Intellektuell övervakningskamera

En del skolor redovisar elevernas resultat regelbundet i administrativa system där både elever och vårdnadshavare har tillträde. Varenda provresultat, läxförhör och inlämningsuppgift matas in och meddelanden skickas hem flera gånger per termin om ”hur det går” i skolan. Jag är lite bekymrad över tilltron på denna administration (att vårdnadshavare inte aktivt tar del av denna information eller inte kan på grund av de dysfunktionella systemen är en annan fråga som jag lämnar därhän).

Först en brasklapp: Om eleven har problem av olika slag, av social karaktär och/eller något som rör inlärning, som yttrar sig i exempelvis skolk, koncentrationssvårigheter, inlärningssvårigheter, förändrat beteende, konflikter, trötthet eller utanförskap ska såklart skolan agera och kontakta hemmet. En brasklapp till: Alla vårdnadshavare vill sina barn väl. Det vet lärare.

Det finns en rad problematiska aspekter med att frekvent redovisa elevernas resultat. Några är:

  • Eleven och läraren har ett osynligt kontrakt. Läraren undervisar för att eleven ska lära sig. Läraren har tilltro till elevens förmåga. Eleven försöker och gör sitt bästa. När det inte går som planerat tar båda parter förhoppningsvis ett omtag och testar igen. Och igen. Och igen. Ibland går det några veckor, ibland några månader och ibland år. Men oftast går det. Att bevittna när en elev erövrar något och upplever glädjen av ”jag gjorde det” är bland det häftigaste man kan vara med om som lärare. I den bästa av skolvärldar litar eleven på läraren och läraren ger aldrig upp tron på elevens förmåga, även om resultatet är påvert. Vad händer med tilliten om läraren börjar kommunicera elevens resultat med vårdnadshavare i ett alltför tidigt skede? Jag menar inte att det alltid är negativt för relationen lärare-elev, men det finns en risk att det signalerar ”jag tror inte på dig” och kan i sämsta fall leda till ett rivet kontrakt.
  • Elevens rätt till sin integritet. Visserligen är eleven i både grund- och gymnasieskolan under 18 år, men bör i många avseenden själv få avgöra vad som ska finnas i den inre och yttre sfären. Är det respektfullt mot eleven att publicera och kommunicera dennes resultat, flera gånger per termin, in i minsta detalj?
  • Ett utdelat förtroende kan leda till självständighet. Självfallet ska förtroendet stå i proportion till förmåga och avgöras utifrån situation och sammanhang. Blir eleven självständig om någon annan än eleven själv, till exempel lärare och vårdnadshavare, bokför, kontrollerar och kommunicerar elevernas varenda kognitiva steg i skolan?
  • Att förstå sambandet, kopplingen mellan insats och utfall, är en grundförutsättning för att kunna ta ansvar för sitt lärande. Vad händer med ansvarsförskjutningen när vårdnadshavare hör av sig för att ”fixa betygen”? När lärare jagar elever med rester och terminens femte omprov fem i tolv? Vem tar då ansvar för elevens resultat – eleven själv eller någon annan?
  • Flit är en avgörande faktor för hur väl eleven lyckas. De elever som aktivt deltar i undervisningen, försöker, misslyckas, testar igen, kommer en liten bit på vägen varje vecka och så ofta som möjligt gör sitt bästa är de elever som tar störst steg på sin utvecklingskurva, oavsett kunskapsnivå. När resultaten kommuniceras till vårdnadshavare i sönderhackade fragment finns det en risk att erövrandet av kunskaper framstår som enkelt och snabbt fixat när det i själva verket inte är det. Lärande är ofta en långsam process som kräver tålamod, tålamod och tålamod. Sa jag tålamod förresten?
  • Att ha och nå mål kan fungera som drivkraft för en del, men inte för alla. Orsakerna till motivationen kan variera vid olika tillfällen och sammanhang. Dessutom: Om allt ska checkas av i fasta system med begränsad terminologi, hur förhåller sig man då till det okända och det som ligger bortom horisonten? När man talar i termer av att ”nå målen” eller ”fixa betygen” reducerar man undervisningens innehåll. Ibland leder undervisningen in på små, krokiga, svindlande och givande omvägar. Allt kan inte forceras fram som om skolan gick på räls. Det blir tunt, smalt och tråkigt. Fattigt.
  • En del av kunskapen är enkel att greppa, och bedöma, som tvåans gångertabell eller huvudstäder i Europa. Andra delar av kunskapen är stundtals flyktig och ett virrvarr av fakta, förståelse, färdigheter, men också erfarenheter, tankar, perspektiv, nyfikenhet, mod och förmåga att omsätta kunskaperna i nya och hittills okända sammanhang. Sådan kunskap är komplex då den består av många olika delar och är därför mycket svårare att bedöma. Att kommunicera en sådan bedömning annat än i ett koncentrerat omdöme (ett betyg) är nästintill omöjligt. Det kräver nämligen kunskap om och insikt i lärarens planering, bakomliggande syfte, materialets möjligheter och begränsningar, uppgifternas funktion och alla styrdokument. Ska lärare lägga tid på att redogöra detta för en lekman?
  • En negativ bieffekt av de nationella provens betydelse är den så kallade Washback-effekten. Verksamheten riskerar att fokusera på de enstaka aspekter som bedöms i proven. Skolan lär eleverna för provet. Precis som treämnesskolan blev en realitet under 90-talet då ett ensidigt fokus lades på ”huvudämnena” matematik, svenska och engelska. Vad händer med undervisningen om skolan ska kommunicera resultat på ett sätt som vårdnadshavare ska förstå? Det finns en uppenbar risk att undervisningen blir begränsad då syfte och mål (det som ska bedömas) blir samma sak. Det finns en risk att många andra saker som är viktiga för elevens totala lärande förbises. Det kan vara exempelvis frågor som är viktiga för eleven som blivande samhällsmedborgare, som att förstå och förhålla sig till demokratiska rättigheter och skyldigheter, både för sin egen skull och med andras bästa för ögonen.
  • Varken elever eller vårdnadshavare har någonting med läroplanen och kunskapskraven att göra. Det är lärarens verktyg för att avgöra i vilken mån eleven uppfyller ett antal krav. Krav kan eleven inte nå. Kan vi en gång för alla fastslå att läroplanen är lärarens bok och ingen annans?

