Märkt: elevinflytande

Tre saker på tre minuter

Under några veckor har vi läst, tänkt, samtalat, skrivit och berättat om Möss och människor. Under läsningens gång har eleverna skrivit läslogg, läst varandras tanketexter, samtalat i mindre grupper och i helklass. Ett särskilt moment denna gång har varit muntligt berättande. Efter genomförda aktiviteter har eleverna förberett kortare tal som framförts i små grupper. Eleverna har skrivit enkla talmanus i punktform som stöd, tränat på sitt framträdande, utvärderat sin egen insats utifrån manus, talet (rösten), ögonkontakt och kroppskontroll. På bara några få tillfällen utvecklades eleverna i rekordfart. Stor skillnad på första framträdandet och femte gången! Läsningen avslutades med att varje elev, i mindre grupper, under tre minuter fick lyfta fram tre saker ur boken. Det kunde vara:

  • Något som berört,
  • något som gett upphov till tankar (associationer),
  • eller något eleven undrat över (ställt sig frågande).

Innehållet i de tre punkterna valde eleven själv, till exempel:

  • Karaktärer,
  • miljöer,
  • scener,
  • bokens sista scen,
  • citat ur texten,
  • tematik,
  • eller budskap.

TRE PÅ TRE

Tre minuter låter lite, men tre minuter oavbruten taltid är ganska lång tid. Eleven får möjlighet att uttrycka sina tankar, känslor, frågor, insikter och åsikter utan att någon annan avbryter. Under dessa ”berättarstunder” har jag suttit som en tyst mus i ett hörn av klassrummet och lyssnat på varje elevs tre valda saker. Vilken förmån att få ta del av insiktsfulla, frågande, allvarliga och hoppfulla unga människors berättande om bland annat:

  • Vänskap och lojalitet: Om relationen mellan George och Lennie
  • Mansnormen: Hur tuffa och hårda männen är
  • En nedvärderande syn på svarta: Om Crocks och vad han får utstå, n-ordet
  • Attityden till funktionsnedsättning: Om den bristande förståelsen för Lennies svårigheter
  • Synen på kvinnan: Om Curleys fru (som inte ens får ett namn), horhus, sexism

Men också… tankar som att ”boken är en spegel av sin tid” och ”det har ändå hänt väldigt mycket vad gäller synen på svarta och kvinnor, även om allt inte är bra idag”. Ibland är vissa lärardagar bättre än andra! Ni vet, när eleverna formulerar tankar och når insikter som bara för några veckor sedan inte fanns. Avslutar med ett hoppfullt elevcitat:

Boksamtal om Möss och människor - Årskurs 9 Gäddgårdsskolan Arboga Fredrik Sandström

 

Det kan hända på riktigt

I dagarna har jag avslutat en bok med en klass, Gilla hata horan av Johanna Nilsson. Den handlar om en luciafest som spårar ur, en våldtäkt, ryktesspridning, sociala medier, makt och hämnd! Eleverna tyckte om boken och gav den 3,5 i snitt på en femgradig skala. Syftet med läsningen var att synliggöra och problematisera manliga och kvinnliga normer, t ex hur objektifiering, skönhetsideal och machokultur begränsar och skapar bilder om vad en man och en kvinna är och ska vara. Ett annat huvudsyfte har varit att belysa hur ryktesspridning både snabbt och skoningslöst drabbar de inblandade. Ett axplock nedan i komprimerat format.
Läsa, tänka, tala och skriva om en bok - Av Fredrik Sandström

Vad står det i texten? Att kvinnan är ett objekt

Eleverna letar bevis i texten (på sidorna 73-74) för påståendet att kvinnan är ett objekt. Eleverna hittar:

Hon var säkert hora i ett tidigare liv.
Jag höll hårt i hennes hår.
Horan var riktigt fin.
Jag klämde på hennes bröst.

Vad står det i texten? Att ett nej betyder ja

Eleverna fortsätter att leta bevis i texten (på sidorna 73-74), men nu för påståendet att ”ett nej egentligen betyder ja”. Eleverna hittar:

Så lovade jag att inte sprida fotona. Jag skulle behålla dem för mig själv – jag loovar!
Snackar om övergrepp och annat, fast det var de som ville mest.
Som Gloria. Hon nästan tjatade ju. Snälla, lägg inte ut bilderna. Fast i själva verket sa hon: Snälla, lägg ut bilderna.
Flickan som vill fast hon säger att hon inte vill.

