En lektion med digitala verktyg

En händelse och ett konstverk som naturligtvis kan ingå i ett större sammanhang. Inlägget är kortfattat för att visa hur strukturen och användandet av digitala verktyg kan se ut.  En 3D-version av Guernica (1937) väcker många tankar och kan användas när eleverna läser om mellankrigstiden och andra världskriget, men den kan säkert ingå andra sammanhang också, till exempel för att koppla till aktuella händelser (situationen i världen och mänskliga rättigheter).

En lektionsidé med digitala verktyg

  • Titta på filmen. Vilka tankar får du efter den? Vilka ord dyker upp i huvudet?
  • Samla ord i en Answergarden. Utmana eleverna att de ska samla 100 ord på fem minuter (brukar alltid fungera).
  • Kategorisera orden på valfritt sätt eller som läraren bestämmer, t ex i ordklasser.
  • Välj valfri del av konstverket (skärmdump).
  • Skapa en dikt (av de kategoriserade orden) som passar till bilden.
  • Kombinera text och bild i en Canva.
  • Publicera i en Padlet och ta del av varandras dikter! Tala och lyssna.

De digitala verktygen används för att presentera, producera, publicera och interagera.

Ur elevens perspektiv

Ett litet inlägg i den offentliga debatten om en skola som blir allt svårare att känna igen sig i.

I skoldebatten hörs politiker, debattörer, huvudmän och ibland skolledare. Sällan lärare och nästan aldrig elever. Ord som PISA-ras, måluppfyllelse, kunskap, bedömning, prov, betyg, disciplin och krav omgärdar det offentliga samtalet om skolan… som förs av många aktörer, utom de som är direkt berörda. Lärarna och eleverna alltså. I samtalen är ordvalen viktiga. Orden skapar en bild om vad som är viktigt. Det viktiga påverkar praktiken. Alltså finns det en risk att det offentliga samtalet om skolan påverkar vår undervisningspraktik i negativ riktning för eleven, vare sig vi vill det eller inte (jag har tidigare skrivit om hur pedagogiska trender påverkar våra elever i Ensidigt fokus på bedömning). Att bedöma och värdera elevens kunskaper i alltför stor utsträckning leder till att alltför många elever kroknar och tappar lusten att lära. Det är en viss skillnad på krav och förväntningar... eller hur?

Jag kommer precis från ett besök med en nia som jag längre inte undervisar. Mötet med ungdomarna har gett mig energi som sprutar ut ur öronen. Elever har ju oftast den effekten på oss lärare. Jag har svårt att tänka mig andra yrken som både kan ge och ta så mycket energi… samtidigt. I samma stund som energin flödar blir jag eftertänksam och funderar på vilken betydelse vi lärare kan ha för en ung människas liv. Vi kan bokstavligen vara den som helt förändrar möjligheterna för en elev. Skapar eller begränsar. Lyfter eller sänker.

Jag satte mig ned och samtalade med en elev som hade det kämpigt på olika sätt i sjuan. Dåligt självförtroende, låg motivation och sammanbiten…
ingen-trodde-pa%cc%8a-mig-jag-gjorde-inget-fo%cc%88r-det-var-a%cc%88nda%cc%8a-ingen-ide

Idag har samma elev bra självförtroende, hög motivation och glimten i ögat. Ett och ett halvt år senare. Hur gick det egentligen till? Att bygga upp ett raserat förtroende för skolan igen tar tid. Att bygga upp en elev med stukat självförtroende handlar mycket om att investera, investera och investera lite till. Steg för steg lägger eleven bitarna kunskap, självförtroende och självbild i ett pussel där många olika faktorer samverkar i en positiv spiral. Eleven förklarar:

Jag mötte lärare som trodde att jag kunde klara av saker. Som såg mig. De förklarade för mig så att jag förstod. Jag lyckades lära mig en sak. Sen en till och en till.

