Undervisning, bedömning och lärande

Ett inlägg i kölvattnet av den hysteri läckta nationella prov skapade, om de höjda rösterna för en starkare koppling mellan provresultat och betyg, samt planerna på digitala prov (Ekström tror på prov som rättesnöre).

Kunskap är komplext och består av många olika delar. En del av kunskapen är enkel att greppa som tvåans gångertabell, huvudstäder i Europa och skenbart enkel som ett visst antal rätt på de nationella provens läsförståelsetest. Andra delar av kunskapen är stundtals flyktig och ett virrvarr av fakta, förståelse, färdigheter, men också erfarenheter, tankar, perspektiv, nyfikenhet, mod och förmåga att omsätta kunskaperna i nya och hittills okända sammanhang.

Att den politiska debatten idag handlar så mycket om att mäta, bedöma, värdera och kontrollera gör något med eleven, läraren, skolan och samhällets förväntningar på alla parter. Men att prata om bedömning, före undervisning och lärande, är inte det att börja i fel ände? Eleven går väl ändå inte i skolan primärt för att bli bedömd? Eller? Borde vi inte prata mer om likvärdig undervisning istället för likvärdig bedömning?

Lärarens främsta uppgift är att planera, genomföra och utvärdera undervisning. Undervisning är ”målstyrda processer som under lärares ledning syftar till inhämtande av kunskaper och värden” (SOU 2002:121). Eleven ska alltså lära sig kunskaper och värden. Är det inte där den skolpolitiska debatten borde lägga allt sitt krut? Hur vi skapar de bästa förutsättningarna för eleven, läraren och skolan? Hur vi gör så att eleven lär sig det där härliga virrvarret av kunskaper?

Att tillmäta nationella prov stor betydelse är bekymmersamt ur många aspekter:

Lässpecialister menar generellt att bedömning av läsförståelse bör tillhandahålla hur väl elever läser korrekt och flytande, relaterar text till bakgrundskunskaper, återger budskapet i en text, använder inferenser för att bygga sammanhang och tolkar en text, konstruerar kritiska och kreativa tolkningar, avgör om denne förstår en text eller inte (självövervakning), väljer och använder strategier när de inte förstår. För att kunna samla information om alla dessa förmågor krävs flera olika bedömningar; till exempel portfolio, dynamisk bedömning och ”tänka-högt-procedurer”(textsamtal). Ett viktigt syfte med bedömningen är att planera instruktioner och undervisning som hjälper elever att lära och läsa bättre! Om man ser läsförståelse som en mycket komplex förmåga, så blir det omöjligt att fånga en elevs läsförståelse utifrån ett test och reducera förståelsen till ett resultat i form av poäng. Viktigt att tänka på är också att förståelsen även är påverkad av en individs specifika sakkunskaper, vilket dessa test inte tar hänsyn till. (Kamhi & Catts, 2014)

Vad gäller andra ämnen prövas enbart en mindre del av ett ämnesområde. För att nå högre validitet krävs många fler uppgifter. Ett sådant prov skulle ta upp till 30 timmar att genomföra. Det är knappast rimligt att genomföra för eleverna. (C. Lundahl 2014)

Provet ”observerar” eleven vid ett enstaka tillfälle där svaren som en produkt av elevens samlade förmåga. Man tar ingen hänsyn till situation eller sammanhang. En produktinriktad bedömning som i vissa fall kan stämma, men för andra elever bli ett mycket bräckligt underlag. Tidigare sakkunskaper och erfarenheter om ett ämne hos den enskilde eleven kommer att få stort genomslag och spela en avgörande roll. (C. Liberg 2006)

En negativ bieffekt av de nationella provens betydelse är den så kallade Washback-effekten. Verksamheten riskerar att fokusera på de enstaka aspekter som bedöms i proven. Skolan lär eleverna för provet. Precis som treämnesskolan blev en realitet under 90-talet då ett ensidigt fokus lades på ”huvudämnena” matematik, svenska och engelska. (C. Liberg 2006)

Många elever upplever press och stress när de gör proven. Dessutom kan alla ha en dålig dag. Lite sömn, bråkigt hemma, problem med en kompis eller en partner kan få stor påverkan på provresultaten. Ett prov som genomförs en gång. Vid just det tillfället eleven har en riktigt dålig dag.

