Kategori: Läsa

En ordlek ur Fjädrar

Just nu läser jag Fjädrar av Jacqueline Woodson med en klass. På nästan varje sida skulle man kunna stanna och beröra antingen innehåll eller något språkligt. Jag gillar den! På sidan 50 leker syskonen Frannie och Sean en ordlek:

Beskriva ett ord

Jag snor den rakt av och gör en liten skrivaktivitet i inledningen av en lektion. Den tar ca 6 minuter.

KONSTEN ATT BESKRIVA – SEANS ORDLEK

Beskriv ett ord så att någon kan känna ordet inombords och höra det. Du ska beskriva ordet utan att nämna det. Använd även andra sinnen (t ex se och lukta). Skriv 3-5 meningar om varje ord.

A) STRESS
B) UNDERJORDEN
C) MÖRKER

ELEVEXEMPEL

Svetten börjar komma överallt. Det känns som att man inte kommer hinna. Man blir orolig i magen och måste skynda fram med snabba steg. (A)

Det är fullt med jord. Maskarna trivs här. Det är fuktigt och obehagligt att känna på. Jag ser massor med hål som maskarna gjort. Jag hör inget mer än småkryp som kryper förbi. (B)

Det är svårt att se i och vissa är rädda för det, särskilt små barn. Man vet inte vad som finns i det. (C)

VILKA ORD SKA JAG VÄLJA?

Det går ju att välja ord ur texten som man vill beröra, antingen för att orden i sig är intressanta eller för att de på något sätt är centrala för handlingen. Men denna gång valde jag just dessa tre ord för att jag planerar några skrivaktiviteter som hänger ihop (inlägg kommer inom kort).

Låtar om kärlek

Det är något med den musik som man lyssnade på som ung. Det räcker att höra några sekunder av melodin eller se en textrad så förflyttas man 30-35 år tillbaka i tiden. Jag fick höra Thåströms röst tidigt. Ebba Gröns vinylskivor snurrade ofta och länge i brorsans rum. Som underårig lyckades jag komma in på en konsert i Piteå och blev helt golvad av 800 grader, Die Mauer och Kriget med mig själv. Jag vet att populärkulturen förändras snabbt, men… I min bok placerar jag fortfarande Thåström högt upp på listan vad gäller låtskriveri och artisteri. Hans texter är både tidsdokument och tidlösa. Det finns bildspråk, stilfigurer och en hel del svordomar.

I ett projekt om kärlek (obesvarad, förlorad, förbjuden, olycklig, lycklig och livslång sådan) läser vi bland annat några noveller, lyssnar på en radionovell, ser kortfilmer och läser balkongscenen i Romeo och Julia. Att plocka ihop texter med samma motiv eller tema skapar ofta ett sammanhang. Olika texter kan skapa kontraster, både till innehåll och form. När texter möter texter händer något spännande. Därför tänker jag testa vad eleverna anser om de tre texterna: Die Mauer, Karenina och…

 

Frågor som kan diskuteras eller skrivas om till Die Mauer:

  • Var utspelar sig handlingen? Hur vet vi det?
  • När ungefär? Hur kan vi anta det?
  • Vad handlar texten om?
  • Hur slutar texten?
  • Hur slutar låten?
  • På vilket sätt är den både lycklig och olycklig?
  • I texten finns bildspråk. Ge några exempel.
  • Vilken versrad/strof får dig att tänka?
  • Vilken versrad/strof får dig att känna?

Skriv en mikronovell

Skriv en mininovell om ca 300-400 ord.

Alt 1:  Skriv om ett par som skiljs åt och hamnar på var sin sida av muren. Du väljer vilka personerna är och vad som ska hända. En versrad eller strof ur Die Mauer ska finnas med.
Alt 2: Välj en av låtarna och skriv en mininovell om texten. En rad eller strof ur texten ska finnas med.

Om andan faller på får eleverna omvandla sina mininoveller till mikronoveller (om ca 75 ord). Ska bli spännande att se vad de kan göra med texterna och om de gillar Thåström eller om han i hamnar på skräphögen… men det är väl knappast möjligt?! 😉

En bild av skolan

Ibland händer något som inte går att förklara. När en text möter eleverna vid exakt rätt tidpunkt och en sorts bubbla infinner sig. Jag var med om en sådan i morse. Det är skola när den är som allra bäst!

