The missing chapter

En bok med ett öppet slut. Eleverna skriver kapitlet som fattas. Vem är mördaren?

Samla ihop elevtexterna i ett gemensamt dokument. Några snabba inställningar i kopieringsmaskinen som skapar ett smidigt häfte.

Några elever som stannar kvar efter lektionen för att läsa sin egen och kompisarnas texter i publikationen. Några sparar läsningen till sportlovet. Många kanske lägger häftet oläst i en låda för att hitta det tio år senare… läser texterna… och minns det klassen gjorde tillsammans då…

Samtalen om kvinno- och mansideal, stereotypa bilder i reklam, språkets betydelse för formandet av normer, vänskap och lojalitet, förväntningar och hemligheter…

… och vem som mördade Berra Albertsson!

Annonser

Elevexempel i en enkel produktion

Det är både roligt och angeläget att använda klassens elever som textmottagare. Texterna skrivs för att delge varandra tankar och känslor om något gemensamt upplevt. Det finns en mängd sätt att producera elevalster, från det enklaste att läsa upp eller anslå i klassrummet till mer avancerade digitala produktioner (skrivit om det tidigare i Att skriva för en mottagare). Elevtexterna blir viktiga på riktigt då de används i klassrummet. Dessutom kan eleverna bli inspirerade av varandra, både av innehåll och språk.

Här ett exempel där eleverna har samtalat och skrivit om en teaterföreställning som vi nyligen sett. Eleverna har bollat inferenser och kopplingar i tid och rum, liksom stora frågor som demokrati, övervakningssamhälle och yttrandefrihet, samt mindre frågor om vad som händer sen med de olika karaktärerna efter föreställningens slut. Föreställningen 2084 anspelar såklart på 1984 (Orwell) där ”Storasyster” styr och kontrollerar människornas tankar – aktuellt och angeläget om tidigare nämnda ämnena yttrandefrihet och kontroll, men även om propaganda, teknik och angiveri… bland annat! Många bra samtal och eftertänksamt skrivande!

Det tar ca 20 minuter att sammanställa ett litet häfte med delar av elevernas texter. Så här går jag tillväga:

  • Skapar ett Googledokument med så många rubriker som eleverna har berört olika områden i samtalen och skrivandet.
  • När jag läser elevernas texter (i det här exemplet har de skrivit under TRE rubriker/huvudfrågor) väljer jag en begränsad del av elevens svar och kopierar in den anonymt i mitt dokument. Det tar ca 30 sekunder/elevtext att kopiera och klistra in.
  • Jag fördelar elevsvaren någorlunda jämt under de TRE rubrikerna och försöker välja svar som kompletterar eller utmanar varandra.
  • Snyggar till texterna så att det ser snyggt ut!
  • In i kopieringsmaskinen – vips så förvandlas A4-sidorna till A5-format med häftad rygg (blir som ett litet häfte).
  • Jag högläser elevernas texter, ett ”område” i taget och parvis får eleverna resonera om frågorna en gång till, nu med ännu mer ”kött på benen”.
  • Eleverna får var sitt exemplar såklart!
  • Eleverna ges möjlighet att bearbeta sin egen text och fylla på med nya tankar.

Oavsett form för publikationen tillfrågas eleverna i efterhand, alternativt meddelas före vad som publiceras (även när, var och hur). När eleverna blir vana att dela texter med varandra (på många olika sätt) är det en enorm tillgång i undervisningen. Och fantastiskt roligt!

Dokumentkamera is da shit

Det tar ju lite tid att ladda ned och installera programvara, testköra och sedan vänta på rätt tillfälle att få nyttja dokumentkameran. Men nu har jag äntligen använt den i skarpt läge! Det gav mersmak och jag ser tre faktorer som särskilt betydelsefulla:

  • Fördelarna med att ”läsa med” pennan (markeringar, symboler, anteckningar)
  • Det visuella ger stöd åt mina ord, instruktioner och exempel
  • Stödet ges i realtid (det växer fram allteftersom)

I exemplet ovan fokuserades på tre saker:

  • Tolka ord. Hur kan vi ta reda på vad ett ord betyder genom att läsa meningen före och efter? Hur kan vi lista ut i vilken omfattning huvudpersonen är rädd och nervös genom att leta efter detaljer i hennes agerande? Hur kan sammanhanget avslöja vad svälja skrajsenheten egentligen betyder?
  • Inferenser och kopplingar. Huvudpersonen Ninna ”glodde tillbaka”. Det gjorde hon för att ”tuffa till sig” och ”svälja skrajsenheten”. Vad var syftet med det? Elevernas svar i korthet: För att bli populär och få vänner.
    Eller varför är den ”första dagen i en ny skola” jätteviktig? Hur kan hon veta det? Jo, för att hon varit med om det ”tre gånger tidigare” och för att hon vill skriva en bok om ”konsten att börja en ny skola utan att dö”. Elevernas tankar om varför första dagen är så viktig: Det är då man visar vem man är.
  • Lästeknik. En del elever behöver strategier för att ta sig an långa och krångliga ord. Hur kan ord delas upp i kända delar och eventuellt i stavelser?