Likvärdigheten då?

Ja, det är problematiskt att lärare bedömer olika. Men det är ett ännu större problem att elever lär sig olika mycket med olika lärare. Det kan skilja mer inom skolor än mellan skolor. För en genomsnittslärare kan det ta eleverna ett år att lära sig ett stoff, för de mest effektiva lärarna ett halvt år och för de minst effektiva två år (D. William). Tänk om vi la lika mycket tid, energi och pengar på att utveckla lärares kompetens om undervisning och lärande som vi lägger på hur elevens prestationer ska bedömas? Ur ett elev-, lärar- skol- och samhällsperspektiv är det en oerhört mycket bättre investering.

Proven riskerar att skapa en norm vad bedömning är. (C. Lundahl 2014)

Bedömning är en del av läraryrket och kan ha många olika syften (jag har tidigare skrivit om det här). Bedömning fungerar som en bro mellan UNDERVISNING och LÄRANDE. Med bedömningens hjälp kan jag avgöra hur väl min undervisning fungerar. Om jag bara bedömer eleverna kunskaper utan att förhålla det till undervisningen lär jag mig inget och får heller inga nya svar på frågorna vad, varför och hur. Om syftet med lärarens bedömning i huvudsak blir att värdera elevens kunskaper riskerar det att placera undervisningen i ett undangömt hörn av klassrummet. Att betrakta bedömning och värdering som ett isolerat fenomen är knappast något att eftersträva:

Jag är ruskigt vass på att bedöma och värdera elevens kunskaper. Om jag är en bra lärare? Om eleverna lär sig något på mina lektioner? Ja, det tror jag… väl… Eller det har jag faktiskt ingen aning om.

Att göra kopplingen starkare mellan nationella prov och betyg i tron att bedömningen då ska bli mer likvärdig, utan att ta hänsyn till lärarens undervisning och vilka förutsättningar för lärande den har gett eleverna blir ur ett elevperspektiv allt annat än likvärdigt. Det är ungefär som att låta eleverna orientera med olika kartor, utan att ha talat om för eleverna var de är från början, vart de går i mål, där vissa elever har blivit lotsade till de första kontrollerna och andra lämnade helt åt sitt eget öde, för att till sist betygsätta alla eleverna.

Att göra proven digitala skapar ännu fler problem (som får bli ett annat inlägg). Tillsammans med en starkare koppling mellan provresultat och betyg riskerar detta att urholka den autonomi som ännu återstår av läraryrket. Den dagen en maskin talar om för mig vilka betyg mina elever ska få tackar iallafall jag för mig.

Kamhi & Catts (2014), Language and Reading Disabilities
Liberg, C. (2006), Hur barn lär sig läsa och skriva
Lundahl, C. (2014), Bedömning för lärande
William, D (2013), Att följa lärande

Tumgrepp på Thåström

Nyligen skrev Katarina Lycken Rüter och Jenny Edvardsson om Tumgreppspoesi (läs mer här). Ett annan liknande idé skulle kunna vara att plocka favoritrader från dina favoritlåtar av din favoritartist. Det går ju lika bra att använda andra texter, till exempel av författare, debattörer (tänkt en dikt skapad av raderna från Peter Wolodarski, Robert Ashberg eller Inger Enkvist), bloggare eller reklammakare. Joakim Thåström fyllde i dagarna 60 år. Han har präglat hela min uppväxt och texterna är alla förknippade med minnen från barndomen, ungdomsperioden och vuxenlivet. So, this is my tribute to Thåström!

DIE MAUER 2017

Halt här får ingen passera,
fick jag vrida tillbaks tiden,
vi fryser ihjäl, det är så kallt.