En klass läser ”En ö i havet” på morgonen och det är alldeles tyst. En stillsam stund i ett stormande hav. En isolerad ö. Vi läser om Steffi och Nelli som flyr till Sverige. Oroliga tider. Omtumlande. Svårt.

Idag läser vi sidorna när flickorna firar jul i ett snötäckt Sverige. Om barn som skrattar, leker och åker kälke i pulkabacken. Det blir något hoppfullt över läsningen. Som ett parallellt universum till det som sker utanför texten i omvärlden. En fin stund. En bild av skolan.

Jag gillar struktur, men…

En av mina närmaste vänner kallade mig för strukturfascist en gång och ja… kanske råkar jag gilla ordning och reda! Jag förbereder mig noga inför varje lektion, både med innehållet och utformningen, och funderar på hur jag kan presentera lektionen för eleverna på bästa sätt. Ett redskap som räcker långt för att skapa just ordning och reda är en tavla. Jag delar in tavlan i sektioner, skriver alltid från vänster till höger och lämnar utrymme för att kunna göra kompletteringar, pilar och markeringar. Så här såg det ut efter en lektion när jag lät frågor och uppgifter till undervisningens innehåll, steg för steg, växa fram på tavlan:

Eleverna var fullt fokuserade under 60 minuter, trots att det inte fanns någon information om lektionens ramar. Eleverna läste, tänkte och skrev om tre kapitel ur En ö i havet av Annika Thor. Ett självständigt arbete som en förberedelse inför kommande boksamtal och gemensam analys av texten (och ja, vi har läst, samtalat och skrivit tillsammans om bokens inledande kapitel – eleverna läser och analyserar inte hela romanen på egen hand). Just nu är det många lärare från hela landet som vittnar om hur de mer eller mindre tvingas in i förutbestämda mallar och lektionsstrukturer. Intentionen är förstås god. Den gemensamma strukturen ska göra så att fler elever (alla) kan delta och följa med i undervisningen. Men samtidigt … är det inte naivt att tro att ledarskapet i klassrummet och graden av elevdelaktighet står och faller med vilken mall läraren följer (eller inte)? Att säga ”vi måste börja någonstans” håller heller inte riktigt. Varför börja med formen och låta den avgöra hur innehållet ska inordnas? Är det inte bättre att låta innehållet avgöra hur lektionen ska utformas? Om läraren kontrollerar det som sker i rummet eller inte kan avgöras med vilket fokus eleverna lägger på innehållet och vad de ska lära sig. Om läraren lyckas få elevernas uppmärksamhet riktad mot ekvationen, höjdhoppet, fotografiet, ingredienserna, texten, ordet eller kartan spelar formen då någon som helst roll?

I många lektionsmallar ska lärarna börja med att kontrollera och bokföra elevernas närvaro. Det är ju förstås bra att se vilka som är på plats, men det går att göra på många sätt. Ett sätt är att säga HEJ till alla elever när de kliver in genom dörren och göra noteringar om närvaron några minuter in på lektionen när eleverna är igång. Om det första eleverna möter i en uppstart är kontroll signalerar det något och tar tid från något annat som i sin tur skulle kunna ge ringar på vattnet under resten av lektionen. De första minuterna (mötet med läraren och lektionens innehåll) av en lektion är extremt viktiga. Jämför med att i fängsla en publik på teater. Anne-Marie Körling har skrivit någonstans att inledningen är till för samspel och ögonkontakt – inte för kontroll. “Lektionens fokus ska upp genast” är hennes devis.

Om skolans alla lärare gör på exakt samma sätt riskerar det att eleverna slutar lyssna, tänka själva och anstränga sig. Variation tvingar elever till eftertanke. Dessutom signalerar vi till eleverna att vi inte tror att de kan tänka själva. Att vi ger eleverna alla svar visar faktiskt motsatsen.

Skolverket och Skolinspektionen har under snart ett helt decennium tjatat om mål utan att egentligen förstå vad lärare försöker göra i sina klassrum. Om läraren försöker förklara ett “lärandemål” uppstår en hel del problem. Det går nämligen inte förklara vad man ska kunna så att eleven förstår innan eleven förstår. En del av kunskapen är enkel att greppa som tvåans gångertabell, Europas huvudstäder och skenbart enkel som ett visst antal rätt på de nationella provens läsförståelsetest. Andra delar av kunskapen är stundtals flyktig och ett virrvarr av fakta, förståelse, färdigheter, men också erfarenheter, tankar, perspektiv, nyfikenhet, mod och förmåga att omsätta kunskaperna i nya och hittills okända sammanhang. Dessutom jobbar man ibland med “mål” som ryms inom ramen för en lektion, men ganska ofta ligger slutdestinationen långt bortom horisonten.