Vad händer med barnets integritet, självständighet och ansvarsförmåga när skolan regelbundet matar vårdnadshavare med information om ”hur det går” i skolan? Vad händer med skolan, läraren och eleven när vårdnadshavare erbjuder sig att hjälpa till med att ”fixa” betygen?

Från årskurs sex får alla elever betyg två gånger per läsår. Det borde räcka, eller vad tycker du? Avslutningsvis en anekdot från förr som säger något om hur sakernas tillstånd har förändrats. Så här sa min pappa till mig när han såg mitt första betyg:

Anne Frank – Rysligt relevant

Jag vet faktiskt inte vilken gång i ordningen jag läser Anne Frank. Jag läser den just nu med mina nior. Före läsningen av dagboken kikade vi in på Anne Frank Museum där det finns mycket att hämta. Där finns bakgrundshistoria, persongalleri, och en interaktiv bild av gårdshuset. De första 100 sidorna gick ganska lätt för eleverna att läsa, men fram till mitten av boken får de kämpa. Det är lågintensivt och stundtals svårt att relatera till Annes vardagsbetraktelser om samlivet i gårdshuset. Jag hoppas att läsningen tar fart igen när hon börjar skriva om sina innersta tankar och Peter. Jag vet inte om det beror på samtiden, men jag grips av hennes text och tankar på ett sätt jag aldrig tidigare gjort. Hon är en självupptagen, självkritisk och trotsig tonåring och samtidigt en insiktsfull, generös och empatisk världsmedborgare. I det lilla gårdshuset där åtta instängda personer huserade skrev 13,5-åriga (!) Anne den 13 januari 1943…

Efter en tredjedels läsning av boken är här några av de citat som vi har samtalat om.