Att ge sig själv tid och verkligen prata med eleverna kan förändra situationen inte bara för den enskilde just här och nu. Samtalen kan också ge mig som lärare insikter som jag kan använda i möten med andra elever och även hur jag planerar min undervisning. Det jag tar med mig efter mötet med eleven idag är:

  • Hur jäkla viktigt det är att aldrig ge upp hoppet. Du kan, om du vill.
  • Att inte lämna eleven ensam i sin strävan att lära sig, bygga upp sitt självförtroende och sin identitet.
  • Att stärka eleven genom att fokusera på process istället för resultat. Gör ditt bästa, det räcker.
  • Uppmärksamma vad eleven kan.
  • Att skapa goda förutsättningar för lärande med stöd, struktur och meningsfulla sammanhang.
  • Att använda elevernas tankar i undervisningen.
  • Hur viktigt det är att få lyckas.

Samtal som dessa är läraryrkes absoluta höjdpunkt. Att se en elev växa, känna glädje och stolhet över sin utveckling. Med en framtidstro! Vi har makten i våra händer att forma unga människor och skapa framtidstro… eller inte! Det sker i det personliga mötet och i mötet med vår undervisning. Det är eleverna som är och blir till i vår undervisning. Därför borde alla samtal om skolan ha perspektivet hur eleverna påverkas. Hur skapar vi en skola där både lärare och elever tycker att lärande i alla dess former är skolans viktigaste uppdrag och där eleverna får framtidstro? Elever ska växa i skolan, både socialt och kunskapsmässigt, med bibehållen integritet och självkänsla. Vi kanske ska börja med att lyssna på vad eleverna säger om hur det kan gå till…

Vad tycker du egentligen?

Under en dag gör vi hundratals val. Några av stor betydelse, några mindre eller betydelselösa. Vi förväntas tycka till om saker, men frågan är hur väl underbyggda våra åsikter egentligen är? Åsikter är sällan stabila och vi är ofta väldigt lättpåverkade av andra eller situationen. Trots detta kan vi uttrycka våra åsikter tämligen starkt och tvärsäkert i många olika frågor. Dessutom hittar vi snabbt argument som styrker våra åsikter. Eleverna är också duktiga på att tycka saker. Varför inte testa om eleverna hittar på argument som passar deras åsikter? Den här lektionsidén hämtade jag ifrån SVT-programmet Sociala monster (avsnitt 4) där Filip & Fredrik medverkade i ett litet experiment. Lektionsidén består av tre delar.

Del 1 – Vad tycker du om några aktuella samhällsfrågor

Eleverna får träna på att argumentera. De ska helt enkelt försöka hitta så många argument som möjligt som styrker deras åsikt. Dela ut svarsblanketten. Under varje svarsalternativ finns det gott om utrymme att skriva argument (som eleverna sedan kan använda som stöd i samtalen). Läs en fråga i taget och låt eleverna svara enskilt. Eleverna delger varandra svaren i mindre grupper om 3-4 elever där de också argumenterar för sin sak. Tidsbegränsa diskussionen till ett par minuter per påstående  (som är hämtade från programmet och ursprungligen kommer från Lunds universitet).

Del 2  – Samtal i helklass

Medan eleverna samtalar byter du i smyg till sida 3 i presentationen. Där har två av frågorna fått helt motsatt innebörd. I fråga 2 har ordet ”acceptabelt” blivit ”oacceptabelt” och i fråga 5 har ett ”inte” smugit sig in i påståendet. Samla in svarslapparna. Nu får grupperna redogöra för sina samtal i helklass. Gör några nedslag i grupperna. När du kommer till frågorna 2 och 5 kan enskilda elever ges möjlighet att lufta sin syn på saken. Gör så här:

  1. Läs påståendet högt och utdela ordet till en elev
  2. Berätta och visa hur eleven har svarat och ge denne tid att tänka över argumenten
  3. Eleven får motivera sitt svar

Det borde väcka några reaktioner i samtalsgruppen… och kanske ge några insikter. Testa detta på några fler utvalda elever (du har säkert god kännedom om vilka som lämpar sig väl att genomföra detta lilla experiment på).

Del 3 – Vad visar experimentet?

