Det saknas något i venndiagrammet
Venndiagrammet kan ge eleverna struktur och stöd till exempel i en analys, men att använda det i praktiken är inte lika enkelt som diagrammet är lätt att rita. Ofta hamnar eleverna på ytan och de har svårt att sortera orden så att eventuella ämnen eller abstraktionsgrader hamnar på samma plats. Dessa erfarenheter delades unisont av en lärargrupp som testat aktiviteten i Läslyftet. Vi funderade en hel del på om venndiagrammet också egentligen behöver lite stöd… Ett exempel med Alfred och Anton (ur Emil i Lönneberga) illustrerar hur orden kan hamna hur som helst och utan koppling till varandra (varken ämne eller abstraktionsgrad). Men med lite stöd skulle det bli lite tydligare… kanske…
Eller har vi gjort en tabell nu? Vore spännande att ta del av era tankar om för- och nackdelar med venndiagrammet. Dess möjligheter och begränsningar?
Fredrik Sandström 
Venn-diagram tycker jag om, men har inte använt mig av det väldigt ofta. Första gången var hösten 2014 i årskurs 5 med en text från En läsande klass. Jag arbetar inte kvar på den skolan i den kommunen. Jag läste på lite om människan Venn och det är en brittisk filosof och logiker som verkade på 1800-talet. Kopplingar gjorde jag själv till mängdlära som fick mycket kritik när det begav sig. Jag är undervisad i mängdlära på 70-talet och hade inga problem alls med det synsättet. Jag har fortsatt använda mig av venndiagrammet även efter hösten 2014 och sist var i höstas i helklass i skolan där jag arbetar och hoppade in som vikarie. Jag tog eget initiativ till uppgiften och modellerade genom att muntligt med eleverna se skillnader och likheter mellan Bröderna Lejonhjärta och Mio min Mio. Jag skrev in deras svar i ett Venndiagram på tavlan. Jag tänker mig inte Venndiagram som tre sidor där varje ord har en motsvarighet i nästa fält. Utan det kan stå ett ord i mitten, fyra ord till vänster och två ord till höger. Eftersom jag gillade mängdlära skulle jag inte ha något emot att fördjupa mig mer i Venndiagram.