“Har de klämt på dina också? Va? Dina tuttar!”

Resonemanget om frågorna ovan, går vidare genom ett citat, hämtat från sid 51 där några tjejer pratar med varandra om hur några tafsar under en fest. Eleverna tänker, pratar och skriver om citatet. En elev skriver i sin tankelogg bland annat:

Tafsandet ska ta slut genom att de som tafsar inte ska tafsa.

“För det är det jag är. Tuff. Hård. Som fan.”

Vidare tänker, pratar och skriver eleverna om hur Robin försöker vara. Samma elev skriver:

Robin är egentligen inte så hård just nu. Han sitter och gråter och nästan försöker ta sitt liv. Han är ganska känslig och mår inte så bra, men vill absolut inte berätta vad som har hänt. Han vill inte vara den “töntiga” så han stänger inne alla känslor och visar det inte för någon. Han är osäker och “trycker” ner andra (Gloria) för att ingen ska lägga märke till hur han mår.

Robin “måste” verka hård eftersom att han är kille och de ska inte vara känslosamma och visa känslor eller att de mår dåligt. I boken blir Robin kallad bög för att han visar känslor och berättar att han mår dåligt.

Jag tror att han måste vara tuff för att de som han träffar under en dag inte ska tro att han är bög. I denna bok har jag känt att det är något negativt att vara bög och att de visar känslor och är “fjolligare” än vad en kille som gillar en tjej är. Han är tuff även för att han ska passa in i gänget han är i, där har de enligt det jag läst aldrig visat sig svaga och måste alltid verka coola, även om allt kan vara ett rent helvete.

Jag tyckte boken var väldigt bra. Ungdomar kan uppföra sig väldigt illa mot varandra. I den här boken får vi läsa om personer som inte har det så lätt och vi får även se det ifrån olika perspektiv. Det kan göra bilden mer klar om vad som har hänt och varför det blir som det blir.

Kritiska röster till boken

Genom boken har eleverna tänkt, talat och skrivit om angelägna livsfrågor som: #metoo, normer, homosexualitet, roller, grupper, status, makt, att bli sedd, respekt och integritet. Några kritiska frågor som eleverna spontant har lyft och som boken inte ger svar på:

  • Robin begår ett brott. Ska han inte straffas?
  • Hur kan det komma sig att alla andra, åskådarna, inte berättar för någon om vad som har hänt?
  • Hur kan Jonna ta Robins parti?
  • Spelar det verkligen någon roll att Robin tidigare själv blivit utsatt?
  • Vad hände på slutet?

Jag instämmer med eleverna. Boken har luckor, den skaver och provocerar. Men är inte det (också) medvetet för att sätta fingret på komplexa, jobbiga och svåra frågor?

Det tar lång tid att synliggöra och förändra värderingar, men eleverna har under läsningens gång tagit tankekliv och kan nu se på makt och normer på ett lite mer nyanserat sätt än tidigare. Gott så!

2018 – Det är något som skaver i skolan

Det är många lärare som försöker skapa en skola med fokus på elevens lärande. Nyfikenhet, kreativitet och utmaningar är viktiga inslag i en lärande skola, liksom gemenskap, trygghet och elevinflytande i en demokratisk skola. Tyvärr blåser det ofta politiska vindar i helt motsatt riktning. Om detta har jag skrivit flera gånger under 2018. Här en sammanställning om det som jag anser skaver i skolan.

SKOLAN HAR BLIVIT EN PRESTATIONSFABRIK

Många barn berättar att lärarna ofta pratar om krav, prov, betyg och hur viktigt det är att prestera! Lika många föräldrar pratar om barn som går till skolan med stukat självförtroende och en klump i magen. Press leder till stress! De ord vi väljer i alla våra samtal om skolan kommer att prägla skolans praktik. Praktiken påverkar barnen.

Hur vore det om politiker, tjänstemän (Skolverket och Skolinspektionen), huvudmän, rektorer, lärare, vårdnadshavare och allmänheten försökte dra ned på antalet ord som signalerar just detta, exempelvis: krav, prov, test, diagnos, prestation, rest, betyg, matris, bedöma, prestera, godkänd, F-varning, underkänd och icke godkänd.