Inte med någon av mina bekanta kan jag göra annat än att skoja, jag får aldrig tillfälle att tala om annat än alldagligheter eller att bli en smula mer intim, vilket är själva knuten. (20 juni 1942)

  • Hur ser Annes vänskapsband ut? Vad gör de? Vad pratar de om?
  • Hur beskriver Anne vänskap? Vad är “knuten”?
  • Hur beskriver hon relationen till pojkar?

Efter maj 1940 gick det utför med de goda tiderna: först kriget, sedan kapitulationen, tyskarnas inmarsch och eländet för oss judar tog sin början. Judelagarna följde slag i slag och vår frihet blev rejält beskuren. Judar måste bära judestjärna. Judar måste lämna in sina cyklar. Judar får inte åka spårvagn. Judar får inte åka bil, inte ens privat. Judar får bara handla mellan kl. 15.00 och 17.00. Judar får bara gå till en judisk frisör. Judar får inte vistas på gatorna mellan 20.00 på kvällen och 6.00 på morgonen. Judar får inte besöka teatrar, biografer och andra nöjeslokaler. Judar äger inte tillträde badhus, och inte heller till tennis-, landhockey-, eller andra idrottsplatser. Judar får inte ro båt. Judar får inte offentligt utöva någon sport. Judar får inte längre sitta ute i trädgården efter klockan åtta på kvällen, inte ens hos bekanta. Judar får inte komma hem till kristna. Judar måste gå i judiska skolor, plus en massa annat i samma stil. Så flöt vårt liv vidare och vi fick varken det ena eller det andra. (20 juni 1942)

  • Hur förhåller sig Anne (och familjen) till alla förbud? Vad känner hon och de andra inför det?
  • Hur tror du att dessa förbud påverkar de som inte berörs av förbuden?
  • Föreställ dig att det är du som blir förbjuden att göra en massa saker. Vilket/vilka skulle begränsa dig mest och hur skulle det påverka dig?

Ingen människa skulle kunna ana att det gömmer sig så många rum bakom den enkla gråmålade dörren. (9 juli 1942) Det tynger mig mer än jag kan säga att vi aldrig får komma utomhus, och jag är hemskt rädd för att vi ska bli upptäckta och få en kula i oss. (28 september 1942) Inte nog med att vi inte fick spola med vatten under dagen, vi fick heller inte gå på toa. (29 september 1942)

  • Hur beskriver Anne livet gårdshuset?
  • Hur upplever hon sin vardag? Vad känner och tänker hon?

Men att jag däremot skrev så ogenerat om andra ring kan jag inte leva mig in i längre. Jag skäms verkligen när jag läser igenom sidorna som behandlar ämnen som jag föredrar att tänka mig vackrare. Nåja, nog om den saken. (22 januari 1944, tillägg)

  • Anne skriver i sitt tillägg, över ett år senare, att hon förvånas över sitt sätt att skriva. Vad är det hon förvånas över?
  • Hur känner hon inför detta? Varför då, tror du?
  • Kan du känna igen dig? Kan du titta tillbaka på hur du var för ett år sedan och vad har du för tankar om det?

Jag står helt enkelt inte ut med mor. För att inte ständigt snäsa av henne och hålla mig lugn får jag tvinga mig med våld, jag skulle utan vidare kunna slå henne rakt i ansiktet. Jag vet inte hur det kommer sig att jag känner en så fasansfull antipati gentemot henne. (3 oktober 1942)

  • Hur känner Anne inför sin mor? Vad beror det på (denna gång)?
  • Hur känner systern för sin mor (som det verkar)?
  • Hur är Annes relation till sin far?
  • Hur verkar relationen mellan far, mor och Margot vara?