Eleverna får fundera på hur det kan komma sig att vi ”hittar på” argument som styrker vår åsikt. I vilka frågor är det vanligare än andra? Vet eleverna vad de och andra egentligen tycker om olika frågor? Trevligt om någon kommer till insikten att många frågor inte är så enkla – att världen inte är så digital med enkla svar om rätt och fel – utan går att belysa ur många olika perspektiv… och att livet handlar om att göra val! Mer eller mindre baserade på förnuftsmässiga argument… och mer eller mindre medvetna!

När miljön beskriver en känsla

En kollega berättade om en enkel övning som går ut på att göra eleverna medvetna om hur miljön kan användas för att förtydliga och förstärka en karaktärs känsla. I En ö i havet av Annika Thor är miljön en viktig del av berättelsen. I bokens inledning möter de vilsna, frusna och flyende flickorna en karg och hård miljö. Efter olika övningar och gemensamma iakttagelser får eleverna själva leta efter hur författaren använder miljön för att beskriva huvudpersonens känslor. Uppgiften i korthet: Författaren använder sig av miljöbeskrivningar för att skildra hur Steffi känner sig när hon har lärt sig cykla. Citera en beskrivning och förklara hur Steffi känner sig.

Den tydligaste miljöbeskrivningen lyder:

annikathor

En elev hittar direkt citatet ovan och skriver i sin läslogg: Jag tror att Steffi känner sig lätt, fri och lycklig. Ord som spirande gräs, ljumma vindar och fladdrande hår tycker jag uttrycker de känslorna då de låter lyckliga och beskriver bra saker.

En följdfråga som eleven ställer till sig själv (kan ju läraren göra annars): Hur hade författaren beskrivit miljön om Steffi misslyckats med cyklingen?

Om Steffi känt sig hopplös så kanske miljöbeskrivningen istället hade lytt:

Vinden piskade och de fick hår i ögonen. Sältan från havet sved på deras hud och solen gassade. Halvtorrt gräs slokade längs vägkanterna och mellan stenhällarna”. 

Enkel övning med insikter som eleverna alltid kan ha med sig i både sitt läsande och skrivande. Tack för tipset Sven!

Förslag på fortsättning – Skapa en bild av din inre bild

Eleverna gör ett collage, som exemplet ovan, av den inre bild de får av raderna de valt (bilderna är hämtade från Flaticon). Collaget skapas i Canva och kan publiceras i en gemensam Padlet. Eleverna kan samtala om varandras collage och förklara hur de själva har tänkt – de sätter ord på sina tankar och får nya perspektiv i mötet med kamraternas tolkningar.

Att utvärdera Läslyftet

Nu är vi igenom halva första modulen ”Samtal om text” i Arboga, där jag är handledare i två lärargrupper. Lärarna har läst, tänkt och resonerat om många kloka tankar, insikter och ideér. De har dessutom testat fyra aktiviteter med nya erfarenheter som följd. Hittills är tongångarna positiva, men såklart finns det en och annan konstruktiv tanke som gör att man som handledare får justera upplägget något. Vanligaste invändningarna hittills har varit konflikterna mellan:

  • Teori och praktik. Diskussionerna blir för teoretiska och vi kommer för långt ifrån ”huret”. Någon annan tycker att vi är för mycket i ”huret” och för långt ifrån teorin.
  • Egen praktik och cyklernas innehåll. Viktigt att diskutera sidospår för att det känns angeläget här och nu, men också viktigt att fundera på hur verksamheten kan utvecklas med stöd av aktuellt innehåll. Tiden räcker inte riktigt till både och… ibland…

Det är en svår balansgång att som handledare stundtals utmana och ibland provocera och samtidigt vara lyhörd och uppmuntrande. Det är också en grannlaga uppgift att veta hur mycket ”ny kunskap” jag som handledare kan föra in i gruppen, utan att bli mästrande och Bror Duktig. Öppna frågor är bra, men samtidigt som de får en att tänka till kan de också exponera tankar som läraren inte är redo att dela med sig av. Frågan är hur många frågor kollegiet orkar med av sorten:

  • Hur tänker du?
  • Vad menar du?
  • Vilka möjligheter ser du?
  • Vilka hinder ser du?
  • Vilka konsekvenser kan de få för…?
  • Kan du konkretisera?
  • Vilket är nästa steg?