En lektionsplanering är som en väderrapport (att det är nog så det blir), men man måste alltid vara lyhörd och beredd att improvisera och kanske ändra kurs när så är nödvändigt. Det är omöjligt att helt säkert förutsäga hur eleverna förhåller sig, vad enskilda elever kan komma att göra eller säga. En alltför strikt struktur leder till att eleverna utestängs från allt inflytande över undervisningen och en princip när kartan och terrängen inte stämmer överens så är det kartan som gäller (tack för metaforerna Jan Nilsson).

Sara Persson skrev på Twitter något i stil med: Min erfarenhet säger att alla elever, speciellt de med särskilda behov, behöver struktur och ordning i skolan, men också att de kan krevera av leda. De behöver lärare som älskar sina ämnen och som med entusiasm kan presentera och levandegöra innehållet. Daniel Sandin twittrade: Motsatsen till MÅNGFALD är ENFALD.

Avslutningsvis: Undervisning är ett konstant flöde, en dynamisk process mellan lärare, elever och elever emellan, inte något som kan checkas och bockas av i ett förutbestämt rutsystem. Allt kan inte vara lika. Det är en del av charmen med yrket – att den ena dagen (eller terminen) inte riktigt är den andra lik. Jag har i över 20 år varierat mitt sätt att undervisa och jag tycker väldigt mycket om det. Jag vet att jag inte är ensam… tusentals är de lärare som kontrollerar sina klassrum och ser till att eleverna riktar fokus mot undervisningens innehåll. Utan mall. Snälla, låt oss fortsätta med det.

Vi vill väl att alla elever ska bli unika varelser på den här planeten? Borde det då inte finnas utrymme för många olika sorters lärare också, eller?

En röst för varje lärares rätt att vara autonom

 

Undervisning växer fram om Sápmi

Efter läsningen av Tio över ett (som jag skrivit om här: Tio över ett – Ett läsprojekt och En hyllning till läraren) infann sig ett vakuum. Vi var inte färdiga med frågorna om Kiruna, platsens betydelse, rätten till platsen, minnen och rötter, identitet, folkets röst och inte minst konflikter och motsättningar. Laestadius författarskap är präglat av just dessa frågor. En planering växte stegvis fram, mellan varje lektion, som blev både en fördjupning och ett sidospår till läsningen. Under tre lektioner berörde vi: Sápmi, samernas historia, rasbiologin, (det förlorade) språket, nomadskolorna, lappväsendet, markfrågan och l-ordet. Nedan redovisas, i ett enda flöde, undervisningsförloppet som följde.

I samband med inledningen och en föreläsning om Sápmi och samernas historia redde vi ut en hel del ORD OCH BEGREPP som same, ursprungsfolk (olika definitioner), territorium, stat, nomadisk, nationell minoritet, minoritetsspråk, förvaltningsområden.

För att summera inledningen såg vi filmen HUR GÖR MAN FÖR ATT RÄDDA ETT FOLK

Jag letade efter något med en koppling mellan frågorna filmen väckte och boken vi läst. Jag hittade SOMMARPRATET: ANN-HELÉN LAESTADIUS. Vi lyssnade på de femton första minuterna av https://sverigesradio.se/avsnitt/910806 och eleverna funderade på, samtalade och skrev om:

IDENTITET

  • Om kolten, jojken och smyckena på Bokmässan: För vem gör jag det här?
  • Om vem som har rätt att definiera ens identitet: Är du äkta same?

