Skönlitteratur och läxförhör

Förra veckan testade jag något som tog emot väldigt mycket. Det går emot det mesta vad jag tänker att läsning är och ska vara. Det är långt ifrån en upplevelse där vi får leva oss in i ”hur andra människor tänker, känner och lever” och där skönlitteraturen ”erbjuder perspektivskiften och tillträde till det främmande och oväntade”. (Anna Nordenstam och Christina Olin-Scheller, Läsning utan motstånd, Svenskläraren, nr 1, 2019). Jag försöker undvika aktiviteter där läsningen blir instrumentell. Jag tror stenhårt på att betona den estetiska upplevelsen… att utmana eleverna med de texter som vi läser… att eleverna reflekterar över värdet och vikten av läsning… … att inre motivation slår yttre. Ändå gjorde jag något som går emot dessa principer när mina elever fick ett läxförhör på bokens sex första kapitel. Varför gjorde jag det?

Jag upplever att en del elever, oavsett vilken titel vi läser, inte riktar tillräckligt mycket fokus mot texten. När vi läser, tänker och samtalar om texten vill de gärna lämna den och börjar relatera till sig själva och andra. De har skummat ytan och drar förhastade slutsatser vad texten handlar om, tematik och budskap, och resonerar om dessa ämnen genom sig själva istället för genom boken och dess karaktärer. Det blir sällan en förflyttning av perspektiv utan snarare en cementering av redan befintliga. Självklart kan jag som lärare styra elevens läsning genom frågor och aktiviteter, men vissa elever får då svårt. Kommenterar som ”jag minns inte” och ”jag vet ju inte hur dom (karaktärerna) tänker” är inte helt ovanliga. Dessa kommenterar visar att läsknappen inte har varit påslagen. Hur får man då dessa elever, trots flertalet försök med olika titlar, att rikta uppmärksamhet mot texten så att läsningen blir djupare och rikare? Så att vi senare kan resonera om tematik och budskap, få nya perspektiv och nå insikt, att förstå mig själv och andra på ett nytt sätt.

Tio frågor om bokens sex inledande kapitel. Frågor om karaktärerna, var handlingen utspelar sig och vad som faktiskt händer. Fullt fokus på texten. Elever som bläddrar i boken för att hitta exempel. Letar inferenser! 55 intensiva minuter där de sätter ord på sin förståelse av texten. Vad eleverna skriver! Alla! Ingen som är passiv, som fallet kan vara vid boksamtal eller skrivande i läslogg. Men ändå är det något som skaver i mig… har jag inte bara lurat eleverna och mig själv, är en tanke som jag inte kan kasta ifrån mig.

Vad är det som gör att ordet ”läxförhör” skapar denna ambition? Det kan bara vara det skarpa läget. Visa vad man kan. Jakten på antal poäng.

Eleverna kommer såklart att få tillbaka sina förhör, på något sätt ”rättade”, men det var ju inte det som var poängen. Min tanke med läxförhöret var att ALLA skulle få en bas, genom att tränga in i texten, på djupet fundera och sedan formulera sin förståelse av:

  • Händelseförlopp
  • Bokens karaktärer och inbördes relationer (t ex om maktskillnader mellan syskonen)
  • Motiv till karaktärernas handlingar
  • Miljön
  • Analysera delar, leta inferenser, för att skapa och förstå en helhet

Lektionen avslutas med att jag berättar att det var lektionens syfte. Förmodligen är det många som inte lyssnar nämnvärt, utan väntar på att få tillbaka sitt läxförhör för att se hur många poäng som nåddes, men EN elev säger iallafall:

Jag fattar Fredrik. Egentligen kan man ju inte få poäng för att man läser en bok! Man kan inte ha rätt eller fel när man analyserar och tolkar.

Vi enas om att det finns tolkningar som kan skena iväg och på något sätt vara ”fel”, men eleven har fattat poängen att lektionen handlade om allt annat än poäng! Om jag kommer att göra om det? Jag vet inte… ännu… jag vet innerst inne att det var ett desperat försök, men det fungerade ju faktiskt ganska bra. Frågan är om eleverna genomskådar mig nästa gång ett ”läxförhör” kommer?

Att kombinera bild och text

En enkel, rolig och kreativ uppgift efter avslutat skrivande (ofta berättande texter). Innehållet styr formen:

Skapa ett omslag till din text som förstärker och förtydligar det du vill berätta med din text. Välj en bild som passar till din text. Välj titel med omsorg. Typsnitt. Storlek. Färg. Disposition.