Ridande på var sin häst, skriker dom att vi vet bäst,
jag kommer aldrig, jag kommer aldrig, kommer, kommer aldrig komma hem.
Kan du inte byta ut ditt namn så byt planet,
jag behöver en mun till för att kunna andas.

Med freden kommer tystnaden,
för på avstjälpningscentralen råder tystnad och full kontroll,
och jorden snurrade öde och tom.

Vi skulle få leva här.

Drömmen om en ny skola

Jag har de senaste åren haft förmånen att få besöka en hel del skolor. Alla med sin charm, sina möjligheter och begränsningar. Jag har såklart besökt även nya skolor, bland annat Vittraskolan på Telefonplan, Mellbystrandsskolan i Laholm, Nyköpings högstadium och Glömstaskolan i Huddinge. Alla som jobbar på de nya skolorna vittnar om samma sak:

Man blir snabbt hemmablind. Det är ändå verksamheten som är det viktiga! Nya lokaler kan ge oss möjligheter och skapa förutsättningar, men vi måste fylla skolan med ett genomtänkt innehåll! 

För en lärare i en ny skola förstår jag att fokus snabbt vrids från lokalerna till verksamhetens innehåll. Så är det i någon mening för alla lärare. Läraren verkar efter bästa förmåga i den miljö som är given. För en lärare som traskar runt i en 60 år gammal skola är det ändå… minst sagt frustrerande och ibland en smula nedslående att, efter dessa besök, återvända till en i alltför många avseenden dysfunktionell lärartillvaro. Då faller orden ”verksamhetens innehåll” ganska platt och man kan bara konstatera att landets elever har, även utifrån ett arbetsmiljöperspektiv, helt olika förutsättningar som påverkar möjligheterna att lära sig. Men, säger de som vet, om några år har vi också en ny skola! Några bilder från besöken med de starkaste intrycken och delar som jag hoppas tillgodoses i vår nya skola formulerade i korta kommentarer följer…

Spiraltrappa runt en penna. Upplyst entré till alla salar. Fasader med fönster som löv på Kunskapens träd och texten Vi är framtiden: Sanna, Mustafa, Alba och Reimo! Vi är här för att lära oss! Genialiskt!

 

Generöst med platser för möten av olika slag; en fika över en god bok, skönt häng, lunch i atriumet eller samtal om skolarbeten.

 

Varje rum har en funktion. Olika salar och platser att sitta på för olika aktiviteter.

 

Bortom långa korridorer, mörka hörn och undangömda kapprum. Dessutom har nästan alla ytor en ägare.

 

För en tekniknörd är en ny skola himmelriket. Titta bara på de snygga kontaktboxarna som hänger i taket! I personalrummet finns mysig belysning med laddningsmöjligheter. I elevskåpen finns eluttag liksom vid de allmänna sittytorna. I like it…. a lot!

 

Skapa rum i rummet med textilier. Skenor i taket eller spårprofiler där en smidig vikvägg snabbt förändrar rummet. Robotdammsugare som städar under natten. En genomtänkt digital miljö utan sladdar och konverteringsproblematik. Just att den är genomtänkt och integrerad överallt är den stora förtjänsten. Läraren kan sitta i en del av skolan och publicera ett schema, frågor till lektionen eller instruktioner på en TV-skärm eleven möter i en annan del av skolan. Ändamålsenligt är ordet!

En ny tidsenlig skola är inte bara funktionell i många olika avseenden, alltifrån hur flödet är genom dess rum till hur den digitala tekniken blir en naturlig del av elevernas och lärarnas skoldag. Den skickar också signaler till elever, vårdnadshavare, lärare och samhället att skolan är viktig. Att eleven är viktig. Att kunskap är nyckeln till framtiden. Därför vill jag också ha en ny skola! NU!

Skapa en läsfrämjande miljö

Det är häftigt hur en liten gnista kan tända ett kollegium! Efter att flera lärare genomfört egna pedagogiska promenader och funderat över sig själva som läsande förebilder knöt många näven och bestämde sig för att berika den kulturella miljön. Bara några av de initiativ som ägde rum inom loppet av en vecka var:

Vi läser Stian Holes Hermans hemlighet. Bilder från boken tillsammans med elevernas rubriceringar, reflekterande texter och kreativt skapande publicerar vi i en monter.