Lektionen varade i ca 30 minuter. Eleverna behöll fokus under hela stunden och alla hängde med. Markeringar i texten (cirklar, fyrkanter och understrykningar), symboler och anteckningar växte fram under lektionens gång. Det finns såklart en uppsjö av digitala versioner där läraren kan använda ”digitala pennor” för att markera och anteckna i texter och bilder… men det är något visst med att få ”kladda” på riktigt. Bara ljudet av blyerts mot papper kan göra en lycklig 🙂

Analysera F451

Världen är på väg dit idag. Vi blir så upptagna av den moderna tekniken att vi nästan glömmer hur man pratar på riktigt. I boken F451 ber Mildred Montag att köpa ytterligare en TV-apparat att sätta upp på väggen i det redan fyrkantiga rummet. Böcker bränns istället för att läsas och konversationerna är korta och enstaka. Världen de lever i består av teknik och om man jämför boken med nutid så börjar bilderna likna varandra. Vi bränner inga böcker men när man var mindre så var man ute i skogen och använde sin fantasi och lekte lekar. Nu sitter småbarn med Ipads och smartphones framför sig hela dagarna. (Delar av en elevtext, åk 9.)

Så skriver en elev om Ray Bradburys Fahrenheit 451. Vi har läst ungefär halva boken (de som ville fick såklart läsa klart) och sett filmen från 1966. Jag skojade med eleverna och sa: Det här är den långsammaste film ni någonsin kommer att se! Actionscenerna är… minst sagt daterade! Filmen fick modest betyg (i snitt 2,5 på en femgradig skala). Det intressanta är hur bra samtal och tankar eleverna haft, trots det ljumma mottagandet, om bokens två stora teman yttrandefrihet och teknikens påverkan. Även om texten/filmen utmanar eleverna kan den ge upphov till kvalitativa och angelägna aktiviteter.

Upplägget finns i hyfsat sorterad ordning här (med textkopplingar till bland annat The Danger of a single story och The Fantastic Flying books of Mr Morris Lessmore).

Den avslutande uppgiften blev en ”kortskriva”. Eleverna fick på sig 2*25 minuter och de skrev ca en A4- sida. Uppgiften finns här

Kvinnan påstår att “Böckerna var levande. De talade till mig.” och säger till brandmännen att de aldrig kan ta hennes böcker ifrån henne. Därefter sätter hon till och med eld på sig själv, tillsammans med sina böcker.  Jag tror att anledningen till det var att böcker var det som fick henne att “fly från verkligheten”. Samhället de lever i kändes väldigt enformigt och tråkigt, och hon gillade uppenbarligen inte hur samhället såg ut. Böcker, för mig, är ett sätt att bland annat kunna leva sig in i en annan värld för en stund. Böcker var det hon tyckte var kul i livet, och hon kanske kände att det inte fanns något annat utan böckerna. Hitler valde att bränna upp litteratur och konst även han, som i boken F 451. Brandbefälet i F 451 säger “Till exempel den här om lungcancer. Den oroar rökare. Därför bränner vi den. Han säger också: Böcker gör så att människor får ouppnåeliga drömmar”. Hitler och brandmännen (de som bestämde?) i F 451 ville att samhället skulle se ut på ett visst vis. I t ex Nordkorea där det är diktatur är mycket likt detta, fast ännu värre. Hade människorna i Nordkorea kunnat läsa böcker, använda internet och så vidare så hade de kunnat se hur samhället såg ut i andra delar av världen eller i påhittade världar för den delen. Får invånarna dessa idéer kan det vara svårt för ledarna att styra samhället och ha det som de vill. För så som brandbefälet i F 451 säger så kan böcker skapa drömmar och nya idéer.
(Delar av en annan elevtext, åk 9.)

Resan hem

I en tråd om en helt annan fråga började Jan Nilsson (Malmö Universitet) och jag fundera på det faktiska ”tomrummet” i texter. Alltså sådant som inte står uttryckligen, till exempel karaktärer och/eller händelser som lämnas utanför berättelsen. Vanligaste exemplet på detta är kanske Alfons Åbergs mamma. Jan gav mig idén nedan och upplägget har jag spånat vidare på. Sociala medier när det är som allra roligast! Möjliga teman som texten kan förekomma i är många då den är så öppen för olika tolkningar. Några förslag: att vara på väg, plikt eller hemligheter.