I kvällsmörkret kan jag ofta se hyggliga, oskyldiga människor gå förbi på led, med gråtande barn, de bara travar vidare kommenderade av några sådana där karlar och blir slagna och plågade tills de nästan faller omkull. Ingen skonas, åldringar, ungar, spädbarn, havande kvinnor, sjuka, alla, alla tvingas de tåga döden till mötes. (19 november 1942)
Frun gjorde allt möjligt på en gång, pluggade nederländska i en bok, rörde om soppan, tittade till köket och suckade och klagade över ett brutet övre revben. Så går det till när äldre damer (!) ägnar sig åt alltför idiotiska gymnastikövningar för att bli av med sin feta ända! (10 december 1942)

  • Om Annes skrivande: Vilka ordval och uttryck använder hon? Vad är typiskt för en 13-åring och vad sticker ut? På vilket sätt?
  • Anne skärskådar sig sig själv och andra. Likt en vardagsdetektiv noterar hon mänskligt beteende med ett skarpt sinnelag. Vad säger det om henne?

Alla tycker jag är tillgjord om jag pratar, löjlig om jag tiger, fräck om jag ger svar på tal, slug om jag kommer på en bra idé, lat om jag är trött, egoistiskt om jag tar en tugga för mycket, dum, feg, beräknande osv. osv. Dagarna i ända hör jag inte annat än att jag är en outhärdlig jäntunge, och även om jag skrattar åt alltihop och inte låtsas ta vid mig, så svider det likafullt, jag skulle gärna vilja be Gud skänka mig en annorlunda natur, en som inte får alla människor att vända sig emot mig. (30 januari 1943)

  • Vad tycker de andra om Anne tror hon? Varför är/blir det så?
  • Vad tycker och tänker Anne om alla de andra i huset?

Jag låg tyst kvar och tyckte genast att det var elakt gjort av mig att så bryskt stöta henne ifrån mig, men visste också att jag inte kunde ha svarat annorlunda. Jag kan inte hyckla och be med henne mot min vilja. Då gick det bara inte. Jag hyste medlidande med mor, riktigt verkligt stort medlidande, men nu hade jag för första gången i mitt liv noterat att min kyliga hållning inte alls lämnade henne likgiltig. (2 april 1943)

  • Hur tänker Anne om sin mamma?
  • Varför har det blivit så kyligt dem emellan?

Men jag inser faktiskt att jag kommer längre om jag hycklar en smula i stället för att hålla fast vid den gamla vanan att ständigt inför alla säga min mening rakt ut (även om ingen frågar efter min mening eller fäster något avseenden vid den). Hemskt ofta faller jag förstås ur min roll och kan inte bara tid inför orättvisor, så att det åter igen kan gå fyra veckor det sladdras om världens fräckaste flickunge. (11 juli 1943)

  • Vilken ställning har Anne i huset?
  • Hur kan den förklaras?
  • Går det att applicera fenomenet ”Att skjuta budbäraren” på Anne?

Frågorna är universella, allmänmänskliga och tidlösa. Fördomar. Förbud. Förintelsen. Krig. Ensamhet. Påfrestningar. Samlevnad. Frigörelse. Identitet. Solidaritet. Anne Franks dagbok är rysligt relevant. Ständigt. För alla människor. Läs den igen!

När undervisningen tar omvägar

Just nu läser jag deckare med årskurs åtta. Jag inleder med att berätta om deckare av olika slag, exempelvis pussel, hårdkokt, inverterad, psykologisk, true crime och socialrealistisk. Vi samtalar om deckarens typiska inslag och ”regler”. Vi börjar läsa den nyskrivna novellen Knackningar av Johan Theorin. Den handlar om en sexköpare som kidnappar en ung rumänsk kvinna. Hon har i sin tur blivit utsatt för trafficking. Efter några tankestopp och när vi kommit halvvägs in i novellen märker jag att eleverna berörs av kvinnans öde. De ställer frågor om trafficking och sexualbrott. Mycket längre än ett fåtal svar kommer vi inte första lektionen. Jag bestämmer mig dock att läsningen av novellens upplösningen får vänta. Ett sidospår tar form. Nästa lektion läser, samtalar och skriver eleverna referat om dessa fem delar relaterade till novellen …