Så här kan det se ut när mina elever laborerar i Canva:

En formgivare vill förmedla textens budskap på bästa möjliga sätt i bilden, som samtidigt ska vara estetiskt tilltalande för läsaren. Från 6:00 kan du se hur ett omslag till Alice i underlandet växer fram. Magi!

Att skriva för sig själv, andra och omvärlden

En bok kan få mina tankar att snurra i helt nya banor. Jag kan få nya insikter som förändrar hur jag ser på mig själv, andra och omvärlden. Det är kraftfullt. Att se världen ur ett nytt perspektiv är så svindlande att man ibland nästan tappar andan.

Att dela med sig av de nya insikterna går att göra på många sätt. Bara för att vi gör skrivandet publikt med ”riktiga” mottagare (utanför skolan) innebär det inte per automatik att det blir motivationshöjande för alla. Jag har skrivit om det tidigare: Att sätta ord på sina tankar, för vem?

Sedan är det kanske inte så enkelt att ”bara” publicera elevernas texter offentligt med tanke på elevernas integritet och de risker det kan medföra. Jag har skrivit om det tidigare här: Att skriva för en mottagare

Det räcker att mottagaren är eleven själv, en klasskamrat eller klassen. ”Viktigt på riktigt” innebär att kunskapen eller frågan som är föremål för undervisningen är det som är det viktiga. Inte vad man gör med kunskapen. Kunskapen, frågan eller insikten kan stanna hos eleven eller delas med en klasskompis, hela klassen eller nå en mottagare utanför klassrummet.

Fredrik Sandström Att dela med sig av sitt skrivande

Bilden ovan är En enkel produktion med elevtankar om bilderboken ”Dom som bestämmer”. Eleverna väljer en scen ur boken. De tänker, skriver och delar valfria tankar med klassen i ett litet texthäfte.

Vi är ett kraftfullt ord. Vi-känslan finns i trygga grupper där man respekterar varandra. Att dela med sig i sin egen klass är kraftfullt. Man skapar något tillsammans. Som en elev nyligen sa: ”Jag har så många tankar i mitt huvud som snurrar. Det är så roligt att få höra hur andra tänker. Då tänker jag ännu mer. Det är häftigt”.

Det är häftigt, tänker jag.

Drömmen om en ny gammal skola – del 3

Lejonströmsskolan i Skellefteå var tidigare Kaplan gymnasieskola, men är sedan några år tillbaka ombyggd till en skola för F-9 med tre eller fyra paralleller. Speciallärare Rikard Lindfors, tillika barndomsvän, guidar mig runt på skolan som kommer att överraska mig. Framförallt de generösa ytorna och genomtänkta lösningarna med kombinationen klassrum, grupprum till varje klassrum och en stor studiehall som fyra klasser delar på imponerar. Liksom generösa biytor för av- och påklädning. Dessa ytor finns inte i nybyggda skolor. Vi pratar om att kvadratmeterpriset blir så viktigt när man bygger nytt att det ofta blir lite trångt.

Entré

Ingen flashigt och påkostat. Ny inramning och lite färg. Det gamla teglet funkar ett tag till.


Klassrumsbilder

Klassrum med ändamålsenliga och traditionella möbler. Snyggt!

Ljudet i klassrummen

Det är en hörselskola så alla klassrum är utrustade med ljudanläggning och mikrofoner till lärare och elever (på bänkarna). Eleverna lär sig att vänta på sin (tal)tur och att lyssna. Det är tyst i rummen då kvalitativa ljudplattor i taken och tennisbollar på stolarna dämpar. Bollar får man av tennisföreningen i stan när de inte går att spela med längre.




Grupprum och studiehallar

Varje klassrum har ett eget grupprum. Läraren kan ha koll på vad som händer i rummet genom små gluggar. Ingång från klassrummet, men även utifrån studiehallen. Då kan grupprummet användas av andra när klassläraren inte använder det. Studiehallen ligger i mitten av fyra klassrum. I like it a lot!


Kapprum och torkrum

Kapprummen är generöst tilltagna. Eleverna har gott om plats. Dessutom, istället för torkskåp, kan barnen själva hänga upp blöta kläder i ett torkrum!

Övriga salar på skolan

Matsal. Aula. Stort bibliotek. Gympasal (med ordentliga förvaringsutrymmen). Uppehållsrum med pingis, biljard, böcker och en fritidsledare – min gamla! Så roligt att träffa Susanne i elevhavet och se att hon fortfarande är lika engagerad som hon var för… hmm… 30 år sedan!