Syfte

Att göra inferenser, leva sig in i texten och föreställa sig.

Läraren reflekterar

Att göra eleverna medvetna om vad som står i texten, vad som är underförstått och vad som inte alls förekommer är en lång process. Ibland kan enkla och tydliga exempel vara en framgångsrik väg. Om inte annat kan lektionen ses som ett kreativt och fantasifullt skapande!

Metod

Det är kanske på sin plats att berätta något om Olle Adolphsson och hans mest kända verk, Det gåtfulla folket och texten till 34:an . Berätta att ni tillsammans ska försöka lista ut vem det är som reser i texten. Börja med att lyssna på visan Resan hem och följa med i texten. Låt eleverna resonera parvis om:

  • Vad handlar texten om?
  • Vad händer (i kronologisk ordning)?
  • Vad får vi reda på? Vilka detaljer förekommer om resan?

Att göra inferenser

Sen är det dags att börja fundera på det som inte står, men som vi kan ana, genom att ”läsa mellan raderna”. Vem är mannen? Leta ledtrådar i texten som kan ge oss en bild av honom (t ex sex Albyl, fimp, blek, cigaretter, Året runt, smörgås och öl).

När tror du att resan företas? Ungefär vilket år kan det vara? Leta ledtrådar i texten som kan ge oss en bild (t ex tidningar, priser, restider).

Varför blir huvudpersonen ”förvånad, blek och skrämd” när han betraktar Drottningtorget? Vem ringer han till? Vad handlar samtalet om?

Att föreställa sig

Med det lilla vi vet om mannen får eleverna fundera på vad han har gjort i Skövde. Reste han privat eller i jobbet? Vilket är hans jobb egentligen (som han återvänder till i slutet av visan)? Hur ser vardagen ut för vår man? Vilka umgås han med? Hur bor han? Har han familj eller lever han ensam?

Leva sig in i mannens värld

Det vi nu ”vet” om mannens resa tillsammans med vår skapade bild kan vi kanske förstå varför han väljer en omväg till Malmö. I vilket sinnestillstånd är mannen i? Hur känner han sig när han står där på perrongen i Skövde? Varför åker han till Malmö innan han åker hem till Stockholm? Han hade ju reserverad sittplats till Stockholm C. Vad gör han i Malmö? Uträttar han ett ärende eller är resan en flykt undan någonting? Kommer han att företa samma resa igen?  Vad tänker han på när han står på kajen i Malmö och tittar mot Köpenhamn?

Fortsättning

Om eleverna nappar på innehållet finns det en mängd olika (skriv)uppgifter, förslagsvis:

  • Dikt/sång: Skriv om texten men fokusera på hur mannen känner sig eller vad han gör i Malmö.
  • En kort novell: Om nästa resa till Skövde. Eller när mannen kommer hem.
  • Ett reportage: Om mannen som bor i tre städer. Samtidigt.
  • En tidningsartikel: En man som hittas död i Malmö.

LGR 11 Förmåga (kopplingar till årskurs 9)

Formulera sig och kommunicera i tal och skrift, läsa och analysera skönlitteratur och andra texter för olika syften.

Centralt innehåll

Lässtrategier för att förstå, tolka och analysera texter från olika medier. Lyrik, dramatik, sagor och myter.

Kunskapskrav

Genom att göra välutvecklade sammanfattningar av olika texters innehåll med god koppling till tidsaspekter, orsakssamband och andra texter visar eleven mycket god läsförståelse. Dessutom kan eleven, utifrån egna erfarenheter, olika livsfrågor och omvärldsfrågor, tolka och föra välutvecklade och väl underbyggda resonemang om budskap som är tydligt framträdande och budskap som kan läsas mellan raderna eller är dolda i olika verk.

Om textens tomrum

Wolfgang Iser ”Textens appellstruktur” i Lewan &  Thavenius, Jan & Lewan, Bengt (red.), Läsningar: om litteraturen och läsaren, Akademilitteratur, Stockholm, 1985

Ställ en fråga till kompisens text

Att ta del av andras tankar och få möjlighet att ställa frågor till personen som uttryckt dem gör att de egna tankarna kan utvecklas. Tanke möter tanke. Jag låter eleverna läsa varandras texter och bemöta dem på många olika sätt. Ett enkelt och effektivt upplägg som ofta fungerar mycket bra till kortare texter, till exempel noveller, reportage eller artiklar, och kortfilmer är detta:

  • Eleverna skriver sina tankar (utifrån några få givna frågeställningar) om texten. Tidsbegränsat, ca 5-10 minuter!
  • Eleverna delas in i mindre grupper, ca 4-5 elever/grupp.
  • Texterna skickas ”laget runt” och till varje text skriver eleverna 2-3 frågor.
  • Eleverna försöker skriva uppriktiga och nyfikna frågor som gör att kompisen kommer vidare i sina tankar.
  • Därefter lägger vi bort datorerna/texterna och fokuserar på samtalet.
  • I samtalet betar eleverna av en elevtext i taget genom att ställa sina frågor (och följdfrågor).