 

1. MÄNNISKOHANDEL

https://polisen.se/lagar-och-regler

FN definierar människohandel så här: Människohandel innebär rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagande av personer genom hot eller bruk av våld eller andra former av tvång bortförande bedrägeri vilseledande, maktmissbruk eller missbruk av en persons utsatta belägenhet eller givande eller mottagande av betalning eller förmåner för att erhålla samtycke från en person som har kontroll över en annan person i syfte att utnyttja denna person.
https://www.brottsoffermyndigheten.se

En ordlista – vad betyder orden i detta sammanhang?

  • rekrytera
  • transportera
  • överföra
  • husering
  • kidnappning
  • bedrägeri
  • lurendrejeri
  • missbruka en maktposition/sårbarhet


2. OMFATTNINGEN (ANMÄLNINGAR OCH DOMAR)

https://sverigesradio.se

 

3. VILKA SÄLJER OCH VILKA BLIR UTNYTTJADE?

https://www.expressen.se


4. SEXUALBROTT

https://polisen.se

 

5. SAMTYCKE

https://www.1177.se

I slutet av lektionen frågar en elev: Varför är det nästan bara män som håller på med sådant här?! Det är en mycket bra fråga som jag ber att få återkomma till (då den inte är alldeles enkel att besvara och kräver en hel del förberedelser för att det ska bli bra). Innan ytterligare ett sidospår, från sidospåret, får vi inte glömma bort novellen:

Inlåst i en bur, placerad i en lägenhet, lyckas kvinnan få ut sin hand och börjar metodiskt knacka i golvet. Tre korta, tre långa, tre korta … är det någon som hör hennes knackningar?

Frågor till novellen finns här

En ö i havet – Kapitel 41

Mina sjuor tyckte mycket om Annika Thors En ö i havet, men de störde sig lite på att Steffi aldrig fick någon upprättelse mot Sylvia. Om detta tomrum skriver vi ett eget kapitel… bokens sista… kapitel 41! Skrivandet genomfördes i några inledande och avgränsade delar (för att utveckla skrivandet med bildspråk och åstadkomma en längre text med dramaturgi). Uppgiften handlar också indirekt om att leva sig in i boken och visar hur eleverna har uppfattat karaktärerna. Det blir också ett tillfälle att samtala om ord som upprättelse, hämnd, förlåtelse och försoning. De tre första delarna gjordes gemensamt under bestämd tid. Därefter fick eleverna själva förfoga över resterande delar, och göra eventuella kompletteringar till sitt tidigare skrivande, under en längre sammanhängande del av den 80 minuter långa lektionen. En del elever hade egna idéer och ville frångå den tänkta ramen och det fick de såklart göra.

INTRODUKTION

Vi lämnar Steffi och Nelli när bråket med pojken och Putte har löst sig, liksom många andra saker. Steffi har en fin kompis i Vera och trivs allt bättre med tant Märta, som ju faktiskt brytt sig om Steffi och visat sin kärlek till henne. Steffi är mycket starkare och gladare än vad hon var för bara några månader sen. Men hon har ännu inte fått upprättelse mot Sylvia och än mindre någon ursäkt för allt som hon har gjort mot Steffi. Skriv ett avslutande kapitel om ett möte mellan Steffi och Sylvia!