Eleverna har inventerat skolans blivande läsmiljöer genom fota potentiella platser och ska ge förslag hur de kan möbleras.

Jag nappade på idén att publicera Sokratiska samtal om Narnia där eleverna bland annat ska jämföra boken och filmen: Filosofiska rummet.

Min klass läser just nu Mio min Mio. Eleverna jämför illustrationer med scener ur filmen. De väljer ut bilder och skriver texter som publiceras i klassrummet.

Jag vill starta en bokcirkel där läsintresserade elever i alla åldrar kan mötas och samtala om litteratur.

Mina elever ska ta med texter de läst (privat) kopplade till det aktuella temat. Eleverna blir Textspanare.

Dessutom uppmanade en lärare hela kollegiet nästa vecka med att bära en bok. På kvällen startades en Facebooktråd av idrottsläraren:

Några lärare antog utmaningen redan dagen efter och hade tagit med sig böcker som de bar omkring på. Förhoppningsvis fick de nyfikna frågor av eleverna!

Några lärare. På en skola. Under en vecka. Små eldkorgar var och en för sig, men en lysande och sprakande vårbrasa tillsammans! Coolt va?!

Att upptäcka sin egen skola

Flera av kommunens skolor är gamla och slitna. Fyrkantiga och trånga. Det planeras för nya skolor, men spaden är inte satt i jorden på grund av politisk oenighet. Satsningar på den befintliga skolmiljön läggs på hyllan av förklarliga skäl. Då är det lätt att personalen hamnar i ett sorts vakuum, ett handlingsförlamat tillstånd. Det är ingen idé att göra något då det ser för jä….t ut i resten av skolan. Tyvärr har den inställningen en tendens att sprida sig som negativa ringar på vattnet med lärare och elever som inte bara är passiva, utan som struntar i att hålla bänkraderna raka, tavlorna rengjorda och pappershögarna rensade. Jag utgör inte något undantag. Jag är en del av den arbetsmiljö jag vistas i och bär precis som alla andra fullt ansvar för den. Att miljöns betydelse för elevernas lärande och välbefinnande är av stor betydelse är vedertaget. Efter del 3 av Läslyftets modul Stimulera läsintresse tvingas vi kritiskt granska den egna skolan och hur vi skapar stimulerande läsmiljöer. Fem viktiga minuter som ingöt lite hopp och lockade fram lusten igen:

Anne-Marie Körling skriver i Undervisningen mellan oss (Lärarförlaget, 2015) om den pedagogiska promenaden som ett sätt att undersöka skolans sociala, fysiska och kulturella miljö:

I en skola möts jag av en stor teckning av Martin Luther King och delar av det berömda talet om drömmen han hade. Intill teckningen syns elevernas texter om sina drömmar. Jag kan läsa det eleverna har skrivit och genom detta få se något av det lärarna har gett eleverna att lära genom. Lite längre ner i korridoren ser jag fotografier av skolans personal. Alla ler. I händerna har de böcker. På den här skolan läser man. (sid 23)

Med filmen och Anne-Maries ord i bakhuvudet går jag igenom skolan. Jag möter det här på min väg från matsalen till personalrummet:

  • Glada elever som hälsar
  • Elever som frågar om hjälp
  • Elever som vill hämta en fotboll i klassrummet
  • Två elever som är sysselsatta med en skoluppgift
  • En lärare som sitter i korridoren och pratar med några elever
  • En annan lärare som springer för att hämta vaktmästaren
  • Andra lärare som hejar på varandra

Jag ser några elevalster:
img_4949
img_4951

Men också:

  • Färgsläpp på väggarna
  • Ett trasigt bord runt slitna bänkar
  • Långa korridorer med lysrörsbelysning
  • Gardiner från 1983
  • Persienner på trekvart
  • Pennor, papper och godispapper på golvet

Det här ser jag inte:

  • Bokomslag
  • Böcker
  • Tidningar
  • Citat eller kunskapsord i olika ämnen
  • Inspirerande bilder (t ex författarporträtt eller filmaffischer)

Konstaterar efter den korta promenaden att den sociala miljön är tillfredsställande. I den fysiska finns det en hel del att önska. I den kulturella har vi, lärare och elever, mycket att göra. Här finns en lista på förslag som alla kan använda sig av för att läsfrämja skolan. Nu jäklar!

