Kategori: Miljö

Vi delar och lär av varandra

Det finns oändligt många sätt att lära av varandra. Tryckta texter i olika format är bara ett sätt att dela med sig. Tre elevröster från morgonen:

Alltså Fredrik, du vet att jag slänger de där häftena på en gång efter lektionen är slut?!
Va?! Det gör inte jag. Jag lägger dem i en sparlåda.
Jag har kvar alla i mitt skåp.

Trots att eleverna uttrycker olika förhållningssätt till de regelbundna små produktionerna av elevtexter är det knäpptyst i klassrummet när jag jag delar ut den senaste. Eleverna läser intensivt i tio minuter och tar del av klasskamraternas tankar, åsikter och känslor om olika digitala fenomen. Tankar som har väckts genom läsning av Savannen (Bradbury).
En enkel produktion till klassrummet - Av Fredrik Sandström

Lite senare hänger jag upp några andra elevtexter skrivna till bilder ur Are You Lost In The World Like Me (Moby). Jag ser hur några elever sneglar, upptäcker och läser sin egen text. Såklart även de andra texterna. Under resten av dagen, när jag har andra klasser i samma sal, läser även dessa elever texterna på väggen. Två killar så intresserat att de missar min genomgång.
Moby Are You Lost In The World Like Me - Av Fredrik Sandström

Det tar förvisso en del tid att fixa till, men det är väl investerad tid när man ser att det händer något med eleverna när texterna finns där. Elever som läser något som en annan elev har skrivit. Gott så!

Gräns för godkända elever?

Känner du någon (vuxen) som är intresserad av och kunnig inom konst, litteratur, foto, teknik, idrott, matlagning, hantverk, språk, miljö, naturvetenskap, globala och nationella samhällsfrågor? Nej, tänkte väl det! I skolan möter eleverna väldigt många ämnen och de förväntas bli ”godkända” i samtliga, trots att vi själva inte lever upp till dessa krav. Dessutom är själva terminologin både mänskligt och logiskt bekymmersam. Godkänd? Enligt vem? Enligt vad? I vilket syfte? Det är faktiskt en gåta att införandet av gränsen för ”godkänd” inte föregicks av en vild och hetsig diskussion!

För inte så länge sedan hade vi ett betygssystem med siffror (1-5) där betygen fördelades enligt en normalfördelningskurva som kalibrerades med hjälp av standardiserade prov (idag nationella prov). Den största andelen fick betyget tre vilket motsvarade en medelmåttig prestation, något färre fick fyror och de allra duktigaste fick en femma. Något färre än medel fick betyget tvåa och en liten andel elever fick en etta. I och med införandet av en gräns för godkänd (G och sedan E) verkar de elever som tidigare fick betygen tvåa och etta mirakulöst nog vara borta, framförallt i debatten.

I systemet med gränsen för godkänt ligger en del inbyggda dilemman som skapar mycket svårlösta problem och mängd bekymmer för samtliga inblandade. Gränsen leder ofta till en ”jakt” på elever som ska göra den ena efter den andra uppgiften för att nå minst ett E. Jakten genererar stress, både hos eleven och läraren. Gränsen avgör nämligen om eleven ska få gå vidare till gymnasiet och påbörja sin resa mot en dröm och kanske ett framtida yrke. Alltför många F och framförallt F i något av ämnena engelska, matematik och särskilt svenska riskerar att grusa dessa framtidsplaner.

Eleven mår ofta redan dåligt för att hen inte presterar tillräckligt (i mängd eller i kvalitet) och jakten skapar en omänsklig press, vilket inte sällan framkallar stress som faktiskt leder till att eleven lär sig mindre och kommer ännu längre ifrån godkända betyg. Negativ stress är lärandets värsta fiende. Dessutom identifierar sig eleven ofta med betygen. A=smart, ambitiös, duglig=jag är en bra människa. F=trög, lat, värdelös=jag är en dålig människa.

Betyg, bedömning, hets, press, stress, godkänd - om en skola där eleven mår allt sämre. Av Fredrik Sandström


Vårdnadshavare 
ser barnets situation ur ett annat perspektiv. Ofta framstår skolans, eller lärarens, krav som helt orimliga i förhållande till elevens nuvarande förmåga. I kontakt med skolan/läraren får vårdnadshavaren ofta samma svar (till exempel med hänvisningar till läroplan och kunskapskrav). Det blir ett fäktande mot väderkvarnar.