DEL 1: Steffi befinner sig på en plats där harmoni råder. Använd naturen, tidpunkten och vädret som spegel för hur hon mår. Vi samlar ord gemensamt:
POSITIVA ORD OM MILJÖN och VÄDRET: sol, värme, mjuk säng, vindstilla, blå himmel, vita fluffiga moln, fåglar som kvittar
VAD GÖR MAN NÄR MAN ÄR TILLFREDS: äter god mat, skuttar, går med lätta steg, skrattar, ler, sjunger, gnolar

DEL 2: Hon beger sig iväg för att hämta något (du bestämmer vad). Beskriv färden hemifrån fram till platsen. På vägen ska vädret och naturen spegla en annalkande oro – tänk om jag stöter på Sylvia! Vi samlar ord igen:
VÄDRET VÄXLAR: stort grått moln, mörkna, kall vind mot huden, solen går i moln, kråka som kraxar, vågorna blir större och slår mot klipporna, det börjar regna
VAD I NATUREN KAN “VARNA” OM EN KOMMANDE FARA: stenar, kvistar, knotiga grenar, vassa taggar, höga ljud

DEL 3: Väl framme möter hon Sylvia. Beskriv henne som en motståndare av rang. Använd attribut, färger och kläder för att stärka bilden av henne som en “farlig” motståndare. Ordsamlingar:
ATTRIBUT/KLÄDER: mörka kläder, hål i byxorna, grå t-shirt, blå jeansshorts, svarta skor, ny pälsjacka (för att visa upp den), röd sidenklänning, skinnjacka, uppsatt hår
VAD GÖR SYLVIA FÖR ATT SE TUFF UT: Titta bort, himla med ögonen, tugga tuggummi, spotta, fnysa, sucka, skratta åt, hånle

DEL 4: Sylvia förödmjukar Steffi på sedvanligt sätt. Vad har Sylvia sagt tidigare? Vad hittar hon på nu? Vad säger och gör hon? Någon som bevittnar och hejar på?

Textens tomrum

DEL 5: Det blir en maktkamp. Dra ut på händelseförloppet – det ökar spänningen! Steffi ska gå ur kampen som vinnare! Fundera på hur Steffi är som ”vinnare” jämfört med Sylvia. Hur förhåller sig Steffi till Sylvia nu?

DEL 6: Vad händer sen? Steffi återvänder hem – fri! Äntligen! Hur kan hennes känsla återspegla sig i vad hon ser, luktar, känner och hör? Vad gör Steffi på vägen hem?

Eleverna lyckades riktigt bra och trots den till synes ganska snäva ramen blev det unika berättelser! Testa själv!

Zkriva zom Zlatan

Kanske som en mikroövning i samband med språkbruk … eller bara som en rolig, kreativ, tokig språklig aktivitet.
Undersök hur Zlatan uttrycker sig på sin Instagram https://www.instagram.com/iamzlatanibrahimovic/

Gör en lista tillsammans med eleverna om Zlatans språkbruk. Kanske hittar ni saker som: pratar/skriver om sig själv i tredje person, historisk presens, liknelser, metaforer, idiom, superlativ och säkert en massa andra saker.

Jag roade mig med att titta på de senaste inläggen och hittade bland annat: Happy Birthday to Zlatan, Train like a God, Why run when you can fly, Lion on land – shark at sea., Lions don’t compare themselves to humans, This animal cannot be tamed, The Calm before the Storm, Milano never had a king – they have a GOD, God and his students, G O D of the game)

ZKRIVA ZOM ZLATAN

  1. Tänk på något som du tycker om (att göra och kanske är hyfsad på). Det kan vara löpning, legobygge, matlagning, orientering, fotboll, rita, programmering … Skriv ett Instagraminlägg som du skulle ha skrivit det.
  2. Skriv om samma inlägg i Zlatan Ztyle!

Grattis Fredrik!  … Din senaste lektion förändrar elevernas liv … När Fredrik läser en bok lyssnar man … Gud har talat!

 

Scener ur…

Något att pyssla med i samband med läsning av en text från en given tidpunkt … eller som en avbrott i skolvardagen … eller som en kreativ aktivitet mellan två längre projekt. Välj en bild från förr. Leta detaljer på bilden. Det kan vara något som sticker ut eller ser lite roligt, annorlunda eller ”fel” ut. Fundera på vad någon eller några tänker, säger eller känner. Skriv en kort text till bilden. Skriv även en mikroberättelse om bilden där vi får reda på lite mer om sammanhang och situationen. Det kan vara självklarheter, viktigheter, trams eller något udda. Varför inte leka med anakronismer?