Skolgården

Lekplatser. Fotbollsplan på sommaren och ishockeyplan på vintern. Lika generöst med ytor ute som inne!


Tankar efter besöket

Jag har besökt många nya skolor, läs Drömmen om en ny skola och Drömmen om en ny skola – del 2, och blivit både imponerad och fundersam vid samtliga besök. På Lejonströmsskolan har man valt funktion före form och trender. Resultatet – en mycket ändamålsenlig och funktionell skola! Utan att glänsa hamnar den på topp 3-listan av alla skolor jag har besökt. Tack!

Drömmen om en ny skola – del 2

Jag jobbar i en skola byggd 1952 som sjunger på sista versen och hoppas att jag får uppleva en ny. Jag har haft förmånen att få besöka ganska många nya skolor (skrivit om några här: Drömmen om en ny skola). När jag kommer till ett nytt ställe tittar jag gärna på skolor för att samla på intryck till vår nya skola. Utvändigt. Invändigt. Skolgården. Under sportlovet har jag varit hemma i min barndoms stad Skellefteå. Här händer det massor på skolfronten. Nya skolor poppar upp som svampar. En av dem ligger på Morö backe. Tack Morö backe skola för ett mycket trevligt besök på er fina skola! Några bilder från mitt besök:

Entrén

En rustik, maffig, tydlig och talande entré. Den här skolan ska stå kvar ett tag. Skolan är stolt.

Hallen

En skofri skola. Värmeslingor i golven. Mindre ljud och eleverna drar in mindre smuts. Fiffigt!

Entréhallen

Eleverna kan samlas på läktaren eller vid kaféet för skönt morgonhäng. Senaste skolinfon på TV:n! Smart.

Bibliotek

Skolan är ju nybyggd och alla salar är inte helt färdigställda. Biblioteket, som är centralt placerat, är under uppbyggnad. Det är litet, men det blir mysigt!

Lärmiljöer

Olika möbler i alla klassrum för sittande och stående arbete. Tillsammans eller enskilt/avskild arbete i och utanför salarna. Olika grupprum i anslutning till salarna.


Biytor

Inte många kvadrat som inte är ändamålsenliga. Toaletterna, som är många, är placerade i passager så att andra har uppsyn. På döda ytor finns soffor eller studieplatser.

Generella tankar om en ny skola

Vid samtliga skolbesök berättar och poängterar ALLA att lärare och elever måste vara delaktiga i planeringsprocessen av den nya skolan för att minimera fel. Några av de saker som ofta dyker upp vid besöken är:

  • Hur klassrummen är utformade, placerade och dimensionerade. Ändamålsenliga och tillräckligt stora?
  • Grupprummens placering och utformning. Glas, ljusinsläpp och insyn är bra på ett sätt, men också mindre bra för att skapa avskildhet och lugn.
  • Det finns många roliga och flashiga möbler, men det måste få plats en hel klass i salen också.
  • Ergonomi – hur sitter och står man bäst under en hel skoldag?
  • Teknisk utrustning och el. Ska alla salar ha samma utrustning? I vilket syfte? Möjligheter och begränsningar? Kompetens hos personalen? Behov?
  • Förråd och förvaring, till exempel idrottssalens olika redskap eller NO-salarnas allt material.
  • Arbetsplatser för lärare – stationära eller flexibla?
  • Flöden till och från klassrum, matsal, idrott, slöjd, hemkunskap och andra salar. Hur undviker man flaskhalsar och störningsmoment?

Och säkert tusen andra saker… jag är ju varken ekonom, arkitekt eller byggnadsingenjör… men jag är lärare och jag vet hur jag vill ha det i mitt klassrum. Lärare är dessutom vana att organisera, överblicka och tänka flera steg framåt. Jag hoppas därför att lärare får vara med och påverka utformningen av de skolor som byggs runt om i landet. Eleverna har också mycket att berätta om sin arbetsmiljö. Det är väl inte mer än rätt att de också får vara med och säga sitt?