Läraren står inför flera dilemman. Läraren ska skapa förutsättningar att lära eleven så mycket som möjligt och samtidigt bedöma elevens förmågor. Läraren ska värna om elevens hälsa samtidigt som hen är en tjänsteman med ett bedömningsuppdrag. Läraren ska utgå ifrån elevens starka sidor och samtidigt (delvis) fokusera på elevens svagaste. Till sist, den som jag tycker är allra svårast, läraren ska med kännedom om elevens förutsättningar, till exempel fysiska, psykiska, sociala och ekonomiska vara den som ska avgöra hur elevens framtid de närmaste åren ser ut. Ett betyg i svenska avgör om eleven får börja sin vuxenbana och studera till lastbilschaufför, snickare, elektriker, grävmaskinist, statsvetare eller lärare. Det är inte mänskligt, vare sig för eleven eller läraren.

Skolledning och huvudman vill såklart elevens bästa, men också att skolan framstår i god dager, ”på den här skolan eller i den här kommunen har vi stor andel godkända elever”. Därför pressar ledningen på enskilda skolor, arbetslag och enskilda lärare att ”se till” att öka andelen godkända elever.

Summa kardemumma innebär denna gräns för elev, vårdnadshavare, lärare och ledning otaliga möten, planeringar, alternativa uppgifter och uppföljningar för att försöka få eleven att nå godkända betyg. Det är enormt resurskrävande för alla parter – tid och energi. Men frågan som borde ligga i fokus glöms ofta bort, nämligen den om eleven verkligen lär sig mer av allt detta? Jag är tveksam. Dessutom riskerar den direkta och indirekta påtryckningen på läraren från olika håll (elev, vårdnadshavare, elevhälsa, rektor, huvudman) att leda till betygsinflation.

Vid sidan av den faktiska stressen eleven utsätts för, som påverkar självförtroende och självkänsla och därmed elevens hälsa och framtida liv, finns finns det dessutom flera andra uppenbara risker med ett ständigt mätande och kontrollerande av elevens kunskaper. Några är:

  • Kunskap fragmenteras och förenklas.
  • Vi letar efter kortsiktiga och enkla lösningar på komplexa frågor.
  • Vi blandar ihop betyg och resultat med faktisk kunskap.

Men hur ska vi ha det istället då?

De olika ämnenas syfte, centrala innehåll och kunskapskrav (de som betygssätt) kan i det stora hela finnas kvar. Ta bort värdeorden – de är ändå ingen garant för att bedömningen är objektiv. Nationella proven kan finnas kvar och fungera som en måttstock för vad som anses vara en medelmåttig prestation. Med autentiska elevexempel kan det dessutom finnas ungefärliga nivåer för 1, 2 och 4, 5. Baserat på hur skolan och klassen presterar på nationella prov, autentiska elevexempel i tillhörande bedömningsmaterial, lärarens erfarenhet och i regelbundna bedömningssamtal lärare emellan sätter läraren betyg. Enskilda avvikelser mellan provresultat och betyg tillåtes (som det är idag). Fyror och femmor ska inte kunna ta slut. Om betygsskalan ska vara 1-5, 1-10 eller några andra intervall kan diskuteras, men det viktiga är att stupstocken tas bort (gränsen för godkänd).

Matriser totalförbjudes. Läraren sätter betyg på en uppfattning och uppskattning av elevens totala förmåga i ämnet. Elevens eventuella skiftande förmågor i ämnet viktas.

Alla elever får behörighet att söka till gymnasiet.

Vilken skola vill vi sätta våra barn i?

Det hade ju varit trevligt om politiker och tjänstemän vågade prata om denna, för väldigt många elever, mycket viktiga och centrala fråga! Är det verkligen rimligt att skolan ska ”godkänna” barn och ungdomar? Är det så himla smart? För den enskilde eleven och samhället i stort? Har vi inte skapat en cynisk sorteringsapparat som avgör om unga vuxna är dugliga och användbara? Är det en sådan skola vi vill sätta våra barn i? Har inte alla elever rätt att växa i skolan – i alla avseenden?

Jag har inga klara svar på hur skolans betygssystem ska se ut, men anser nog att de senaste tio årens kurs med ett enormt fokus på bedömning, leder oss med snart utbrända motorer raka vägen mot en rejäl grundstötning!

Fokus på lärande

Jag börjar läsåret 2018/19 med en liten tanke om vilket perspektiv vi väljer att fokusera på i samtal om och i skolan. Under sommaren har jag träffat många föräldrar med barn i olika skolåldrar. Nästan alla vittnar, sorglig nog, om en oroande tendens. Barnen berättar att lärarna ofta pratar om krav, prov, betyg och hur viktigt det är att prestera! Lika många föräldrar pratar om barn som går till skolan med stukat självförtroende och en klump i magen. Press leder till stress! De ord vi väljer i alla våra samtal om skolan kommer att prägla skolans praktik. Praktiken påverkar barnen.

