En berättelsekarta

Jag tänker ofta i bilder. Målar upp scener (platser). Kanske därför jag är så himla förtjust i kartor? När mina elever ska skriva olika texter använder jag ofta bilder som förklarar och förtydligar vad det är vi håller på med. När eleverna skriver berättelser blir mina bilder ofta stiliserade med kartor, streckgubbar, symboler och viktiga detaljer. Jag spånar och skissar fram scenen så jag vet ungefär hur den ska se ut på tavlan. Jag försöker också illustrera det händelseförlopp som ska utspela sig på platsen i några få steg. Nedan ett exempel på inledningen av en skräckhistoria där:

  1. En person (vilken får eleverna såklart fundera ut först) blir rädd för något (vad bestämmer eleven) i staden.
  2. Livrädd springer personen hemåt, genom skogen och förbi kyrkogården… buhu!
  3. Nästan hemma!

En skiss av scenen eleven ska skriva - steg för steg kan läraren instruera hur berättelsen byggs upp

Det tar några minuter att skapa en skiss. Några minuter att rita den på tavlan. Några minuter att visa eleverna hur man kan skapa dramaturgi i en scen. Väl investerad tid. Formen, som inte på något sätt är huggen i sten, går såklart att förflytta till vilken plats eller tid som helst och utöka med ännu fler steg. Vill eleverna att scenen ska utspela sig någon annanstans går det alldeles utmärkt. Det finns många läskiga saker som man kan gå eller springa förbi…

Vill du bli dagens skämt?

Ur ett elevperspektiv finns det mycket att riskera i och med att en del av undervisningen nu har blivit digital. Du utelämnar dig själv på ett helt annat sätt än vad du gör i ett klassrum. Allt du skriver, gör och säger blir synligt för alla (på en gång). Har vi ens frågat eleverna om de vill detta? Hur många elever upplever stress för att de antingen sitter tysta och inte deltar eller tvingas säga något de egentligen inte vill? Dessutom med den uppenbara risken att bli inspelad, delad och till allmänt åtlöje på någon annan digital plattform med eller utan vetskap om detta. Flera lärare och elever har vittnat om att det har skett.

Skolor och lärare har yrkesetiska regler att förhålla sig till. Några är:

Alltid bemöta eleverna med respekt för deras person och integritet samt skydda varje individ mot skada, kränkning och trakasserier. /…/ Vara varsam med information om eleverna och ej vidarebefordra information som mottagits i tjänsten om det inte är nödvändigt för elevens bästa. /…/ Lärare visar god kollegialitet men inte på ett sådant sätt att det kan leda till en handling eller underlåtenhet som kan skada eleverna.

I klassrummet har lärare möjlighet att övervaka och kontrollera mycket av vad som sker med mobiltelefonerna. På vilket sätt kan skolor leva upp till de yrkesetiska reglerna nu? Vid distansundervisning med bild och/eller ljud bör man fundera åtminstone på:

  1. Hur säkra är våra system? Vem har tillgång? Hur?
  2. Förstår användarna spelreglerna?
  3. Hur kontrollerar vi att reglerna efterlevs?
  4. Vad händer om någon bryter mot spelreglerna?

En annan aspekt av den påskyndade och påtvingade digitaliseringen rör läraren. Hur många känner sig egentligen trygga med att undervisa med bild och/eller ljud eller lägga upp filmer inför en okänd publik? Jag kanske är cynisk, men tror ni inte att det finns dem som sitter granskar lärarens minsta rörelse och ordval? Om inget annat verkar SVT* tycka att det är roligt att lärare granskas in i minsta detalj i dessa tider: Svenska nyheter, ca sju minuter in i programmet.
*Läraren har givit SVT tillstånd att visa filmsekvensen

Distansundervisning med eller utan fjärrinslag kräver väldigt mycket av både lärare (skrivit om här) och av elever (skrivit om det här). Så… snälla… hitta sätt att hantera gymnasiets skolstängning och den höga elevfrånvaron i grundskolan som är säkra, hanterbara och rimliga i dessa tider. Hemuppgifter med stöd via mail och telefon räcker mer än väl. Eller vill du bli dagens skämt eller riskera att någon av dina elever blir det?

Sugen på ett sexpack toapapper?

När vi ser bilder av tomma hyllor i mataffären skapar det en stor oro. Vi tror att vi har missat någonting när de vanligtvis välfyllda hyllorna gapar tomma. Om detta och hur svårt det är att hantera dessa psykologiska mekanismer berättar Patrick Jansson på MSB  (se hela intervjun i Morgonstudion, från 2:10:00). När Patrik själv går och handlar kan han knappt motstå frestelsen när han ser en hel pall med toapapper:

Ska jag ta ett sexpack toapapper?!