Borde vi inte fokusera fler samtal om och i skolan hur barnen ska lära sig massor och mängder av nya saker?! Då kanske vi skulle prata mer om förväntningar, lärande, kreativitet, skapande, nyfikenhet, mod, respekt, tolerans, solidaritet, gemenskap… och kunskap!

Läs mer om detta här: Fokus på lärande och Eleverna stressas sönder som blev en TV4-nyhet.

GRÄNS FÖR GODKÄNDA ELEVER

Känner du någon (vuxen) som är intresserad av och kunnig inom konst, litteratur, foto, teknik, idrott, matlagning, hantverk, språk, miljö, naturvetenskap, globala och nationella samhällsfrågor? Nej, tänkte väl det! I skolan möter eleverna väldigt många ämnen och de förväntas bli ”godkända” i samtliga, trots att vi själva inte lever upp till dessa krav. Dessutom är själva terminologin både mänskligt och logiskt bekymmersam. Godkänd? Enligt vem? Enligt vad? I vilket syfte? Det är faktiskt en gåta att införandet av gränsen för ”godkänt” inte föregicks av en vild och hetsig diskussion!

Eleven mår ofta redan dåligt för att hen inte presterar tillräckligt (i mängd eller i kvalitet) och jakten skapar en omänsklig press, vilket inte sällan framkallar stress som faktiskt leder till att eleven lär sig mindre och kommer ännu längre ifrån godkända betyg. Negativ stress är lärandets värsta fiende. Dessutom identifierar sig eleven ofta med betygen. A=smart, ambitiös, duglig=jag är en bra människa. F=trög, lat, värdelös=jag är en dålig människa.

Betyg, bedömning, hets, press, stress, godkänd - om en skola där eleven mår allt sämre. Av Fredrik Sandström


Läs mer om detta här: Gräns för godkända elever

BEDÖMNINGSFOKUSET PÅVERKAR UNDERVISNINGEN

För att administrera bedömningen är checklistor och matriser frestande lätt för läraren att ta till. Matriserna sköljer över skolan: betyg, bedömningsstöd, konkretiserade ämnesmatriser, kunskapsprofiler till nationella prov, checklistor i lärplattformar, förenklade kunskapsmatriser (Heja) och senast i raden så kallade lärande matriser. Bedömningen har krupit in i klassrummen och vunnit mark. Matristänkandet påverkar undervisningen och därmed lärandet. Redan sjuåringar får möta kunskap i rutsystem istället för i litteraturen, naturen, rörelsen, utforskandet och den sociala gemenskapen. En undervisning som fokuserar mer på form än innehåll innebär en björntjänst för eleverna.

Tusentals lärare ägnar hundratusentals timmar åt att markera sina elevers kunskaper i olika (digitala) system i cirka 15 ämnen där varje ämne består av uppskattningsvis 15 utvalda delar av kunskap. Det blir 225 olika kunskaper som eleven blir bedömd i. Är det någon som på allvar tror att eleven har förmåga att sätta sig in i 225 rutor och att det hjälper eleven vidare i sitt lärande? Jag tror det är fullt tillräckligt att hålla ordning på 15 betyg.

Läs mer om detta här: Enkla vägar till lärande ger fattig kunskap

2019 – ELEVENS ÅR?

I backspegeln ser jag krav, prestation, bedömning, resultat, matriser, betyg och fler elever med stukad självkänsla och dåligt självförtroende. Jag undrar om skolan 2019 kommer att handla mer om; angelägna ämnen, utmanande frågor, läsning, lärande, språkutveckling, kreativitet, nyfikenhet, gemenskap, generositet och solidaritet? Jag hoppas det!

Skolan ska vara en plats där eleverna och deras lärande, läsande, tänkande, talande och skrivande är i fokus. Läs mer om detta här: Hur förhåller vi oss till digital teknik?


En text till scenen ur filmen
Vi delar och lär av varandra

GOTT NYTT (SKOL)ÅR!

I staden där jag bor

Ibland behövs det inte så mycket. En promenad och ett fotografi föder en tanke på något större. En bild som gestaltar något centralt både för eleven och Arboga:
En elevtext - Av Fredrik Sandström

En text som berättar hur eleven ser på kajens, åns och fiskets betydelse för staden och för några av människorna som bor i den:

Kajen i Arboga samlar människor från när och fjärran,
den skapar ett band mellan de olika sidorna av ån,
gör ivriga fiskare och andra människor lyckliga.