SKOLAN OCH SPRÅKET

  • Om nomadskolan: Att placera barn i en otrygg miljö långt hemifrån
  • Om nomadskolan: Att inte höra till/passa in – “en lapp ska vara lapp”
  • Om nomadskolan: En generation som inte lärde sina barn samiska – att bli fråntagen sitt språk, vad betyder och innebär det?
  • När språket dör: Jag vet inte om morfar och jag pratade med varandra

PLATSENS BETYDELSE

  • Om platsens betydelse: Grävskopor som gnisslar när de skär i teglet och bildar dammpartiklar av 50 år gammalt liv

LAPP SKA VARA LAPP

Vilken betydelse ”lapp ska vara lapp-politiken” har haft var fortfarande svårt för eleverna att förstå vidden av. Vi läste därför artikeln om LAPPVÄSENDET OCH LAPPFOGDAR gemensamt (många ord som kan behöva en förklaring). Många bra texter finns på Samiskt informationscentrum. Deras uppdrag är att öka människors kunskaper om samer och samisk kultur. Nämnda artikeln finns här: http://samer.se/4095. Eleverna fick fundera på och skriva om:

  • Beskriv hur statens politik kontrollerade och begränsade samerna på olika sätt.
  • Mot bakgrund av det du nu känner till om sameras historia, rasbiologiska institutet, nomadskolorna och lappväsendet ska du försöka förklara varför ordet ”lapp” är så negativt laddat.

L-ORDET

”Jag fattar inte. Det heter ju Lappland”, invände någon. ”Vad är det som är så fel med att säga lappar då?”. Vi läste då krönikan VEM BESTÄMMER VAD SOM GÖR ONT? av Laestadius: pedagogiskamagasinet.se/vem-bestammer-vad-som-gor-ont/. Eleverna funderade enskilt på och skrev om:

  • Varför heter krönikan “Vem bestämmer vad som gör ont?”
  • Varför blir AH Laestadius både upprörd och uppgiven över frågan i citatet?
    ”Så det är alltså samerna själva som har bestämt att vi inte får säga lapp?” säger kvinnan då.

Nu föll poletten ned hos dem som tidigare inte riktigt hade greppat problematiken kring språkbruket. Laestadius avslutningsord bidrog starkt till detta:

Om jag står på din fot gör det ont på dig, men inte på mig. Du som får ont är den som kan avgöra om det gör ont eller inte. (AH Laestadius, Pedagogiska magasinet, 21 sept 2018)

För att avrunda återvände vi till SOMMARPRATET då vi lyssnade på delen 15:00-31:45, samt avslutningen 53:30-1:01:50. Eleverna skrev några avslutande ord om de delar som berördes i pratet (t ex om att vara same, kränkningar och identitet).

EN FORTSÄTTNING MED MEÄNKIELI?

Efter en chatt på Twitter med Mattias Nilimaa tipsar han om ett radioreportage som han deltagit i. I detta berättar den före detta elithockeyspelaren Mattias Nilimaa att han saknar meänkieli. ”Han fick aldrig lära sig språket som barn, och nu som vuxen känner han sig halv. Mattias känner att språket stulits från honom.” Reportagen finns här: del 1 och del 2. Om det inte blir ytterligare ett sidospår och en fortsättning på ”Tio över ett” sparar jag intervjuerna till nästa gång minoritetsspråken berörs.

NÄR UNDERVISNING VÄXER FRAM (I BILDER)

När undervisningen växer fram - Ett miniprojekt om samernas historia - Sapmi och lappväsendet

Så här växer ofta undervisningens innehåll fram för mig. Hur planerar du?

Brevromanen i nytt format – Chattnovellen

Jag visade min närmaste kollega appen Stories by Storytel och hur man kan skapa egna chattnoveller mellan två personer i appar som Text Message Chat Video Maker, TextingStory och ChatStoryMaker. Han svarade med tre korta fraser som inom loppet av tre sekunder tog oss båda med på känsloresan ”från nyfiket glada till uppgivet trötta”:

Det är ju som brevromanen… fast kortare… jaha, där också…

Så kan vi förstås välja att se det, som i Bradburys Fahrenheit 451, där människorna inte längre orkar ta del av fullängder utan nöjer sig med att läsa tablåer, rubriker och sammanfattningar. Men vi vill ändå tro att det kan finnas något roligt, kreativt, språkutvecklande och spännande att utforska här. Om inget annat för att locka till vidare läsning och skrivande. I appen Text Message Chat Video Maker går det hyfsat snabbt att lägga till text, bilder och textrutor. Det är enkelt att spara och går att ladda ned filmfilen lokalt och till Google Drive. Jag slängde ihop en konversation för att kunna visa eleverna hur det funkar… jag kallar den…

KOLLEGOR 🙂

Texten handlar om två lärare som jobbar på Gäddgårdsskolan i Arboga.