Det gäller att stå emot detta. För allas skull. Både att publicera de tomma hyllorna och låta sig bli påverkad.

Just nu översvämmas sociala medier av tips, anvisningar, instruktioner, krav och checklistor på hur lärare ska lösa de skolrelaterade problem som uppstår i spåren av Corona. Det är inga dåliga förväntningar myndigheter och andra aktörer har på Sveriges skolor och lärare:

Det sprids bilder av hur lärare bör/kan/ska göra från alla möjliga håll: myndigheter, organisationer, beslutsfattare och makthavare. Det påverkar huvudmän, rektorer … och …

… just ja. Näst längst ned i styrkedjan är ju lärarna. Det är lärarna som ska utföra. På minimal förberedelsetid. Med en didaktik som fungerar i klassrummet, men inte i en digital miljö. Med svajiga system. För den enskilde läraren är det svårt att stå emot trycket. ”Jag måste göra som alla andra. Jag vill inte svika.”

Men det går inte att göra två saker samtidigt. En lärare kan inte undervisa i ett klassrum och samtidigt bedriva distansundervisning med de elever som av olika anledningar är hemma. Lärare kan heller inte bedriva fjärr- och regelrätt distansundervisning. Det är nämligen ENORMT resurskrävande!

Längst ned i kedjan är eleverna. Många elever vittnar just nu om hur de blir bombarderade med intryck, uppgifter och teknik som de ska hantera på alldeles för många olika sätt. Eleverna hänger inte med. Vi riskerar att de ger upp.

Under rådande omständigheter, och för både lärares och elevers skull, räcker hemuppgifter mer än väl. Vi skulle kunna göra detta förhållandevis enkelt, nämligen såsom lärare brukar göra när elever är borta några dagar eller fler!

SV: Läs sidorna 24-25 i textboken och svara på frågorna. Skriv svaren i ditt skrivhäfte.
MA: Räkna uppgifterna 340-375.
ENG: Läs Chapter 5 och lös uppgifterna i WB på sid 8.
Behöver du hjälp, maila eller ring (klockan X.XX-X.XX).
Inlämning på fredag, nya uppgifter får du på måndag.

Sänk kraven. Sänk tempot. Sänk … inte lärarna.

Det gäller att stå pall. Annars har vi inga toaru… jag menar lärare kvar när vi som mest behöver dem!

Lärare – Tomtebloss eller värmeljus?

Beslutsfattare, myndigheter och makthavare påverkar huvudmän, rektorer och enskilda lärare. Ord som jag hört ofta i det offentliga rummet den senaste veckan är: bibehållen kvalitet, garanterad undervisningstid, utmaningar, kreativa lösningar och flexibilitet. Lärare är lojala, hittar lösningar och vill göra sitt bästa. Det gör att lärare, rektorer och huvudmän trollar fram fjärr- och distansundervisning på rekordkort tid. Det skapas sajter, rutiner och administration med knapphändiga resurser. Initiativen är många och omfattande. Många lärare och gymnasieskolor lyser imponerande klart, starkt och intensivt. Bra – fortsätt med det om ni har vilja, förutsättningar och kapacitet! Men det är en helt annan sak att iscensätta något liknande utan förutsättningar (vilket många grundskolor saknar). Det är också något helt annat att hålla ut och räcka till. Idag. Imorgon. Ett helt yrkesliv.

Några av ovan nämnda aktörer har även pratat om: helgundervisning, utökad undervisningstid och uteblivet sommarlov. Det blir faktiskt lite svårt att hänga med i logiken här. Vanligtvis har vi en skola med exempelvis:

  • elever som inte får det stöd de har rätt till,
  • utebliven modersmålsundervisning,
  • obefintlig studiehandledning,
  • hemmasittare,
  • elever med mycket hög frånvaro,
  • inställda lektioner,
  • okvalificerade vikarier,
  • låg lärarbehörighet,
  • höga sjuktal inom lärarkåren,
  • skolsegregation,
  • bristande likvärdighet i undervisningen,
  • stora resultatavvikelser mellan NP och betyg,
  • och betygsinflation.