Ytterligare en aspekt att ta hänsyn till är TTT (tid till tanke). Jag som handledare har avsatt tid att förbereda träffarna. Det har deltagande lärare inte i samma utsträckning. Därför bör handledaren ta hänsyn till detta genom att vara lyhörd på var samtalen landar och låta det vara utgångspunkten i vilka frågor som därefter ställs. Det kan finnas en inneboende konflikt i Läslyftets upplägg med det stundtals höga tempot och möjligheten att stanna upp där det kanske skulle vara bra att få göra det. Att hitta balansen mellan gas och broms helt enkelt. Men enkelt är det inte.

Deltagande lärare har svarat på en enkät. Den ger alla möjlighet att tycka till (om man inte vill göra det muntligt) och samtidigt får jag en indikation på hur lärarna upplever träffarna. Svaren går också utmärkt att använda som samtalsunderlag för hur vi tillsammans lägger upp resten av träffarna (t ex utifrån ovan nämnda ”konflikter”). Här är enkäten. Feel free to copy!

Ond bråd död… eller menlösa sagor?

I Läslyftet dyker alla möjliga spår vid sidan av litteraturen och filmklippen upp. I samband med ”val av text” berättade lärare att vårdnadshavare ibland haft synpunkter på texter eller filmer de valt. Den var alldeles för läskig! Hur tänkte du nu? Den typen av texter får du aldrig låta barnen möta igen.

Det är inte de första lärarna som vittnar om hur andra försökt påverka lärarens text- eller filmval. Självklart ska vårdnadshavare, skolledning och andra ha synpunkter på vad vi läser i skolan, men vissa synpunkter tenderar att baseras mer på känslor och värderingar än förnuftsmässiga argument. I vissa fall har känslorna svajat så häftigt att skolledning/huvudmän ålagt vissa texter med förbud eller tagit bort böcker från bokhyllan (Böcker i skolan upprör). Detta fenomen har till och med spridit sig till universitetsvärlden med så kallade triggervarningar (för olika saker). Läs mer i Triggervarning – men för vadå?

Vi ska inte skrämma slag på barnen och göra dem rädda för omvärlden. Men vi kan inte skydda barnen från ondska. Inte heller från svåra och komplexa frågor. Bara den senaste veckan har jag med yngsta barnet (8 år) haft flera samtal som inte är så lätta att föra. Frågorna är komplexa och referensramarna är fortfarande begränsade. Frågan om Idoldeltagaren Cameron: Kan man vara både kille och tjej? Samtidigt? Eller efter programmet 112: Varför är ansiktena suddiga på de som har gjort fel?

Ett annan aktuell och fruktansvärd händelse är mordet i sommarstugeområdet utanför Arboga som vevats om och om igen på nyheterna. Barnen hör och ser om det som skett. Pratar på skolgården. Eleverna skapar sin uppfattning om vad som har hänt. Sin bild av gott och ont. Bygger upp egna rädslor. I skolan har vi chans att samtala om vad som händer. I verkliga livet. Genom litteraturen.

För några veckor sedan publicerade jag skrividén Min granne är en mördare. Någon har hört av sig och haft synpunkter på lämpligheten i en sådan skrivuppgift. En ”utvidgad kollega” berättade att dennes elever tidigare mött lärare som aldrig lät eleverna skriva om ”läskiga” saker och införde just triggervarningar. Filter och omdöme är naturligtvis bra, men om vi som lärare censurerar verkligheten (och den undervisning som eleverna möter) gör vi barnen en björntjänst. Jag överlåter till en mycket klokare att avsluta som redan för 50 år sedan hade synpunkter om vilka böcker barn ”ska” läsa. Vad hon själv läste som barn?

Jag var som en liten gris… jag var allätare!

Klicka på bilden för att höra vad Astrid läste och gick igång på. Eller varför inte bara njuta av hur två ordmakare av rang, Astrid Lindgren och Tage Danielsson kommunicerar med varandra.

astrid-lindgren-1960-4

Bilden av Astrid