Uppgiften finns här

Hur förhåller vi oss till digital teknik?

Jag använder digitala verktyg till otroligt mycket, både privat och i jobbet, exempelvis för att prata, planera, producera och presentera. Mycket underlättar då jag med datorns hjälp gör många saker snyggare och snabbare än vad som är möjligt för hand. Eleverna har också funderat på de digitala möjligheterna och på bara fem minuter samlade de fler än 100 positiva saker med digitala teknik. De allra flesta återfanns inom kategorier som rör kommunikation och underhållning, men även några i kategorier av mer nyttokaraktär.

Answergarden om digitala verktyg - Av Fredrik Sandström

Men myntet med digitalisering har en baksida. Man kan ju ibland fundera på vem det är som kontrollerar vem egentligen… är det jag som har makten över tekniken eller har tekniken fångat mig?

Ray Bradbury har inte bara skrivit en fantastisk dystopi i Fahrenheit 451 som bland annat är en kärleksförklaring till boken, berättelsen och människan, utan också en mycket tänkvärd novell, Savannen. Den handlar om en familj som utrustar ett hem med all tänkbar teknik, alltifrån robotstädare till interaktiva barnrum. Till sist har de digitaliserat bort (behovet av) sig själva… på alla tänkbara sätt! Barnen vill tillbringa all tid i sin barnkammare som de tankemässigt har förvandlat till Afrikas savann.

I novellen försöker pappan kontrollera barnens fixering vid barnkammaren. Sonen blir arg för att hans pappa har låst barnkammaren och ogillar förslaget att stänga huset. Till sist ger pappan vika och öppnar rummet igen. Eleverna funderar på och samtalar bland annat om:

  • Kan du se några likheter med vanor hos barn idag?
  • Vad tänker du om att pappan ger efter och släpper in Peter i barnkammaren igen? Varför gör han det?
  • Gör han rätt eller fel?

Parallellt med läsningen ser vi kortfilmer om digital teknik, exempelvis Are You Lost In The World Like Me? av Moby:

Eleverna får därefter ta en skärmdump av den företeelse som väcker starkast känslor. De skriver sina tankar, känslor och åsikter om sin skärmbild, läser och samtalar om varandras bilder. Några av bilderna:
En lektionsidé om digital teknik av Fredrik Sandström

En elev skriver i sin tankelogg… ett utdrag till bilden ”Det perfekta livet”…

Det mesta vi ser idag på internet är fejk. Vi tror att det är på riktigt för att vi ser det med våra egna ögon. Men det är viktigt att vi kommer ihåg att det går att dölja allt bakom ett leende och det är ännu lättare i en selfie än vad det är i verkligheten. En selfie tar tre sekunder att ta och en hel skol/arbets/annan dag tar flera timmar att ta sig igenom.

En annan elever skriver om den artificiella världen:

Det är så många som mår dåligt över sin egen kropp idag och att se opererade och redigerade personer på sociala medier stärker inte självkänslan. Speciellt inte när man inte vet om att den här personen har gjort tio olika ingrepp. Det hjälper inte heller när profiler delar ut rabattkoder för skönhetsingrepp. Detta är något som har gjort mig väldigt irriterad den senaste tiden. Olika influencers på Instagram har nämligen börjat dela ut rabattkoder som man kan använda om man ska göra skönhetsingrepp. Det kan säkert vara jättebra för den som redan har planerat ett ingrepp. Men för den osäkra individen blir det som ett bevis på att man inte är fin som man är.

 

Tanke- och prestationsskrivande

De senaste åren har jag allt oftare använt mig av tanketexter. Torlaug Lokensgard Hoel pratar om tankeskrivande och prestationsskrivande. Liberg använder begreppen “ut-texter” och “in-texter”. Det markerar att det rör sig om olika funktioner och egenskaper i skrivandet. Prestationsskrivandet (ut) används för att kommunicera och berätta. Det kräver ett genomtänkt och mottagarinriktat språk, ofta mer formellt. Tankeskrivandet (in) handlar, som namnet avslöjar, att pröva tankar, uttrycka erfarenheter och upplevelser, ställa frågor, fundera och formulera med egna ord. I undervisning bör läraren vara noga med att ange vilket sorts skrivande eleven ska ägna sig åt. Annars är risken stor att eleverna blir bundna vid prestationsspråket och alla krav som omgärdar det och det riskerar att hindra tankeutvecklingen.