När lärare signalerar om dessa och många andra PROBLEM är det ingen som säger något om ”bibehållen kvalitet” och ”garanterad undervisningstid”. Märkligt. Nu sveper ett virus in i samhället och lärare förväntas vid sidan av alla andra redan befintliga PROBLEM fixa även fjärr- och/eller distansundervisning (fjärrundervisning är mycket mer resurskrävande före, under och efter lektionen jämfört med undervisning i ett klassrum). I grundskolan blir lärare ålagda att undervisa i klassrummet OCH på distans. Samtidigt. Politiker och myndigheter säger:

Lös distansundervisningen med bibehållen kvalitet, annars får ni fan inget sommarlov!!! Och jobba på helger ska ni också göra! Dessutom kan vi kräva mer undervisningstid av er eftersom ni förmodligen inte jobbar ordentligt!

Om ni inte tror mig, exemplet nedan (bara ett i raden) visar vad den ovan beskrivna retoriken skapar. Brist på tillit. Är detta värdigt svensk skola 2020 eller liknar det mer 1984 (George Orwell)?

Hur vore det om politiker och höga tjänstemän istället sa ungefär så här:

Lärare, gör ert bästa. Vi vet att ni månar om era elever. Skolan är en unik plats där människor möter varandra – bokstavligt och bildligt. I skolan kan lärare och elever utbyta tankar, frågor och erfarenheter och dela kunskaper, skratt och allvar i en gemenskap. Lärare kan skapa förutsättningar för lärande i skolans ämnen, aktiviteter, uppgifter och organisation. Det går inte nu. Det kommer inte att bli som vanligt. Det kommer heller inte att bli lika bra. Lärare, se till att eleverna har något att göra under dagarna och en möjlighet att kontakta er om de behöver. Skapa så meningsfulla aktiviteter du kan med de förutsättningar som finns. Det får bli som det blir.

Mitt råd till hårt ansatta huvudmän, rektorer och lärare om de digitala möjligheterna är bristfälliga:

  • Sätt så mycket som möjligt i händerna på eleverna. Läromedel. Böcker. Tillgänglighet är ett nyckelord.
  • Skapa korta och avgränsade uppgifter. Hanterbarhet är ett annat nyckelord.
  • Små uppgifter kräver instruktioner i få led. Begriplighet är ett tredje nyckelord.

Det kommer att underlätta för lärare, elever och vårdnadshavare att ha saker att förhålla sig till i fysisk form istället för att leta texter, filmer, bilder, frågor och uppgifter i 155 olika digitala rum i svajiga system eller utan nät.

Vad gäller skolans organisation:

  • Skapa få och tydliga rutiner för avstämning, inlämning och utdelning av material.
  • Släpp kraven och alla tankar om ”måsten” som närvaro, betyg, NP och så vidare.
  • Lita på lärarna! De kommer att göra sitt absolut bästa för sina elever. Skapa förutsättningar för lärarna att göra det.

Det får bli som det blir. Elever som lämnar ett stadium borde rimligen vid denna tidpunkt ha visat sina kunskaper i tillräcklig utsträckning för att få ett slutbetyg (om inte… hitta på en särlösning för just dessa elever eller moment i så fall). Övriga grundskolans alla elever kommer ju faktiskt tillbaka nästa läsår. Förmodligen.

Så till sist, frågan alla måste fundera på och förhålla sig till: Vill vi att lärare ska vara tomtebloss eller värmeljus? Visst är tomtebloss jäkligt häftiga, intensiva och fräsiga, men de räcker ju så förtvivlat kort. Måste jag välja föredrar jag nog småtråkiga, men lugna, pålitliga och uthålliga värmeljus.

En bild av skolan

Ibland händer något som inte går att förklara. När en text möter eleverna vid exakt rätt tidpunkt och en sorts bubbla infinner sig. Jag var med om en sådan i morse. Det är skola när den är som allra bäst!

En klass läser ”En ö i havet” på morgonen och det är alldeles tyst. En stillsam stund i ett stormande hav. En isolerad ö. Vi läser om Steffi och Nelli som flyr till Sverige. Oroliga tider. Omtumlande. Svårt.

Idag läser vi sidorna när flickorna firar jul i ett snötäckt Sverige. Om barn som skrattar, leker och åker kälke i pulkabacken. Det blir något hoppfullt över läsningen. Som ett parallellt universum till det som sker utanför texten i omvärlden. En fin stund. En bild av skolan.