PS! Det är ju förstås ingen novell, bara ett exempel på de funktioner som finns i appen (och ett försök att skriva något roligt om två personer som eleverna känner till).

Tio över ett – Ett läsprojekt

Inför läsning av romanen placerar jag in Kiruna geografiskt. Hur långt är det egentligen till Kiruna? Fram med Google maps:

Läsa Tio över ett i ett sammanhang - Ett läsprojekt om Kiruna
Vidare berättar jag kort om gruvnäringen i Sverige ur ett historiskt, socialt och samhällsekonomiskt perspektiv genom gruvorna i Falun (koppar), Sala (silver), Skellefteå/Boliden (guld) och såklart Kiruna (järn). Vi läser artikeln Det här borde du veta om stadsflytten i Kiruna och tittar på några filmer om den planerade och påbörjade stadsflytten:

Vi samtalar om vilken betydelse en plats och olika byggnader i ens omgivning kan ha.

VI BÖRJAR LÄSA

Jag högläser bokens inledande kapitel. Eleverna läser några kapitel tillsammans i par. Därefter läser de enskilt. Några kapitel får eleverna i läsläxa. Tillsammans hjälps vi åt att rubricera kapitlen (för att göra det lättare att komma ihåg handlingen). Vi samlar förslagen i ett Googledokument:

Medan eleverna läser gör de små noteringar på Post-it-lappar och klistrar in dem i boken på några valfria ställen. Elevernas anteckningarna kan vara frågor, sådant som är viktigt, något de blir berörda av eller inte förstår. Eleverna samtalar med varandra i mindre grupper om vad det har noterat. Därefter följer ett boksamtal baserat på citat ur bokens första hälft. Jag gör alla frågor i Google presentationer (placera muspekaren på presentationen nedan och klicka för att få fram frågorna).

STOPP 1: BOKSAMTAL & TANKESKRIVA

Efter samtalet får eleverna välja ett citat som de tankeskriver om – antingen fritt eller utifrån frågorna. Nu får de också möjlighet att skriva om saker som de har ”lappat” i texten.

STOPP 2: TANKESKRIVA & SAMTAL

Vi läser vidare och efter ytterligare ca 75 sidor gör vi nästa stopp. Denna gång får eleverna skriva först och samtala sen. Eleverna väljer en av nedanstående frågeställningar (A, B eller C). Frågornas färger är kopplade till kapitel i boken:

Eleverna väljer också en av dessa (A, B, C eller D):

STOPP 3: EFTER LÄSNINGEN

Vi läser ut boken under ett par lektioner parallellt med att eleverna finputsar sina texter (ovan). Sista samtalet och skrivaktiviteten handlar om bokens platser. Eleverna väljer tre av bokens centrala platser och funderar på:

  • Vad känner du till om platsen?
  • Hu förhåller sig Maja till platsen? Hur vet du det?
  • Vad kan platsen (och händelser förknippade med platsen) vara en bild för?

Platser som är viktiga: Stadskärnan (flytten av den), gruvan, Majas gata (och hem), biblioteket, skolan, naturen/fjället och hockeyhallen. Eleverna får lite hjälp på vägen av när de får höra hur jag tänker om:

FORTSÄTTNING FÖLJER…

Eleverna har efterfrågat att skriva berättelser. Jag tror det kan passa rätt så bra att göra det efter läsning, samtalande, tanke(skrivande) och analyserande av Tio över ett. Kanske någon elever plockar upp platsens betydelse eller bildspråket med naturen/miljön som en spegel eller kontraster som hopp/förtvivlan och rädsla/mod och hat/kärlek och glädje/sorg och trygghet/osäkerhet eller något annat som de har fastnat för i boken. Det finns många saker att inspireras av i boken. Det ska bli spännande att se vad eleverna hittar på!

Här finns ett Googledokument om du vill kopiera frågor eller annat ur upplägget

En hyllning till läraren

En ungdomsbok som verkligen gripit tag i mig är Tio över ett av Ann-Helén Laestadius. Den handlar om Kiruna (stadsflytten), gruvan och Maja. Den är mångbottnad och tar elevernas röster på allvar. Det är en allvarlig bok, men det finns också ett stort utrymme för pirr och skratt. Den är allsidig. Det är lätt att känna igen sig (och minnas tillbaka till sin egen ungdomstid) i många av de rädslor och förhoppningar som huvudpersonen Maja försöker hantera. Personporträttet av Maja är levande, mångsidigt och trovärdigt.