Hur vore det om politiker, tjänstemän (Skolverket och Skolinspektionen), huvudmän, rektorer, lärare, vårdnadshavare och allmänheten försökte dra ned på antalet ord som signalerar just detta, exempelvis: krav, prov, test, diagnos, prestation, rest, betyg, matris, bedöma, prestera, godkänd, F-varning, underkänd och icke godkänd.

Borde vi inte fokusera fler samtal om och i skolan hur barnen ska lära sig massor och mängder av nya saker?! Då kanske vi skulle prata mer om förväntningar, lärande, kreativitet, skapande, nyfikenhet, mod, respekt, tolerans, solidaritet, gemenskap… och kunskap!

Seriestrippen är min egen. Den får du använda om du anger källan. Länk till bildfil här eller högerklicka på bilden:
Bedömningshets, press, stress, nationella prov, krav, prestation, betyg, godkänd och underkänd. En seriestripp om skolan av Fredrik Sandström

Inte i ett veckobrev till…

Häromdagen samtalade många av skolans lärare om hur vi kommunicerar digitalt med våra elever och vårdnadshavare, bland annat ur tillgänglighetsaspekten. Vi kunde enas om många saker, till exempel:

  • typsnitt,
  • teckenstorlek,
  • färger,
  • hierarkier,
  • och sidstrukturer (navigation).

Läs mer om detta här: Presentera vad, varför och hur. Om det trampades på ömma tår, Comic Sans-användare? Ja. Men ibland måste vi våga göra det.

Comic Sans är lekfullt, barnsligt och ledigt. Alltså passar det möjligtvis till inbjudningar, kalaskort, personliga hälsningar och i serietidningar. Det passar inte i offentliga rapporter, längre akademiska texter, skolans pedagogiska deklaration och inte heller i veckobrev. Skolan är en organisation, med yrkesverksamma akademiker, vars syfte och innehåll ofta formuleras i skriven text. I strävan efter att framstå som professionell, till exempel genom att sända ett enhetligt budskap i allt skolan kommunicerar, används med fördel enhetligt typsnitt. Eller?

Ja, men är det inte du som är löjlig nu Fredrik?! Jo, en aning, kan jag tillstå. Att få hög puls av ett malplacerat typsnitt är aningen överdrivet. Men det är inte bara jag som har förväntningar på text och egentligen allt som omger oss i vardagen. Vi har vanligtvis inte vantar på sommaren, kortbyxor på vintern och pyjamas på ett bröllop. ”Formgivning av bokstäver fungerar ungefär som kläddesign. Olika kläder signalerar olika saker i olika sammanhang. På samma sätt blir typografin en kostym åt det budskap den ska presentera. Det har att göra med utseende och trovärdighet, säger Arina Stoenescu” i Sanslös kamp (SvD).

Dan Gilbert, huvudägare till basketklubben Cleveland Cavaliers blev så rasande när lagets stjärna LeBron James värvades av konkurrerande Miami Heat,  att han skickade ut ett öppet brev. I en melodramatisk ton kallade LeBron James bland annat för en feg svikare. Nätet exploderade. Inte på grund av innehållet, utan formen på bokstäverna. Gilbert skrev nämligen sitt utbrott med Comic Sans. Twitter gick bananas. En kommentar var: ”någon som skriver officiella uttalanden i Comic Sans borde inte få driva ett NBA-lag”.

Det finns klara indikationer (bland annat otaliga nätverksgrupper som vill förbjuda typsnittet i offentliga miljöer) på att typsnittet är illa omtyckt och framstår som oseriöst. Varför överhuvudet taget utsätta sig för risken att bli illa omtyckt och framstå som mindre seriös? Jessica Gedin skriver i Språktidningen: ”Och kanske är det det som skrämmer mig mest ändå. Mer än maskinskrivna hatbrev och ilskna tvättstugelappar: att vårt skolsystem är infiltrerat av människor som uttrycker sig i Comic Sans. Att elevernas kunskapshunger ska hindras av ett bulligt, gulligt serietidningstypsnitt där kunskapsföraktet står tydligt utskrivet mellan raderna”. Läs hela hennes text här

Läs en djuplodande analys av typsnittet här. Bland de roligaste om Comic Sans jag stött på finns här: You´re a Comic Sans criminal – but we´re here to help you

Om ett skolgemensamt typsnitt är en liten fråga för skolan? Japp! Oviktig? Nä. Det är de välslipade detaljerna som skapar en vass helhet!

 

 

Relationer

Sista veckan för året är speciell. Lärare och elever har gett allt och kan förhoppningsvis och oftast slappna av en dag eller två. Bara vara… och mötas i andra aktiviteter och under lediga former. Det passar dock inte för alla. Jag är inte så mycket för julpyssel. Det har jag kollegor som är så mycket bättre på. Däremot gillar jag känslan som infinner sig under terminens sista dagar, framför allt dagarna före jul (dagarna före sommarlovet är oftast lite oroligare). I alternativa aktiviteter kommer man närmare eleverna och lär känna varandra på nya sätt.  Så… vad gör man när man inte kan pyssla, men gillar lekar, sport och spel? För några år sedan tog jag med mig hockeyspelet till uppehållsrummet och utmanade eleverna. Förra året blev det inga matcher, men nu har jag laddat batterierna och tränat på nya finter!