Från intext till utttext

  • Skrivandet föregås av tänkande och parvisa samtal om frågor som rör exempelvis motiv, tema och budskap.
  • Till de texter vi läser, bilder och (kort)filmer vi ser skriver eleverna ofta tankeloggar (helig mark – dessa texter bedöms aldrig).
  • Med jämna mellanrum skriver eleverna uttexter. När eleverna skriver en uttext kan de såklart gå tillbaka till sin tankelogg och hämta hela eller utvalda stycken ur befintliga (tanke)texter. Dessa ses nu med nya ögon och eleverna upptäcker vilka delar som passar in i den nya texten, men också hur texterna behöver bearbetas och kompletteras.
  • Det finns många sätt att dela uttexter. Ett enkelt sätt är följande: Eleverna väljer ut hel eller del av text som känns okej att dela anonymt med andra i klassen. Jag sammanställer dessa texter i ett litet häfte som eleverna får. Vi läser texterna (ibland högt) i klassrummet.

Dela elevernas skrivande i klassrummet - En idé av Fredrik Sandström

Det händer något när eleven får höra sin text eller se den i tryck.

Läs mer om tanke- och prestationsskrivande:
Torlaug Lokensgard Hoel: Utforskande skrivande i lärprocessen
Caroline Liberg: Skrivande i olika ämnen – lärares textkompetens

Gräns för godkända elever?

Känner du någon (vuxen) som är intresserad av och kunnig inom konst, litteratur, foto, teknik, idrott, matlagning, hantverk, språk, miljö, naturvetenskap, globala och nationella samhällsfrågor? Nej, tänkte väl det! I skolan möter eleverna väldigt många ämnen och de förväntas bli ”godkända” i samtliga, trots att vi själva inte lever upp till dessa krav. Dessutom är själva terminologin både mänskligt och logiskt bekymmersam. Godkänd? Enligt vem? Enligt vad? I vilket syfte? Det är faktiskt en gåta att införandet av gränsen för ”godkänd” inte föregicks av en vild och hetsig diskussion!

För inte så länge sedan hade vi ett betygssystem med siffror (1-5) där betygen fördelades enligt en normalfördelningskurva som kalibrerades med hjälp av standardiserade prov (idag nationella prov). Den största andelen fick betyget tre vilket motsvarade en medelmåttig prestation, något färre fick fyror och de allra duktigaste fick en femma. Något färre än medel fick betyget tvåa och en liten andel elever fick en etta. I och med införandet av en gräns för godkänd (G och sedan E) verkar de elever som tidigare fick betygen tvåa och etta mirakulöst nog vara borta, framförallt i debatten.

I systemet med gränsen för godkänt ligger en del inbyggda dilemman som skapar mycket svårlösta problem och mängd bekymmer för samtliga inblandade. Gränsen leder ofta till en ”jakt” på elever som ska göra den ena efter den andra uppgiften för att nå minst ett E. Jakten genererar stress, både hos eleven och läraren. Gränsen avgör nämligen om eleven ska få gå vidare till gymnasiet och påbörja sin resa mot en dröm och kanske ett framtida yrke. Alltför många F och framförallt F i något av ämnena engelska, matematik och särskilt svenska riskerar att grusa dessa framtidsplaner.

Eleven mår ofta redan dåligt för att hen inte presterar tillräckligt (i mängd eller i kvalitet) och jakten skapar en omänsklig press, vilket inte sällan framkallar stress som faktiskt leder till att eleven lär sig mindre och kommer ännu längre ifrån godkända betyg. Negativ stress är lärandets värsta fiende. Dessutom identifierar sig eleven ofta med betygen. A=smart, ambitiös, duglig=jag är en bra människa. F=trög, lat, värdelös=jag är en dålig människa.

Betyg, bedömning, hets, press, stress, godkänd - om en skola där eleven mår allt sämre. Av Fredrik Sandström


Vårdnadshavare 
ser barnets situation ur ett annat perspektiv. Ofta framstår skolans, eller lärarens, krav som helt orimliga i förhållande till elevens nuvarande förmåga. I kontakt med skolan/läraren får vårdnadshavaren ofta samma svar (till exempel med hänvisningar till läroplan och kunskapskrav). Det blir ett fäktande mot väderkvarnar.