Förbjuden kärlek

I mycket kortfattat format: Kronologi, texter, filmer, samtal och skrivuppgifter på temat Förbjuden kärlek. Tid till förfogande: tre-fyra lektioner/vecka under fem veckor. Genomfördes i en årskurs åtta. Och nej, alla texter och filmer berör inte förbjuden kärlek… men kärlek. Går förstås att hitta massor av andra texter, bilder, filmer som passar in på temat…
texter

Vem får en ros på alla hjärtans dag? 🌹

Före läsning: Tre ord ur texten: JIPPO, BUNKE, UPPSKATTNING
Högläsning och tankestopp 14 februari
Att analysera och diskutera: Elevsvar
Text: 14 Februari

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?

Inför filmen: Förutspå handlingen
Analysera filmen, Citat om kärlek: Kärlek vid första ögonkastet
Kortfilm: Nuit Blanche

Vem var du kär i när du var liten? 💕

Före läsning: Samtal om kärlek, Samla ord
Ord om kärlek
Texter: Utan dina andetag. Min älskling, du är som en ros.

Romeo och Julia

GOTD om Shakespeare
Sokratiskt samtal
Skriva som Shakespeare
Förklara ord, skriva meningar och analysera (Romeo och Julia – modiga, naiva eller dumma?)
Text och film: Balkongscenen i Romeo och Julia, Romeo + Juliet (1996)

En novell om ett enda ögonblick, går det?

Steg för steg: Skriva mikronovell
Kortfilm: Nuit Blanche

Förbjuden kärlek på riktigt

Ku Klux Klan Mississippi Prata om Amy och Marwin
Reportagefilm: Korrespondenterna

Slutuppgifter

Att skriva en novell om förbjuden kärlek – steg för steg
Att argumentera

Skriva steg för steg

De för eleverna mest framgångsrika skrivprojekten är av karaktären ”steg-för-steg”. Skrivandet föregås såklart av genomgångar, samt gemensamma och individuella iakttagelser och övningar. Ibland får eleverna omsätta kunskaperna i direkt anslutning till övningarna och ibland avslutas en period med en längre skrivuppgift där eleverna får träna på flera delar (en gång till så att säga).

Inför de senaste skrivprojektet har eleverna läst texter, sett filmer, samtalat och skrivit om Förbjuden kärlek. Vi har gjort övningar där bland annat delarna dramaturgi, tillbakablickar, kontraster, gestaltning, bildspråk, miljöns betydelse och diktens form förekommit. Dessa delar har jag vävt in i slutuppgiften där eleverna ska omsätta sina kunskaper. Uppgiften består av fem delar och har ett index i början av dokumentet. Jag introducerar en del/lektion. Uppgiften är nyskriven, bara testad i en klass och därför inte reviderad ännu. Så feel free att kopiera och redigera precis hur mycket du vill! Klicka på bilden för att se uppgiften:

forbjuden-karlek

Några av elevernas förklaringar till varför de lyckas så väl med steg-för-steg-skrivandet:

  • Det är enklare att göra en del i taget istället för att få hela uppgiften på en gång.
  • Det är skönt med de tydliga ramarna. Då seglar man inte iväg.
  • Det är lättare att skriva mycket om det finns ramar.
  • Det är bra att man ska tänka på en sak i taget (som varje del tar upp).

Tidigare skrivprojekt i liknande format, men där övningarna är kopplade direkt till varje del, är ÖN, VILSE och några andra som är skrivna av Josef Sahlin, Martin Fernström och Lotta Bohlin på Årstaskolan: En bok du sent ska glömma, Klippet, Den magiska dörren och Monstret.