Jag betonar att syftet med samtalet inte är att argumentera och ”få rätt”. Att få lyssna på hur kompisarna resonerar om sin egen text ska vara i fokus! Eleverna får därmed träna både på att uttrycka sina tankar OCH lyssna. Om läraren vill kan grupperna summera samtalet och/eller lyfta intressanta trådar som det samtalats om. Tanke som möter tanke… som möter flera tankar! Om det finns möjlighet kan eleverna till sist bearbeta den ursprungliga texten och fylla på med nya tankar!

Inte i ett veckobrev till…

Häromdagen samtalade många av skolans lärare om hur vi kommunicerar digitalt med våra elever och vårdnadshavare, bland annat ur tillgänglighetsaspekten. Vi kunde enas om många saker, till exempel:

  • typsnitt,
  • teckenstorlek,
  • färger,
  • hierarkier,
  • och sidstrukturer (navigation).

Läs mer om detta här: Presentera vad, varför och hur. Om det trampades på ömma tår, Comic Sans-användare? Ja. Men ibland måste vi våga göra det.

Comic Sans är lekfullt, barnsligt och ledigt. Alltså passar det möjligtvis till inbjudningar, kalaskort, personliga hälsningar och i serietidningar. Det passar inte i offentliga rapporter, längre akademiska texter, skolans pedagogiska deklaration och inte heller i veckobrev. Skolan är en organisation, med yrkesverksamma akademiker, vars syfte och innehåll ofta formuleras i skriven text. I strävan efter att framstå som professionell, till exempel genom att sända ett enhetligt budskap i allt skolan kommunicerar, används med fördel enhetligt typsnitt. Eller?

Ja, men är det inte du som är löjlig nu Fredrik?! Jo, en aning, kan jag tillstå. Att få hög puls av ett malplacerat typsnitt är aningen överdrivet. Men det är inte bara jag som har förväntningar på text och egentligen allt som omger oss i vardagen. Vi har vanligtvis inte vantar på sommaren, kortbyxor på vintern och pyjamas på ett bröllop. ”Formgivning av bokstäver fungerar ungefär som kläddesign. Olika kläder signalerar olika saker i olika sammanhang. På samma sätt blir typografin en kostym åt det budskap den ska presentera. Det har att göra med utseende och trovärdighet, säger Arina Stoenescu” i Sanslös kamp (SvD).

Dan Gilbert, huvudägare till basketklubben Cleveland Cavaliers blev så rasande när lagets stjärna LeBron James värvades av konkurrerande Miami Heat,  att han skickade ut ett öppet brev. I en melodramatisk ton kallade LeBron James bland annat för en feg svikare. Nätet exploderade. Inte på grund av innehållet, utan formen på bokstäverna. Gilbert skrev nämligen sitt utbrott med Comic Sans. Twitter gick bananas. En kommentar var: ”någon som skriver officiella uttalanden i Comic Sans borde inte få driva ett NBA-lag”.

Det finns klara indikationer (bland annat otaliga nätverksgrupper som vill förbjuda typsnittet i offentliga miljöer) på att typsnittet är illa omtyckt och framstår som oseriöst. Varför överhuvudet taget utsätta sig för risken att bli illa omtyckt och framstå som mindre seriös? Jessica Gedin skriver i Språktidningen: ”Och kanske är det det som skrämmer mig mest ändå. Mer än maskinskrivna hatbrev och ilskna tvättstugelappar: att vårt skolsystem är infiltrerat av människor som uttrycker sig i Comic Sans. Att elevernas kunskapshunger ska hindras av ett bulligt, gulligt serietidningstypsnitt där kunskapsföraktet står tydligt utskrivet mellan raderna”. Läs hela hennes text här

Läs en djuplodande analys av typsnittet här. Bland de roligaste om Comic Sans jag stött på finns här: You´re a Comic Sans criminal – but we´re here to help you

Om ett skolgemensamt typsnitt är en liten fråga för skolan? Japp! Oviktig? Nä. Det är de välslipade detaljerna som skapar en vass helhet!