Läraren står inför flera dilemman. Läraren ska skapa förutsättningar att lära eleven så mycket som möjligt och samtidigt bedöma elevens förmågor. Läraren ska värna om elevens hälsa samtidigt som hen är en tjänsteman med ett bedömningsuppdrag. Läraren ska utgå ifrån elevens starka sidor och samtidigt (delvis) fokusera på elevens svagaste. Till sist, den som jag tycker är allra svårast, läraren ska med kännedom om elevens förutsättningar, till exempel fysiska, psykiska, sociala och ekonomiska vara den som ska avgöra hur elevens framtid de närmaste åren ser ut. Ett betyg i svenska avgör om eleven får börja sin vuxenbana och studera till lastbilschaufför, snickare, elektriker, grävmaskinist, statsvetare eller lärare. Det är inte mänskligt, vare sig för eleven eller läraren.

Skolledning och huvudman vill såklart elevens bästa, men också att skolan framstår i god dager, ”på den här skolan eller i den här kommunen har vi stor andel godkända elever”. Därför pressar ledningen på enskilda skolor, arbetslag och enskilda lärare att ”se till” att öka andelen godkända elever.

Summa kardemumma innebär denna gräns för elev, vårdnadshavare, lärare och ledning otaliga möten, planeringar, alternativa uppgifter och uppföljningar för att försöka få eleven att nå godkända betyg. Det är enormt resurskrävande för alla parter – tid och energi. Men frågan som borde ligga i fokus glöms ofta bort, nämligen den om eleven verkligen lär sig mer av allt detta? Jag är tveksam. Dessutom riskerar den direkta och indirekta påtryckningen på läraren från olika håll (elev, vårdnadshavare, elevhälsa, rektor, huvudman) att leda till betygsinflation.

Vid sidan av den faktiska stressen eleven utsätts för, som påverkar självförtroende och självkänsla och därmed elevens hälsa och framtida liv, finns finns det dessutom flera andra uppenbara risker med ett ständigt mätande och kontrollerande av elevens kunskaper. Några är:

  • Kunskap fragmenteras och förenklas.
  • Vi letar efter kortsiktiga och enkla lösningar på komplexa frågor.
  • Vi blandar ihop betyg och resultat med faktisk kunskap.

Men hur ska vi ha det istället då?

De olika ämnenas syfte, centrala innehåll och kunskapskrav (de som betygssätt) kan i det stora hela finnas kvar. Ta bort värdeorden – de är ändå ingen garant för att bedömningen är objektiv. Nationella proven kan finnas kvar och fungera som en måttstock för vad som anses vara en medelmåttig prestation. Med autentiska elevexempel kan det dessutom finnas ungefärliga nivåer för 1, 2 och 4, 5. Baserat på hur skolan och klassen presterar på nationella prov, autentiska elevexempel i tillhörande bedömningsmaterial, lärarens erfarenhet och i regelbundna bedömningssamtal lärare emellan sätter läraren betyg. Enskilda avvikelser mellan provresultat och betyg tillåtes (som det är idag). Fyror och femmor ska inte kunna ta slut. Om betygsskalan ska vara 1-5, 1-10 eller några andra intervall kan diskuteras, men det viktiga är att stupstocken tas bort (gränsen för godkänd).

Matriser totalförbjudes. Läraren sätter betyg på en uppfattning och uppskattning av elevens totala förmåga i ämnet. Elevens eventuella skiftande förmågor i ämnet viktas.

Alla elever får behörighet att söka till gymnasiet.

Vilken skola vill vi sätta våra barn i?

Det hade ju varit trevligt om politiker och tjänstemän vågade prata om denna, för väldigt många elever, mycket viktiga och centrala fråga! Är det verkligen rimligt att skolan ska ”godkänna” barn och ungdomar? Är det så himla smart? För den enskilde eleven och samhället i stort? Har vi inte skapat en cynisk sorteringsapparat som avgör om unga vuxna är dugliga och användbara? Är det en sådan skola vi vill sätta våra barn i? Har inte alla elever rätt att växa i skolan – i alla avseenden?

Jag har inga klara svar på hur skolans betygssystem ska se ut, men anser nog att de senaste tio årens kurs med ett enormt fokus på bedömning, leder oss med snart utbrända motorer raka vägen mot en rejäl grundstötning!