TID: Onsdag kl 9.30-12
PLATS: Uppehållsrumet, Gäddgårdsskolan, Arboga
Vinnare bjuds på glass/fika i Uppis!

TACK FÖR ATT DU HAR LÄST 🙂 PASSAR PÅ ATT ÖNSKA ALLA EN GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

Från kaos till djävlar anamma

Det tar alltid en tid att lära känna en ny grupp. Likadant det omvända, det tar tid för eleverna att lära känna en ny lärare. I sjuan är mycket nytt. Många nya lärare med olika rutiner och sätt att undervisa. Därför är det inte så konstigt att det tar några veckor eller till och med månader innan det sätter sig en struktur och prägel i klassrummet. En sjua som jag nu undervisar hade inledningsvis svårt att:

  • Ta egna initiativ
  • Lita på sitt eget omdöme
  • Göra sitt bästa/anstränga sig
  • Förstå instruktioner i fler led än två (även om de fanns anslagna)
  • Fokusera under en hel lektion

I fredags gjorde vi en avslutande uppgift till en uppskattad bok, Narnia – Häxan och Lejonet. Eleverna skulle skriva sina tankar i FYRA delar: en kort sammanfattning (med stöd av kapitelrubrikerna, beskriva en karaktär (med stöd av en tankekarta) och hämta exempel ur boken av karaktärens egenskaper, ge boken ett omdöme/vad som var bra och mindre bra, samt välja ut en mening (om bokens huvudteman, t ex mod, lojalitet, svek, makt, tro och girighet) och resonera om den ur olika perspektiv. Efter inledande 20 minuter där jag sprang som en tätting mellan eleverna infann sig plötsligt ett lugn. Eleverna arbetade fokuserat de avslutande 30 minuterna med de FYRA uppgifterna.

Jag avslutade lektionen med att ösa beröm över elevernas insats. Eleverna hade med en positiv inställning, ambitioner, systematik och fokus lyckats formulera sina tankar om boken på ett inte tidigare visat sätt! Jag frågade eleverna: Vad hade hänt om vi gjort den här uppgiften på detta sätt för cirka åtta veckor sedan?

KAOS! svarade eleverna unisont och log.

De blev medvetna om sin egen resa. Hur inställning, ambition och fokus faktiskt påverkar både klimatet i klassrummet och den egna prestationen! Gott nog. Ett bra sätt att ta helg på! Så borde alla veckor avslutas! Nu är det en ny! Hur synliggör du dina elevers djävlar anamma?

Struktur med index, länkar och slides

Ett längre gemensamt läsprojekt består ofta av många både stora och små uppgifter. Det blir snabbt svårt att hålla ordning på dokument, frågor och svar, både för läraren och eleverna. Tidigare har jag från en huvudsida med hjälp av andra dokument länkat till just stora och små uppgifter. Problemet är bara att det blir så många dokument och en svår gränsdragning vilka uppgifter som verkligen ”förtjänar” ett eget dokument.

Därför samlar jag numera ALLT i samma dokument. Styckeinledning hjälper föga då antalet stycken snabbt blir många. Då kan en enkel tabell underlätta läsbarheten. Men huvudproblemet är att det blir väldigt mycket information, ofta flera sidor. För att det ska bli enklare att navigera i dokumentet infogar jag bokmärken som jag länkar till i ett index på dokumentets förstasida. En förstasida som jag försöker hålla så ren som möjligt. Där ska övergripande saker om boken finnas med. På förstasidan finns också länkar till de boksamtal jag planerat. Boksamtalen genomförs med stöd av en presentation (Google såklart – jag använder aldrig Powerpoint eller KeyNote). Det lämpar sig utmärkt då en slide avgränsar mycket bättre än en del av ett vanligt textdokument. Jag kan också infoga bilder och filmklipp på ett enkelt sätt.

Vill du ta del av min planering för Flugornas herre finns den här. Jag gjorde ungefär hälften av de aktiviteter jag hade tänkt. Det var första gången jag läste boken med mina elever så det finns säkert en hel del fel och tokigheter i upplägget. Det brukar ju rätta till sig nästa gång man använder det. Ni kan ju också titta in i länken för att se hur just förstasidans index ser ut och hur boksamtalens upplägg kan konstrueras i en presentation.

Det bästa sättet att bli bättre på att skapa struktur i sin planering och hur den presenteras? Fråga eleverna hur de upplever dina upplägg 🙂