Apropå levande, mångsidig och trovärdig… hur less är man inte på allmänhetens bild av lärare? Hur stereotyp är inte bilden av lärare i böcker, nyheter och filmer? Är läraren inte en fritänkande frälsare (som John Keating) eller laglös och rebellisk (som Rita) eller maktfullkomlig (som Caligula) är läraren oftast trögtänkt, konflikträdd, taktlös, socialt oförmögen, fult klädd (out of fashion) och fruktansvärt tråkig (som läraren i Tusen gånger starkare).

Porträttet av läraren i Tio över ett är något helt annat. Den här läraren finns. På riktigt. Laestadius målar porträttet av läraren med sådan respekt för vad många lärare försöker göra i sina klassrum att jag ömsom gråter och skrattar (av igenkänning). Hon skildrar Stina, en lärare som:

  • Låter eleverna skriva om sådant som är viktigt
  • Fokuserar på undervisningens innehåll
  • Skapar meningsfulla relationer till eleven (om skolans innehåll)
  • Tror på varje elevs förmåga
  • Gläds åt deras framsteg
  • Är mänsklig och…
  • … långtifrån perfekt

Stina gör misstag. Hon låter eleverna debattera om ett känsligt ämne och delar upp klassen i en FÖR-sida och en EMOT-sida, vilket bara cementerar tidigare uppfattningar om stadsflytten. Polarisering som följd och några efterföljande dagar som blir kyliga. Stina är motståndare av stadsflytten och gör ingen som helst hemlighet av detta. Maja älskar henne för det! Flyttanhängarna accepterar lite otippat att Stina är så partisk, förmodligen på grund av att hon är så bergfast övertygad om sin ståndpunkt. Stina viker inte en tum i frågan. Respekt. Men att förhålla sig värderingsfri i politiska frågor lyckas hon alltså inte alls med. Något som Majas mormor, tillika kommunalråd, så ofta hon kan påpekar.

CITAT UR BOKEN

Citaten är hämtade från kapitlen när Majas klass blir uppmärksammade för sitt skrivande. Alva vinner tidningens novelltävling och Majas film om Kiruna ska visas vid prisutdelningen.

Stina kan nästan inte vänta på att få in oss i klassrummet. Hon står i dörren och vinkar och föser in oss när vi passerar. När alla äntligen sitter tysta står hon vid katedern och ler. ”Vi får besök snart. Av en speciell gäst.” /…/ ”För en språkbegåvad och ömsint skildring av ett flyende Kiruna har Kirunatidningens novellpris tilldelats en ung och ändå så mogen skribent med framtiden för sig. Vinnaren är …”. (sidorna 214-215)

”Den här klassen skickade in över tjugo bidrag och vi kommer säkert att få anledning att publicera fler texter framöver. En riktigt duktig klass”. Jag väntar på att få höra Stina hulka högljutt. /…/ Applåderna bryter ut igen och det blir ett eko mellan betongväggarna. Busvisslingarna vill inte ta slut. /…/ Stina försöker förmodligen kväva tårarna bakom sin sjal. (sidan 245)

”Maja” Vilken film!” Jag kläms fast mellan Stinas stadiga överarmar. Ögonen är rödkantade och en svart rännil av intorkad mascara sitter fast på kinden. Mormor kastar en frostig blick på Stina. ”Det här med att påverka sina elever …”, börjar hon. ”Mormor! Håll bara tyst!” Det brister. Högre än jag tänkt mig. Jag skäms så djupt att jag knappt kan se på Stina. Men hon bara ler. Och gör säkert en inre mindfulness-övning. Förflyttar sig till en fridfull plats där mormor är en tyst näckros. (sidorna 249-250).

Apropå allvarlig… så levererar Laestadius ett porträtt av skolan som en plats där man håller på med viktiga saker. Tack för boken. Tack för bilden av läraren. Tack för tilltron till skolan som en plats för bildning.