SCENER UR EN MIDDAGSBJUDNING

SCENER UR ETT ÄKTENSKAP

SCENER UR ETT ARBETSLIV

Man skulle också kunna leka med olika genrer som: dagboksroman, äventyr, kriminalare, science fiction, thriller eller saga. Skriv tre olika varianter till samma bild!

Hjälp! Jag är rädd!

Syfte: Att inom ramen för temat rädsla skriva en historia om något som skrämmer.

Just nu spånar jag på ett litet skräcktema där läsning, samtal och skrivande kombineras. Jag samlar texter och läser, letar bilder och tittar på filmer som kan vara lämpliga till temat rädsla. Efter eller parallellt med läsningen ska eleverna skriva en historia om när de själva blev rädda (… eller snarare… när de blir rädda). De kan använda sina egna erfarenheter eller hitta på … kanske använda något som de är rädda för? Häromdagen tittade jag ut genom fönstret sent en kväll och blev nästan lite rädd av höstrusket. Vi börjar med att samla ord utifrån bilden jag tog … några kan vara …

Konsten att skriva skräck

Naturen, väder och olika tidpunkter kan förstärka olika känslor på ett effektfullt sätt. Vi tittar på kortfilmen Lost i forestEleverna får fundera på vad i naturen, tiden och vädret som gör att filmen blir otäck? Här finns det ganska många saker, till exempel: fukt, dimma, regn, mörker, mulet, höst, tät skog, fallande löv, djur, lövfria träd, jord, spindelnät, kväll, skuggor, vinden som blåser, plötsliga ljud, mumlande rösterFler uppslag till filmen finns här

Eleverna kan såklart även använda de litterära texterna som inspiration och förebilder.

SKRIVIDÉER OCH BILDER TILL ANSLAG

Anslagen nedan presenteras. Eleverna får fundera enskilt och prata med varandra i par eller mindre grupper för att spåna på upplägg. Därefter följer planering av dramaturgin. Sedan är det hög tid att sätta igång!

Vad är du rädd för?!  

Civilisationens undergång

Varje år skriver skolans nior noveller på ett givet tema. Ibland sammanställs novellerna i olika publikationer, ibland utgör de underlag till manus för kommande filmer och ibland får elever som vill delta i skolans årliga Nobel(pris)tävling.

Årets tema ska presenteras ungefär så här…

Det samhälle du känner är på väg att gå under – hela mänskligheten är hotad

Per Lagerkvist, 1919

Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer
Ligger samlad i ett dunkelt ljus
Över jorden,
Över markens hus
Allt är ömhet
Allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet
människan som lån
Allt är mitt och allt ska tagas ifrån mig
Inom kort ska allt tagas ifrån mig
Träden, molnen, marken där jag går
Jag skall vandra –
ensam utan spår

Harry Martinson, Ur Aniara, 1956

Vi kom från Jorden, Doris land
klenoden i vårt solsystem,
Det enda klot där Livet fått
ett land av mjölk och honung.
Beskriv de landskap som där fanns,
de dagar som där grydde.
Beskriv den människa som i glans
sitt släktes likdräkt sydde
tills Gud och Satan hand i hand
i ett förstört, förgiftat land
kring berg och backar flydde
för människan: askans konung.

Ur Passagen, Simon Stålenhag, 2017

Länk till bilder ur boken

En sekund i taget – del 1

Om novellen

En novell är en kortare berättelse. Den utspelar sig under relativt kort tid. Bestäm därför om din novell ska utspela sig i början, mitten, slutet av eller efter civilisationens undergång.

Handlingen kretsar kring ett begränsat antal personer

Ofta inträffar en händelse, ett problem som senare stegras. Etablera detta så fort som möjligt. Läsaren kan kastas direkt in i handlingen!  

