kompisens text

Att ta del av andras tankar och få möjlighet att ställa frågor till personen som uttryckt dem gör att de egna tankarna kan utvecklas. Tanke möter tanke. Jag låter eleverna läsa varandras texter och bemöta dem på många olika sätt. Ett enkelt och effektivt upplägg som ofta fungerar mycket bra till kortare texter, till exempel noveller, reportage eller artiklar, och kortfilmer är detta:

  • Eleverna skriver sina tankar (utifrån några få givna frågeställningar) om texten. Tidsbegränsat, ca 5-10 minuter!
  • Eleverna delas in i mindre grupper, ca 4-5 elever/grupp.
  • Texterna skickas ”laget runt” och till varje text skriver eleverna 2-3 frågor.
  • Eleverna försöker skriva uppriktiga och nyfikna frågor som gör att kompisen kommer vidare i sina tankar.
  • Därefter lägger vi bort datorerna/texterna och fokuserar på samtalet.
  • I samtalet betar eleverna av en elevtext i taget genom att ställa sina frågor (och följdfrågor).


Jag betonar att syftet med samtalet inte är att argumentera och ”få rätt”. Att få lyssna på hur kompisarna resonerar om sin egen text ska vara i fokus! Eleverna får därmed träna både på att uttrycka sina tankar OCH lyssna. Om läraren vill kan grupperna summera samtalet och/eller lyfta intressanta trådar som det samtalats om. Tanke som möter tanke… som möter flera tankar! Om det finns möjlighet kan eleverna till sist bearbeta den ursprungliga texten och fylla på med nya tankar!