Tre saker på tre minuter

Under några veckor har vi läst, tänkt, samtalat, skrivit och berättat om Möss och människor. Under läsningens gång har eleverna skrivit läslogg, läst varandras tanketexter, samtalat i mindre grupper och i helklass. Ett särskilt moment denna gång har varit muntligt berättande. Efter genomförda aktiviteter har eleverna förberett kortare tal som framförts i små grupper. Eleverna har skrivit enkla talmanus i punktform som stöd, tränat på sitt framträdande, utvärderat sin egen insats utifrån manus, talet (rösten), ögonkontakt och kroppskontroll. På bara några få tillfällen utvecklades eleverna i rekordfart. Stor skillnad på första framträdandet och femte gången! Läsningen avslutades med att varje elev, i mindre grupper, under tre minuter fick lyfta fram tre saker ur boken. Det kunde vara:

  • Något som berört,
  • något som gett upphov till tankar (associationer),
  • eller något eleven undrat över (ställt sig frågande).

Innehållet i de tre punkterna valde eleven själv, till exempel:

  • Karaktärer,
  • miljöer,
  • scener,
  • bokens sista scen,
  • citat ur texten,
  • tematik,
  • eller budskap.

TRE PÅ TRE

Tre minuter låter lite, men tre minuter oavbruten taltid är ganska lång tid. Eleven får möjlighet att uttrycka sina tankar, känslor, frågor, insikter och åsikter utan att någon annan avbryter. Under dessa ”berättarstunder” har jag suttit som en tyst mus i ett hörn av klassrummet och lyssnat på varje elevs tre valda saker. Vilken förmån att få ta del av insiktsfulla, frågande, allvarliga och hoppfulla unga människors berättande om bland annat:

  • Vänskap och lojalitet: Om relationen mellan George och Lennie
  • Mansnormen: Hur tuffa och hårda männen är
  • En nedvärderande syn på svarta: Om Crocks och vad han får utstå, n-ordet
  • Attityden till funktionsnedsättning: Om den bristande förståelsen för Lennies svårigheter
  • Synen på kvinnan: Om Curleys fru (som inte ens får ett namn), horhus, sexism

Men också… tankar som att ”boken är en spegel av sin tid” och ”det har ändå hänt väldigt mycket vad gäller synen på svarta och kvinnor, även om allt inte är bra idag”. Ibland är vissa lärardagar bättre än andra! Ni vet, när eleverna formulerar tankar och når insikter som bara för några veckor sedan inte fanns. Avslutar med ett hoppfullt elevcitat:

Boksamtal om Möss och människor - Årskurs 9 Gäddgårdsskolan Arboga Fredrik Sandström

 

Från Jessica Schiefauer till Fantomen

En av tjusningarna med att undervisa är att ta små sidospår. Ibland blir det lyckade utflykter och ibland hamnar man i diket. Oftast är väl sidospåren mediokra. Som det här… men det var värd det!

Vi lyssnar på den fantastiska radionovellen Barnen som lekte i Hinternasswald som tar fart när två kompisar leker superhjältar. Harry är Fantomen och Franz är Tarzan. De klär ut sig med ”morsans sjalar” och springer omkring i skogen. Någonstans där poppar det upp minnesbilder och en trivial idé tar form. Jag stannar vid lämpligt tillfälle, innan dramaturgin drar iväg åt ett annat håll. Vilka litterära förebilder hade ni som barn? Vad var det som ni tyckte om och såg upp till? Jag berättar om min favorithjälte:
Djungelordspråk Fantomen Fredrik Sandström
Jag försökte förklara vad jag gillade med Fantomen. Mycket av det ryms i de legendariska Djungelordspråken. De fetmarkerade är mina topp tre. Vilka är dina favoriter? Lee Falks tolv ursprungliga ordspråk är:

  • Att vakna i mörkret och se Fantomen – en fasa för onda män.
  • Den som ser Fantomen utan mask dör en fasansfull död.
  • Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man.
  • Du hittar aldrig Fantomen – han hittar dig.
  • Då Fantomen frågar svarar man.
  • Då Fantomen rör sig står blixten stilla.
  • Fantomens röst isar i blodet.
  • Fantomen har tio tigrars styrka.
  • Fantomen har tusen ögon och tusen öron.
  • Fantomen smyger tystare än djungelkatten.
  • Fantomen är hård mot de hårda.
  • Sikta aldrig på Fantomen.

Eleverna satte igång att skriva om Fantomen, Pippi, Powerpuffpinglorna, Hulken, Spiderman, Transformers, Askungen och Tarzan. De berättade för varandra om sina favoritfigurer och minnen. Vi hann inte lyssna klart på novellen av Jessica Schiefauer (det gör vi nästa vecka) på grund av mitt lilla infall, men det var det värt. Efter lektionen dröjer sig en elev kvar och sneglar på lådan med Fantomentidningar…

Fredrik, får jag låna en av dina Fantomen?