Jag gillar struktur, men…

En av mina närmaste vänner kallade mig för strukturfascist en gång och ja… kanske råkar jag gilla ordning och reda! Jag förbereder mig noga inför varje lektion, både med innehållet och utformningen, och funderar på hur jag kan presentera lektionen för eleverna på bästa sätt. Ett redskap som räcker långt för att skapa just ordning och reda är en tavla. Jag delar in tavlan i sektioner, skriver alltid från vänster till höger och lämnar utrymme för att kunna göra kompletteringar, pilar och markeringar. Så här såg det ut efter en lektion när jag lät frågor och uppgifter till undervisningens innehåll, steg för steg, växa fram på tavlan:

Eleverna var fullt fokuserade under 60 minuter, trots att det inte fanns någon information om lektionens ramar. Eleverna läste, tänkte och skrev om tre kapitel ur En ö i havet av Annika Thor. Ett självständigt arbete som en förberedelse inför kommande boksamtal och gemensam analys av texten (och ja, vi har läst, samtalat och skrivit tillsammans om bokens inledande kapitel – eleverna läser och analyserar inte hela romanen på egen hand). Just nu är det många lärare från hela landet som vittnar om hur de mer eller mindre tvingas in i förutbestämda mallar och lektionsstrukturer. Intentionen är förstås god. Den gemensamma strukturen ska göra så att fler elever (alla) kan delta och följa med i undervisningen. Men samtidigt … är det inte naivt att tro att ledarskapet i klassrummet och graden av elevdelaktighet står och faller med vilken mall läraren följer (eller inte)? Att säga ”vi måste börja någonstans” håller heller inte riktigt. Varför börja med formen och låta den avgöra hur innehållet ska inordnas? Är det inte bättre att låta innehållet avgöra hur lektionen ska utformas? Om läraren kontrollerar det som sker i rummet eller inte kan avgöras med vilket fokus eleverna lägger på innehållet och vad de ska lära sig. Om läraren lyckas få elevernas uppmärksamhet riktad mot ekvationen, höjdhoppet, fotografiet, ingredienserna, texten, ordet eller kartan spelar formen då någon som helst roll?

I många lektionsmallar ska lärarna börja med att kontrollera och bokföra elevernas närvaro. Det är ju förstås bra att se vilka som är på plats, men det går att göra på många sätt. Ett sätt är att säga HEJ till alla elever när de kliver in genom dörren och göra noteringar om närvaron några minuter in på lektionen när eleverna är igång. Om det första eleverna möter i en uppstart är kontroll signalerar det något och tar tid från något annat som i sin tur skulle kunna ge ringar på vattnet under resten av lektionen. De första minuterna (mötet med läraren och lektionens innehåll) av en lektion är extremt viktiga. Jämför med att i fängsla en publik på teater. Anne-Marie Körling har skrivit någonstans att inledningen är till för samspel och ögonkontakt – inte för kontroll. “Lektionens fokus ska upp genast” är hennes devis.

Om skolans alla lärare gör på exakt samma sätt riskerar det att eleverna slutar lyssna, tänka själva och anstränga sig. Variation tvingar elever till eftertanke. Dessutom signalerar vi till eleverna att vi inte tror att de kan tänka själva. Att vi ger eleverna alla svar visar faktiskt motsatsen.

Skolverket och Skolinspektionen har under snart ett helt decennium tjatat om mål utan att egentligen förstå vad lärare försöker göra i sina klassrum. Om läraren försöker förklara ett “lärandemål” uppstår en hel del problem. Det går nämligen inte förklara vad man ska kunna så att eleven förstår innan eleven förstår. En del av kunskapen är enkel att greppa som tvåans gångertabell, Europas huvudstäder och skenbart enkel som ett visst antal rätt på de nationella provens läsförståelsetest. Andra delar av kunskapen är stundtals flyktig och ett virrvarr av fakta, förståelse, färdigheter, men också erfarenheter, tankar, perspektiv, nyfikenhet, mod och förmåga att omsätta kunskaperna i nya och hittills okända sammanhang. Dessutom jobbar man ibland med “mål” som ryms inom ramen för en lektion, men ganska ofta ligger slutdestinationen långt bortom horisonten.

En lektionsplanering är som en väderrapport (att det är nog så det blir), men man måste alltid vara lyhörd och beredd att improvisera och kanske ändra kurs när så är nödvändigt. Det är omöjligt att helt säkert förutsäga hur eleverna förhåller sig, vad enskilda elever kan komma att göra eller säga. En alltför strikt struktur leder till att eleverna utestängs från allt inflytande över undervisningen och en princip när kartan och terrängen inte stämmer överens så är det kartan som gäller (tack för metaforerna Jan Nilsson).