Slutet kan med fördel lämnas öppet så att läsaren får fundera på vad som händer sedan. Slutet kan också vara överraskande, olyckligt eller lyckligt.

Tänk på att lägga krutet på problemet och stegringen av problemet. Det är där du ska beskriva inlevelsefullt hur personerna gör, känner och tänker. Novellen kan bygga på den klassiska dramaturgin:

  • Anslag
  • Presentation
  • Fördjupning
  • Konfliktupptrappning
  • Konfliktupplösning/höjdpunkt
  • Avtoning

Möjliga orsaker till apokalypsen och förslag på anslag

Från deckare till thriller

I samband med att vi läste och lyssnade på deckare och kortare noveller i gränslandet mellan deckare och thriller skrev eleverna egna chattnoveller (skrivit mer om det här). Texter och uppgift komprimerat i en bild:

Det blev 2-3 minuter långa sms-noveller. Det tog eleverna 15-20 minuter att knåpa ihop dem i appar som Text Message Chat Video Maker, TextingStory och ChatStoryMaker. De fick till det riktigt bra! Här ett exempel:

 

Pågår läsning?

När jag jobbade som mellanstadielärare var det inget större problem att fördela (lektions)tiden mellan den fria läsningen och den gemensamma eftersom ämnet svenska i de lägre årskurserna traditionellt haft och har ganska mycket tid. Det var mysigt och bekvämt (faktiskt!) att starta morgonen med 20-30 minuters tyst läsning, men i ärlighetens namn hade jag inte järnkoll på om alla elever verkligen läste. Så här i efterhand får jag nog konstatera att den fria läsningen med ”bänkbok” fick för mycket lektionstid. Hur är det ställt med bänkboken idag? Finns den kvar och hur mycket tid får den?

På högstadiet är det svårare med den fria läsningen eftersom tiden är knapp(are). Sedan ganska många år tillbaka har vi ca 150-170 minuter svenska i årskurserna 7-9. Det är mycket som ska rymmas inom dessa minuter. Jag upplever dessutom att det har blivit svårare att låta eleverna välja litteratur och därefter faktiskt få dem att läsa den. Och hur ska jag som lärare hinna med att följa upp varje elevs enskilda läsning? Vad ska eleverna göra före, under och efter läsningen? Frågor som jag har svårt att hitta några riktigt bra svar och lösningar på. Nackdelen med den gemensamma läsningen är att eleverna inte får någon möjlighet att välja. Det kan gå långt mellan titlarna där boken träffar den enskilde eleven rätt i själ och hjärta. Några läsfrämjande åtgärder som 90 sekunders högläsning, Boktipsa, Synliggöra läsningen och Hela skolan läser kanske kan vara alternativ som stimulerar den fria läsningen utanför skoltiden?

Idag väljer jag nästan uteslutande att läsa gemensamt med eleverna. Då läser de i alla fall. Det finns många fördelar med den gemensamma läsningen. Läraren kan anpassa utifrån gruppens intressen och behov och variera till exempel innehåll (ämnen), sammanhang, svårighetsgrad, genrer och författarskap. Eleverna får möta många olika frågor och med stor sannolikhet sådant de själva inte skulle ha valt! De breddar därmed sin repertoar och får förhoppningsvis nya kunskaper, erfarenheter och insikter. I en gemensam läsupplevelse kan man också använda kraften i det gemensamma! Möjligheten att samtala och skriva om samma text, kapitel, sida och ord underlättar oerhört i undervisningen.

Hur förhåller du dig till detta dilemma? Dina närmaste ämneskollegor? Skolan?

Just nu läser vi Möss och människor i åk 9. Några elever läser gärna högt för varandra. Härom dagen smög två elever iväg och letade upp en avskild plats och … bara läste. När de kom tillbaka efter ett stunds läsning sa en av dem:

Det här är den bästa bok vi läst. Helt i min stil. Jag gillar den verkligen!

Då träffade jag rätt EN gång i alla fall. Alltid något!