Skriv som Tove Jansson – DEL 2

Att skriva som en författare - använda en litterär förebild som Tove Jansson i undervisningen för att få skrivande elever

Parallellt med läsningen av Trollkarlens hatt skriver eleverna små korta minihistorier. De kan kroka i varandra eller fungera som fristående. Förra veckan skrev eleverna med fokus på bildspråket och försökte använda naturen som en spegel: Skriv som Tove Jansson. Denna vecka testade vi att välja en plats med omsorg – en plats som ger berättarjaget harmoni och trygghet. Vi försökte även få med detaljer som kan bidra till sinnesstämningen. Tove skriver om Bisamråttan som väljer att lämna den kaotiska miljön för att istället:

När Bisamråttan kom in i grottan kände han sig mycket nöjd. Han bredde ut filten på sandgolvet, satte sig på den och började tänka med detsamma. Det fortsatte han med ungefär två timmar. Allt var tyst och fridfullt och genom rämnan i grottans tak sken solen milt på hans ensamma tillflyktsort. Ibland flyttade sig Bisamråttan lite när solstrimman gled ifrån honom. Här ska jag stanna ständigt, ständigt, tänkte han. Hur onödigt är det inte att hoppa omkring och prata, att bygga hus och laga mat och samla ägodelar!

KORTSKRIVA – DEL 1

Du lämnar ditt hem och går till en särskilt utvald plats som gör dig lugn och trygg.
Du kan börja så här: När jag kom in i…. kände jag mig …

Lite senare i samma kapitel höjs intensiteten något genom att Mumin och de andra ska utforska det okända på platsen. Även här skriver Tove små detaljer som bidrar till att höja spänningen en aning:

Ni ska undersöka ön, svarade mamman (som visste att det var det de längtade efter). Det är viktigt att veta var man har hamnat. Här kan ju finnas farlighet. Just det, sa Mumintrollet. Och så gav han sig av med snorksyskonen och Sniff utmed den södra stranden, med Snusmumriken som älskade att upptäcka saker ensam strövade iväg utmed den norra. Hemulen tog sin botaniseringsspade, sin gröna portör och förstoringsglaset med sig och vandrade rakt in i skogen. Han misstänkte att där kunde finnas underliga växter som ingen ännu hade upptäckt. Men Mumintrollets pappa satte sig på en sten för att meta. Och solen kröp sakta mot eftermiddag medan en avlägsen molnbank tätnade över havet.

KORTSKRIVA – DEL 2

Av någon anledning (en tanke, ett ljud, något du ser….) lämnar du din trygga plats och beger dig ut på upptäcktsfärd mot det okända med en liten oro och spänd förväntan i kroppen. Vi skiftar tempus för att öka spänningen.
Du kan börja så här: Plötsligt hör/ser/tänker jag…

Skriv som Tove Jansson

I samband med läsning kortskriver mina elever ofta. Det kan vara olika former av skrivande: beskrivande, reflekterande, frågande, argumenterande eller som i detta exempel berättande. I Tove Janssons Trollkarlens hatt, som vi läser just nu i årskurs 7, är bildspråket alldeles förtjusande. Vi tittar gemensamt på två exempel och använder dessa som språkliga förebilder. Eleverna skrev fyra minuter/uppgift.

Kortskriva som Tove Jansson - Träna på att gestalta när eleverna skriver berättande texter

En grå morgon föll den första snön över Mumindalen. Den kom smygande tät och tyst, och på några timmar var allting vitt. Mumintrollet stod på trappan och tittade på hur dalen drog vinterlakan över sig, och han tänkte stillsamt, i kväll går vi i ide.

KORTSKRIVA – DEL 1:
Du tittar ut genom ditt fönster, lite eftertänksamt, precis före du ska sova. Det är vinter ute. Använd naturen som en spegel (det du ser) för att få fram din känsla. Du kan börja så här: Jag släcker lampan i rummet och blickar ut…

Att hoppa i tid är inga problem. Tidshoppen kan göras tydliga med kontraster, t ex natt och dag, ljus och mörker och vinter och vår. Mumintrollen gick i ide och vaknade upp till våren och känslan blev en helt annan:

Solen hade nätt och jämnt hunnit över skogstopparna och lyste dem rakt i ansiktet. De kisade på henne och svängde med benen över det blanka rinnande vattnet och kände sig obekymrade vänskapliga.

KORTSKRIVA – DEL 2:
Du vaknar på morgonen, tittar ut genom ditt fönster är blir glad och förväntansfull när du ser att det har blivit ett häftigt väderomslag. Du kan börja så här: Jag vaknar och drar upp rullgardinen.

*Elevtexterna är utkast. Eleverna bearbetade texterna och läste upp dem för varandra vid ett senare tillfälle.