Sara Persson skrev på Twitter något i stil med: Min erfarenhet säger att alla elever, speciellt de med särskilda behov, behöver struktur och ordning i skolan, men också att de kan krevera av leda. De behöver lärare som älskar sina ämnen och som med entusiasm kan presentera och levandegöra innehållet. Daniel Sandin twittrade: Motsatsen till MÅNGFALD är ENFALD.

Avslutningsvis: Undervisning är ett konstant flöde, en dynamisk process mellan lärare, elever och elever emellan, inte något som kan checkas och bockas av i ett förutbestämt rutsystem. Allt kan inte vara lika. Det är en del av charmen med yrket – att den ena dagen (eller terminen) inte riktigt är den andra lik. Jag har i över 20 år varierat mitt sätt att undervisa och jag tycker väldigt mycket om det. Jag vet att jag inte är ensam… tusentals är de lärare som kontrollerar sina klassrum och ser till att eleverna riktar fokus mot undervisningens innehåll. Utan mall. Snälla, låt oss fortsätta med det.

Vi vill väl att alla elever ska bli unika varelser på den här planeten? Borde det då inte finnas utrymme för många olika sorters lärare också, eller?

En röst för varje lärares rätt att vara autonom

 

A letter from Fred

Om du just nu läser något om kärlek, livsöden, vänskap, död, saknad, sorg och dedikation kanske denna pärla till kortfilm kan passa som ett fint textmöte. Green Shoe Studios anordnar en sångtävling. Vem som helst får skicka in sina låtbidrag. 96-årige Fred har skrivit en sång till sin nyligen bortgångna hustru. Kuriosa: Fred är den äldste (textförfattare) som någonsin legat på Billboard Hot 100 (nr 42).

Filmen passar från årskurs 6 (den saknar text, men det är förhållandevis enkel engelska… och det går ju att pausa med jämna mellanrum för att översätta) och uppåt finns det ingen övre gräns.

Tre sätt att visa och bearbeta film

En film kan visas och bearbetas på många olika sätt. Ett sätt är att bara visa den som förströelse och för att förhoppningsvis få en trevlig stund tillsammans.

Ett annat kan vara att låta eleverna få (egen) tid till eftertanke. Eleverna kan skriva valfria tankar efter filmen om exempelvis: Vilka scener fastnar du för? Varför? Vilket citat är viktigast? Varför? Vilket citat berör dig mest? Varför? Vad tänker du? Hur känner du?

Ett tredje sätt kan vara att tillsammans samtala, analysera och skriva om filmens olika delar. Nedan finns frågor att fundera på, samtala och skriva om. Välj de som passar.

Frågor till filmen

Om tävlingen:

  • Vad handlar tävlingen om?
  • På vilket sätt skiljer sig Freds bidrag åt från de övriga?
  • Vad menar Jacob när han säger ”vi väntade oss inte ett bidrag som Freds”?
  • Hur gick det till när Fred skrev texten?

Om Fred och Lorraine:

  • Hur gick det till när Fred och Lorraine möttes? När möttes de?
  • Hur länge träffades de innan de blev ett par? Hur länge var de tillsammans?
  • Hur beskriver Fred sin hustru?

Om Jacob:

  • Varför blir Jacob så tagen av Freds brev?
  • Vad tycker han om Fred innan han har träffat honom? Hur skapar han sig en uppfattning?
  • Jacob väljer att ge texten liv med musik. Beskriv hans tankar om det.
  • Han gör det gratis. Varför? Hur tar Fred emot beskedet? Hur kan man förklara hans reaktion?
  • Hur känner Jacob sig inför uppspelningen och när han spelar upp sången för Fred? Vilka orsaker finns bakom känslan?

 Om den färdiga sången/videon:

  • Vilken bild får du av Fred och Lorraines relation?
  • Vad har de upplevt under sina år tillsammans?
  • Vad tycker Fred om sången?
  • Vem är mest berörd under och efter lyssningen: Fred eller Jacob? På vilka (olika) sätt blir de berörda?

Jobba vidare: Förslag på skrivaktiviteter

  • Utifrån filmen och sången – skriv en mininovell om Fred och Lorraine från ögonblicket de träffade varandra tills döden skiljde dem åt.
  • Välj en del av Fred och Lorraines liv, t ex när de möttes, började träffas eller när Lorraine låg inför döden. Skriv ett kapitel ur deras liv (berättande text).
  • Skriv en egen dikt/sång/brev till någon som betyder mycket för dig.

Texten finns här: Oh Sweet Lorraine